Imperievalutans fall...

Helt snabbt, se Göran Greider i ledaren "Imperievalutan faller", där han skriver i inledningen:

"Kapitalismen darrar till. Det kan vara så att en svår kris för världsekonomin nu är under uppsegling och den har sina rötter i det ojämlika och alltför avreglerade USA.
Där har ju oansvariga banker beviljat bostadslån till hushåll utan några som helst tillgångar, kanske i tron att bostadspriserna i all evighet ska fortsätta att stiga. Men i marknadsekonomin är ingenting evigt, allra minst stigande bostadspriser, och nu ser det ut som om systemet till sist är på väg att hinnas upp av sina försyndelser. I går var förre chefen för den amerikanska riksbanken, Alan Greenspan, ute i medierna och varnade för att den värsta finansiella krisen sedan andra världskriget nu kan stunda. Samtidigt var det just han som i tvåtusentalets början bidrog till att den där lånekarusellen kom igång; i USA har han på senare tid faktiskt kallats för Mr Bubble."

Ja, vad kan komma att hända här? Med våra skattesänkningar...

Jag blev nyfiken på vad Joseph Stiglitz och Paul Krugman har skrivit om USA och (världs)ekonomi och hittade följande artiklar.

Se först vad Joseph Stiglitz till exempel skriver i “Financial hypocricy”:

“This year marks the tenth anniversary of the East Asia crisis, which began in Thailand on July 2, 1997, and spread to Indonesia in October and to Korea in December. Eventually, it became a global financial crisis, embroiling Russia and Latin American countries, such as Brazil, and unleashing forces that played out over the ensuing years: Argentina in 2001 may be counted as among its victims.

There were many other innocent victims, including countries that had not even engaged in the international capital flows that were at the root of the crisis. Indeed, Laos was among the worst-affected countries. Though every crisis eventually ends, no one knew at the time how broad, deep, and long the ensuing recessions and depressions would be. It was the worst global crisis since the Great Depression.

As the World Bank’s chief economist and senior vice president, I was in the middle of the conflagration and the debates about its causes and the appropriate policy responses. This summer and fall, I revisited many of the affected countries, including Malaysia, Laos, Thailand, and Indonesia. It is heartwarming to see their recovery. These countries are now growing at 5% or 6% or more – not quite as fast as in the days of the East Asia miracle, but far more rapidly than many thought possible in the aftermath of the crisis.

Many countries changed their policies, but in directions markedly different from the reforms that the IMF had urged. The poor were among those who bore the biggest burden of the crisis, as wages plummeted and unemployment soared. As countries emerged, many placed a new emphasis on “harmony,” in an effort to redress the growing divide between rich and poor, urban and rural. They gave greater weight to investments in people, launching innovative initiatives to bring health care and access to finance to more of their citizens, and creating social funds to help develop local communities.

Looking back at the crisis a decade later, we can see more clearly how wrong the diagnosis, prescription, and prognosis of the IMF and United States Treasury were. The fundamental problem was premature capital market liberalization. It is therefore ironic to see the US Treasury Secretary once again pushing for capital market liberalization in India – one of the two major developing countries (along with China) to emerge unscathed from the 1997 crisis.

It is no accident that these countries that had not fully liberalized their capital markets have done so well. Subsequent research by the IMF has confirmed what every serious study had shown: capital market liberalization brings instability, but not necessarily growth. (India and China have, by the same token, been the fastest-growing economies.)

Of course, Wall Street (whose interests the US Treasury represents) profits from capital market liberalization: they make money as capital flows in, as it flows out, and in the restructuring that occurs in the resulting havoc. In South Korea, the IMF urged the sale of the country’s banks to American investors, even though Koreans had managed their own economy impressively for four decades, with higher growth, more stability, and without the systemic scandals that have marked US financial markets with such frequency.

In some cases, US firms bought the banks, held on to them until Korea recovered, and then resold them, reaping billions in capital gains. In its rush to have westerners buy the banks, the IMF forgot one detail: to ensure that South Korea could recapture at least a fraction of those gains through taxation. Whether US investors had greater expertise in banking in emerging markets may be debatable; that they had greater expertise in tax avoidance is not.”

Och Paul Krugman i “The Conscience of a Liberal”:

“My generation grew up in a nation of strong democratic values and broadly shared prosperity. But both those values and that shared prosperity have been slipping away./…/

We can reverse that trend. Political and economic reform turned the oligarchic America of the Gilded Age, a place of vast inequality, bigotry, and corruption, into the imperfect but far better society of the postwar era. The challenge now is to do again what the New Deal did: to create institutions that will support and sustain a decent society.”

Samt:

“…for the past thirty years American politics has been dominated by a conservative movement determined to undermine the New Deal's achievements - a movement whose founding manifesto was Barry Goldwater's The Conscience of a Conservative. That movement has been highly successful in turning the clock back: both the inequality of today's America and the corruption of its political life hark back to the age of the robber barons.”

Se också utdrag ur kapitel 1 av Krugmans bok här.

Maria-Pia Boëthius skriver också i sin senaste ETC-krönika "En skamlig vecka" om att vi idag lever under en regim, bestående av en regering och medier som inget heller vill än att förtala oss. Att vi är ett fuskande folk för vilka det behöver dras upp riktlinjer för hur vi bättre ska kunna kontrolleras och disciplineras.

Regering och medier bara gapar av häpnad över vår skurkaktighet!

Skämt åsido, hon är ganska glad över existensen av:

”... ännu folkligt förankrade byråkrater som Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och Brottsförebyggande rådet, som vägrar tiga. Och man undrar intresserat när de ska sparas bort av alliansregeringen? Eller ’omorganiseras’?/…/

Den här regeringens politik går ut på att framställa folket i en ganska vidrig dager för att sedan sätta in 'åtgärder', övervaka oss eller säga att de solidariska bidragssystemen inte fungerar eftersom så många fuskar. Det är faktiskt en skam, men en nedtonad skam, eftersom medierna samarbetar.

Själv tror jag inte alls på folkpartiledaren Jan Björklunds 'bild av skolan', den som medierna samarbetar om och väljer att visa. Jag tror att det finns problem, men att de är punktvisa, och att skolan på det stora hela är ganska beundransvärd och progressiv. Men man fostrar fritänkare, något som alliansregeringen inte vill ha [!!!!].

Vidare har en undersökning som Skandia initierat visat att direktörer med hög bonus inte alls skapar högre vinst än de företag som inte har bonus. Utan tvärtom.

Hörde ni? TVÄRTOM! När ska vi börja se på företagens vinster som 'kommersiell skatt'? Som bara tillfaller de få – i motsats till den skatt vi betalar till staten?”

Sedan skriver hon om bristen på solidaritet från metall… Ja, nog är det litet (snällt uttryckt) konstigt att de inte kan eller vill solidarisera sig med kvinnorna… Hur ofta har inte kvinnorna stått tillbaka för samhällsekonomins skull?

Kvinnors röst…

Aristokrat under vikingatiden.

[uppdaterad på kvällen i slutet]. I ”Jag blir såå förb-d…” skriver Kulla-Gullan i DD:

"Hur märker man att man börjar bli gammal? Ja, i mitt fall är det ärftligt. Man blir bara mer och mer förbannad med åren. Ungefär som alla gubbar som skriver arga insändare i lokaltidningarna /.../.

...som kvinna finns det massor att bli förbannad över; om man får tid att tänka efter [hm, det är just det!?? :-)). Och det får man i medelåldern. Det är då vi hinner bearbeta och fundera över det vi varit med om. Eller ser runt omkring oss."

Sedan reflekterar hon vidare över fenomen i samhället. Tyvärr hittar jag inte denna text på nätet... Hon reflekterar bland annat över historien och krig.

Roland Spånt skriver också om "Mr Bubble och den ekonomiska krisen":

"De amerikanska konsumenterna och regeringen har i åratal levt över sina tillgångar och lånat jättebelopp från omvärlden och därigenom hållit Europas och Asiens ekonomier igång. Ett i längden ohållbart läge. Nu synas korten. Det visar sig då att mycket av tillväxten byggts på toppbelåning av egnahem och när huspriserna stigit har ägarna passat på att öka lånen och med lånen finansierat köp av nya bilar, kläder, elektronik och utlandsresor.

Nu faller de övervärderade huspriserna i allt snabbare takt. Ekonomer beräknar att de faller tills ofantliga 6000 miljarder dollar i 'värden' ska ha raderats bort. Redan nu har det egna kapitalet försvunnit för miljoner hushåll, vräkningarna gått i höjden och många miljoner hushåll har nettoskulder. En viktig orsak till bubblan var att bankerna lånade ut till hushåll som absolut inte kunde betala.

Bankdirektörerna agnade lånekrokarna med räntefrihet första åren men sen kom desto högre räntor.

Ansvariga för detta var bankchefer på Wall Street som för detta ofta belönades med egna miljardinkomster. Några avskedas nu men går med fallskärmar som t.o.m. ställer Skandia i skugga. En parallell är de svenska bankchefernas idiotutlåning som ledde till vår 90-tals kris.

Den förre och tidigare helgonförklarade centralbankschefen Alan Greenspan kritiseras också. Någonting helt otänkbart de senaste 20 åren. Han sågs länge som en gud och den idag ledande republikanske presidentkandidaten John McCain, sa att om Greenspan dog på sin post skulle han mumifieras och i detta skick få sitta kvar och 'leda' centralbanken.

Nu är tonen en helt annan och Greenspan anklagas för att ha släppt fram den osunda lånemarknaden. Han kallas Mr Bubble. Politiskt står han långt till höger om till och med Bush och hans republikaner.

Greenspans ideologi är närmast att all statlig påverkan på ekonomin är av ondo medan så fria marknader som möjligt skulle lösa allt. Han stoppade därför alla försök till att reglera risklånen och dämpa bostadshysterin och därför fick USA dagens krasch.

Den svenska aktiebörsen faller nu från höga nivåer. Våra uppblåsta fastighetspriser faller också. Lägre aktiekurser ger efter en tid ytterligare prisfall på bostäder. Bubblor är osunda och ska aldrig hållas uppe med konstgjord andning.

Lägre räntor i Sverige eller i omvärlden kan dämpa konjunkturnedgången men inte häva den. Något bättre effekt på efterfrågan skulle ekonomiskt stöd till vanliga hushåll och arbetslösa kunna ge. Men sådana stimulanser tar tid. Och i både USA och Sverige och i övriga Europa dominerar politiska krafter som vill gynna helt andra grupper.

En bred lågkonjunktur kan därför svårligen undvikas."

Roland Sundberg skriver om att "s utmanar sverigedemokraterna". Och i en insändare skriver en man och undrar "Hur klagar en dement kvinna?":

"Hur förklarar en dement 85-årig kvinna att hon inte fått hjälp en natt? Eller en autistisk man att han blivit bryskt behandlad av personalen på sitt boende?"

De styrande i denna kommun har bestämt att verksamheter av detta slag ska privatiseras och då har man bland annat valt att lägga ut ett demensboende och en servicebostad för personer med autism för privatisering. Skribenten skriver vidare:

"All förändring innebär möjligheter och risker. En privatisering är en stor förädring och det är viktigt att man utsätter de boende för så små risker som möjligt. Det är självklart att personer med demens eller autism har sämre möjligheter att slå larm om något går sett. De moderatstyrda nämnderna har tyvärr gjort mycket dåliga val av boenden. Tänk om, än är det möjligt att ändra valen!"

Jag hittade inte denna insändare på webben (jo, hittade den på kvällen)... Redaktionschefen för denna tidning skrev häromdagen att man kommer att begränsa kommentarsmöjligheterna i tidningen p.g.a. en massa osakliga kommentatorer...

Och apropå detta fenomen skriver Ett hjärta RÖTT "När bara priset avgör" (om privatisering av vården) att:

”Att nätet fortfarande till största delen kryllar av högeranhängare (och män) av alla de slag kan man konstatera om man går igenom den här partikompassen på Axess (via Slutstadium). Titta sedan efter hur siffrorna fördelar sig mellan blocken. Jämför till exempel med de senaste opinionsundersökningarna!”

Ja, kan det också vara så att de riktar in sig på de bloggar som är bra (bäst)?? Och bombaderar dessa, precis exakt det vissa misstänker eller börjat misstänka. Målmedvetet!!?? Och alla andra röster tystnar (de andra kommentatorerna ger upp?) och till slut kanske också bloggaren ger upp!? Är det möjligen det som är syftet?? (och så kanske man använder andra knep; härskartekniker som att påpeka hur man skriver, grammatik, stavningsfel osv.!?? Brister i språket... För att man inte kan eller vill bemöta innehållet eller diskutera det? Vet inte om jag är bra på det heller... Kanske kan en annan också provoceras till det till slut, för att man blir så oerhört arg? Och det är väl dit en del vill få vissa? Att man helt tappar humöret? Och när man då tappar humöret kan någon, fotast man, skriva ett sårat inlägg för att faktiskt påpeka vad man skrivit och gett uttryck för; att det är sårande för andra, med andra åsikter. Pust. Det där med att såra och såra?).

Man kan undra hur de har tid att sitta och blogga... Om de nu sitter på jobbet, hur pass betungande detta är... Med tanke på deras syn på andra. Att de sliter och betalar skitmycket i skatt (en man). Hmm, jag kan inte låta bli att undra hur gammal denna man är (och ärligt talat om han är torr bakom öronen, ursäkta ilskan). Och hur många (eller få) år han betalat skatt. Och vad han egentligen har varit med om i livet. Eller sett. Oj, hur låter jag nu?

Vidare fanns det en debattartikel om "Nedrustningen av arbetsmiljöarbetet måste motverkas - flera industribranscher står fortfarande för betydande överrisker av olycksfall och sjukdomar". (Och man kan misstänka att den psykiska ohälsan kan öka den som kanske framförallt kvinnor drabbas av?)???

"I radions ekosändning kunde vi nyligen höra om en kraftig minskning av antalet skyddsombud i landet under de senaste åren. Arbetsmiljöverket framhöll i en kommentar att färre är kunniga i att upptäcka risker vilket kommer att ge ökande problem. Det är inte bara en fråga för de fackliga organisationerna, alla parter har anledning att agera. /../

Regeringens beslut om kraftiga neddragningar på arbetsmiljöområdet är allvarligt. Ökad risk för skador och sjukdomar samt ökande svårigheter att bemanna företag är argument som räcker långt. Vi ser det därför som angeläget att där så är möjligt stödja insatser som kan motverka de negativa effekter på arbetsmiljöområdet som kan befaras."

Och så står det förstås om postrånet i Göteborg och om kriminalitet... Ja, det där med kriminalitet... Och slutligen kolla "Miljonärer och skattefifflare" om Lars-Eric Petersson "på jobbet" (!?) i Stockholms tingsrätt...:

"Vinnarna är toppcheferna, (chefstjänstemän,) som kan skaffa sig privata förmögenheter oavsett om de lyckas eller inte [ja, se ovan om bankcheferna på Wall Street som 'belönades' med miljardinkomster och/eller enorma fallskärmar... Och andra sliter sig fördärvade, framförallt kvinnor har toppat och toppar sjukskrivningsstatistiken... Skyddsombud försvinner, arbtsmiljöverket har minskats ner... Och när man gått på knäna är det ju ingen som direkt tackar en...]."

Tidigare inlägg under kategorin fascism. Detta begrepp finns det all anledning att fundera över... I en kommentar hos Kerstin Berminge, om TV (jag reagerar också på liknande sätt om TV), var det en komentator som skrev om fenomenet söndra och härska...

Jo, och man kan dra åt svångremmen för dem som knappt någon röst har... Man går de starka rösternas ärenden!? Kan de tendensera finnas i arbetslivet också, på arbetsplatser, med mindre bra och svaga chefer?

Och dra åt svångremmen för dem med ingen röst eller svag och liten gör man också utan att skämmas eller blinka?? Och de som orkar föra sin talan på nätet ifrågasätter andra kommentatorer (eller vissa andra kommentatorer)... Hur kan de ha tid och ork att sitta och skriva kommentarer (eller blogga) om de nu är sjuka, undras det...

Både över- och understimulering är dåligt för individen och hälsan. Vad behöver en individ för att rehabiliteras? Jo, kanske bland mycket annat skriva av sig?? Om man kan och orkar. Samt också vistas ute och kanske också ägna sig åt diverse sysslor...

Och det där med kriminalitet... Och dess rötter... Och det där med master suppression techniques... Vilka kan vara så subtila så man kanske inte ens märker dem? Och väldigt, väldigt "elegant" inlindade under den där sårade attityden?? Tja, inte vet jag...

Att kvinnor (de få som faktiskt har tid av olika anledningar) diskuterar politik (eller vissa andra saker) kan vara väldigt provcerande?

Och om de gör det så ska det vara... Ja, hur? Ja, om vi ska göra något så måste det vara superbra, mer än perfekt (och så kan kvinnor också tycka sinsemellan?)?? Som en handledare (kvinna i 60-årsåldern, som alltså varit ute i arbetslivet ett antal år och förhoppningsvis sett ett och annat?) sa:

"Ska vi göra något så måste vi ha utbildning på det! (vi kan inte testa något i tron att vi fixar det, utan utbildning, något jag tror hon menar att män lättare kan göra. Och på min arbetsplats är det nog kvinnorna som har mest utbildning, men det räcker inte, de anser sig måsta fortbilda sig också, om man generaliserar det. För ganska många fortbildar sig kanske inte alls, vare sig bland män eller kvinnor!? fast det tycker jag är deras sak)."

Och vilka är det som censureras bort - och tillåter sig att censureras bort? Vi behöver både den ytterst välformulerade, som verkligen lyckas rikta udden mot saker, men kanske behövs också den där rösten som uttrycker sig på ett annat sätt; i helig ilska, med ord som snubblar över varandra? Och som kanske uttrycker den över gränser (även nations-?)?

Och jag tänker också på det Helle Klein skrivit, om sina erfarenheter, av oerhört otrevliga (för att säga det milt?) påhopp hon fått när hon skrivit saker i krönikor och ledare, att hon befarar att demokratin kan bli lidande i slutänden... Hon menar att manliga skribenter inte blir lika rasande påhoppade?? Varför blir (vissa) män så arga på kvinnor som upphäver sin röst?

Tillägg på kvällen: fick tips om detta upprop av en vän "stoppa utförsäljningarna".

Medkänsla/empathy...

Medkänsla är det detsamma som utplåning/självutplåning? Apropå föregående blogg om ondska och tillägg i slutet... Medkänsla innebär det total avsaknad av krav?

---

Empathy is that the same as entire obliteration? Yes, it can be!? Should it be? Empathy is that an entire lack of demands or wishes? These wonders apropos the former blogpost about evilness and phenomena in society, and about Greenspan who had said in an interview in a Swedish newspaper that he was "scared" about the budget-deficit (??) in US. He meant that the reduction of taxes came at the right moment, but the economists (politicians) have not been able to hold the costs for health care down as they should, where the problems will be seen even more clearly in the nearest future, because the population is turning older and older (the average age!?)...

Greenspan himself is still going strong though!!! Look at him! The model for all to follow!!! (with this not said the opposite either!! I want to underline! Of course it's nice if and when people are active up in high ages!! But those who aren't... And why are some and some not?)

I wondered: what does he mean? What shall we do with all those that aren't as active as the 81-year old Greenspan?

"Look, I am! I can! (shouldn't you too then???)"

The ones that aren't aren't worth a nickel? It's only the ones that can produce something that are worth something? Which mean children, old ("inactive") people, disabled etc. aren't worth anything?? Their human worth is nothing? They shall keep quiet, should be taught manners (??) and be extremely humble and grateful they have the right to exist at all? (shame on them!!?).

Because that's what Greenspan had to learn himself once? For his own good? So he should manage life better? Be prepared for it? Why he has been so successful? Learnings he is extremely grateful for?

But what have they actually meant? Not only for him personally, but also for his environment/surrounding? The nearest and for millions of people? Has he maybe lost something? Do we have any idea about the things we have lost, things we have never experienced, as for instance real, genuine empathy and compassion and warmth and love?

And how can such people get so much power? How can they "operate" in that way, without being "moderated" more? Because many of us are raised in a similar "atmosphere" and manner as Greenspan?? Probably very strictly and authoritarian, where we learned to obey, be good girls and boys, and keep quiet and be grateful and feel enormous shame for our bad nature and manners!? And this is the right method in raising children!? If people don't agree with this they haven't been brought up strictly enough!? Haven't been brought up really properly!? So now we have to try to teach them!?

I am just wondering...

No, this isn't easy solved... How do we do it? How do we enlighten? Can we? Who are enlightened enough? Who knows "the truth"? Who sits on the truth as we say? What about empathy, compassion, civil courage? And not least HUMAN DIGNITY??? To let people keep their human dignity and live with human dignity!? Can we and shall we have that as a guiding principle?? Overruling everything else? Is this an utopia? Very, very naive? Is there a God in heaven? How does he look on the world and what's happening there?? I can't help wondering...

Om skolan i USA och intervju med Greenspan...

Om skolan i USA apropå den usla skolan i USA som Greenspan beskyllde vara orsak till de enormt ökade klyftorna i inkomst mellan VD:ar och arbetare!

Alan Greenspan befarar ännu djupare kris än 1987, se intervju i DN.

På sidan om skolan i USA, som är en sida för kamp mot det som jag översätter som något motsvarande vår skolpeng och genom sådan finasierad skolverksamhet, står bland annat om:

"negativt inflytande som programmet har på allmänna, offentliga skolor (public schools) och avsaknaden av ansvarighet (ansvarighet för beslut och handlingar och förväntan att förklara dessa om du blir tillfrågad, som det står att accountable betyder i Oxford Advanced Genie) för den allmänt finansierade skolpengskolan (??)."

Voucher schools (skolpengsfinansierade skolor?) hade 2006/07 17 410 elever och fick 6 501 dollar per heltidsstudent och de avkrävs inte administration av någon form av standardiserade (noggranna) utvärderingar eller anställande av certifierade lärare. Över en halv miljard av skattebetalarnas pengar har gått till privata skolpenningfinasierade skolor i Milwaukee (här om Milwaukee på svenska, den största staden i Wisconsin, med drygt en halv miljon människor i staden) sedan detta program startade.

Rethinking Schools har täckt denna fråga sedan 1988 och har en bred samling av artiklar och analyser i detta ämne (se den länkade sidan ovan för ett urval av dessa). Denna organisation kämpar mot skolpeng och privatisering om jag fattade och översatte detta rätt?

Kan vi lära något av detta?? Ska vi lära något av det? Är kulturerna där och här så olika så farorna liksom är olika?

Artiklarna handlar om att det inte finns några garantier för kvaliteteten i Milwaukes skolpenningfinansierade (??) skolor. Det finns ett störande antal sådana skolor där, som

"inte är mer än upputsade, krampaktiga skyltfönster."

Det står vidare om

"Hur skolpengssupportrar utnyttjar de lektioner segregationen ger/gett för att driva sin egen [egoistiska, privata] agenda" [att de allmänna skolorna blivit stökigare för att de stökigaste barnen blivit kvar där? De barn som kommer från sämre uppväxter och familjer i botten av samhället?].

Dylika skolor

"...avkrävs väldigt litet för att anpassa elever med speciella behov."
"Företag och kyrkor håvar in pengar genom fondmöjligheter."
"Försnävande av definitionen av vad som konstituerar 'allmän' utbildning."
"Många skolor på landsorten har sådana problem att det kan vara frestande att fundera över vouchers [i ordlistan står det att 'voucher' är 1. (tillgodo)kvitto, (kontroll)kupong, bevis, attest, 2. borgen, vittne, och jag tolkar detta som något motsvarande vår skolpeng] som en legitim reform. Låt dig inte luras av det."
"Konservativa har kört med, drivit på för vouchers som ett sätt att öka prestationerna för låginkomstminoriteter. Men vad gäller akademiska meriter så handlar detta om retorik, enbart."
osv.