Med rasande takt bakåt II…

Cecilia Malmstöm.

[Uppdaterad på kvällen, se slutet av postningen]. Robert Sundberg skriver i ledaren ”Lissabonfördrag åt alla!” att Lissabonfördraget har drivits fram över huvudet på befolkningarna i Europa:

”Istället har det nya EU-fördraget pressats fram. Det har skett uppifrån av personer i maktställning som vill se en USA-liknande union genomförd snabbt. Många i Sverige och andra EU-länder känner så. Därför tycker många i EU inte som Sveriges EU-minister [Cecilia Malmström] att det är fantastiskt roligt att Lissabonfördraget träder i kraft.”

Tala om fingertoppskändlighet och verklig kontakt med gräsrötterna. Undra på politikerförakt. Saker som inte förankrats eller fått växa fram naturligt blir sällan bra.

Se vad John Cleese och Robin Skynner skriver (ur det tidigare blogginlägget ”Med rasande takt bakåt…”):

”Ensidigt fattade (dåligt förankrade) beslut håller inte.

· Istället för att lösa problem vidmakthåller de de sorgliga processerna i den politiska apparaten som gör att inget beslut någonsin är vad som verkligen krävs, utan alltid en överdrivet stark rektion mot det förra ensidiga beslutet. Resultatet blir ett ändlöst pendlande mellan ytterligheter som ska ge överkompensation för det man förlorat genom tidigare beslut. Man regerar genom att söndra och härska.

· Resultatet kan bli ett mindre friskt samhälle, som är mer auktoritärt, mer polariserat och gruppegoistiskt.

· Det gäller att hitta människor som är mindre enögda.”

Och vidare:

”De beslut som verkligen fungerar är de som uppnås genom en noggrann och öppen diskussion där avvikande åsikter välkomnas och lyssnas på, vilket leder till en verklig, vida spridd enighet eller i sämsta fall till att det tas beslut av en ledning som man känner handlar med HELA systemets bästa för ögonen.”

Göran Greider skriver också i sin ledare ”Framtidens två färger” om:

”..den ökande ojämlikheten. Att rikedomar mer och mer samlats hos de välbeställda medan de fattigaste gjorts fattigare är en av de viktigaste orsakerna till finanskrisen som förra året bröt ut.

Årtionden av försyndelser kulminerade. För mycket kapital har samlats hos fonder, banker och spekulanter istället för att gå till offentliga investeringar och löner. Botemedlet mot detta är ökad jämlikhet och färgen för det är rött och inget annat./…/

Mer jämlika samhällen har lättare att överge den ohållbara konsumismen.”

Och de som gynnats av den ökande ojämlikheten är ju män, eftersom de sitter med de största lönerna och inkomsterna - och makten, inte bara i Sverige utan i hela världen.

Läs Peter Hultqvist i krönikan ”S-kongressen gick Mona Sahlins väg.” Och Nyvässat om ”En kulturnation i världsklass.”

Läs också bloggen Sälj hela skiten i ”Ett steg på vägen att tygla privatiseringsindustrin” samt ”Efter S-kongressen: Nu krävs förnyad intensitet i privatiseringsdebatten”.

Tillägg på kvällen. Läs Catti Ullström i ”Välj rätt väg!” Där skriver hon i inledningen:

”På Älvsjömässan i helgen stakar Socialdemokraterna ut de politiska riktlinjerna inför valet nästa år. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm uppmanar partiet att se människor som medborgare – inte konsumenter.”

Med rasande takt bakåt…

Chefredaktören för Lärarnas tidning skriver i ”Full fart bakåt mot femtiotalet”:

”Nu rensas flummet ut från lärarutbildningen. Det sa en mycket belåten Jan Björklund, med instämmande från Lars Leijonborg, när den nya lärarutbildningen presenterades i förra veckan.

Ny är väl ett tveksamt ord i detta sammanhang eftersom det i stora drag är de 40 år gamla klass- och ämneslärarutbildningarna som återinförs.

Med lärarutbildningen som en kulmen håller regeringen på med att genomföra ett systemskifte av den svenska skolpolitiken, därav ministrarnas belåtna miner.

I ett blixtrande tempo har utredningar och förslag presenterats, från betygsliknande skriftliga omdömen till en uppdelad gymnasieskola. Kvar är nya läro- och kursplaner, som snart presenteras, och nästa år en ny skollag.

Det är bråttom för det gäller att hinna med att ändra så mycket som möjligt innan nästa val. Därför är det inga parlamentariska utredningar utan enmansutredare som arbetar med snäva tidsramar och hårt bundna direktiv. Insynen i arbetet är minimal.

Många av förslagen pekar bakåt, mot system och metoder vi har tillämpat tidigare men lämnat. I Jan Björklunds skolpolitik finns dessutom en negativ syn på eleverna. Med hårdare tag ska kunskaperna in.

I denna tidsanda blir det fullt möjligt att hävda att det kanske var förhastat att avskaffa agan.”

Slår mig vad John Cleese och Robin Skynner skriver:

”· Ensidigt fattade (dåligt förankrade) beslut håller inte.

· Istället för att lösa problem vidmakthåller de de sorgliga processerna i den politiska apparaten som gör att inget beslut någonsin är vad som verkligen krävs, utan alltid en överdrivet stark rektion mot det förra ensidiga beslutet. Resultatet blir ett ändlöst pendlande mellan ytterligheter som ska ge överkompensation för det man förlorat genom tidigare beslut. Man regerar genom att söndra och härska.

· Resultatet kan bli ett mindre friskt samhälle, som är mer auktoritärt, mer polariserat och gruppegoistiskt.

· Det gäller att hitta människor som är mindre enögda.”

Och vidare:

”De beslut som verkligen fungerar är de som uppnås genom en noggrann och öppen diskussion där avvikande åsikter välkomnas och lyssnas på, vilket leder till en veklig, vida spridd enighet eller i sämsta fall till att det tas beslut av en ledning som man känner handlar med HELA systemets bästa för ögonen.”

Se tidigare inlägg under etiketten ”samhällelig backlash” och främst ”Om ungdomars ökade benägenhet till våld.”

Läs också debattartikeln ”Kultur utan framtid - Tillgången till estetisk verksamhet är en demokratifråga menar lärarutbildare på Konstfack”, där artikelförfattarna bland annat skriver:

”VI MENAR ATT TILLGÅNGEN till estetiska ämnesområden i gymnasieskolan i högsta grad är en demokratifråga och som även gäller utbildningsansvaret för barns och ungdomars rätt till kulturell yttrandefrihet./…/

I utredningsförslaget lämnas kunskaper därhän om hur elever ska lära sig delta i och hantera den visuella kulturen och informationssamhället. Inte minst berör detta dagens krav på och behov av digital kompetens på alla samhällsområden, liksom kritisk kulturell medvetenhet med förmåga till både förståelse av, och egna färdigheter inom kulturella konst- och kommunikationsformer. Något som sedan 2006 anges som nyckelkompetenser i rekommendationer från Europa parlamentet och Europeiska unionen (2006/962/EG).”

Men de vi nu har vid makten vill inte ha kritiskt tänkande människor omkring sig!?

Slutligen läs Göran Greiders ledare ”Negativ ränta!”, Robert Sundbergs ledare ”Bry dig mer om grundlagen” samt debattartikeln ”Taket måste höjas nu i arbetslöshetsförsäkringen” där det bland annat står:

”Regeringen har försuttit chansen att förvalta de senaste årens högkonjunktur och den så kallade jobbpolitiken har misslyckats. Reinfeldt saknar en politik för att minska arbetslösheten. Skattesänkningar för högavlönade och sänkta ersättningsnivåer för arbetslösa har inte skapat fler jobb. Tvärtom kommer de växande klyftorna att förvärra lågkonjunkturen./…/

Enligt LO har den vikande konjunkturen i kombination med försvagningen av de automatiska stabilisatorerna medfört ett minskat konsumtionsutrymme på 15 miljarder kr.

Regeringens politik förstärker med andra ord lågkonjunkturen. Försäljningen av champagne slår däremot fortsatt rekord, enligt Systembolaget.

Regeringen har omfördelat resurser från sjuka, arbetslösa och småbarnsföräldrar till högavlönade män. Den ensamstående och deltidsarbetslösa mamman har inte längre råd att gå till frisören, men bland landets förmögna skålas det som aldrig förr. Att de rika blir rikare är dock ingen krockkudde i en lågkonjunktur.”

Under 90-talets stålbad pratade man om ”utslagning” av människor, nu har man ändrat retoriken och pratar om ”utanförskap”…

Artiklarna finns också här.

Tillägg senare på kvällen: såg nu Roger Mörtvik i “Paradigmskifte i välståndsfabriken”, där han bland annat skriver:

”OECD har efter omfattande genomgångar av forskning och verklighet i hög grad ändrat uppfattning. Nu gäller inte enbart den anglosaxiska modellen som förebild. Istället pekas de nordiska länderna, med sina starka fack och generösa välfärdssystem, ut som mer konkurrenskraftiga än de länder som följt tidigare rekommendationer. Fackens samarbetsorgan TUAC har i hög grad drivit på för att synliggöra behovet av nya rekommendationer.”