Diverse artiklar...

[Uppdaterad under dagens lopp]. Litet högt tänkande och citerande inspirerat av saker jag läser och har läst nyligen, vill gärna sätta detta på pränt även om jag nu är inne i nästa hektiska arbetsperiod.

Göran Greider skriver i ledaren ”Farväl till Bush” om Bush avskedstal som president:

”Hans åtta år i Vita Huset har gjort honom till en av USAs minst populära presidenter någonsin, landets rykte utomlands är sämre än någonsin, han lämnar flera pågående krig efter sig och dessutom ett budgetunderskott som i sig flyttar makt till finansiärer i Asien. Men han höll fast vid att politiken varit lyckosam och beviset för det var att USA sedan den elfte september 2001 klarat sig från terrorattacker.

I sitt tal levde hans fundamentalistiska väckelsekristendom upp: Gott och ont står emot varandra i denna värld och inga kompromisser är möjliga.

Hur var Bush möjlig? Det är tiotusenkronorsfrågan som historikerna en gång kommer att ställa. Hur kunde han vinna en andra presidentperiod? USA regredierade under 2000-talet, en stor del av befolkningen sjönk ner i ett högerkristet och nykonservativt träsk som gjorde dem oförmögna att förstå sig själva, sitt land, sin tid. Kanske blev Bush den president som kom att förvalta ett amerikanskt imperium som slutligen passerade zenit?

Nu avgår han. Världen kan börja om.”

Kan den? Gör den? Förhoppningsvis gör den det.

Vidare läste jag en recension ”Shoppingkulturen styr våra liv” av Zygmut Baumans bok “Konsumtionsliv.”. Från denna recension:

”Varje människa värderas främst efter sin köpförmåga och kreditvärdighet./…/

Vad händer med mänskligheten och våra förmågor när vi enbart reduceras till shoppingvarelser?/…/

Enligt Bauman har även vi människor främst förvandlats till varor./…/ I informationsåldern är osynlighet liktydigt med död./…/ Det egna jaget står i centrum./…/

Denna hypersnabba jakt på nya kickar kallas för utveckling och modernitet när det i själva verket handlar om hastigt uppkommen konsumtion av självbespegling och allmänt sladder./…/ Vi måste hela tiden övertygas om att våra bilar, möbler, köksinredningar, kläder, accessoarer måste bytas ut av olika anledningar. I shoppingkulturen är driften att slänga bort prylar lika kraftfull och nödvändig som att handla. Kan vi finna en förklaring till varför så många i detta konsumtionssamhälle mår psykiskt dåligt? Varför så många måste äta mediciner mot depressioner? Ja, delvis eftersom själva shoppingkulturen behöver en tydlig känsla av otillfredsställelse och brist på något väsentligt./…/

Flykten från oss själva berikar andra./…/ Ja vi måste hela tiden vara på jakt efter ideala föreställningar om våra liv. Allt kan bytas ut till det bättre./…/

En annan dyster konsekvens är ett egoistiskt samhälle och människor som står fullständigt oförstående inför begrepp som solidaritet och människors lika värde. Om en människa blott och bart värderas som en vara faller hela den medmänskliga filosofin. Steget från ett kollektivt samhälle och kollektivt ansvar till ett individuellt och privatiserat samhällssystem förändrar människors attityder och förmåga att engagera sig i andra.

Nyliberalismen gav shoppingkulturen fritt spelrum för mer än 20 år sedan. Det har också på ett mycket genomgripande sätt förändrat människors attityder, vanor och åsikter. I en undersökning av brittiska konsumenters populäraste fritidssysselsättningar, under de två senaste decennierna, har stått nöjen, berättar Zygmunt Bauman./…/

Blandekonomin skyddade människor från produktionskapitalismens avarter./…/

Det handlar om sociala rättigheter, känslan av tillhörighet och mänsklig solidaritet. Kort och gott, ett jämlikare samhälle. Självfallet sammanfaller även nya klimatpolitiska mål med en betydligt nyktrare och planerad konsumtion.”

Vad skulle verklig utveckling och modernitet vara? Är vi bara värdesatta för våra yttre uppenbarelser? Ses vi alls som levande varelser, med känslor, tankar, behov av annan natur? Eller hur ser vi på känslor, behov? Och varför ser vi på dem som vi gör?

Varför är det egna självet så mycket i centrum som det är? Och samtidigt är det det hela tiden? Är denna självcentrering sund? Vad vore sund självcentrering, hur åstadkommer vi en sådan sundare uteckling? Och vad skulle en sund uteckling leda till? Vad leder en sundare mänsklig, personlig utveckling till?

Vad är det vi saknar och vilka behov försöker vi tillfredsställa på olika sätt?

Kan verklig, äkta respekt för individen inte existera i ett kollektiv? Om inte, varför?

Bauman talar om rättigheter, om tllhörighet och mänsklig solidaritet, helt enkelt ett jämlikare samhälle. Att vi faktiskt har rättigheter som mänskliga varelser och Johan Ehrenberg skrev faktiskt också om detta före jul i ledaren/krönikan "Glömda rättigheter".

I wikipedia står det att Bauman har tagit upp individualiseringen av i grunden kollektiva problem, se stycke sex i denna länkade wikipediaartikel. Ja, individer klandras. Samtidigt garanteras andra ansvarsfrihet.

Ja, vad strävar vi efter, för, och varför?

Se denna artikel om att ”Rötterna till våld är inte okända” eller The roots for violence are not unknown

Varför har vi de ledare vi har? Och varför traktar dessa efter makt? Jo, återigen, det är nog så att de med de starkaste psykologiska försvaren tenderar att vilja bli ledare, se tidigare inlägg om detta. Vilket innebär att vi inte får de ledare som skulle bli de bästa ledarna. Men ledarna väljs ju också av folket och det finns ju anledningar till att vi väljer de ledare vi väljer eller kanske avstår helt från att välja. Samt se om backward (eller efterblivna) psychoclasses.

Se också återigen till exempel följande artiklar och essäer: “Bush isn’t a Moron, He’s a Cunning Sociopath” by Bev Conover, “D.C. Shrink Diagnosis Bush as a Paranoid, Sadistic Megalomaniac”, “George W. Bush’s projection dislocation of self” by Terence O'Leary, “See No Evil -- A political psychologist explains the roles denial, emotion and childhood punishment play in politics” Michael Milburn interviewed by Brian Braiker, “So George, how do you feel about your mom and dad?” by psychologist Oliver James, “The Madness of George W. Bush – A Reflection of Our Collective Psychosis” by Paul Levy.

Sidospår: En person som är chef sa om människor som är utmattade att deras utmattning inte "bara" beror på hur de har det på jobbet, utan beror på en rad samverkande faktorer, däribland framförallt privata förhållanden. Han menade att de framförallt beror på privata förhållanden och knappt på arbetsmiljöförhållanden? Detta har jag gått och grunnat på.

Sanningen är den att marginalerna idag är så små att det inte riktigt finns marginaler för privata problem? (Och detta är också något som stressforskare har försökt påpeka för ett antal år sedan, utan att det har fått något genomslag knappt alls).

Och de som har varit (och är) sjukskrivna har väldigt ofta blivit socialt isolerade, har blivit sjukskrivna till ensamhet (hur rehabiliterade är det?). Anledningen till att människor med långa sjukskrivningar har haft svårt att ta sig tillbaka i jobb tror jag beror på att rehabiliteringen varit så dålig och kanske i många fall obefintlig, så människor har hamnat i en moment-22-situation. Det är där man borde ha satt in resurser och insatser, samt på arbetsmiljöförbättringar, systematiskt arbetsmiljöarbete.

För det är inte sant att de med långa sjukskrivningar inte kan ta sig tillbaka till ett heltidsjobb igen! Att så många kanske inte förmått det beror just på faktorer ovan.

Och det slår mig också vad läkaren Solveig Klingberg Larson skriver i sin bok ”Stressutlösta utmattningsreaktioner och utbrändhet” (Liber, 2000) apropå de nya sjukskrivningsdirektiven (s.39):

”Jag vill också understryka att det är viktigt hur kontakten från Försäkringskassan sker. Om patienten blir uppringd och informerad om att Försäkringskassan måste undersöka om det finns underlag för sjukskrivning och vilka aktiva rehabiliteringsåtgärder som kan sättas in för att patienten fortast möjligt ska komma i arbete, har det samma effekt som om man skulle kontakta en person med en brännskada och meddela att man måste titta närmare på skadan och sedan riktar en blåslampa mot skadan, dvs. man förvärrar problemet.”

Fast det är lika illa om inga rehabiliteringsåtgärder sätts in eller att man drar på att sätta in dem… Vilket också sker och skett. I många fall har man nog också omöjliggjort för människor att komma tillbaka i jobb, men det förbiser de som sitter med makt och beslutsrätt. Och förbiser medvetet i alltför många fall också!?

Om detta finns mycket att säga och det finns en massa forskning inom området de senaste tio åren, en forskning som det dock knappt talats om alls i media… Och forskarna är också flata med att gå ut med denna!? Av opportunistiska anledningar?? De säger också det som de i makten vill att de ska säga? Eller så håller de tyst?

Att hävda att utmattningssjukdom beror på privata problem betyder också att man tystar en stor grupp människor, som ingjuts skam!!?? Och i och med denna skam blir man också lätt oförmögen att se hur förhållandena egentligen är och var problemet ligger.

Det är något svagt och skamligt med dessa problem, för de är "privata", "personliga"? Och fokus flyttas?? Kanske inte helt medvetet? Kan jag inte låta bli att undra, oerhört ironiskt.

Inte för att det är eller borde vara skamligt att ha personliga, privata problem. Men undertonen är att dessa individer har någon slags personlig svaghet eller defekt. En som andra människor inte har.

DD-artiklarna finns också här.

Tillägg senare på förmidddagen: S. (min pojkvän, boende i USA) säger att alla försäkringspremier ökar och ökar, för bil, sjukvård osv. Läkare tenderar att förskriva behandlingar som inte är nödvändiga där.

Det står i lokaltidning nu på morgonen om privatiserandet av apotetek och tron att medicin ska bli billigare i och med denna privatisering... Men privata företagare vill tjäna pengar?? Och kanske MYCKET pengar? Och vad kommer dessa privata apotek att tillhandahålla? Vad för service, och service till VILKA? Borde vi inte ha satsat på att förbättra det vi har istället, dvs. det apotek vi HAR! Eller har haft! Men där har neddragnngar också skett så arbertsmiljön och därmed servicen blivit sämre? Men fortfarande uppskattar jag det apotek vi har.

Och hos befolkningen sprider sig uppgivenheten och uppfattningen att

"...folk är så här! De utnyttjar systemen allt de kan. Har man möjlighet så utnyttjar man systemen, de som finns, och försöker blåsa till exempel försäkringsbolag ALLT man kan!"

Och det är exakt så här man verkar resonera i USA - och i ÄNNU högre grad än här. Moralen verkar vara ÄNNU lägre där än här. Solidariteten med andra och med systemen mycket lägre än här. Men vi börjar resonera så alltmer? Media (framförallt all vår borgerliga) förmedlar denna syn på hur människor?? Bidrar (kanke inte helt omedvetet) till att skapa en uppgivenhet, som leder till en cynism

"Om alla andra - så kan väl jag!!!"

Men uppgivenhet är inte ofrånkomlig. Dock spelas det på denna!? Politikerna (framförallt borgerliga) spelar på denna; på uppgivenhets- och maktlöshetskänslor? Är medvetna om att det kan gynna dem?

Och vad har detta lett till i USA? Jo, det finns människor som har det häpnadsväckande påvert, sett med en svensks ögon. Dvs. jag har flera gånger blivit rejält förskräckt över hur människor lever och hur arbetsplatser ser ut där. Har jag levt ett SÅ skyddat liv, så jag inte sett hur människor har det här?

Uppdaterad på kvällen: jag har just pratat med S. där borta i Amerika. Det låter som om människor där är väldigt pessimistiska angående ekonomin. S. hade fått ett mejl från sin f.d. första fru. Han hade skrivit till henne för han undrade hur hon hade det. Han blev helt förskräckt när han fick hennes svarsmejl igår. Hon var helt desperat, jätteorolig, ville ta livet av sig.

S. hade trott att hon hade det väldigt bra ställt, med en farm med ganska stora ägor, sportbil, en farfar som hade varit miljonär (farmare), hennes döde andre man var läkare, men hon hade inte ärvt mycket efter honom visade det sig nu. Värdet på hennes ägor hade sjunkit till en tredjedel av vad det var när hon köpte dessa (på grund av den nu rådande krisen). Hon hade inget jobb som landskapsarkitekt längre. Hade jobbat som någon slags lärare i skolan med betydligt lägre inkomst än hon haft tidigare.

En annan av S.s vänner är sjuksköterska. Hon verkar jobba häcken av sig och åka hit och dit för sjuksköterskejobb. Hon är nu skinn och ben.

Som en tanke hade Utredarna ett blogginlägg Regeringens välfärdspolitik ifrågasätts allt oftare av initierade forskare.

Donald Trump om Medicare Privatization...

foto på Helle Klein.

[Uppdaterad 3 december i slutet]. Kolla detta: “Donald Trump on Medicare Privatization – simple fact for simple people” (man får googla på detta tydligen?? Går inte att länka?) och kolla länken till höger som har titeln ”Klein’s Discount Medical Supplies”. Och detta (Trumps hemsida). Om Donald Trump på Wikipedia. Hans blogg. Där vi "are taught success"... Suck!

Kopiera denna länk och klistra in i webbläsaren: http://www.deadtroll.com/index2.html?/klein/episode2.html~content

Tillägg på kvällen (efter jobb, jobbar alltså även på helger, men jag skulle nog behöva litet "fler sucéer"!? Kanske skulle studera länken ovan? Lite tyst - och ironiskt, karriär är ju viktig!?), Helle Klein skriver i sin blogg om den krönika hon skrivit till imorgon (mina kursiveringar):

"Min krönika i morgon handlar om vikten av att återskapa ett samhälleligt 'vi' i en genomindividualiserad och narcissistisk tid. Tror att poängen med den kristna tron också är att inse och erfara att jag är insatt i ett relationellt sammanhang - med Gud, med min nästa, med hela skapelsen och med mig själv. Fast liksom samhällskulturen har individualiserats har tron alltmer kommit att privatiseras, dvs bara handla om mig och min Gud.

Både kyrkan och politiken måste åter gestalta vår gemensamma kallelse: att vara medansvariga medmänniskor."

Mycken terapi och terapueter bidrar till detta de också!!?? Men skulle inte behöva göra det. För jag tror att det finns en sund och nödvändig och riktig resa inåt! Sund resa inåt leder till det Klein skriver om, att man får en känsla för ett relationellt sammanhang!? En resa där man får kontakt med sig själv. Skulle vilja översätta ytterligare något om Janov och hans senaste bok "Primal Healing", men gör nog det i ett separat blogginlägg.

Läste något om att en vind av nymoralism sveper fram över världen i en annan blogg från en kommentator där... Jo, så är det... Och av nykonservatism, många backlasher på en massa områden, och det ser man inte minst från höger- och (ny)liberalhåll... Tycker, känner jag...

Uppdatering 3 december: Här Helle Kleins krönika "Det privata måste återigen bli politiskt". Där skriver hon bland annat (mina kursiveringar):

"... ett större samhällsfenomen. Baksidan av individualiseringen är medborgarskapets krackelering.

'Det offentliga koloniseras av det privata', konstaterar Zygmunt Bauman i boken 'Det individualiserade samhället' (Daidalos). *

'Allmänintresset reduceras till nyfikenhet kring offentliga figurers privatliv, det offentliga livet inskränker sig till ett offentligt uppvisande av privata angelägenheter och offentliga bekännelser av privata känslor (ju intimare desto bättre)', skriver Bauman.

Sociologen Richard Sennett är inne på samma tankar i sina böcker. Att dela intimiteter är det enda sätt som återstår att bygga gemenskap.

I den extrema jag-kulturen finns inte längre något samhälleligt 'vi'. Det som en gång hörde till demokratins storhet var att det privata kunde översättas till offentliga frågor, till samhälleliga angelägenheter – till politik helt enkelt.

I dag töms det offentliga rummet alltmer på offentliga frågor. Häri ligger både journalistikens och politikens kris. Individen förblir just bara individ. Det medborgerliga perspektivet finns inte i narcissismens självbespeglande.

'Där översättningen upphör slutar demokratin', konstaterar Bauman.

Det privata är inte längre politiskt. Nej politiken har privatiserats. Så till den grad att kvar finns bara en sorts offentlighetens tomhet där vi var och en vandrar omkring i vår ensamhet. Vi kan visserligen mötas och känna igen oss i varandras privata problem men bara för att återvända hem med vårt eget ensamma jag. Likt en Big Brother-såpa är jag inkastad i tillvaron där det är upp till mig själv att klara mig själv, helst på andras bekostnad. Jag har bara mig själv att skylla om jag skulle misslyckas.

En journalistik värd namnet och den verkliga konsten förmår däremot lyfta oss bortom vår jag-blindhet och får oss att förstå att det finns större sammanhang utanför oss själva. Gestaltandet av ett 'vi' som inte förtrycker ett 'jag' eller bildar mur mot ett 'de' hör till vår tids mest angelägna uppgift.

Vi måste återuppväcka den levande agoran, den öppna mötesplatsen, där vi tillsammans kan översätta våra privata bekymmer till ett språk för det allmännas bästa.

Avkolonialisera offentligheten, som Bauman uttrycker det. "

Här tidigare blogginlägg om Zygmunt Baumann.

Göran Greider har skrivit en jätteintressant ledare, som jag ännu inte kan länka från nätet, om globaliseringen och att

"vi kan välja jämlikhet. Globaliseringen hindrar oss inte"...

* Om denna bok av Baumann står det här:

"Zygmunt Bauman har under det senaste decenniet i en rad arbeten analyserat särdragen för det postmoderna tillståndet. Han har skildrat hur det moderna projektets förhoppningar har strandat, och hur vi i efterdyningarna finner människor som i allt högre grad lever från dag till dag i samhällen där allt befinner under ständig omförhandling. Uttrycken för detta kan vi se i den försvagade nationalstaten, de inte längre bärande sociala skyddsnäten, frånvaron av offentliga rum. I gengäld har vi fått en ökad individuell frihet [??? Har vi fått en ökad "frihet" för "alla"?], en frihet som skapar nya möjligheter men som också gör det svårt att hantera gemensamma, sociala frågor och problem som just sociala angelägenheter. Individualiseringen har blivit vårt öde. I Det individualiserade samhället diskuterar Zygmunt Bauman det hot som individualiseringen utgör mot möjligheterna att hantera det som gör samhället till ett samhälle, alltså det som håller oss samman."

Mer om Baumann...

Kolla denna läsarkommentar apropå Zygmunt Baumann, om en övertro på rationalitet och kalkyler… Kolla en litet längre recension av denna bok här.
Och se detta blogginlägg om de senaste moderataffärerna och en jättebra kommentar av Anja!! :-)

Tillägg: Kolla om moral, etik och retorik, här och här!! Och dessa två insändare; här och här.

I individualismen tidevarv...

foto på Zygmunt Bauman.

[Uppdaterad 5 november i slutet. En stilla reflektion: måste individ och kollektiv vara motpoler? Kan inte individer existera i kollektiv- och om inte, varför? Det där med integritet, respekt, aktning... Kolla Helle Kleins krönika på julafton förra året igen!!]. Kolla vad bra skrivet om Reality-TV och individualismen/ensamheten idag och skyll-dig-själv-moralen!! Och kolla denna recension av filosofen Zygmunt Baumans bok "Flytande rädsla"!!

I Wikipedia står det bland annat om Bauman:

"Ett annat centralt tema hos Bauman är individualiseringen av i grunden kollektiva problem [det religionspsykologen Owe Wikström också skriver om!!]. Den strukturella arbetslösheten ses till exempel inte som någonting som drabbar individen utifrån, utan som någonting den drabbade själv pådragit sig genom att vara lat/dum/inkompetent/etc.

I Arbete, Konsumtion och den nya fattigdomen (1999) påpekar han detta fenomen genom att belysa först hur arbetsetiken gjorde sitt intåg runt förra sekelskiftet, och sedan påpeka hur samhällets fokus nu skiftar från att arbeta till att konsumera.

Han binder sedan ihop dessa två faktorer med den ständigt ökande robotiseringen av det traditionella arbetet, vilket skapar fler och fler arbetslösa allt eftersom teknologin går framåt.

Dessa ofrivilligt arbetslösa pekas sedan på och kallas både det ena och det andra, varav den viktigaste anklagelsen som riktas mot dem är att det är deras eget fel. Utifrån detta kan de som fortfarande har kvar ett arbete rättfärdiga minskade anslag till de arbetslösa, eftersom det är de arbetslösas eget fel att de är arbetslösa [!!!!]."

Kolla också denna artikel om att ”Privatiseringsvågen har ebbat ut” i Norge. Där står bland annat:

”I Norge har privatiseringsvågen av offentliga arbetsplatser ebbat ut. Istället satsar många kommuner på en demokratisering av arbetsplatserna där de anställda ges större inflytande. /…/

Tidigare demokratiseringsförsök visar på lägre sjukfrånvaro, mer trivsel och smidigare problemlösning. Metoden kallas 'modellkommunmetoden', och utarbetades av Fagforbundet, de kommunalanställdas fackförbund, skriver tidningen Flamman. /…/

- De andra varianterna går ju ut på att säga till kommunens anställda: vi litar inte på att ni gör ett bra jobb - det kan göras bättre av någon annan. Det går ut på fruktan över att förlora jobbet. Modellkommunmetodiken handlar om tillit [!!!]."

Kolla detta om de senaste affärerna… Och detta om fusk och fusk.

Tillägg 5 november: Kolla om "Moderata skandalen Cederschiöld", om knattegänget och Helle Kleins ledare i Aftonbladet idag, där skriver hon:

"Sociologen Niklas Luhmann [om honom på svenska] skriver i boken 'Trust and power' om förtroendet som basen, som själva livsnerven i ett samhälle. Ett handlingskraftigt samhälle genomsyras av medborgarnas förtroende [exakt!!!].

De senaste dagarnas turbulens i regeringskansliet har många dimensioner: privatmoralen, alkoholkonsumtionen, könsrollerna, medialiseringen med mera. Den viktigaste dimensionen handlar om förtroende eller snarare brist på förtroende.

Bilden av Rosenbad som en lekstuga för oerfarna ungmoderater tonar fram. Det ömsesidiga kontrakt mellan folkvalda och folket som all demokrati bygger på håller på att upplösas. Förtroendet för staten rubbas i grunden. Det är allvarligt.

Demokratins livsluft är tilliten. Misstron däremot river sönder samhällsgemenskaper och dess politiska konsekvens heter anti-demokrati och auktoritära strömningar [sant!!].

'Den ödmjukhet som föddes ur andras tillit', skrev Dag Hammarskjöld i sina Vägmärken. Just Hammarskjölds klassiska ämbetsmannaideal med den oförvitlige statstjänstemannen som hängav sig åt att arbeta för något större, nämligen samhället i stort, tycks vi vara långt ifrån i dag.

Ämbetsmannen har ersatts av kampanjmakaren. Politik har blivit pr och varumärkesbyggande. Detta började redan på Göran Perssons tid men får nu sitt tydliga uttryck i de nya moderaternas maktövertagande [ja, om Göran Persson finns också mycket att säga?? Tyvärr!!].

Ulrica Schenström var Fredrik Reinfeldts förtrogna i den moderata kampanjledningen. Tillsammans formade och lanserade de 'förnyelsens parti'. Dag och natt tänkte de ut mediala strategier och kommunikationsmetoder för att kamma hem valsegern.

Och så fick de makten. Kampanjmakarna blev statsminister och statssekreterare. Högkvarteret låg nu inte längre på Stora Nygatan i Gamla stan utan några kvarter därifrån i Rosenbad.

Häri ligger problemet för Fredrik Reinfeldt och hans nya moderater.

Många har påtalat att hans stab har ovanligt låg medelålder – knattegänget som de kallas. Det handlar nog inte så mycket om ålder som om bristande insikt i vad uppdraget är [Sant!! Bristande insikt för vad uppdraget innebär!? Kanske inte så mycket om ålder??].

Reinfeldts stab ska nu leda landet, inte driva en moderat valkampanj. Fokus ska vara staten, denna stat som alltid varit hatobjekt bland de unga moderaterna.

Rollen blir så klart schizofren vilket visar sig i alla skandaler. Föraktet för det gemensamma tar sig uttryck i skattefusk, svartbetalningar och i en oförmåga att vara statsledning.

Liberala kollegan Niklas Ekdal skrev i söndagens DN om statsminister Reinfeldt som förra helgen stod på moderatstämman i Gävle och manade på förnyelsen.

'Det han syftade på var moderaternas egen profil, alltså kommunikation och image snarare än verklighet', iakttog Ekdal.

Att ta sig några glas för mycket på krogen tillsammans med en politisk reporter för att fortsätta varumärkesbyggandet av 'de nya moderaterna' är begripligt i en värld av pr-tänk.

Men när den berusade kampanjmakaren faktiskt är en av de högsta statstjänstemännen med jour för rikets säkerhet får krogpussandet andra dimensioner.

Förtroendet för rikets ledning är i gungning [och det med rätta!!?? Mina kursiveringar i det mesta av texterna ovan!]."