Visar inlägg med etikett centralization of power. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett centralization of power. Visa alla inlägg

fredag 21 november 2008

Lissabonfördraget...


[Uppdatering 22 november].

Amerikaner menar att makten har centraliserats mer och mer i USA. De enskilda staterna har fått mindre och mindre att säga till om. Makten och därmed inflytandet flyttas längre och längre bort från individerna.

Och nu har Sveriges riksdag (skulle det vara förstås!!) godkänt Lissabonfördraget... Vilket innebär en centalisering av makten?

Vi borde ta lärdom av amerikaners negativa erfarenheter av sin union!?
---
Tillägg 22 november: Läs Göran Greider i ledaren "Ett hån mot demokratin- verje nej till ett fördrag gör det möjligt att börja om med EU-bygget - men den risken vågar ingen i etablissemanget ta."

Där skriver han bland annat att:
"...befolkningarna i de europeiska länderna helt enkelt inte känner någon större entusiasm för detta väldiga, statsliknande projekt.

De allra flesta har inget emot ett mellanstatligt samarbete mellan EU-länderna, så är det. Men få tycks uppskatta ett federalt statsbygge och ännu färre känner sig som européer. Européen existerar inte.


Det är en identitet som känns alldeles för inskränkt för de mer radikala och för stor för de reaktionära. *


I dag röstar den svenska riksdagen om Lissabonfördraget. Samtliga partier utom miljöpartiet och vänsterpartiet har varit för fega för att våga gå med på en folkomröstning - de minns väl förlusten i EMU-omröstningen. Därför överlåts frågan till riksdagsledamöterna.

Problemet är bara att frågan i praktiken överlåts till partiledningarna i fem av de sju riksdagspartierna. Inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen skulle nog åtskilliga vilja säga nej till fördraget, eller åtminstone skjuta upp beslutet, men piskan viner hårt över dem och de följer lydigt och undfallande ledningens diktat.


Somliga så kallade EU-skeptiska socialdemokrater hävdar då att Lissabonfördraget inte innebär några stora förändringar, vilket är märkligt: Det som står på spel är ju både de svenska kollektivavtalens framtid och frågan om vilket EU vi färdas mot och Lissabonfördraget tar definitivt flera steg i riktning mot mer överstatlighet./.../

Makt flyttas från den nivå där demokratin ännu fungerar hyggligt, det vill säga den nationella, till nivåer där den blir abstrakt eller övermannas av den makt som utgår från de professionella jurister och ekonomer som hamnar i centralbanken och i domstolen.
/.../


Europaunionen har murats upp under en oerhört marknadsliberal era i den politiska historien. Den ideologin har sipprat in i unionens alla skrymslen och vrår, samtidigt som ett tunt byråkratskikt sitter i dess ledning.


Varje fördrag utgör därför ett vägskäl.


Varje nej till ett fördrag gör det möjligt att börja om med EU-bygget - men den risken vågar ingen i etablissemanget ta.


Några dussin personer i ledningen för fem riksdagspartier bestämmer alltså över hela den svenska befolkningens framtida politiska öde.

Det är ju ett hån mot allt vad demokrati heter.

Robert Sundberg skriver i ledaren "Är EU kapitalets motvikt?":
"Krisen reser en rad frågor. En är kopplad till EU, som är i ropet dessa dagar apropå att riksdagen röstar igenom Lissabonfördraget. Ett argument från s-håll för EU-medlemskap var ju att sätta motvikt mot kapitalet. Nationalstaten sades ha blivit för liten för att klara av sådant. Att EUs institutioner och lagar är utformade för att främja kapitalet är en annan sak.

På EU-nivå sades det från s-håll också bli lättare att bedriva konjunkturpolitik. I teorin stämmer det. I praktiken finns en rad försvårande omständigheter.


En är om viljan alls finns att bedriva en sådan politik. Den måste i så fall finnas inte bara hos en majoritet av EU-länderna, utan i alla. För att det senare ska uppnås måste det kompromissas åt det håll där de länder som är minst villiga att bedriva konjunkturpolitik står./.../

En annan försvårande omständighet är att i många EU-länder och inrättningar i EU sitter borgerliga politiker vid makten. De är mer ovilliga att bedriva konjunkturpolitik än vad politiker till vänster om mitten är."

Artiklarna finns också här.

* Ur Wikipedia:
"Reaktionär, 'bakåtsträvande', en person som önskar återställa samhället till hur det var en tidigare period i historien"