Tips om blogginlägg/tips about blog posts...

Tips om två intressanta blogginlägg som jag gärna vill ha kvar: Anjas "Klasskultur" (klicka på "Show original post") och ett på Motvallsbloggen.

Jag håller med Anja, klasser existerar visst! Och verkar komma tillbaka ännu mer...

Jag växte upp i medelklassen, men med en mamma som kom från "under"klassen... Så jag är dotter till en som kommer från den klassen. Ungefär som om Anja skulle få barn!? :-)

Så kanske har jag stått med ett ben i vardera klass på något vis? Men, nej, det betyder kanske också att medelklasskultur inte känns främmande för mig - heller...?

Men jag reagerar starkt över snobbism... Som jag skrev i blogginlägget om trendbrott.

Och det Esa Pekka Salonen tog upp om media tangerar också det inlägg jag länkat ovan till Motvallsbloggen tycker jag!!! Om vad media väljer att skildra eller inte...

När mamma växte upp tre mil söder om polcirkeln tillhörde målarmästaren och åkeriägaren överklassen tillsammans med prästen och doktorn...

Och min farfar, lokföraren, tillhörde undre medelklassen då??

När jag tog studenten (så kallades det inte då heller!!) på 70-talet var det inte självklart att man skulle ha studentmössa alls. Vi skulle inte få sjunga "Sjungom studenten..." när vi tågade från stan till skolan och inte heller "Den blomstertid..." på skolavslutningen. Och skolbaler var totalt fjärran liksom fina, dyra avslutningsklänningar... I det röda Gävleborg! Kanske hade vi fått det (student i Eslöv i så fall) om vi bott kvar i Skåne? Vet inte... Och jag saknar det heller inte för fem öre heller! Faktiskt!

Jag undrar hur detta kan vara/är för många ungdomar idag och deras familjer; att måsta fixa balklänningar, mottagningar osv. Personligen undrar jag varför de håller på med detta med baler... Fast det kanske är världens upplevelse för många, vad vet jag!?

Tänker också på skådespelaren Erland Josephson som till och med kommer från överklassen. Han har skrivit/sagt någonstans att på 70-talet ansåg man inte att han kunde spela arbetarroller, men man ifrågasatte inte att skådespelare från underklassen skulle kunna spela kungar... Vilket han tyckte var litet märkligt, men jag tror inte han "håller" på överklassen heller... Han har skrivit ganska öppenhjärtigt om sin familj.

Och det var inte alltid en fördel att komma från medelklassen eller ett akademiskt hem... Då... Bland annat i skolan. Och min yngsta syrra kände av detta kanske ännu mer bland sina kompisar när hon var tonåring i slutet av 70- början av 80-talet???

Och det var mycket man skulle tiga med och hålla tillbaka när vi besökte våra släktingar, framförallt på mammas sida... Vilket jag nog aldrig uttryckt så här högt och "officiellt"!?

Hon hade fullt sjå, som ung och nygift med en ganska högt utbildad att smälta in i sin nya roll... Läste etikettböcker så hon skulle ta rätt bestick, skåla på rätt sätt vid middagar på skolan där vi bodde. Oerhört ängsligt. Och oerhört darrhänt! Fruktansvärt osäker och underlägset kännande sig. Trots att hon också skaffat sig en 3, 5 år lång utbildning (sjuksköterska). Och mammor på den tiden var inte alltid så väl utbildade som hon! Ganska få bland våra kamraters mammor - då... Och ändå var hon så osäker och kännande sig underlägsen...

Varför? Var kom det ifrån?

Jag tror hon kände sig ovanligt mycket underlägsen och är överhuvudtaget oerhört osäker...

Och hur var det för ett barn? För äldsta barn? För dotter? Bland annat...

-//-

Anja had written about classes and class-culture, which many denies the existence of here. But I agree with Anja that they really exist and the differences seem to increase too. I react strongly against snobbishness as I wrote in the blog post about trend break in music. Strongly and passionately and on impulse as the creatively working I am (was I??).

And the other blog post linked above touch upon what Esa Pekka Salonen said about media, also in the post about trend break, namely what media chose to report about... And not report about...

In the latter link there is a link to an essay by Al Gore (I haven't read it though)... "Book excerpt - The Assault on Reason".

PS. Very quietly: am I entitled to be proud and glad over the one I am and what I can and what I know and do (most of the time at least)?? Do I have to apologize for it any more? As I have done and still have tendencies to... I think. Very much. Me too very, very insecure, despite all so called "privileges" and all opportunities I got (did I get everything? And what does a child need actually?)...