Apoteket, så kallad konkurrens och litet allmänna funderingar…

Fick brev från Apoteksbolaget igår angående mitt plusmedlemskap. Där står bland annat:

”Du tillhör ett värdeapotek som i samband med detta [att apoteksmarknaden nu är öppen för konkurrens och en stor andel av Apoteket AB:s apotek nu ska säljas, vilket jag ju visste] kommer att få ny ägare. Därför kommer ditt medlemskap i Apoteket AB:s kundklubb att avslutas. Anledningen till att Apoteket inte får behålla alla medlemmar i Apoteket Plus är att det kan ge Apoteket AB fördelar i förhållande till de nya apoteksaktörerna [!!!! Se fortsättningen!].

Det här händer med dina uppgifter

Apoteket AB kommer att lämna över dina kontaktuppgifter till den nya ägaren av ditt värdeapotek [!!!! Men de nya ägarna får fördelen att mina kontaktuppgifter överförs till denne om jag inte säger nej! Vadå, oskälig konkurrens?].”

Ja alltså, om jag inte vill det måste jag skicka in en talong. Portofri och förtryckt. Bra att jag inte behöver skriva något, bara posta!

Men hur kan mina uppgifter gå till de nya ägarna om jag inte vidtar några åtgärder, när jag inte kan få vara kvar lika automatiskt i Apoteket Plus?

Vadå, konkurrens? Och att inte gynna någon?

Man kunde ha sagt upp avtalet helt och hållet och uppmanat oss kunder att göra en ny ansökan till den kundklubb vi vill tillhöra? Hade inte DET varit att inte gynna NÅGON?

När jag cyklade hem från apoteket nu på förmiddagen (på hemvägen postade jag talongen att jag INTE vill att mina uppgifter går till de nya ägarna) tänkte jag: vad kommer denna utförsäljning att innebära i kostnader för oss skattebetalare? Ja, om man skapar bestämmelser från högre ort, vilket vore bra, för vilka läkemedel som får säljas (de billigare alternativen t.ex.) och följer upp detta kanske kostnaderna inte behöver öka nämnvärt. Men vad kostar denna kontrollapparat? Och kommer de med pengar att trixa sig förbi hos de privata aktörerna (apoteken) och se till att de får de dyrare (och presumtivt bättre) preparaten?

Och OM kostnaderna för läkemedel ökar och mer skattepengar går till detta så finns mindre med pengar till till exempel skola, barnomsorg, äldrevård?

Vi går alltmer ifrån ett solidariskt samhälle till ett där det alltmer handlar om att se om sitt eget hus på alla sätt?

Och jag tänkte också där på cykeln att det inte gynnar oss som har arbete och stadiga inkomster - heller. Det gynnar ingen, varken de i botten av samhället eller någon annan. Vi är förlorare på detta hela högen!

Dessutom ogillar jag det som nu sker starkt och tycker att det är omoraliskt. Kallt, hårt, oempatiskt, även om det ska låta som om det är av omsorg om oss kunder.

Otryggheten kommer att sätta sina spår i vårt samhälle. Med allt vad det innebär.

Nu ska jag ansluta mig till Apoteket Plus igen, men på ett annat apotek.

Jag kan se vissa (äldre) vänner som glatt kommer att gå till Kronans apotek för att det är ”finare” än Apoteksbolagets apotek!? Tycker de, för att det är privat. Precis som de väljer privata tandläkare framför folktandvården (som de försämrat, så undra på om folk väljer privat?).

Och apropå privata aktörer: Jag fick ingen tid hos tandhygienisten på Folktandvården i våras/somras. Så jag kontaktade en privat, för jag ville akut ta bort tandsten. Jag var där nu igen nyligen. Och kollade vad hon egentligen tog betalt för häromdagen. Där står bland annat

"Sjukdomsbehandlande åtgärder av parodontal sjukdom eller peri-implantat, större."

Kostnad för den senare åtgärden 710 kronor. Kostnad totalt blev 1 168 kronor av vilket jag betalade 520 kronor genom tandförsäkringen (bytte i våras ut fyllningar som orsakat sprickor i tänderna, därav reducerade tandvårdskostnader). Jag har ingen parodontal sjukdom mig veterligen! Och inget implantat heller. Har inte lagat mina tänder på jag vet inte när. Men jag är ju glad att jag har fått en rejäl rengöring av dem.

Effekter av den sönderslagna sjukvården i en arkipelag av privata och offentliga vårdgivare – samt massmedial skildring av utdragen vaccineringen nu…

Göran Greider skriver i ledaren “Maria Larssons förlorade heder” om de försenade vaccinationerna mot den nya influensan (mina kursiveringar):

”Långa köer, bråk mellan de köande och sena leveranser av vaccinet. Det går inget vidare. Folk börjar bli förbannade. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson funderade igår på om inte detta är på väg att bli årets ’stora fiasko’ och jag kan inte annat än instämma. /…/

Hade en socialdemokratisk regering suttit vid makten idag, så hade säkerligen redan kraftiga opinionsstormar börjat piskas upp mot den för att vaccineringen går dåligt. Än så länge har den ansvariga ministern, kristdemokraten Maria Larsson, klarat sig från hårdare kritik - men snart kan det nog braka loss.”

Ja, jag tror att han har rätt! Vår liberala press hade nog redan gått hårt åt en rödgrön regering om de suttit i regeringsställning nu.

Han skriver vidare:

”Och det finns flera politiska aspekter av detta som är värda att dra fram. För det första det faktum att Sverige måste köpa detta vaccin, trots att vi alldeles nyss hade en stor inhemskt ägd läkemedelsindustri. Den såldes ut.

I dag är risken för pandemier troligen större än tidigare, på grund av globalisering och på grund av våra matvanor som bygger på enorma tamdjursbestånd på planeten.

Borde vi inte ha statliga läkemedelsfabriker för krissituationer? ’Vi kan inte bygga en fabrik som sedan läggs i malpåse i väntan på en pandemi’, hävdade en statlig utredare för några år sedan. Varför inte?

Varje år betalar vi i storleksordningen 40 miljarder för en försvarsmakt vi inte har någon nytta av (det är mest USA som drar nytta av den i Afghanistan). Snacka om malpåse.”

Samt inte minst:

”Den andra frågan är följande: Har det inte blivit svårare att samordna något så väldigt som en massvaccinering när sjukvården är sönderslagen i en arkipelag av privata och offentliga vårdcentraler?

Sådana frågor borde ställas.”

Ja, har det inte blivit svårare att samordna insatser idag med privatisering och sönderslagning av sjukvården? Och hur kommer det att bli i framtiden med förmodligen ÄNNU större sönderslagning? Kan det motverkas och hur? Med lagstiftning? Ännu mer sådan?

Läs också hans ledare ”Sprickor i muren” där han reagerar över att man på den socialdemokratiska (jobb?)kongressen inte lyft fram den offentliga sektorn som jobbskapare! Istället har man hyllat allsköns entreprenörer som han skriver.

I möjligheternas land USA verkar det inte vara så väldigt lätt alla gånger att vara "entreprenör," dvs. småföretagare!

Det verkar vara minst lika byråkratiskt där som här, ibland verkar det vara mer i min känsla. Jag har några egna småföretagare i nära familj här i Sverige samt en i USA. Och samhällsklimatet är ju överhuvudtaget betydligt hårdare där. Så där blir egenföretagande ÄNNU tuffare än här (men det stämmer inte att det som inte dödar dig gör dig starkare!).

Och medelklassen där kan inte heller bara tryggt luta sig tillbaka. Så att BARA verka för ökat företagande från politikerhåll löser inga problem (definitivt inte alla problem enkelt, men det hoppas makten på? Vänstern önsketänker OCKSÅ sen länge i den riktningen och även vänsterpartiet börjar luta åt detta håll, men högern tror jag helt cyniskt inte bryr sig ett skvatt om om människor kommer rejält i kläm och förlorar trygghet).

Jag tror också att vi ALLA tjänar på ett samhälle där klyftorna inte är så stora.

Läs också debattartikeln ”Vad hände med det livslånga lärandet?”

Och i en artikel idag om att ”Skolministern vill ta bort IV-programmet" säger en av dess rektorer att ”IV är möjligheternas program.” Men personal menar att man redan uppfyller de kriterier det nya förslaget innebär. De reagerar bland annat mot Björklund som önskar inrätta fem program av detta enda program och tror då att man förlorar något; en bra blandning av elever från alla samhällsklasser och kulturer och om man delar upp dem förlorar man något på vägen, säger en av dess specialpedagoger.

Trots att det totala antalet elever minskar till gymnasiet så ökar IV-programmet.

Allt mer segregering istället för integration! Splittrade i "vi och dom"! Söndrande och härskande, vilket sitter extra mycket i ryggmärgen hos en del. Kanske framförallt hos dem som söker sig till maktpositioner. Ja, man använder makt i olika former och på olika nivåer som psykologiskt försvar? Sök i denna blogg på "Leaders av Bob Scharf".

"Livet är lätt om du är konservativ. Även om konservativa misslyckas totalt när de är i maktställning, kan de vända detta och säga, ’Titta – detta bevisar vår poäng. Staten (regeringen) fungerar inte! (Paul Krugman).'

'Vad än problemet är i den privata sektorn, så kommer högern att se statens agerande som roten till problemet. (Mike)'"

Namninsamling angående sjukförsäkringen...

Startad av sjuksköterskan Margareta Tiger. Hon skriver bland annat:

"Det krävs en ny människosyn och ett mera flexibelt tänkande angående orsaken till ohälsa och vägen till läkning./.../

Grundtryggheten för läkning är, enligt mig Margareta Tiger, ekonomisk trygghet och att smärtupplevelsen tas på allvar. Men eftersom läkarnas sjukskrivningar i allt högre utsträckning överprövas blir sjukskrivningstiden istället en tid av ekonomisk otrygghet

Räkningarna ska ju betalas oavsett om man får sjukskrivningen beviljad eller inte. Konsekvenserna av dagens politik innebär förlängt lidande, ökat lidande och ökad ohälsa./.../

Det blir viktigare att följa reglerna än att stötta den som behöver hjälp. Jag oroar mig djupt över det omänskliga klimatet som sprider sig i samhället."

Skriv på här.

Paul Krugman om att ekonomin stimuleras på tok för litet...

Läs också om att "Tusentals unga människor i London demonstrerar mot kapitalismen."

Uppdaterad 2 april: Göran Greider skriver i ledaren "Amerikanarna är klokare" om de konservativa vindarna som drar genom Europa. Om att:

"Regeringarna hade inga större problem med att rädda bankväsendet, där pumpades jättebelopp in utan att blinka. Men massarbetslöshet är i borgerliga ögon inte ett lika stort problem. Så har det sett ut under hela nittonhundratalet och även nu. Det är inhumant. Och det är dumt./.../

Både kortsynta ekonomer och borgerliga politiker skyller ifrån sig och hävdar att de så kallade automatiska stabilisatorerna - det vill säga de socialförsäkringar som faller ut i kristider och som är mer utbyggda i Europa än i USA - redan innebär stora stimulanser. Problemet är bara att välfärdssystemen idag är så avmagrade att de inte längre fungerar särskilt bra för att hålla efterfrågan uppe. Nu syns också problemet med den så länge förhärskande skattesänkarpopulismen: Under åren av högkonjunktur borde skatterna ha höjts i hela västvärlden, då hade regeringarna stått tryggare och med mindre underskott under innevarande kris."

Ulf Lundén skriver i recension av Andreas Malms bok ”Hatet mot muslimer” (Atlas förlag) om ”Muslimen – vår tids syndabock.” Ja, det är ganska rejält otäckt!? Påminner inte detta om judehatet? Man (makten) måste hitta en gemensam syndabock att kanalisera (folkets) vrede och rädslor (och fokus) mot (istället för vad de själva sysslar med och är ute efter och drivs av, även om detta kanske är omedvetet för dem själva)! De med de starkaste (psykologiska) försvaren tenderar att leda.

Han skriver att i chocken efter terrorattackerna har många vädrat en allmän fientlighet mot muslimer. De skildras som om det finns ett slags inneboende ondska hos (ALLA) de 1, 2 miljarder människor som finns i muslimska länder. Och att Koranen främst manar till terror och död. Men Malm påpekar visst i sin bok att både bibeln och Koranen innehåller både kärleksbudskap och ond bråd död.

"Båda texterna är fyllda av motsägelser och sönderfaller i bud med rakt motsatta etiska och moraliska förhållningssätt."

Se den amerikanske neurologen Jonathan Pincus som skriver i kapitlet "Hitler and Hatred" i sin bok "Base Instinct":

"I en sociologisk studie erhållen inte utan liten personlig risk på medlemmar av rasistorganisationer i USA, pekar Raphael Ezekiel ut ett antal drag i bakgrunden hos medlemmar av hatgrupper som påminner om livet hos de ytterst våldsamma lagbrytare som jag har undersökt. De flesta av Ezekiels subjekt hade förlorat en förälder vid sju års ålder, vanligtvis fadern. Styvfäder och mödrarnas pojkvänner blev typiskt beskrivna som kalla, råa/våldsamma och misshandlande. Förbindelser med familj utanför kärngruppen var skör och det fanns litet föräldraskap på djupet genom en utvidgad familj. Kyrka och sociala instanser (andra än polisen) hade liten eller ingen modulerande roll i familjerna och banden mellan syskon var minimal. Skolgången var avbruten och skolk liksom frånvaro var vanligt förekommande.

Ezekiel skrev 'Ett fåtal medlemmar talade spontant om faderlig alkoholism och våld... Jag tror att en massa hölls tillbaka från mig. [En del] medlemmar rapporterade alkoholism... familjevåld [och] tid tillbringad på häkten (?), fängelser. jag är ganska säker... att det fanns en god portion ytterligare strafftid än detta. Åtskilliga hade blivit bortacckorderade till fosterhem under barndomen. 'Alkoholism, våld, mental sjukdom, paranoia, skolmisslyckanden och medicinska/neurologiska problem genomsyrade Ezekiels hela redogörelse, tankeväckande erinrande om de faktorer som jag har mött hos våldsamma brottslingar.

Konceptet att våldsamma impulser är skapade av upplevelser av misshandel och tillåtna uttryck hos dessa misshandlade individer, som också har endogena neurologiska och psykiatriska sårbarheter [p.g.a. misshandel?] innebär väldigt viktiga implikationer (slutsatser/innebörder) för reduktionen och förebyggande av våld. Ansträngningar riktade mot mildrande av vilken som helst av dessa interagerande faktorer som orsakar våld skulle troligen ha stor betydelse. Den mest effektiva handlingen och troligen den lättaste att åstadkomma, dock, vore förebyggande av barnmisshandel genom sociala program och utbildningsprogram. Ett stort huvudsteg i de första förebyggande åtgärderna av våldsbrott kan troligen åstadkommas genom nationella ansträngningar att reducera eller eliminera all användning av kroppsbestraffningar av föräldrar och lärare."

En som kraftigt bidragit till detta hat hos till exempel amerikaner mot islamer är G. W. Bush. Och flera har också intresserat sig för Bush bakgrund och hans drivkrafter.

Se återigen till exempel följande artiklar och essäer: “Bush isn’t a Moron, He’s a Cunning Sociopath” av Bev Conover, “D.C. Shrink Diagnosis Bush as a Paranoid, Sadistic Megalomaniac”, “George W. Bush’s projection dislocation of self” av Terence O'Leary, “See No Evil -- A political psychologist explains the roles denial, emotion and childhood punishment play in politics” Michael Milburn intervjuad av Brian Braiker, “So George, how do you feel about your mom and dad?” av den brittiske psykologen Oliver James, “The Madness of George W. Bush – A Reflection of Our Collective Psychosis” by Paul Levy.

Kanske är detta mer eller mindre överförbart på andra ledare i världen? Och även på deras anhängare och supporters. En variant av detta är de (maskerade) autonoma anarkister (som förstör för allvarligt - och fredligt - demonstrerande och protesterande) Greider skriver om i tidigare ledare. Det var det där med samhälleligt bifall också...

Artiklarna finns också här.

Med rasande takt bakåt…

Chefredaktören för Lärarnas tidning skriver i ”Full fart bakåt mot femtiotalet”:

”Nu rensas flummet ut från lärarutbildningen. Det sa en mycket belåten Jan Björklund, med instämmande från Lars Leijonborg, när den nya lärarutbildningen presenterades i förra veckan.

Ny är väl ett tveksamt ord i detta sammanhang eftersom det i stora drag är de 40 år gamla klass- och ämneslärarutbildningarna som återinförs.

Med lärarutbildningen som en kulmen håller regeringen på med att genomföra ett systemskifte av den svenska skolpolitiken, därav ministrarnas belåtna miner.

I ett blixtrande tempo har utredningar och förslag presenterats, från betygsliknande skriftliga omdömen till en uppdelad gymnasieskola. Kvar är nya läro- och kursplaner, som snart presenteras, och nästa år en ny skollag.

Det är bråttom för det gäller att hinna med att ändra så mycket som möjligt innan nästa val. Därför är det inga parlamentariska utredningar utan enmansutredare som arbetar med snäva tidsramar och hårt bundna direktiv. Insynen i arbetet är minimal.

Många av förslagen pekar bakåt, mot system och metoder vi har tillämpat tidigare men lämnat. I Jan Björklunds skolpolitik finns dessutom en negativ syn på eleverna. Med hårdare tag ska kunskaperna in.

I denna tidsanda blir det fullt möjligt att hävda att det kanske var förhastat att avskaffa agan.”

Slår mig vad John Cleese och Robin Skynner skriver:

”· Ensidigt fattade (dåligt förankrade) beslut håller inte.

· Istället för att lösa problem vidmakthåller de de sorgliga processerna i den politiska apparaten som gör att inget beslut någonsin är vad som verkligen krävs, utan alltid en överdrivet stark rektion mot det förra ensidiga beslutet. Resultatet blir ett ändlöst pendlande mellan ytterligheter som ska ge överkompensation för det man förlorat genom tidigare beslut. Man regerar genom att söndra och härska.

· Resultatet kan bli ett mindre friskt samhälle, som är mer auktoritärt, mer polariserat och gruppegoistiskt.

· Det gäller att hitta människor som är mindre enögda.”

Och vidare:

”De beslut som verkligen fungerar är de som uppnås genom en noggrann och öppen diskussion där avvikande åsikter välkomnas och lyssnas på, vilket leder till en veklig, vida spridd enighet eller i sämsta fall till att det tas beslut av en ledning som man känner handlar med HELA systemets bästa för ögonen.”

Se tidigare inlägg under etiketten ”samhällelig backlash” och främst ”Om ungdomars ökade benägenhet till våld.”

Läs också debattartikeln ”Kultur utan framtid - Tillgången till estetisk verksamhet är en demokratifråga menar lärarutbildare på Konstfack”, där artikelförfattarna bland annat skriver:

”VI MENAR ATT TILLGÅNGEN till estetiska ämnesområden i gymnasieskolan i högsta grad är en demokratifråga och som även gäller utbildningsansvaret för barns och ungdomars rätt till kulturell yttrandefrihet./…/

I utredningsförslaget lämnas kunskaper därhän om hur elever ska lära sig delta i och hantera den visuella kulturen och informationssamhället. Inte minst berör detta dagens krav på och behov av digital kompetens på alla samhällsområden, liksom kritisk kulturell medvetenhet med förmåga till både förståelse av, och egna färdigheter inom kulturella konst- och kommunikationsformer. Något som sedan 2006 anges som nyckelkompetenser i rekommendationer från Europa parlamentet och Europeiska unionen (2006/962/EG).”

Men de vi nu har vid makten vill inte ha kritiskt tänkande människor omkring sig!?

Slutligen läs Göran Greiders ledare ”Negativ ränta!”, Robert Sundbergs ledare ”Bry dig mer om grundlagen” samt debattartikeln ”Taket måste höjas nu i arbetslöshetsförsäkringen” där det bland annat står:

”Regeringen har försuttit chansen att förvalta de senaste årens högkonjunktur och den så kallade jobbpolitiken har misslyckats. Reinfeldt saknar en politik för att minska arbetslösheten. Skattesänkningar för högavlönade och sänkta ersättningsnivåer för arbetslösa har inte skapat fler jobb. Tvärtom kommer de växande klyftorna att förvärra lågkonjunkturen./…/

Enligt LO har den vikande konjunkturen i kombination med försvagningen av de automatiska stabilisatorerna medfört ett minskat konsumtionsutrymme på 15 miljarder kr.

Regeringens politik förstärker med andra ord lågkonjunkturen. Försäljningen av champagne slår däremot fortsatt rekord, enligt Systembolaget.

Regeringen har omfördelat resurser från sjuka, arbetslösa och småbarnsföräldrar till högavlönade män. Den ensamstående och deltidsarbetslösa mamman har inte längre råd att gå till frisören, men bland landets förmögna skålas det som aldrig förr. Att de rika blir rikare är dock ingen krockkudde i en lågkonjunktur.”

Under 90-talets stålbad pratade man om ”utslagning” av människor, nu har man ändrat retoriken och pratar om ”utanförskap”…

Artiklarna finns också här.

Tillägg senare på kvällen: såg nu Roger Mörtvik i “Paradigmskifte i välståndsfabriken”, där han bland annat skriver:

”OECD har efter omfattande genomgångar av forskning och verklighet i hög grad ändrat uppfattning. Nu gäller inte enbart den anglosaxiska modellen som förebild. Istället pekas de nordiska länderna, med sina starka fack och generösa välfärdssystem, ut som mer konkurrenskraftiga än de länder som följt tidigare rekommendationer. Fackens samarbetsorgan TUAC har i hög grad drivit på för att synliggöra behovet av nya rekommendationer.”

Eliternas arrogans…

fattigstuga, bild tagen härifrån.

[Uppdaterad 5 december]. På nyheterna imorse pratade de om att över 4.500 personer kan förlora jobbet när kommuner och landsting skär ner.

Samtidigt skriver Göran Greider i ledaren ”Regeringen jobbar hårt för att stödja överklassen”:

”Regeringen jobbar hårt och snabbt – men inte för att lugna all de som nu står varslade i det stora löntagarsverige. Nej, regeringen är snabbast när det gäller åtgärder som direkt gynnar de egna väljarna.

Igår kom beskedet att det ska bli enklare att köpa hushållsnära tjänster. Den som köper ska inte behöva krångla med skatteverket för att få ut sin subvention, det är istället säljaren som får skattepengarna frånskatteverket. Allt för att göra livet lättare för samhällseliterna.

På sätt och vis är det ju bra. Det nya upplägget visar mycket klarare att gemensamma skattepengar används direkt för att subventionera de bättre ställda.

Skattepengar som skulle behöva gå till exempelvis äldreomsorg går till dem som har så viktiga jobb med så pass höga löner att de varken orkar städa själva eller betala vad det egentligen kostar.”

Ja, tala om arroganta eliter!? Jag tänker på Bildts barnflicka igen… Och äldrevården i det stora landet i väster verkar vara så usel så människor där vill inte hamna där… Anhöriga får rycka in (OM man har sådana) eller så har somliga inga val alls, p.g.a. avsaknad av pengar och/eller anhöriga som kan och vill ta hand om dem (och som de vill tas om hand av)!? Vadå, ”frihet”?*

Greider skriver också i en annan ledare om ”Lärarutbildning som spekulationsobjekt”. Han har också läst Pedagogiska Magasinet (precis som jag), där en förtvivlad student på lärarutbildning undrar vad denna nu är värd, när lärarutbildningen nu ska ändras - igen.

Lärarutbildningen har blivit något av spekulationsobjekt menar Greider, för politiker som vill göra karriär, något som i synnerhet gäller för Jan Björklund. Och Greider har ju rätt här, om skolan som används för att vinna politiska poäng.

Greider reagerar också på tjatet, som han skriver, om lärarnas förlorade status. Och menar att många tycks vilja ha tillbaka den auktoritära lärarroll som en gång tog ifrån eleverna både nyfikenhet och frimodighet. I DEN meningen är det snarast ett stort framsteg att lärarstatusen har sänkts.

Greider reagerar också, med rätta, över något som han ser som en stor konstighet i den nya lärarutredningen som kommit med buller och bång, nämligen att det verkar som om ämneskunskaper för att undervisa de yngre barnen inte verkar behövas. Något han tycker är fel! Han tror att kunniga lärare kan öppna okända stigar för ett nyfiket barn – även i låg ålder. Och jag håller med Greider här fullt och helt!

Min tysta kommentar: detta speglar också hur man värderar arbete med mindre barn!?

Han är också skeptisk till förslagen om mer lämplighetstester och antagningsprov och menar att det som testas vanligtvis bara är hur bra en student är på att göra test och att de gynnas som kommer från mer studievana miljöer. Men skolan behöver lärare från andra miljöer. Och det är också något som man diskuterade för över 20 år sedan: att lärare ofta kom från just mer studievan miljö, dvs. från medelklassen, och därför kunde ha svårt att förstå barn och ungdomar från andra miljöer (arbetarklass).

Jag vill bara tillägga i det sammanhanget att studerande på musikhögskolor alltid har gjort ansökningsprov och ens betyg har bara spelat en viss roll när man tagits in på (vissa) lärarutbildningar.

I den kommun där jag bor ska visst något slags nytt centrum skapas, där mödra- och barnavård ska kombineras med stöttande av föräldrar i sina föräldraroller. För att motverka och förebygga senare problem. Och den tanken är ju jättebra. Men där ska föräldrar lära sig att sätta gränser MOT sina barn… Det där populära med gränssättning… Varför behövs gränssättning alls kan jag inte låta bli att undra? Är det p.g.a. för litet gränssättning som vi har en stökig ungdom till exempel, eller stökiga barn? Som vi har problem på arbetsplatser osv.?

Eller skulle föräldrar behöva bli stöttade på annat sätt? Och informerade om andra ting – än gränssättning…Se tidigare postning om barndomens betydelse...

Ja, vi har fått rejäl återgång till konservatism och att vara auktoritära på en massa områden i samhället. Att vara pekpinniga mot varandra. Blivit alltmer polariserade av den retorik som förts, indelade i ett "vi och dom." Spelade ut mot varandra av dem med makt. Samhälleligt bifall till detta, inte minst av dem med makt.

Helt snabb bloggning igen, trots att jag har tusen andra saker att göra.

Ledarna hittar du också här.

Se "Fattigstuga nästa innovation?":

"1918 förbjöds i lag att auktionera ut oförsörjda barn och äldre. Innan dess var det vanligt att den som begärde minst betalt fick ansvaret för barn eller gamla som anhöriga inte kunde försörja. Nu vill alliansen återinföra samma princip på all kommunal verksamhet i Skövde. Den som vill driva en skola eller äldreboende billigare än kommunen ska få göra det. Endast om kommunens pris är lika ska man ta hänsyn till kvaliteten [så om den private entreprenören gör det billigare får denne uppdraget oavsett kvaliteten på verksamheten?]."

Från Institutet för språk och folkminnen en ögonvittnesskidring om hur det var på fattigstugan, se här. Se Utredarna om "Blir 'JUG:en' den nya tidens fattigstuga?"

Tillägg 4 december: * Pensionerna verkar vara så låga i vissa av våra större "i-länder" för vissa, trots att de jobbat ett helt yrkesliv, att de måste fortsätta jobba efter sedan de pnsionerats. Som en 67-årig vän i USA. En vän som funderat på "flipping hamburgers." Denne vän har försörjt en familj med fem barn. Så han måste trots allt ha haft den sortens inkomster under sitt yrkesliv och med hänsyn till vad han jobbat med tycker jag han borde ha en pension han skulle kunna leva på...

Amerikaner verkar få höra liknande saker som vi, dvs. om horderna av pensionärer som vi måste försörja, vi stackare som har arbeten... Den propagandan har gått hem både här och där. Jag undrar hur det är med detta egentligen?