Ännu mer om den lekande människan...

[uppdaterad 20, 21 och 22 januari]. Ännu mer om den lekande (levande) människan. I insändare idag skriver en f.d. lärare "Betygen trycker ned":

"Vi har årtionde efter årtionde värderat och klassificerat våra unga medborgare - och till vad nytta?

Vi har talat om för vissa av dem: 'Du duger inte'. En del får veta: 'Du kan gå an' och några får veta: 'Du är bra'

Vad då bra? Jo, du har insikt i hur man löser en ekvation och du kan de oregelbundna verben i engelskan eller du vet när Karl XII dog. Är det det som är det väsentligaste här i livet.? Vad uppskattar vi mest hos människor vi möter i livet?

Jag kan bara svara för vad jag själv uppskattar. Den som värdesätter varje människa efter dess förmåga, den som kan känna empati, den som finner lösningar i livet som hjälper andra och sig själv till ett fredligt och gott mänskligt liv.

Var i betygskalan kommer detta in? /.../

Visst ska vi ha ordning i skolan och i samhället. Det blir det om vi lär oss att ta hänsyn till varandra och att uppskatta varandras likheter och olikheter. Låt oss skapa glada, goda medborgare som hjälps åt att skapa ett bättre liv för många och som AKTAR SIG för att trycka ned det unga släktet."

Barn som redan kämpar att duga, vara bra nog...

Och en snart 20-årig Joppe reagerar på en tidigare insändare, som jag inte riktigt vet vad den handlat om, men skriver i insändare "Barnen får lida för våra dumheter":

"Svar till Tage Sandmark: När jag läser det du skriver känner jag nästan avsky.
Antar att du inte sattbarn till världen då du bara tänker på dom 5-10 närmaste åren. Hur kan du vara för någonting där vi inte vet hur vi ska göra oss av med avfallet?

Problemet är att dagens dumhet landar på våra barns axlar i framtiden. Är det rätt?

Det är inget annat än sann egoism!

Det finns alternativ vi vet inte är skadliga. Du kan gladeligen stå där med dina miljarder när jorden har kollapsat och allt har dött ut.

Jag är snart 20 år, jag har tänkt att skaffa barn framöver, men jag tänker inte ha ihjäl dom 40 år senare. "

Marita Ulvskog skriver i sin krönika om en "Snartstucken Reinfeldt".

"När Mona Sahlin kritiserade de nya klyftorna, privatiseringarna och gräddfilerna i den stockholmska sjukvård som styrs av Filippa Reinfeldt så uppträdde Fredrik Reinfeldt som om det begåtts något slags majestätsbrott Om detta fick det inte debatteras i Sveriges riksdag. Märkligt!

Filippa Reinfeldt bestämmer över hela Stockholms läns sjukvård - men inte nog med det; hon leder dessutom den polititiska grupp som moderaterna tillsatt för utformningen av hela landets sjukvård. Det kommer självfallet att leda till granskning och debatt varhelst människor känner oro... /.../

Snarstuckenheten höll dock i sig. Först hoppade Reinfeldt på landets plusjobbare och beskrev det som att dom inte ägnade sig åt 'riktiga' jobb.

Men när vänsterpartiets Lars Ohly beskrev Reinfeldt som en som inte vet något om verkligheten eftersom han varit riksdagsledamot i 17 år och aldrig haft ett 'riktigt' jobb, ja, då blev han sur [vad bra sagt av Ohly! Och det är ju faktiskt sant!!?? Med många politiker!? Som knappt eller kanske alls varit något annat än politiker?].

Så där rullade det på. Ingen bra start för en regering som sett slutkörd ut sedan november 2006.

Värre är dock det faktum att regeringen kör slut på så många andra. /.../

Nu har de första rapporterna publicerats som visar att försämringarna i a-kassa och sjukförsäkring inneburit att antalet socialbidragstagare ökar - och att kommunernas socialbidragsbudgetar inte räcker till. Samtidigt som statens budget används till avskaffad förmögenhetsskatt.

Nästa steg blir väl satsningar på mer välgörenhet, skrev jag ironiskt... /.../

D v s föräldrarna har svårt att klara avgifterna för elementära behov som skolmat (den är alltså inte gratis utan avgiftsbelagd), fritids m m. Och vad svarar det centerpartistiska kommunalrådet i Vaxholm på det:

- Hjälporganisationer som Lions älskar att hjälpa barn som har det svårt!

Så kan det gå. Nådegåvor istället för välfärd [ja, folk ska stå med mössan i handen ch blicken i backen!?."

Och i en annan insändare "Dags äta hundmat?" (för vissa pensionärer) stod det om den höjda inflationen igen!!

Läs också Robert Sundbergs ledare om alliansens utnämningspolitik "Från röd till blå partibok", som inte är ett spår bättre eller öppnare än föregående regerings. Sundberg menar att borgarna får svårt att kritisera en s-regerings utnämningspolitik...

Sundberg skriver också satiriskt on Nordpol streams gasledning... Och Göran Greider kriver om skogen och ägandet (naturen och profiter)...

Alla dessa politiker är ljusår från homo ludens???

Tillägg 20 januari: se vad som står i senaste lärartidningen * om lärarförbundets syn på de nya omdömena i skolan från årskurs 1, något de menar i praktiken betyder att eleverna får betyg redan från årskurs 1 och de befarar också att risken att föräldrarna får tydlig information minskar snarare än ökar (länk till lärarförbundets tidning här):

"En liten tjej eller kille ska inte få höra att hon eller han inte är godkänd. Ökad föräldrakontakt och ökad information: visst, jättebra – men inte betygsliknande omdömen."

Tillägg 21 januari: * Jo, jag är med i facket och har ingen tanke att gå ur det. Men lärartidningen (och dess chefredaktör) och dess underliggande värderingar och människo- och samhällssyn tycker jag si och så om… Däremot gillar jag SKTF-tidningen betydligt mer, en tidning som jag ibland har tillgång till...

Tillägg 22 januari: se tidigare inlägg om "Vidga synen på kunskap"!!!!

Mer om homo ludens...

tyskt frimärke med Pippi Långstrump.

[Något redigerat på kvällen, samt 19 januari]. I "Brev till ledarsidan" finns kommentar till Göran Greiders ledare i föregående blogginlägg från en kvinnlig riksdagsledamot för folkpartiet.

"Efter att ha läst onsdagens ledare där Göran Greider ondgör sig över skolminister Jan Björklunds förslag att få ge skriftliga omdömen från åk 1, vill jag poängtera några saker. Dels handlar det inte om betyg från åk 1 utan skriftliga omdömen som varje skola avgör hur de ska se ut. Betyg ska komma från åk 6.

Redan i dag sker utvecklingssamtal mellan lärare och föräldrar, för att underrätta hur det går för barnet. Skillnaden är inte alltför stor, Greider! Men tydligen anser Greider detta då han mot slutet av sin ledare drar paralleller mellan stryk och betyg!! (Lite betyg har inte skadat-lite stryk har inte skadat). En för mig ganska osmaklig parallell.

Mina erfarenheter säger mig att de flesta föräldrar vill ha koll på hur deras barn utvecklas och samspelar med andra barn. Vi i folkpartiet gör inte detta för att skada barnen, vilket Greider vill tro. Precis tvärtom; detta genomförs därför att vi tidigare ska kunna hjälpa de barn som behöver mer stöd och hjälp."

Här talas det om föräldrarna igen... Hmmm, "du ska hedra din fader och din moder..." och icke ifrågasätta dem?? Man ska stå i givakt för föräldrarna? Deras behov som ska fyllas? Inte minst av vuxna människor? Gentemot sina egna föräldrar en gång i tiden? "Titta nu hur duktig flicka/pojke är!? Hur bra jag förvaltar det jag lärde mig en gång!? Jag är evigt tacksam för att jag fick veta hut och lära mig lyda( ?)." Vilket ju förstås är tragiskt, men när det drabbar andra, med mindre makt, kanske ingen makt, svagare... Ju mer makt man har att påverka, desto större och allvarligare konsekvenser kan ens personliga förnekande få ju... Och man kan förvalta det mandat man fått på olika sätt också?? Mer eller mindre bra! Mer eller mindre till gagn för enskilda och för oss alla, för samhället och för världen i stort?? Och ens vilja att ta itu med ventuella såana här sakar kan också varaolika stor? Ja, vad menar vissa psykohistoriker om behovet av makt?

Därför införs också en Läsa-Skriva-Räkna-garanti, en extra satsning för att hjälpa de barn som behöver mer stöd.

Ja, det är väl bra… Om detta är bättre uttänkt än andra nyordningar?

"Skolan ska utmana dem som inte får utmaningar hemma. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva. Det är särskilt de barn som kommer från hemmiljöer utan studietradition som är betjänta av en skola med kunskapskrav."

Men vad är ”kunskap”? Och vad är utmaningar och utmaningar?

Greiders svar:

"Jag tror naturligtvis att Björklund och folkpartiets förslag har tillkommit med de bästa avsikter - det skrev jag också - och det är ju precis det som är det värsta: Att ni tror på de konservativa idéer ni har. Till och med det av lärarfacken som annars brukar gilla Björklunds idéer, vänder sig emot detta senaste påhitt.

Folkpartiets skolpolitik innebär en återgång till en gammal och mer hierarkisk värld och innebär dessutom ytterligare ett farväl till de socialliberala ideal som tidigare präglat partiet.

Jag skrev i min ledare om den lekande människan, Homo ludens. Många reaktioner finns på nätet - de mest primitiva, med det mest våldsamt hatiska språket hejar förstås på Folkpartiet, vilket visar vilka slags andar ni väcker till liv numera.

Men det finns en del intressanta inlägg. Som det här: 'Jag lärde mig själv läsa vid fem-sex års ålder. Hade vi fått omdömen eller betyg vid den tiden hade det blivit än tydligare vilka som låg före kunskapsmässigt, och vilka som hade det svårt.

Bara det faktum att jag kunde läsa skapade en segregation till andra klasskamrater, någon sorts avund. Senare skulle det leda till det klassiska 'jävla plugghäst!' som de som har lätt för sig kallas av de som har det svårt.
Fler betyg ger fler motsättningar.'

Eller detta: 'Tillsammans med lärare skulle jag som journalist skriva en lärobok i samhällskunskap. Jag tog fram sammanhängande texter som styckades sönder av lärarna - de ville ha in (ovidkommande) årtal och andra fakta de kunde kontrollera vid prov.

Texten blev helt osammanhängande. Och eleverna kan inte ha lärt sig något vettigt. Men plugghästarna fick nog bra betyg. Lära för prov eller för livet?'”

Hmmm, jo, det sker för "ditt (vårt, ert) eget bästa"!? Det där med nyauktoriära och nykonservativa tendenser... Att lyda och hålla tyst. Se Arthur Silbers Miller-essäer, vilka alla berör det här med lydnad och dess konsekvenser för politik, demokrati, samhälle, inte bara för enskilda individer.

PS. Apropå Pippi Långstrump stod det någonstans att hon skulle ha diagnosicerats med damp (den första läsarrecensenten i länken). Om damp på wikipedia. Se om hyperaktiva barn.

PPS. Vad var Pippi Långstrump uttryck för? Och hur tog sig henne uppror uttryck?

Se "The rebellion...".

Den lekande människan...

[Uppdaterad 17 januari i slutet]. Göran Greider i ledaren "Homo ludens" idag om skolpolitiken:

”Föräldrarna har rätt till /…/ Så föll orden från skolminister Jan Björklund. Och språket avslöjar värderingen. Den mannen sätter helt enkelt den vuxne föräldern överst och barnet underst.”

Ja, exakt!! Det är många som inte klarar av levande små barn??? För de fick inte själva vara levande?? Vilket ju förstås är för bedrövligt, tragiskt, ja, hur ska man uttrycka detta? Men det är för djävligt att de sedan ska kvävaoch kväsa det uppväxande släktet!! (Jag är på krigsstigen!? Arg och ledsen och less).

”Föräldrar har rättigheter, barn ska bara uppfostras. /…/

Homo ludens, latin för den lekande människan - det är namnet på det slags människa som en kulturhistoriker en gång i tiden såg som källan till den mänskliga utvecklingen. Människorna med de lustiga infallen, ibland dårskaperna: Det är de som kan förnya de livsmönster som ständigt hotar att stelna. Leken, det lekfulla, bryter sönder det förstelnade. Och: Leken kan aldrig betygsättas, eller formaliseras. Då dör den. Ibland kan man se människor i sin bekantskapskrets och tänka: När stelnade de? Vad var det som fick dem att stelna? [Ja, sant!! När stelnade de och vad fick dem att stelna??]

Homo ludens, den lekande människan, är ett fantastiskt namn på det slags människa som all skolpedagogik borde sikta på att premiera. Under några årtionden var den svenska skolan också på väg åt det hållet. Paulo Freires pedagogik för förtryckta kunde diskuteras. /…/

Den lärare som formats av den lekande människans ideal kommer att förstå sina elever bättre. Läkaren som formats av annat än betyg och hårdpluggande kommer att bli en mer inkännande läkare. Det är också han eller hon som vet att det som säljer en produkt inte bara är den ingenjörsmässigt korrekta tillverkningen - som kräver matematikkunskaper - utan lika mycket designen som utformar produkten och den lekfulla fantasi det kräver. För att spetsa till det: De ungar som filtreras genom Jan Björklunds medvetande kommer att vara sämre rustade när det gäller sådana förmågor som kommer att bli allt viktigare i det samhälle vi rör oss in i. Björklunds skola premierar den traditionella plugghästen, tiotusenkronorsfrågevinnaren, den som bäst förmår följa lärarens instruktioner. Men det är inte detta barn, denna människa, som kommer att berika våra samhällen. /…/

Sverige och världen är idag full av fyrtio- och femtioåringar som går omkring med inre skador och dåligt läkta ärr från den gamla, mer disciplinära och betygshetsande skolan. Det är de som blev rädda för siffror på matematiklektionen och de som blev rädda för att tala inför klassen för att de var så osäkra. Folkpartisten och alliansministern Jan Björklund är deras talesman [och så fick dessa 40- och 50-åringar också detta hemma, tror jag].”

Vad bra skrivet!! Att läsa detta just nu betyder en hel massa för mig precis nu... Och här är (hela) boken "Homo Ludens: A Study of the Play Element In Culture" av holländaren Johan Huizinga på nätet!??

Greider menar också att "Välfärd är makt". Den var så bra, så ursäkta, men jag kan inte låta bl att citera hela:

"Välfärd är inte bara en fråga om trygghet och välbefinnande. Om sjukersättningen ligger på 77 eller på 90 procent handlar om mycket mer än om mer eller mindre pengar för den som är sjuk, ty välfärd är ytterst en fråga om makt. Tyvärr synliggörs dessa maktfrågor sällan i välfärdsdiskussionen.

Begreppet full sysselsättning betyder idag inte samma sak som för en generation sedan. Ännu för tjugo år sedan hade arbetarrörelsen lyckats ladda det med djupa maktpolitiska betydelser - folk visste att full sysselsättning var ett sätt att göra löntagarna starkare i alla sina krav.

När Anders Borg använder orden full sysselsättning ser nog de flesta framför sig hur en rad enskilda människor ska få arbete, vilket arbete som helst och gärna lågbetalda jobb som inte retar upp Riksbanken.

Ett ord som reform, eller välfärdsreform, väcker idag inte några särskilt lyckliga känslor hos breda folklager. När det talas om välfärdsreformer kan man numera frukta att någonting kommer att bli värre, hårdare, mindre generöst.

På senare år har det helt enkelt ägt rum en privatisering av själva välfärdsspråket. När försämringar och fördyringar av a-kassan diskuteras är det från makthavarnas sida den enskilda individen som står i centrum - han eller hon är en homo economicus som reagerar på piskor och morötter. Men även för kritikerna blir det oftast det enskilda offret för politiken som står i centrum - den arbetslöse som får sänkt ersättning och ett hårdare tryck på sig att bryta upp. I allt politiskt tänkande går mer och mer alla spår tillbaka till den enskilde, ensamma människan.
Välfärd blir en individualiserad fråga istället för en fråga om den kollektiva styrkan hos löntagarna.

Det finns en annan dimension när det gäller maktfrågorna som aldrig blir riktigt debatterad. När jag tittar på hur Försäkringskassan utvecklats, verkar det uppenbart att det i ledningen för denna organisation numera sitter högre tjänstemän med ett annorlunda välfärdsethos än det som var rådande för låt oss säga en generation sedan.

Den nya Försäkringskassan, denna koloss, som handskas med uppåt en tredjedel av den svenska statsbudgeten, är ett barn av nittiotalskrisens tänkande. I den utredning som drog upp linjerna för den nya Försäkringskassan talades det rentav, på bästa näringslivsmanér, om att Försäkringskassans uppgifter skulle 'koncentreras till sin kärnverksamhet'. Som om en välfärdsinstitution hade en enda produkt att sälja på en marknad - när den i själva verket är med och formar ett helt samhälles självförståelse! Försäkringskassan har numera en tendens att i första hand betrakta varje medborgare som en potentiell fuskare.

Det finns ett nytt ethos bland de högsta välfärdsbyråkraterna, format under de krisår då allt premierat tänkande gick ut på att minska välfärdsstatens åtaganden, istället för att utgå från att välfärdsstaten är en nödvändig samordnare av det kollektiva handlande som varje modernt samhälle i grunden vilar på.

I själva verket bärs den omfattande fuskdebatten i hög grad upp just av de värderingar som de högsta tjänstemannaskikten inom välfärdsstaten anammat under åttio- och nittiotalen.

Jag tror att detsamma kan sägas om Socialstyrelsen. Den debatt som bröt ut när socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivningar kom tror jag speglar det faktum att en ny elit av välfärdsbyråkrater stigit in i välfärdsstatens hjärta - och det är en elit som har ett svagt socialt hjärta.

Även en tredje aspekt jag tänkte anlägga på välfärden gäller makt - den makt som utgår från själva statistiken. Ett samhälle utan statistik som avtäcker samhällsförhållandena får svårare att inrikta sig på genomtänkta reformer, mer lämnas åt marknaden och alla dom ojämlikheter som då kommer.

För en tid sedan stod det således klart att Skatteverket inte längre ska samla in uppgifter om hur förmögenheterna ser ut i det här landet - det anses kränka den personliga integriteten. De förmögnas behov av diskretion är enormt.”

Se vidare insändarna ”Allt fler söker socialbidrag”, ”Regeringen raserar välfärden”, ”Vad ska jag göra?” (av sjukskriven) och ”Vårt nya frälse och förmånerna” (att de som sitter och beslutar om tumskruvar för andra inte själva behöver känna av dessa)!!

Jag funderar att skriva om arbetslivet och stress igen när jag får mer tid…

Tillägg 17 januari: En kort insändare i DD idag "Historien upprepar sig":

"Inflationen har inte varit så hög sedan 1993! Och vilka satt i regeringsställning då?

Historien verkar upprepa sig!"