Vi tjänar på att stå utanför euron…

[Uppdaterad med ett tillägg 22 april]. Sverige tjänar miljarder på att inte ha euron som valuta, enligt Exportrådet.

Hade kronan varit starkare nu hade vi fått en större ekonomisk nedgång nu och ett snabbare fall i sysselsättningen än vad vi annars får.

Fler människor hade alltså blivit arbetslösa om vi haft euro och snabbare blivit arbetslösa. Och den ekonomiska nedgången hade blivit snabbare.

Och som Kerstin på Motvallsbloggen konstaterar att

"...en massa beslut, som vi måste acceptera, fattas av de politiker i EU som vi inte kan rösta bort om de fattar beslut vi ogillar?"

Tillägg: Funderade ytterligare på individualiseringen av allt. För att kunna åstadkomma förändring borde vi (snarare) gå ihop (solidarisera oss, där det verkligen är värt att solidarisera sig och för saker och människokategorier som är värda att solidarisera sig för!! Se Greider om anonyma anarkister som förstör för dem som allvarligt kämpar, destruktivt och självdestruktivt).

En ensam individ kan göra ganska litet för att förändra dåliga förhållanden på en arbetsplats, likadant på samhällsnivå och ännu mindre på global nivå (om man inte har en sjusärdeles styrka och förmåga att uttrycka sig och har kanaler att uttrycka sig i). Och hur är det att vara whistle-blower?

Det verkar som om ganska många amerikaner (eller så är det sådana jag stött på?) inte (och skrämmande cyniskt) tror på gemensamma lösningar eller på politiken/politiker (och det har de kanske goda skäl till i det system de lever i!?). Och de tror inte heller på att gå ihop riktigt och strida för saker ihop. Istället försöker vissa upphäva sin stämma helt själva. Där är det individualiseringen som gäller (och paradoxalt också likriktning! En amerikansk vän reagerade självkritiskt på kort jag skickade från Polenresa i september, bland annat ett kort från torg i staden vi besökte, med hus i olika stilar sida vid sida, målade i olika färger, att det inte skulle tillåtas i frihetens och individualismen land USA).

Men i vad grad åstadkommer detta någon egentligen förändring (och detta gynnar egentligen bara makten eller i vart fall de i maktställning som använder makten för sina egna syften enbart)? Individer skriker sig hesa. I ett hav av skrikande röster hörs egentligen ingen? Och somliga har helt (cyniskt) gett upp.

Men innebär kollektiv att individualitet inte tillåts? Kan individer (genuint autonoma, dvs. genuint självständiga) existera i (ett friskt) kollektiv? Jo, jag tror det. Men i mindre friska system (grupp, politiskt parti, land osv.) då är det ett antingen/eller?

Se Barbara Ehrenreich om marknadsfundamentalism och kollektiv passivitet (kan resultera i underlåtenhetssynder).

Tillägg 22 april: Hittade inlägget där jag skrev om min amerikanske väns kommentar aropå individualism (något redigerat citat från tidigare inlägg):

”En vän i USA lade särskilt märke till husen som var målade i olika färger. Något som inte existerar i USA! Han skriver att i USA så verkar alla byggnader som ligger nära varandra ha samma arkitektur och vara målade i samma färg!

'Vad tråkigt!'

skrev han.

Han tyckte att husen på min bild speglar verkligt accepterande av individuella skillnader, något som han stridit för hela sitt liv.

'Vi amerikaner proklamerar häftigt att vi värderar individuella skillnader, men i vardagslivet så lever vi inte som vi lär!'”

Paranoia och journalistiskt lågvattenmärke…

ubåt.

LO.

[Uppdaterad 14 och 15 juni i slutet]. Jag blir så trött över det som sker, så jag orkar inte mer än att citera. Göran Greider skriver i ledare idag om ”Sanningen äntligen upp till ytan”:

”Jag minns åttiotalets första år. Jag var litet över tjugo år och kände med hela min varelse att samhället, i Sverige och i världen, nu plötsligt kanade iväg mot ett betydligt bistrare klimat. I USA hade Ronald Reagan väckt till liv kalla krigets retorik och i Stor- Britannien satt Margret Thatcher vid makten. Nykonservatism och nyliberalism gick hand i hand och man får i själva verket gå tillbaka till trettiotalet för att finna en högervåg som varit lika stark.

I Sverige gick den sovjetiska u-båten U-137 på grund. Inom loppet av något år skulle jakten på de – senare aldrig funna - sovjetiska u- båtarna komma att skapa något som liknade masshysteri i Sverige. I Stockholms skärgärd siktades periskop, grodmän och ubåtar var och varannan dag. De som fann det märkligt att U-137 i ytläge och med påslagna motorer seglade in på svenskt vatten avfärdades som naiva. Jakten på ubåtar i Hårsfjärden i oktober 1982 framstår i efterhand som en av de händelser som på djupet förändrade svensk politik. En politiker som Carl Bildt byggde i princip hela sin kometkarriär på detta ubåtshot, en svensk s-minister fick avgå, kallakrigsretoriken återvände med full kraft och alltsammans bidrog i slutändan till att idén om en generös och generell välfärdsstat försvagades – den påminde ju enligt högern om de järngrå diktaturerna i öst, det Ondskans imperium som Reagan talade om innefattade också saker som höga skatter och stor offentlig sektor. Ubåtshysterin gav högern tolkningsföreträde i en rad viktiga frågor. /…/ I måndags krävde Mathias Mossberg, som varit huvudsekreterare i två ubåtsutredningar, i en artikel i Svenska Dagbladet att all sekretess kring ubåtsfrågan nu måste släppas. Han hävdar att det redan före Hårsfjärden fanns uppgifter som pekade på att det var Nato-ubåtar det rörde sig om men att dessa hemligstämplades av försvarsmakten. I sin artikel i Svenska Dagbladet skriver Mossberg bland annat: 'I försvarsmaktens digra material i ubåtsfrågan finns rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut. Men sådana rapporter försågs med rejäla hemligstämplar.' I onsdags kväll sändes så det Uppdrag Granskning i SvT där det pinsamma slutet på hela denna kallakrigshysteri kanske skymtar. Reportern Lars Borgnäs redogjorde för dokument som kommit bort och att det alltid var sådana dokument som pekar på att det var Nato- ubåtar som hade särskilt svårt att nå utanför försvarsmakten. /…/

Det hade onekligen varit intressant att få ta del av utrikesminister Carl Bildts syn på saken, men han vägrade ställa upp på intervju. Hans departement hade också enbart lämnat ut dokument där känsliga uppgifter saknades. Borgnäs, som dock hade andra källor, visste exakt vad som mörkades i pappren från UD: Varje antydan om att ubåtskränkningarna kom från väst. Så känsligt är detta. Allt talar för att svenska folket under årtionden har förts bakom ljuset – av försvarsmakten och av otaliga kallakrigsromantiker. Denna ubåtsfråga var en viktig bidragande faktor till att hela samhällsklimatet kunde ställas om i mer i mer konservativ riktning, ja den gav svenska folket ett slags chockterapi, för att tala med Naomi Klein./…/ Ubåtshotet och all den hysteri det gav upphov till formade kommande årtiondens politik, på alla plan och på en rad områden, från säkerhetspolitiken till välfärdspolitiken. Att allt material en gång för alla släpps fritt för forskning och granskning är det minsta man kan begära. Svenska folket har förts bakom ljuset i årtionden och det är högern som tjänat på det.”

Läs också Robert Björkenwall om medierapporteringen i ledaren ”LO-kongress utan spår i medierna”:

”För inte så länge sedan hade varje större nyhetsredaktion minst en arbetsmarknadsreporter som bevakade fackföreningsrörelsen, avtalsrörelser och arbetsmarknaden. Så icke längre.

Numera finns bara ett fåtal av dessa kvar. I gengäld har de så kallade ekonomijournalisterna växt upp som svampar ur jorden. Nyhetsredaktionernas fokus är nu inte arbetsmarknaden utan på privatekonomi.

Perspektivet har förskjutits: från kollektivet löntagarna till individen löntagaren. Den enskilde, men alls inte oberoende, individen har blivit viktigare än vad ett samlat kollektiv tycker, när olika spelregler ska formas./…/

Möjligen är detta en återspegling av att också LO betraktas som särintresse av stora delar av det övriga samhället. Därutöver gäller också att när LO och fackföreningsrörelsen inte märks och inte vill, kan eller våga driva på så faller också det socialdemokratiska partiet mer åt höger. /…/

…svenskarna får ytterst hjälpligt veta exempelvis att LO-ledningen blev överkörda i nivån på a-kasseersättning (ska nu bli 90% på sikt), att arbetarrörelsen är oense om tidsgränsen (bortre parentesen) i a-kassan och att LO-kongressens ombud inte riktigt litar på att Laval-domens konsekvenser blir undanröjda med mindre än att man sätter ett tuffare tryck på regering och riksdag samt även på LO-ledningen. Eller att LO nu åter vill visa att man är en kamporganisation.

Möjligen återvänder journalisterna dock om och när insikten på nytt sprider sig att LO och dess förbund vill vara en kamporganisation och en maktfaktor att räkna med i beslutsfattar-Sverige. Det kanske kommer på nästa LO-kongress om fyra år?

2008 års LO-kongress går till historien som ett lågvattenmärke ur journalistisk rapporteringssynpunkt.”

Läs också om ruling classes paranoia och tidgare inlägg under etiketten George Bush.

Uppdatering 14 juni: Läs Johan Ehrenberg i ledaren "Vad är modernt?" om retorik och om att "modernisera" och "modernisera"... Om vad som är "modernt" och "omodernt."

Och läs Ulla Lindqist LO:s vice ordförande om att "Ny sjukpolitik skapar otrygghet". Om att den borgerliga regeringen på kort tid skapat en ny klasspolitik (apropå det där att modernisera!) och nu startar en ren hetsjakt på sjuka. Nu citerar jag igen:

"Att betala skatt handlar lika mycket om att bidra som det handlar om att få: Föräldraförsäkring, barnbidrag, förskola, skola, universitetsutbildning, sjukvård, högkostnadsskydd, kollektivtrafik och bibliotek är exempel på 'skatteåterbäring' som alla får del av via skattsedeln.Välfärden går ut på att omfördela såväl resurser som risker för att garantera alla trygghet. Välfärden omfördelar dels mellan grupper i samhället och dels över individers livstid.

På kort tid har den borgerliga regeringen format en klasspolitik som borde tillhöra en svunnen tid. Regeringen serverar en kravfylld politik med skrämmande konsekvenser.

LO-förbundens medlemmar – kvinnor och ungdomar – förlorar till medelålders väletablerade män som redan har det ganska bra. Det är en mager politik!

Speciellt mager är regeringens politik när det handlar om att räcka ut en hand till sjuka och arbetslösa. Välfärd handlar bland annat om rätten att ha ett arbete och rätten att få stöd för att komma tillbaka till ett arbete efter arbetslöshet, olycka och sjukdom.

Nu startar regeringen en ren hetsjakt på sjuka. Regeringen erbjuder nämligen en så kallad rehabiliteringskedja men det handlar snarare om en utsorteringskedja. Utgångspunkten är att den som är sjuk också är lat."

Och läs också insändaren "Extrem civil lydnad" från en som tror på demokrati. Läs den!!! Skribenten skriver uttryckligen att han önskar att detta sprids till så många som möjligt! Stefan Sundström (om honom i wikipedia här) hade skrivit något jättbra i artikeln "Chock! Skandal! Panik! - Stefan Sundström om vad du inte får säga i TV."

"För så är det nämligen i dessa yttersta dagar att inkomster mörkas, och folk gråter och slåss i TV och hatbloggar varandra och står på youtube med brallorna nere, men fråga om inkomster och folk tittar rakt t i luften eller slår sej för öronen och säjer: Nu hör jag inte riiiktigt vad du säääjer.

Så ska du göra skandal i TV ska du börja prata om vad du har i gage för att vara med./.../

Och jag tror att det är skitviktigt att visa känslor och gråta och allt detta, men det är livsfarligt att ringa Expessen om man behöver nån att tala med. För till och med tårar är numera en vara."

:-) Medan somligt annat "mörkas", skrivs eller pratas det inte om... Som bland annat hur risigt alliansen ligger till i den ena opinionsmätningen efter den andra... Detta är inte förtjänt några braskande rubriker? Eller säljer man inga lösnummer på detta? Eller vad?

Läs också Ulf Lundén i "Dagdrömmar och hårt bröd":

"Vårt behov av verklighetsflykt verkar vara oändligt. Överallt grasserar dagdrömmen. Det är den bärande takbjälken i varje annons och reklamfilm. Förr fanns förhoppningar om ett såväl jordiskt som himmelskt paradis. Nu återstår bara det egna jaget, det lilla hemmet, familjen och semesteräventyret."

samt "Nyrik och rivsugen! - Kulturminneslagen. Den struntar finansmannen Jonas Wahlström i. " Läs mer om denne Jonas Wahlström här.

Och vad bra att irländarna röstade nej till EU-fördraget! Apropå detta läs Göran Greider i ledaren "Ha!" idag! Han skriver om maktens arrogans och självgodhet. När jag hörde detta om irländarnas nej till EU-fördraget på TV-4 nyheterna igårkväll skickade jag ett snabbt och spontant och jätteglatt sms till en vän i Dublin, som svarade:

"Yes! Beware when ALL politicians AGREE!"

DD-artiklarna finns också här, om länkarna ovan inte fungerar senare.

Är det inte också ett problem med våra politiker, att så många av dem inte sysslat med något annat än att vara politiker (och det gäller politiker i de flesta svenska riksdagspartier)? De svävar i sfärer ovanför vanligt folk? Och inte minst ovanför gräsrötterna? Gräsrötterna vilka är i stort sett alla skikt under det absoluta toppskiktet???

Uppdatering 15 juni: Läs Maj Wechselman om vad hennes "avslöjanden" om ubåtarna innebar - för henne...

Härskartekniker…

apropå föregående inlägg om omvänd Robin Hood-politik.

Göran Greider skriver i ledaren ”Hur många fler än Wibe?” om att eliterna försökte läxa upp alla dem som röstat fel (när svenskarna EMU-omröstade 2003 och fransmän och holländare röstade om EU-fördraget några år senare). Han menar att tystnaden sänker sig över frågorna och att vi nu raskt marscherar in i ett överstatligt EU.

Sören Wibe har fått nog av detta? Ja, Greider skriver att han tror att Wibe fått nog av handfallenheten från socialdemokratin och LO när det gäller EU-domarna av antifacklig karaktär de senaste åren .

Greider tycker att Mona Sahlins avfärdande av honom som ”gammalmodig” är ett fint exempel på sedvanliga härskartekniker. Kritiserar man EU är man tydligen "gammalmodig."

I wikipedia står det också om motmedel till härskarstrategierna:

"En grupp doktorander vid Stockholms universitet har formulerat fem motstrategier:

• Tag plats
• Ifrågasättande
• Korten på bordet
• Bryta mönstret
• Intellektualisera

De har även formulerat fem bekräftarstrategier:

• Synliggörande
• Respekterande
• Informera
• Dubbel belöning
• Bekräfta rimliga normer"