Sverige och det nya klassamhället…

hembiträde, illustrerad bild från 1906.

statarlänga, där statare bodde.

Igår hade Ulf Lundén skrivit en recension ”Om konsten att slösa bort människor” över boken ”De papperslösa och de aningslösa” av Kristina Mattsson (Leopard förlag). Se ETC tidigare i vår också.

Denna recension var så intressant, så jag vill citera ur den:

”Frilansjournalisten Kristina Mattsson har skrivit en rapp och tankeväckande reportagebok om de papperslösa migrantarbetarna i Sverige.

Ibland skildras verkligheten precis så som den är, bortom den tomma retoriken och medelklassmedierna. Du finner det i reportageböckerna, skrivna av frilansjournalister och utgivna av bokförlag som står oberoende mot de stora reklam-, medie och förlagsgiganterna. Kristina Mattsson har skrivit en mycket insiktsfull reportagebok om ett Sverige av i dag.

Det handlar om de papperslösa flyktingarna./…/

Mattsson tar språnget från sin egen klassbakgrund. Hon skriver om sin mamma Kerstin som var ett oäkta barn [hyckleriet då] och om sin mormor Margit. Mamma Kerstin växte upp med mormodern på den svenska landsbygden. 19-åriga Margit fick rådet att flytta till Stockholm och skaffa sig ett jobb. Det var i början på 1930-talet. Margit fick möjlighet att byta liv och bli mer självständig. Men hon bodde i fuktiga och dåliga hyresrum i Vasastan eller var inneboende hos bättre bemedlade familjer där hon knegade i hushållet för en spottstyver. Hon klagade aldrig. Hon var ju bara en fattig flicka från landet med bristande skolgång som enda merit [så vad hade hon att komma med, hon skulle bara var tacksam och glad?].

Kristina Mattsson berättar om hur hennes mor Kerstin, som utbildade sig till hushållslärare, var lättad över att det stenhårda klassamhället – som format henne och flera generationer – äntligen hade försvagats. Nu är den stora vågen tillbaka. Den sköljer in från öppet hav.

Dagens hembiträden kommer inte från den svenska landsbygden. Nej, de kommer från forna Östeuropa eller Asien. Dessa hembiträden saknar rättigheter. Den fackliga verksamheten omfattar inte våra privata hem. Ingen pratar om att förbättra deras arbetssituation [eller arbetsmiljö?]. Nej, däremot har Alliansen gjort det billigare att anlita städhjälp via skattesubventioner. Tanken är att svart städning skall bli en vit handelsvara. Enligt Kristina Mattsson har denna effekt uteblivit helt och hållet. Hon har hittat otaliga exempel på städfirmor som erbjuder betydligt billigare tjänster än den lägsta möjliga timkostnaden som städbranschen själv har pekat ut, nämligen 215 kronor i timmen./…/

Facket arbetar i en medial motvind av sällan skådat slag. Vad skulle hända om facket satte privatfamiljen Ankarcrona i blockad? Det gapades högljutt på de borgerliga ledarsidorna när salladsbaren Wild`n Fresh sattes i blockad häromåret. Många unga företagare är aningslösa, de som tydligen skall bli socialdemokraternas nya målgrupp. Dessa personer saknar de stora perspektiven om vad som är rätt och orätt i samhället. Att kollektivavtalen är en ömsesidig och viktig del av den svenska välfärden och arbetsrätten. I dessa retoriska rop om att underlätta för företagare har Sverige samtidigt blivit ett paradis för skattebrottslingar. Mattsson kan utan vidare konstatera att svartköparna utgörs av rika män i medelåldern./…/

…om vår tids osynliga proletärer som bär upp denna växande svarta marknadsekonomi.”

Ulv i fårakläder...

Polly Thoynbee.

Kerstin Berminge på Motvallsbloggen tipsade om en artikel i the Guardian om en Fredrik Reinfeldt som säger en sak i media och sedan gör något annat.

Den brittiska journalisten Polly Thoynbee skriver i artikeln ”Beware the lesson of the Tory wolf in liberal clothing- Sweden's great social democracy has been transformed for the worse - and Britain risks importing the nightmare” att Sveriges fantastiska socialdemokrati har förändrats till det sämre och att Storbritannien riskerar att importera denna mardröm.

Thoynbee skriver om hur det görs en djärv och varaktig förändring i Sverige nu, hur man reformerar välfärden, inom hälsovård hur man ska få kontroll på konsumenten, i utbildning hur man ska få föräldrar under kontroll. Reinfeldts enda nyckelfråga var den dolda arbetslösheten och alldeles för många sjukskrivna skriver hon.

Vad har då Reinfeldt gjort undrar hon? Jo, mycket mer än väljarna hade väntat sig: försäkringsförmåner (??) har beskurits, liksom skatter. Alla som arbetar får skattefördelar; i Storbritannien har bara de fattigaste dessa fördelar, i Sverige är det skattesänkningar för alla (arbetande).

Hon skriver att Reinfeldts regering är oerhört impopulär, men genom att använda samma medicin hoppas man att en tredje rond med skattesänkningar kan öka dess lycka, fastän varken förmåner (ekonomiska o.d.?) eller skattesänkningar tilltalar väljarna.

Under tiden läggs mer av hälso- och sjukvården ut och detta riskerar göra att denna flyttar ut ur de fattiga områdena och in i de där de mer välbärgade bor, där denna kan tjäna mer pengar.

Hon skriver om statsministerfrun (Filippa Reinfeldt) - att hon har varit särskilt radikal. Om att statsägda Absolut Vodka har sålts, museer inte längre har fri entré.

Och också om skolan; när högern senast hade makten i början av 90-talet så började de tillåta friskolor, dock små, men bara 10 % av alla barn och ungdomar har sökt sig till dessa. Dock har de visat sig vara socialt uppdelande, ha dragit till sig medelklassfamiljer och etniska minoriteter och det finns en intensiv motvilja över de nya segregerade religiösa skolorna (??).

Här finns också ett bevis för att ”valfrihet” kan begränsa valfrihet: en tidigare socialdemokratisk minister säger att han inte längre har det fria valet att skicka sitt barn till den en gång socialt blandade/mixade skolan i grannskapet, den skola som han en gång själv gick i. Istället får hans dotter resa (relativt långt) till en skola där de mest begåvade barnen har samlats, vilket gör hans gamla skola mycket sämre (se tidigare blogginlägg om bland annat skolan: "Att Sverige halkar efter i de internationella mätningarna tror man har att göra med att vi i praktiken håller på att få ett differentierat skolsystem. Vi är på väg mot sådana resultat som man får i länder med segregerade skolor.
Samtidigt visar forskningen att intelligensen påverkas av skolgången. Att blandade elevgrupper är positiva för kunskapsutvecklingen i gruppen. Att det uppstår så kallade kamrateffekter som skapar positiva spiraler.).

Svenskarna röstade på en varg i fårakläder skriver hon, för att vi var så trötta på den impopulära Göran Persson. Men nu är vi förskräckta/skrämda av något som kan bli en permanent skada på den lyckosamma Svenska modellen av samarbete mellan fack och industri, med höga skatter och en generös välfärdsstat.

Att höja skatter och förmåner igen är mycket svårare att göra, så även en moderat dos av Thatcherism skulle kunna skada den harmoniska politiska jordmån som gjort Sverige till ett av de ekonomiskt och socialt mest lyckosamma samhällena på jorden!!!

Hade inte tänkt skriva så här mycket eller alls om innehållet i denna artikel, men medan jag läste den kunde jag bara inte avhålla mig.

Läste detta citat från amerikanen Paul Krugmans hemsida igen, vilket var anledningen till detta blogginlägg och det som jag ursprungligen tänkt blogga om:

"The Conscience of a Liberal

'My generation grew up in a nation of strong democratic values and broadly shared prosperity. But both those values and that shared prosperity have been slipping away.

We can reverse that trend. Political and economic reform turned the oligarchic America of the Gilded Age, a place of vast inequality, bigotry, and corruption, into the imperfect but far better society of the postwar era. The challenge now is to do again what the New Deal did: to create institutions that will support and sustain a decent society.' — Paul Krugman" *

Läs också denna artikel "Amerikanerna utan sjukförsäkring blir het valfråga" i ETC om sjukvården och sjukförsäkringar i USA.

Och vad skriver svenska medier?? Är medierna i demokratins tjänst?

Tillägg 28 april: Min snabba amatöröversättning:

“En liberals samvete.

Min generation [han är född under första hälften av 50-talet?] växte upp i en nation med starka demokratiska värderingar och en brett delad framgång. Men båda dessa värden och den delade framgången håller nu på att smita undan/glida iväg.

Vi kan vända den trenden. Politisk och ekonomisk reform vände det oligarkiska Amerika från ’de gyllene åren’, en plats för väldig ojämlikhet, trångsynthet och korruption, till det inte perfekta men bättre efterkrigssamhället. Utmaningen nu är att göra det igen, det som ’den nya given’ gjorde: att skapa institutioner som kommer att stötta och bära upp/understödja ett anständigt samhälle.”