Mer om osynliga murar, yta, empatiunderskott och (kanske) tillbakalutad likgiltighet eller bedövning - och dess motsats…

[Uppdaterad 16 november, se slutet avpostningen]. Ulf Lundén skriver i ”Rädda den seriösa dokumentären” angående dokumentären ”Ingen Svensson längre” om osynliga murar.

” ’Ingen Svensson längre’ är en dokumentärfilm som befinner sig på behörigt avstånd från sina huvudpersoner men ändå tillräckligt nära för att finna berättelsens smärtpunkter.

Filmarna visar en tydlig respekt för de inblandade. De dokumenterar men sysslar inte med spekulativa, sentimentalt, säljande och snyftande gråtbilder./…/

Den reklamfinansierade televisionen har länge satsat på så kallade verklighetsprogram. Men att sammanblanda dem med seriös dokumentärfilm är att begå ett helgerån.

Realityprogrammen är främst skruvad och regisserad underhållning som låtsas vara äkta vara.

Nu pratas det om köptemplet Ullared i Skåne. Tidigare var det Färjan på Östersjön.

Programmen sponsras av de inblandade företagen. Det handlar främst om affärer, ett slags ny variant av reklamfilm. De förtjänar ingen större uppmärksamhet eller mediedebatt.

Det finns viktigare saker att diskutera som exempelvis hur seriösa dokumentärfilmare skall överleva på en hyperkommersialiserad mediemarknad, vars kommandoord är vinst och inget annat.

Det finns en uppenbar risk att de stora och väsentliga berättelserna riskerar förbli osynliga och nedtystade i framtiden till förmån för ännu fler lättköpta och ytliga programidéer.”

Den schweiziska psykologen Alice Miller har skrivit om tystnadens mur. Ja, varför är det tyst kring vissa saker? Och bland Berit Ås' härskartekniker finns osynliggörande.

Se tidigare inlägg under kategorin ”tystnadens mur.”

Läs mer om jobbcoacherna i ”Jobbcoach blev haveri”, om förnedring och

”Oseriösa jobbcoacher försöker guida utsatta person till nya arbeten via hjärntvätt, healing, beröringsterapi och hypnos.

Alliansens har satsat tre miljarder på dessa jobbcoacher för att begränsa massarbetslösheten.

Denna kvartett borgerliga partier vann valet genom mantrat att det skulle löna sig att arbeta.

Vi visste inte att det var entreprenörer i healing- och hypnosbranschen som man syftade på.”

Uppdatering 16 november på kvällen: Läs ”Privat vård – inte effektivare”, ”Viktig debatt om vårdval”, ”Privata apotek inte bra för hälsan” och ”Privatkapitalet tar över apoteken”.

Religion?

[Uppdaterad vid lunch och 10 november med ny länk i slutet av postingen]. Vad bra skrivet, om den närmast religiöst färgade föreställningen, eller religiösa tron, att inget annat system än kapitalismen är möjligt. En föreställning/tro där en majoritet av västvärldens befolkningar tror att det är en naturlag att kapitalismens prästerskap, dvs. en procent av befolkningen, ska roffa åt sig en fjärdedel (1/4) av alla jordens tillgångar.

Se Barbara Ehenreich i tidigare blogginlägg ”Kollektiv passivitet och marknadsfundamentalism som religiös tro att kapitalismen slutligen kommer att lösa alla problem…”

Och se också bloggen Biology and Politics i blogginlägget ”Kapitalismen ifrågasatt av de flesta år 2009.” Han skriver superbra:

”Kapitalism uppfattas av de flesta som ett ekonomiskt system som bygger på kortsiktiga profiter och där makten ligger hos de stora företagen och styrelserummen, snarare än hos demokratiskt valda församlingar.

Många gånger när jag kritiserat nyliberal ideologi och marknadsekonomiska dogmer på den här bloggen har det reflexmässiga svaret från högerhåll blivit: ’Ja, men tror du att det var bättre i Sovjetunionen då?’ Sådana här attityder är både tröttsamma och antiintellektuella.

Det finns ingen automatisk koppling mellan att vara kritisk mot ett dåligt ekonomiskt-politiskt system (den liberala marknadsekonomin och kapitalismen) och att förespråka ett annat dåligt system (de marxist-leninistiska enpartidiktaturerna i Sovjetunionen och Östeuropa). Faktiskt. Den typen av guilt-by-association resonemang från nyliberalt håll visar bara att dess trosvissa förespråkare kanske inte har så stor tilltro till det ekonomiska system som de hyllar som ofelbart: vore kapitalismen ett så fläckfritt och välfungerande system så borde det väl kunna överleva på egna meriter? Inte ska väl kapitalismens försvarare behöva ta till så desperata argument som att det är (eller snarare har varit) så mycket sämre någon annanstans? Har nyliberalerna själva tappat tron på kapitalismen och vågar de inte stå för systemet längre?

Faktum är att genom alla tider har samhällskritiker kritiserat olika avigsidor, ofta utan att ha något fixt och färdigt recept för framtiden eller detaljerade planer för ett framtida samhälle. Och det är fullt legitimt. Arkitekterna bakom Franska Revolutionen gick till storms mot adelns privilegier under stridsropet 'Frihet, Jämlikhet och Broderskap', och kritiserades säkerligen av de styrande för att inte ha någon konkret vision för hur detta skulle förverkligas. Ändå genomfördes Franska Revolutionen, och den lade grunden för många av de demokratiska fri- och rättigheter som vi idag tar för självklara i Europa.

För att samhället ska förbättras så krävs det att människor vågar tänka bortom här och nu, d. v. s. vågar utveckla visioner om framtiden och politiska utopier om bättre fungerande samhällen.”

Uppdatering strax före lunch: se bloggen Det progressiva USA som skriver om rivandet av murar och om murar som man inte kan eller vill se (är blind för) och alltså inte ser någon anledning att riva. Och blogginlägget ”Varför inte en rödgrön regering som bryter med kapitalismen?” där man kan läsa om fiaskot med jobbcoacher, om att det inte är förvånande i ett samhällsklimat som vi har att man försöker hitta mirakelmetoder som hypnos och healing (Aftonbladets ledare). Läs mer om jobbcoacher här och här.

Barbara Ehrenreich skriver om något som tangerar detta; om repression och integritetskränkande åtgärder mot anställda.

klicka på bilderna för att göra dem större.

Tillägg 10 november: Läs “Wide Dissatisfaction with Capitalism – Twenty years after the Fall of Berlin Wall.”