Paul Krugman om sjukvård I USA…

Paul Krugman om sjukvård i USA (min översättning):

”Det som i nuläget står i vägen för allmän sjukvård i USA är girigheten hos det medicinindustriella komplexet, lögnerna hos högerns propagandamaskin och godtrogenheten hos röstande som tror på dessa lögner.”

Se tidigare inlägg: ”Obamas sjukvårdsreform; dödshjälp till gamla och handikappade, regelrätt ondska - om desperata republikaner, hyckleri och status quo…” och ”Att beundra högern…”

Tillägg på kvällen: och läs om privatiseringsivern i Sverige i "Vinsten som drivkraft."

Tillägg 27 augusti: OECD om att offentlig sjukvård är mer effektiv.

Om orättvisa villkor mellan människor och också litet om småföretagarvillkor…

om internationella kvinnodagen se här.

I debattartikeln ”Orättvisa livsvillkor består” av Carin Runeson (s) apropå internationella kvinnodagen, stod några saker som etsade sig fast:

”Stereotypa könsroller hindrar både män och kvinnor från att utveckla hela sin potential som individer.

Alla människor har rätt att leva i trygghet och med respekt för sin integritet./…/

Förväntningarna hos många arbetsgivare är fortfarande gammalmodiga. Ofta får en ung barnlös kvinna men inte hennes jämnåriga manliga arbetssökande frågan om framtida föräldraskap. Och så länge uttaget av föräldradagar och vård av barn vid sjukdom är ojämnt kommer det här synsättet att leva kvar. En annan aspekt av orättvisan är att kvinnor i högre grad än män har tidsbegränsade anställningar, deltidsanställningar eller på andra sätt osäkra jobb. Det gör det svårare att känna trygghet inför framtiden när det gäller möjligheten att försörja sig./…/

Rätten till fri abort är hotad i många länder och många har svårt att försörja sig själv där det saknas förskolor och föräldraförsäkring av svensk modell. Många kvinnor är därför beroende av att stanna hos en man, inte av kärlek och fri vilja, utan för att ha en chans att klara tillvaron för sig själv och sina barn. Här är det viktigt att komma ihåg den internationella solidariteten och rösta in fler kvinnor i EU-parlamentet när det är val den 7 juni.”

Ja, det är kvinnorna som förlorar allra mest på den politik som förs.

En tröst mitt i eländet är dock att det troligen är som Carin Runeson skriver att stereotypa könsroller hindrar både män och kvinnor från att utveckla hela sin potential som individer. Så vi förlorar alla på en tillbakagång till gamla könsmönster.

Och, ja, den politik som vår nuvarande regering nu för (och tyvärr socialdemokraterna påbörjade fast i mildare form) drabbar kvinnor mest. Och jag har funderat på om det är en ganska stor anledning till varför protesterna inte blivit större mot den?

Redan när det gällde alla utmattningssjukdomar i 90-talskrisens spår och försäkringskassans hanterande av dessa så funderade jag på om man tagit itu kraftfullare med inte minst arbetsmiljön på arbetsplatser om det varit män som i högre grad än kvinnor hade varit drabbade.

Över huvudtaget så ökar regeringen och dess politik på motsättningarna i samhället, inte bara mellan män och kvinnor kanske, utan också mellan andra grupper. Se Nils Gossas (mp) debattartikel ”Regeringen ökar motsättningarna” (ja, se fenomenet "söndra ocjh härska"!!):

”… nedmonteras också bit för bit både av den välfärd och av de sociala skyddsnät som under lång tid varit utmärkande för vårt samhälle.

Det är svårt att frigöra sig från tanken att denna effekt är ett politiskt huvudsyfte för alliansregeringen och den viktigaste förklaringen till den snävt kamerala synen på statsfinanserna.

Den ekonomiska krisen används som förevändning för en politik som gynnar de redan välbesuttna och som i förlängningen leder till ett hårdare samhälle med ökade klassmotsättningar.”

Ja, man tar faktiskt till inget annat än det Naomi Klein kallar chockterapi!!

Se också Paul Krugman högerns (barnsliga) agerande i USA t.ex. i bloggpostningen ”Party of the uh-huh-huh-huh.”

Och Ulf Lundén berör också detta med klasskillnader i sin krönika ”Konst och fejkade psykoser”:

”Jag tycker att Anna Odell gick för långt eftersom både privatpersoner, ambulans- och sjukvårdspersonal drabbades av hennes rollspel. Samhället fick bära onödiga kostnader. Kanske drabbade det också någon som verkligen var i behov av en akut vårdinsats.

Hon har dock redan uppnått ett mål. Jag och många andra kulturjournalister har redan lärt oss hennes namn.

Dagens unga människor, som har blick för medierna genomslagskraft, vet vad som krävs för att uppmärksammas. Då räcker det inte med att göra en tavla med älg i motljus.

Jag står också kluven inför hela debatten. Är ändå inte detta en fullständigt ofarlig diskussion? Vad som aldrig diskuteras är rekryteringen till landets konstnärliga utbildningar. Det är knappast invandrarnas eller bruksorternas söner och döttrar som stormar in på Konstfack. De blir kvar på gatorna med sitt klotter och sin kreativa och destruktiva lust bultande i ådrorna. Bild-analfabeterna blir bara fler och fler i takt med att skolorna inte har råd med utbildade bildlärare. Frustrationen stiger. Klasskillnaderna ökar på alla plan.

Man skulle lite bryskt kunna säga att vi alla lever i ett slags bisarr samhällsinstallation.

Vem som står för denna idé vet vi mycket väl. Den består av en liten privatiserad överklasselit som äger och bestämmer allt. Har vi i grunden någon lust att anlägga motstånd och bygga en alternativ samhällsskulptur?”

Ja, har vi det? Och det gäller att skrika högt (högst) och synas!!?

Apropå småföretagarvillkor: Min pojkvän som är småföretagare i USA sa igår att han funderar om han ska ”drop out” från att fortsätta ha sjukförsäkring. Som jag skrev i mitt föregående blogginlägg "Åt den som haver skal varda givet..." så kommer hans sjukförsäkringspremier att öka ganska dramatiskt de kommande åren. Till viss del beror det på stigande ålder (55 år) om jag har förstått det rätt. Så den som behöver sjukförsäkringen mest får betala mest och den som behöver den minst (kanske inte alls) får betala minst!! Klart att det är logiskt - och "rättvist" i mångas (?) ögon.*

Som det har låtit på honom så skulle också detta att anställa människor i hans småföretag (möbelfinish och –renovering) innebära en MASSA extra pappersexercis. Jag får känslan att det amerikanska samhället är (kan vara??) oerhört byråkratiskt, kanske minst lika byråkratiskt, om inte mer, som Sverige.

Åter till det med sjukförsäkringar så får människor anställda i till exempel skola och sjukvård sina försäkringar betalda av arbetsgivaren. Detta gäller alla företag, stora som små? De är dock inte SKYLDIGA att ge sina anställda dessa förmåner (och för att straffa en anställd kan man sluta betala dessa försäkringar).

Men det kanske kan vara ett sätt att få personal, attman som arbetsgivare betalar dessa försäkringar? ÄR ett sätt att få personal! För människor vill inte starta eget (som vår gemensamma kvinnliga vän som är psykoterapeut), utan vill bli anställda, för de tjänar bättre på detta och får då diverse försäkringar betalda via arbetsgivaren.

Min känsla att småföretagare inte har det bättre än i Sverige förstärks snarare än blir svagare. Jag får snarare känslan förstärkt att småföretagare i Sverige har det bättre än småföretagare i USA har det!

Jag vill också tillägga att min pojkvän och jag har litet olika politiska åsikter, så det är inte så att min pojkvän är liberal. Han röstar överhuvudtaget inte. Propagandan om socialistspöket har dock slagit rot hos många? Kanske inte minst hos dem som har det kärvast! Vilket nog de allra mest välbeställda nog inte har något emot.

Men är till exempel inte New York ett liberalt fäste? Och där bor människor med mer utbildning?

Förmodligen har storföretagen mer ekonomiska resurser att "förse" sina anställda med till exempel sjukvårdsförsäkring. Lättare att göra det än småföretag? Och det är de med mest resurser som gynnas, både på företagar- som individnivå!?

Jag hoppas att vår nuvarande (djävla skit- skulle jag vilja skriva, och nu gjorde jag det också) regering (hoppas att den är just bara tillfällig) inte hinner förstöra ÄNNU mer än vad den hittills har gjort! Och jag hoppas att vänsterblockets politiker vågar bli mer radikala än de är och inte bara jamsar med "eliten"... För jag tror att vår skandinaviska modell var väldigt bra och faktiskt skapade en hög allmän levnadsstandard, en som t.ex. USA inte har enligt det jag har sett.

Artiklarna finns också här.

* Min pojkväns tandläkare, en kvinna gift med en tandläkarkollega, jobbar bara måndag till onsdag, så hon ska kunna vara hemma med barnen. De bor visst riktigt flott och bra. Jag berättade det för min mamma och hon sa att ja, så var det på 50-talet, tandläkare blev förmögna. Och de har fortsatt haft det rätt bra, trots (!!??) vårt socialistiska system!?

Tandläkararvodena gör min pojkvän riktigt arg (rentav upprorisk). Han jobbar och står i för de pengar han tjänar och får punga ut större delen av dessa pengar på tandläkaren, som han säger. För att få ner kostnaderna anlitar man blivande tandläkare där det finns tandläkarutbildning. Vilket innebär att man får vara beredd att avsätta gott om tid (om man kan - och vilka kan?) för att sitta i väntrummet, samt kanske också för själva behandlingen, vilken kanske tar längre tid än för en färdig och kanske också rutinerad tandläkare.

Jo, min pappa var kanske lika arg när han hade besökt ögonläkaren på 50-talet? Han sa då att:

"k. ska bli ögonläkare!"

Något jag dock inte "blev". Föregångslandet USA låter ju nästan som det vore 50-talets Sverige!!

Åt den som haver skall varda givet och om fenomenet att utse syndabockar…

fallskärm.

[Uppdaterad under dagens lopp samt 2 mars med två nya artiklar, se slutet av postningen]. Göran Greider skriver i ledaren ”Fallskärmar åt alla” om den nuvarande politiken som kan sammanfattas med ”Åt den som haver skall varda givet” (se om Anna Thoursie här samt också LO:s andre ordförande Ulla Lindqvists förstamajtal förra året på temat "Åt den som haver..."). Greider reflekterar över om det vore en god idé med fallskärmar till alla:

”Troligen inte. Det skulle helt enkelt bli fruktansvärt dyrt. Det är därför som de stora fallskärmar som ofta utlöses i samhällets övre skikt inte är moraliskt hållbara.

De små fallskärmar som städerskorna i Småland fått kan i och för sig inte annat än glädja mig, men deras främsta funktion är i slutändan att de visar vilket obehagligt privilegiesamhälle vi faktiskt lever i.

Kanske är det en konstnärlig installation, avsedd att uppenbara vanvettet i det som betraktas som normalt, som det lilla bostadsbolaget sjösatt?

Av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov, det är den enda rimliga moraliska hållningen.”

Johan Ehrenberg använde begreppet ”kortsiktig girighet” i sin ledare ”Bilindustrins självmord. Ehrenberg: Vi har inte råd att vänta på marknaden” hos bolagsägare som fått styra över världens trafik- och klimatpolitik.

Se blogginlägget ”The Death of Democracy” av en Pete Orthmann om de superrika i USA och vad de sysslar med, sett med en amerikans ögon.

Artiklarna finns också här.

Sjukvårdsförsäkringen ökar med 600 dollar per år nu för (vissa) amerikaner. Hur många tusen är det i svenska kronor? Över 4 000 kronor (i dagens penningvärde 5 400 kronor egentligen)? Och förmodligen kommer den att öka med samma summa nästa år och ytterligare samma summa året därpå. Om så kommer människor att få punga ut med drygt 1 000 kronor (egentligen drygt 1 350 kronor) YTTERLIGARE per månad om några år (ovanpå det som de redan nu betalar). Vad innebär detta för dem som får betala denna ur egen ficka och inte har en arbetsgivare som betalar (samt betalar försäkring för maka/make)?

Jag funderar också på om sjukvårdförsäkringen ökar ju äldre man blir, då ju sannolikheten att man blir sjuk ökar med åldern? Vilket verkar var så.

Amerikaner tror att ”socialiserad” sjukvård kommer att innebära att man helt enkelt struntar i äldre personer. Och de är så hjärntvättade med kommunist- och socialistspöket att de tror att, som den mycket välbeställda frun till en läkare i USA sa till min pojkvän:

”Socialiserad medicin kommer att tvinga fram en svart marknad i sjukvården därför att äldre människor snart kommer att förvägras service. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt mycket pengar för att täcka vad som görs för dem nu här; systemet kommer inte att ha något annat val än att dra ner någonstans; gamla människor är det största dränaget och man skulle helt enkelt släppa taget om dem [dvs. ge dem mycket mindre vård och hjälp än idag], det är den logiska slutsatsen. De kommer att få höra att de inte är värda att kostas på några pengar, eftersom de inte kommer att leva mycket längre i alla fall, på liknande sätt som unga människor nu får höra, som kommer att dö utan levertransplantation, men som [trots det] inte slutar dricka (frånsett att äldre människor inte kan sluta bli gamla!). Människor med pengar kommer inte bara att säga ’Okej, jag kommer att göra min ’plikt’ mot samhället och bara dö sen', de kommer att gå någon annanstans.”

Man får väl införa ättestupan för gamla människor då!!?? Och göra det världen över?

Och, jo, det är mycket möjligt att de har rätt; att de välbeställda kommer att göra allt för att rasera ett "nytt system"!? Något de har makt och möjligheter att göra, till skillnad från dem som inte har några pengar... Om inte de utan pengar går ihop och reagerar.

Maria-Pia Boëthius skriver också i ledaren "Varningsklockor ringer!":

"Det finns något mörkt i tidsandan, något oformligt brunt och svart, som dyker upp och försvinner, ännu otydligt, dolt bakom sådant som melodifestivaler och en helt fragmenterad information, som tycks ägnad att inte få oss att se helheten. Med John Miltons ord: 'They who have put out the people’s eyes, reproach them of their blindness.' De som har stuckit ut folkets ögon, anklagar dem för deras blindhet.

Börskraschen 1929 ledde till ett uppsving för socialismen och kommunismen, folk var arbetslösa, utfattiga och otrygga och fasade för framtiden. Som 'motmedel' stöttade de tyska industrialisterna nationalsocialismen, med massor av pengar, så att den kunde växa sig stark. De såg i nazismen en karismatisk rörelse som kunde fånga de 'olyckliga massorna' bättre än socialismen och som dessutom lovade att lämna deras rikedomar ifred [ser vi något liknande idag?]. De ångrade sig när det för länge sedan var för sent. På den tiden var folken lika rasande på bankerna som idag, men denna vrede kanaliserades mot judarna.

Propagandan la skulden på 'judiska bankirer', inte på ett sammanstörtat dårkapitalistiskt system. Idén är alltid att uppfinna andra syndabockar än de verkligt skyldiga./.../

Propagandan, som bland annat skett med hjälp av medieägande har varit alltför framgångsrik.

Överallt på jorden blossar det upp vilda strejker, demonstrationer, uppror och manifestationer, missnöje med de i raketfart försämrade villkoren för arbetande människor eller plötsligt arbetslösa; och vi har med säkerhet bara sett början. Rasande människomassor, som bara är rasande och inte egentligen ser något alternativ är bland det farligaste som finns och ett bråddjupt misslyckande för politiken.

Där lurar fascismen och populistiska 'starka män' och fundamentalistiska frälsningsläror i bakvattnen ./.../

...jag är djupt förundrad över den svenska oppositionen som inte gått till frontalangrepp mot det ekonomiska system, som försatt oss i detta utsatta läge, som verkar vara rädd att väcka någon sovande björn och som fortfarande försöker vädja till en smårik och egocentrisk medelklass, som snart inte längre finns.

'Politik är att våga!' Till exempel våga inse det djupa allvaret i vad som nu sker och väcka björnen istället för att sjunga vaggvisor för den."

Tillägg 2 mars: Lars G. Andersson, politisk redaktör för Östra Småland skriver i ledarkrönika idag om "Finanskrisens alla vinnare" och alltså mer om "åt dem som haver skall varda givet":

"För den besuttna medelklassen, och allra mest för dem i storstädernas villaghetton, har finanskrisen hittills varit som att vinna högsta vinst i Penninglotteriet.

Villaräntorna har snart utraderats och bankexpertis spekulerar i nollränta framöver. Det betyder tusentals kronor mer i plånboken varje månad.

Bensin- och elpriserna har rasat nedåt i en väldig fart. Bland de högre inkomsttagarna börjar också regeringens skattesänkningar att bli märkbara.

Dessa lyft i levnadsstandard kommer som extra grädde på moset till minst ett tjog tusenlappar varje år som flyter in genom att fastighetsskatten drastiskt sänkts och allra mest för dem som har de flådigaste lyxvillorna.

Men är det klackarna i taket för dem som finns på livets solsida så är det desto dystrare för dem som inte har haft tur i livets lotteri. Skuggorna över arbetarnas och de lägre tjänstemännens tillvaro blir allt djupare.

Häromveckan trodde fackförbundet IF Metall att var femte industriarbetare är utan arbete till sommaren. I januari var det nytt varselrekord, med 17 000 som drabbades. Och när nu Saab Automobile hänger på gärdesgården är ytterligare 12 000 jobb i fara.

Bor man dessutom i hyreslägenhet kan man inte dra någon större fördel av den sänkta räntan. Man får snarare höjd hyra än sänkt.

Det är alltså extra jävligt, eftersom regeringen ju har sett till att vi har norra Europas sämsta a-kassa om olyckan skulle vara framme. Sedan har ju dessutom regeringen ordnat så att en halv miljon medborgare tvingas stå utan a-kassa."

Men han tror inte att den besuttna klassen kommer att spendera de pengar de nu har mer i plånboken, utan samla dem på hög.

Sparandet verkar ha ökat rejält under januari månad! P.g.a. den osäkerhet som råder, för ingen vet när "the bottom is nådd" som han skriver. Och jag tror att han har rätt. Och jag tror att ju mer man har desto mindre är många beredda att spendera.

Försökte hitta debattartikeln ”Sälj inte apoteken”, men hittade istället en insändare ”Sälj inte apoteken” av insändarskribent med erfarenhet av apotek sedan 48 år som apotekstekniker inom Apoteket AB, varav 23 år som centralt fackligt aktiv i Farmaciförbundet.

Se också siten ”RäddaApoteken.nu” och deras namninsamling här, samt deras blogg om senaste nytt.

Tillägg efter lunch: hittade nu debattartikeln "Sälj inte apoteken":

"Högerregeringen lägger nu fram sitt förslag om att privatisera apoteksmarknaden.

De vill rasera ett fungerande system och av ideologiska skäl ersätta det med ett marknadssystem.

De vill sälja ut hälften av våra 900 gemensamt ägda apotek. Några skall vara kvar för att säljas senare men de skall tvingas till vinstmaximering på samma sätt som de privata. Ett förslag som med all säkerhet innebär högre priser, mindre tillförlitlig information och sämre tillgänglighet.

Enligt OECD har Sverige idag ett av världens mest kostnadseffektiva distributionssystemen för läkemedel. Det vill man nu förstöra. Apoteket AB har idag ett vinstpåslag på 17 procent. Det kan jämföras med genomsnittet för apoteksbolagen i Europa som är 35 procent.

Genom att vi äger apoteken gemensamt kan vi se till att både hålla ned kostnader och säkerställa patienternas bästa. Istället får vi nu ett obegränsat vinstintresse hos privata apotekskedjor samtidigt som skattebetalarna står för notan.

Apoteket har en hög kundnöjdhet. Ändå är dagens apotek naturligtvis inte perfekta. Det behövs fler apotek och längre öppettider, men det hade enklare kunnat ordnas genom nya direktiv. Att vi enkelt kan göra detta beror just på att det idag är vi som gemensamt äger apoteken. Istället väljer regeringen att sälja ut dem"

Vi vet inte vad vi har förrän vi förlorat det…

[Uppdaterad under dagen]. Ja, vi bör verkligen vara rädda om det vi har i Sverige och inte tillåta några politiker förstöra det ännu mer än de har gjort, det är min bestående känsla efter två besök i USA och vad jag sett och hört...

Vi, jag och min pojkvän, besökte bland annat en familj i medelklassen, där kvinnan i huset inte har någon sjukförsäkring för tillfället, trots att hon har två yrkesutbildningar och yrkeserfarenhet sedan kanske 30 år (hon är sjuksköterska och psykoterapeut). Något min pojkvän (amerikan) tyckte är ganska riskfyllt.

Sjukvården i USA verkar också kanske alltför ofta förorda behandlingar som inte är nödvändiga och inte sällan kostsamma, för att tjäna pengar. För att inte tala om vad de kan tänkas innebära för den som måste genomlida behandlingen? Och för enskilda ökar sjukvårdskostnaderna och sjukförsäkringarna.

Lojaliteten med systemet/systemen verkar vara betydligt lägre där än i Sverige, även om våra politiker försöker påskina att denna skulle öka om saker privatiserades och vi måste betala för detta/dessa direkt från våra egna fickor och inte via skatter. Något som dock inte gynnar människor i gemen är en stark känsla jag har.

Och både här och där såg jag dessa trailers (se fotona ovan och i föregående blogginlägg), där så kallade ”trailer trash” (ungefär ”husvagnsslödder”) bor. Och människorna boende här, och inte bara dessa, verkar lida av uppgivenhet och depression - i detta så kallade "möjligheternas och drömmarnas land" - och verkar allt annat än se sina möjligheter! Och inte heller lida av överdriven kreativitet (myten att storverk föds ur svårigheter!?).

Se fenomenet white trash och läs Roger Mörtvik om att det är svårare att göra en klassresa i USA än i Sverige, samt studien om intergenerational mobility i Europa och Nordamerika och artikeln "The Land of Opportunity" i New York Times, vilka alla bekräftar den känsla jag har.

USA är ett klassamhälle är en känsla jag fått:

”Här bor lägre medelklassen och här övre medelklassen… Och här trailer trash.”

Läs Johan Ehrenbergs och Maria-Pia Boëthius krönikor ”Blir det någon framtid?”, ”Svärta eller nystart?””Gyllene tid för public service” och också recensionerna av Nina Björks nya bok ”Fria själar”, en bok vilken egentligen är en avhandling i litteraturvetenskap ”Var finns jämlikheten i liberalismen”, samt recensionen ”Hade professorn klarat sig i Björklunds skola?” av Sven-Eric Liedmans senaste bok ”Blickar tillbaka” i vilken det bland annat står:

”Den blivande professorn hade tur att han inte gick i Jan Björklunds skola. Han misslyckades i Kristianstads läroverk. Men det var inte kört.

Tack vare korrespondensinstitutet Hermods kunde han ta studentexamen. I dag är vuxenundervisningen satt på sparlåga och möjligheten att läsa upp gymnasiebetygen i det närmaste stängd.”

Recensionerna finns också här.

Ehrenberg skriver bland annat:

”Problemet är att deras världsbild, deras overklighet, deras absurda drömmar om rikedom som skapas ur ingenting också är den berättelse vi alla tvingas höra.

Det finns inget så tråkigt och ointressant som den borgerliga ekonomins teser och dess aktörers krav att bli tagna på allvar. Jag hatar verkligen deras makt över dagordningen, deras förstörelse av varje viktig diskussion om våra liv och framtiden.

Deras patetiska fantasilöshet.

Mest hatar jag den rädsla de skapar.

De har gjort fel. De har förstört tusentals miljarder, tagit pengar från produktion och löntagare jorden runt och skapat absolut ingenting utom bubbla efter bubbla. Se mänsklighetens finansparasiter. Och fortfarande hoppas de flesta medborgare att det hela ändå ska kunna fortsätta ett tag till för vi vill alla få vila lite nu snart. Några år av ro.
Är det för mycket begärt kanske?

Världshistorien fram till nu har inneburit att en, högt räknat två generationer, har fått uppleva något som kallas pension.

Det som tidigare var något en liten minoritet kunde unna sig, var nu något alla löntagare skulle få. Men det blir ingen pension. Inte med deras handhavande av dina och allas resurser.

De har bränt av mänsklighetens överskott i en orgie som kallas ’derivat’. Finansiella ’instrument’, jo, de har blåst på dem som om det var blockflöjter. Falskt.

Får de fortsätta kommer vi alla att få arbeta tills vi inte orkar mer, för det finns inget ’överskott’ sparat när resurser görs till luft.”

Privata sjukförsäkringar...

[Uppdaterad 4 september i slutet och lätt redigerad i den tidigare texten]. Jag pratade med min nära vän i USA igår. Återigen berättade han hur tand- och sjukvård fungerar där. En av hans vänner är sjuksköterska. Han brukar berätta hur människor dricker t-sprit (tror jag) för att de ska få komma in på sjukhus, få en varm säng, mat…

Detta gör att någon annan i systemet måste betala för dessa. Det blir skattebetalarna (?) i alla fall som får betala. Och/eller försäkringstagarna, som får högre och högre premier!? Något som människor verkar klaga på och reagera på. Vissa struntar i att försäkra sig också helt enkelt tror jag.

Min vän menar också att systemet med privata försäkringar trissar upp vad det kostar att få sjukvård. Fast han tror ändå inte på allmän sjukförsäkring vill jag tillägga. Jag undrar vad han skulle tycka om han insåg hur vi har det här - fortfarande? Det där med att "information is shock resistance"...

Är det inte då bättre att vi ALLA bidrar till detta system, oavsett inkomst?? Dvs. att även de med lägst inkomst också betalar!! Tillägg 4 september: Se vad Robert Sundberg skriver nedan att

"För låg- och medelinkomsttagarna kommer en återgång till skatteprinciperna 2006 inte att märkas i plånboken, eftersom att samtidigt ska naturligtvis avgifterna i a-kassorna sänkas till 2006 års nivåer genom att staten, likt 2006, skjuter till pengar till dessa som borgarna tagit bort."

Men det motsätter sig väl de mest högst inkomster och kommer de att arbeta emot med alla medel.

För nu blir det så att de med lägst eller ingen inkomst inte känner minsta solidaritet med systemet, utan sätter i system att utnyttja det så mycket de någonsin kan? Och ännu värre än de värsta utnyttjarna här i Sverige utnyttjar systemen, är den känsla jag får så starkt och fått ända sedan vi började prata om detta!

Och det är tydligen så att somliga säger till sina anhöriga när de ligger på sjukhus att se till att stjäla alla handdukar på rummet, för de betalar ju ändå så mycket till sjukhuset.

Vi här i Sverige har inte kommit till det stadiet – ännu!! Vi känner fortfarande mer solidaritet med systemet. Men lobbygrupper gör allt för att vi ska misstro det så mycket som möjligt!

De enda som möjligen vinner på systemet i USA är de med riktigt, riktigt gott om pengar?

Tillägg 4 september: Se Robert Sundberg i ledare idag att "Sänkta skatter är dåligt" (denna artikel finns också här). Han skriver bland annat:

"Borgarna försöker få till stånd en utveckling med en kapplöpning nedåt gällande skatternas nivåer. Först sänkte den borgerliga regeringen skatter för förvärvsarbetande personer. De övergav därmed principerna från skattereformen i början av 90-talet om lika skatteuttag för lika inkomstnivå oavsett hur inkomsten erhållits.

De borgerliga partierna riggade, i och med det så kallade jobbskatteavdraget, även skattesystemet så att missnöje skulle froda sig bland grupper som inte fått sänkt skatt, exempelvis pensionärer. Detta på så sätt att även pensionärerna skulle kräva sänkt skatt. Och det fick de i går, meddelade de borgerliga regeringspartiernas företrädare.

För pensionärer med ingen eller låg inkomstpension blir det mellan 2 300 och 3 500 kronor i lägre skatt per år. Detta gräver ett hål i statsbudgeten på två miljarder kronor (per år).

Den ekonomiska talesmannen för s, Tomas Östros, sa att regeringens skattesänkning för pensionärerna är för liten. Uttalandet visar att han går i den fälla borgarna gillrat för honom och andra sossar./.../

För låg- och medelinkomsttagarna kommer en återgång till skatteprinciperna 2006 inte att märkas i plånboken, eftersom att samtidigt ska naturligtvis avgifterna i a-kassorna sänkas till 2006 års nivåer genom att staten, likt 2006, skjuter till pengar till dessa som borgarna tagit bort.

Den praktiska ekonomiska historiken visar att ganska lite av åtgärder i form av sänkta skatter, som detta jobbskatteavdrag, påverkar om det blir nya jobb eller inte. Om det blir fler jobb beror främst på internationella konjunkturen och därtill hörande faktorer som ränteläget samt om medborgarna i landet känner sig trygga och därmed vågar köpa och investera./.../

En reform som exempelvis innebär tandvård till lägre avgifter för alla pensionärer vore bättre än de i går meddelade skattesänkningarna för pensionärerna."

"Frihet"...

nej, här kan det aldrig vara bra att promenera??

[Uppdaterad under veckans lopp]. En nära amerikansk manlig vän skrev till mig att en av hans vänner hade hyrt en dyr personlig tränare (eller egentligen var det hans försäkringsbolag som skulle betala för detta). Denne vän är visst lätt överviktig efter att ha druckit för mycket under lång tid. Nu har han lyckats sluta med detta, ser det ut som, men hans BMI gör inte hans försäkringsbolag speciellt lyckligt! Så de betalar honom nu för att få honom i bättre form.

Min vän skriver att detta kanske kan synas juste av försäkringsbolaget på ett sätt och det var också så vännen presenterade detta först, som en god sak. Men min vän sa till sin vän att detta också låter som något liknande en storebrorssituation och då blev vännens röst genast mindre entusiastisk och han höll helhjärtat med. Se om George Orwell, hans roman "1984" och hans kritik av totalitära ideologier. Och se också om storebrorssamhälle!

Min vän undrar när försäkringsbolagen kommer att titta på allt människor företar sig och vad de anser vara ”goda” (och ”dåliga”) val. Han tycker att det finns något väldigt ruttet i detta, något väldigt skrämmande och något väldigt ofritt här.

Under min vistelse i USA tog jag och min vän en promenad i en torr åbädd med sand, stenar och stenblock (en jättemysig promenad för övrigt - i mina svenska ögon och som älskande naturen!). Min vän undrar när bolagen kanske börjar resonera i följande banor:

”Du vill ta en promenad hundra meter uppför en torr å- eller flodbädd full av stenar och därmed riskera att stuka fötterna eller skrubba dina knän. Naturligtvis herrn/frun. Dra ditt kort genom kirurgklinikens kortdragare i tanken varje gång du ens tänker i dessa banor och slå samtidigt in din pin-kod för kortet. Vips kommer ditt konto att bli belastat med 105,99 dollar!”

Se Maria-Pia Boëthius i hennes krönika ”Vilken världsordning” apropå retoriken om bidragstagande, socialhjälp och utanförskap!!! Hon undrar vilka som är bidragstagande och vilka som får "socialhjälp"egentligen.

Bristande solidariet oss människor emellan, vilka tjänar egentligen på den?? Ja, inte är det vi vanligt småfolk! Och vilka är solidariska med vilka? Maktens människor håller varandra om ryggen, men för övrigt gör de allt för att söndra och härska bland gräsrötterna och spela ut gäsrötterna/småfolket mot varandra. Och de har lyckats i skrämmande hög grad.

Jag undrar i vilket inlägg jag skrev om att försäkringar som är gemensamt finansierade och organiserade/ordnade troligen blir billigare (och tryggare!!!) än dem som försäkringsbolag administrerar?? Jag hörde en hel del under min USA-vistelse om försäkringsbolagen och hur de höjer premierna för människor! Och höjer dem igen och igen!

Tillägg 8 augusti: Se Resursbloggen om ”Så plockar företagshälsovården russinen ur kakan” om att anställda ska komma att kunna lista sig hos företagshälsovården istället för i primärvården. Primärvården utarmas än mer menar de. De som listar sig hos företagshälsovården är friska vuxna i åldern 20-65 år som Resursbloggen skriver, medan primärvården får ta hand om alla andra (läs: de mer vårdkrävande!!). För samma summa. Så företagshälsovården gör verkligen en bra affär. Men kommer dessa pengar att gå till förbättrad arbetsmiljö?? Jag tvivlar! Eller var går överskottet?

Om du blir sjuk riskerar du inte bara att mista din anställning och din sjukpenning men också din sjukvård skriver de.

Det amerikanska systemet införs…

En situation skapas som inte gynnar stora flertalet utan bara en minoritet, det gäller bara att se om sitt eget hus med alla de resurser man har. De som inga resurser har (varken i form av ork, pengar, kontakter, kunnande osv.), hur gör de? Och incitamenten för solidaritet minskar i rask takt? Det handlar inte om ALLAS vårt bästa.

Högern jobbar hårt!

Tillägg 9 augusti: så hur fria är människor egentligen i detta frihetens land? I detta fall tvungna att gå i försäkringsbolagens ledband?

De opererade bort blindtarmen på min vän fast den var helt frisk och försäkringsbolaget var tvungna att betala denna operation (som kostade åtskilligt!)... Och det verkar som amerikanerna anser sig alltför reglerade och överbeskyddade!!!

Kan alla dessa saker, som frihet, reglering, överbeskydd handla om något helt annat än det vi påstår och tror och som retorik och lobbygrupper fått oss att tro, tänka och anse?

Tillägg 10 augusti: Maria-Pia Boëthius skriver (i den länkade artikeln ovan);

”De feta göds som boskap av de andra, som ingalunda är instängda utan styr gödningen från maktens boningar i det fördolda./…/

Vi har nu i månader fått betrakta den avreglerade kapitalismens våldsamma sammanbrott. Det som sagts och gjorts och jublande proklamerats i dess namn har förvandlats till aska. Världens största, privata bolåneinstitut, svindlande eller svindlade storbanker och vacklande finansiella centra räddas nu med skattepengar och blir bidragstagare i en division som får varje offentlig sektorsanhängare att gapa. Månne känner de utanförskap? Det som alliansregeringen pådyvlar utarbetade människor som behöver medmänniskors stöd?/…/

… fattigare medborgares skattepengar, som efter spekulationsvanvettet ges i socialhjälp till storkapitalet./…/

… efter det att tokkapitalismen med hjälp av understöd från det allmänna hämtat sig.”

Och vilka skulle egentligen behöva dessa pengar??

”Man kan heller inte egentligen tala om ”amerikaner”. Medvetandegraden hos befolkningen är lika varierad som inkomstklyftorna./…/

… tamboskap åt storföretagsamheten och är planetförstörare av främsta sort./../

gå i spetsen för en kamp för en beboelig, framtida värld skulle saker och ting hända, om han fick folket med sig. Det finns en energi i USA, som jag inte upplevt i något annat land på jorden. I mina ögon är denna energi helt ockuperad av konsumismen. Men det finns ingenting som säger att det alltid måste förbli så.”

Min amerikanske vän har valt ett annat sorts liv, helt medvetet! Och det är att inte konsumera!! Han vill vara fri från detta! Fast det är nog inte helt lätt att välja denna väg. Snarare ganska svårt! För den friheten (från) kanske man får betala ett högt pris? Han anser sig inte vara "typisk" amerikan...

Och plötsligt ser/såg jag mitt eget liv med nya ögon (inklusive mitt boende)! Att jag (och vi Sverige) har det ganska gott ställt generellt i jämförelse! Fortfarande! Det har lönat sig med skatteutjämning! På många (kanske alla) sätt! Men nu håller detta på att monteras ner raskt här i Sverige!

Läs också Aftonbladets ledare av Eva Franchell från 4 augusti om att ”Civilkurage växer inifrån” och kan inte lagstiftas fram. Samt ledaren ”Det blir en dyster höst” från 5 augusti om alla dem som riskerar bli arbetslösa i höst på grund av den lågkonjunktur som man tror kommer. Om vad detta kan komma att innebära för alla dem som lämnat A-kassan och nu är hänvisade till socialen om de blir arbetslösa. Och varifrån tas socialpengarna? Och om hur cool vår finansminister är inför detta.

I ETC fanns det en artikel där det stod i början apropå Pridefestivalen och paraden nyligen att

”Överklassen kan köpa sig frihet och tolerans.”

Ja, och det gäller inte bara Pride… Ja, det var det där med frihet och vad det egentligen är...