Superegon, ansvar, beroende, oberoende…

Jo, jag tror att Roland Spånt har rätt (i min tolkning av honom) att om resurserna fördelas som de varit fördelade i Sverige (och de Skandinaviska länderna) så gagnar det samhällsekonomin också. Dvs. oss alla. Se om hans debattartikel i tidigare blogginlägg (se slutet av detta).

Jag fick tidskriften Amos igår (gratis), i den fanns bland annat artikeln ”Ju mer vi är tillsammans. När krisen drar fram får egot backa.” av Erica Dahlgren.

Där står att du inte behöver vässa armbågarna längre. Inte heller skjuta ut framfötterna. Den som är van att fokusera på sig själv (enbart) kanske inte har märkt det än, men individualismens storhetstid är förbi.

För dessa individer kändes det rätt att säga: jag tar ansvar för mitt eget liv. Jag litar på mig själv. Men en vinnarskalle kan också tappa självförtroendet, som när det visar sig att självförverkligandet inte var så enkelt. När det visade sig att det inte räckte att ta saken i egna händer. En 60 timmars arbetsvecka är ändå alltid en 60 timmar arbetsvecka. Även om man valde det själv. Hur mycket individualist du än är, så räcker det inte, du blir ändå utbränd.

Trots medvetna pengaplaceringar och idogt sparande var det stora jaget plötsligt inte värt en fjärt. Självförtroendet föll med börserna och finanskrisen blev samtidigt en existentiell kris. Det som den ”starka” individen hade byggt sitt liv på kraschade.

Desillusionerade verkar enligt artikeln ringa Ring P1 för att prata om sådant gammalt som ”samhällsplanering, gemenskap och solidaritet.” Läs också här om Ring P1.

Barnpsykologer berättar att våra ungar tvingas utveckla sina egon så mycket att de nu får svårt att fungera i grupp på dagis!

Superegot ligger på lit de parade.

En och annan känner dock lättnad över detta, bland dem som har tyckt att det där jaget har blivit litet för stort.

Och somliga erkänner att de till och med är skadeglada. En av dessa är Göran Greider. I programmet "Annas eviga" talade han visst om det egna ansvaret. Se också här om detta program (Greider medverkade 2 november i program nummer 2.) Läs tidigare bloigginlägg om ansvar här och här.

Att det är bra och att en viss del egoism måste finnas för att driva utvecklingen framåt sa Greider. Måste det? Finns det inte människor som driver utvecklingen framåt av helt andra skäl? Men resultatet av den där egoismen tycker han borde fördela bättre och kapitalismen är ingen bra lösning på detta.

Han menar att samhället behöver solidariska värderingar, för att vi ska våga (och kunna) lita på varandra, även inom ekonomin. Vad bra sagt! Jo, det tror jag också. Ensam är inte stark, vi behöver och är i mycket beroende av varandra, vad andra gör – och inte gör.

De menar att det stora jaget inte kunde göra oss lyckliga, inte heller trygga eller rika. De tror att det nu våras för kollektivet. Frågan är hur långt det räcker. Artikelförfattaren skriver:

”Går det åt skogen har vi i alla fall någon annan att skylla på.”

Mer om skolpolitiken...

[Uppdaterad på kvällen med fler artikeltips som inte rör skolan, samt 5 september ang. Hägglunds hårdare tag mot brottslingar, samt om de nya rönen om "otrohetsgen"]. Här några artiklar som jag snabbt citerar ur.

Läs "Det här räcker inte - Utbildning är inte bara till för arbetsmarknadens behov", där Joakim Jakobsson bland annat skriver:

"Att regeringen intresserar sig för vuxenutbildningen är bra. Ett livslångt lärande och fler chanser till utbildning gynnar både individen och samhällsekonomin.

Samtidigt kan man invända mot regeringens snäva syn på vad en yrkesutbildning ska innehålla. Den synen går igen i den gymnasieutredning som nu remissbehandlas och som kritiseras av bland andra fackförbundet Kommunal för att inte ge elever på yrkesförberedande utbildningar tillräckligt goda grundläggande kunskaper.

Risken är stor att den satsning på yrkesutbildning som nu görs drabbas av samma snäva syn. En modern yrkesutbildning förutsätter också teoretiska kunskaper.

Även undersköterskor och snickare behöver läsa engelska och historia för att klara ett föränderligt arbetsliv och kunna tolka sin omvärld. Utbildning är inte bara något som är till för arbetsmarknadens behov."

Samt läs också "Piskan är billig" av Petter Larsson:

”Däremot påpekar många att fler lärare och mindre klasser antagligen skulle göra susen, både för ordning och kunskap. För detta finns också stöd i Skolverkets rapport Ekonomiska resursers betydelse för pedagogiska resultat (2002).

Men en sådan satsning krockar med skatter som ska sänkas och hushållsnära tjänster som ska subventioneras. Piskan är billigare. /…/

Granskningen är också ett antagligen eftersom det är bekvämare att citera pressmeddelanden än att läsa forskningsrapporterunderbetyg åt en journalistkår som snällt förmedlat svartsynen, [se Robert Sundberg i ledaren 'Blåa Björklund i blåsväder,' där Sundberg skriver: 'Att Björklunds rövare gällande skol- och länderjämförelser inte avslöjats tidigare är svagt av medierna.' Håller med!!!]. Men också åt akademikerna. De hade inte behövt sitta på kammaren och vänta på en fråga, utan kunde själva ha sagt emot [håller med igen!!]./…/

Men uttalandet är också belysande för hur politik ofta bedrivs: för att få gehör för en lösning krävs ett problem, en kris [Ja, så kallad chockterapi!]. Och finns det ingen kris, får man hitta på eller blåsa upp en.

Väderkvarnspolitiken går igen inom andra områden. Bidragsfusket, som regeringen inte kan belägga; kriminaliteten, som antagligen inte ökat; terrorhoten, som är snarast obefintliga; kraven på de arbetslösa, vars jobbeffekter är osäkra.

Gång på gång förstoras problemen upp för att motivera repressiva åtgärder, som ger politikerna en handlingskraftens lyster. /…/

Men risken finns att åtgärderna också skadar. Kritiskt tänkande [vilket man inte vill ha skulle jag misstänka, fast man klär det i en annan dräkt, döljer den avsikten både för andra och för en själv] och samarbete ersätts av råplugg och konkurrens. Med hårdare press i låga åldrar slås fler elever – mest från arbetarhem – ut [för man är rädd för kompetens - och konkurrens].

Kanske är det så de vill ha det: en lydig, välsorterad arbetskraft, formad i en skola som återskapar klassamhället ['Var tyst och lyd!!'].

Att regeringen vill öka skillnaden mellan teoretiska och praktiska program på gymnasiet och införa elitklasser stödjer den bilden, liksom idén att ranka svenska universitet enligt amerikansk modell. /…/

Men just när den meritokrati som liberaler alltid hyllat i teorin är på väg att slå igenom, ska eleverna nu sorteras tidigare och hårdare. Meritokratin var ju aldrig tänkt för alla.”

Läs slutligen "Mer piska än morot" ur SKTF-tidningen:

"Regeringen fortsätter i höstens budget att ta i med hårdhandskarna mot dem som av olika skäl inte arbetar.

'Vi vill skapa ett sammanhållet samhälle där kampen mot utanförskapet är den viktigaste uppgiften', sa finansminister Anders Borg när han presenterade budgeten.

Frågan som genast ställs är: Hur långt kan regeringen gå i kampen mot utanförskapet?

De största förlorarna i regeringens budget är inte oväntat kvinnorna. Den nya urholkningen av a-kassan, så att möjligheterna till ersättning vid deltidsarbetslöshet kraftigt begränsas, drabbar till största delen kvinnor."

...samt bloggen "Do Nothing Day."

Tillägg på kvällen: Läs "Förre fängelsechefen kritiserar Hägglund" där står bland annat att

”Socialminister Göran Hägglund vill avskaffa den rättspsykiatriska vården. I stället ska fler dömas till fängelse, enligt förslag från regeringen.

- Så jäkla omänskligt, använd fotboja i stället, säger före detta fängelsechefen Ann-Britt Grünewald /…/

Socialminister Göran Hägglund (kd) och justitieminister Beatrice Ask (m) har föreslagit att ta bort straffet rättspsykiatrisk vård och i stället döma fler till fängelse.

- Det kommer göra det väsentligt svårare att rymma, har Göran Hägglund sagt. Dömda med psykisk sjukdom ska enligt Hägglund få vård i fängelset.

Ann-Britt Grünewald skrattar när hon hör förslaget.

- Göran Hägglund borde läsa på bibeln bättre. Ett sådant omänskligt samhälle vill väl ingen ha, säger hon.

Hon menar också att det inte finns utrymme för kriminalvården att kunna erbjuda en kvalitativ vård.”

Jag blir oerhört skrämd när jag läser de hatfulla kommentarerna apropå kriminalvården. En patient på rättspsyk i Säter skriver:

"Vad skall vi göra??

jag är patient på säters rättspsyk. varför folk inte vill vara kvar här är att dom inte orkar med allt skit som händer här inne. hur man drar ner på alla sociala aktiviteter och liknade. hur man drar ner på personal så att man inte ens kan göra något på avdelningen...

vad som behöfs är att anställa mer personal och ge oss mer att göra en att titta på tv om dagarna."

Tillägg 5 september: Andreas Gustavsson skriver i ETC om ytterligare en som kräver hårdare tag, nämligen Göran Hägglund.

”Fler skulle med denna lagändring dömas till fängelse, något som socialminister Göran Hägglund för aftonbladet.se kommenterar med att 'det kommer att göra det väsentligt svårare att rymma.'

Han har även intuitiva åsikter om de senaste rymmarna.

– Utan att vara expert i de enskilda fallen tror jag inte att det här är personer som skulle slippa påföljd.
Hägglund har en poäng: Det är oerhört viktigt att processen som idag leder fram till fängelse eller vård är rättssäker. Domstolarna måste synkronisera sin bedömning.
Men.

Att utnyttja rymningar som en förevändning att anpassa lagstiftningen till ’det allmänna rättsmedvetandet,’ vilket i detta fall innebär att domstolar pressas att döma till fängelse, är ren populism och, framför allt, inhumant.”

Läs också Martin Halldén i "Onyanserad rapportering kränker män":

”Forskarnas rön framstår som huggna i sten trots att de faktiskt själva säger att de kommer med antaganden och att väldigt många andra faktorer, till exempel det sociala, spelar in. (Dessutom återfinns genen bara hos 30 procent av personerna i den undersökta gruppen...)

Men plötsligt kan allt som kan gå fel i en relation skyllas på allel 334, som den utpekade genvarianten heter.

Stackars gen förresten, som ges skulden för allt idiotiskt som vuxna, tänkande människor hittar på.

I sådana här situationer är det lätt att få uppfattningen att vetenskapsjournalister är ett gäng glada amatörer som saknar förmåga att förhålla sig kritiskt till och urskilja nyanser i den information som presenteras för dem.

I kombination med ointresserade och skrupelfria redaktörer som bara tänker på upplagan blir resultatet vulgärjournalistik av värsta sort, som bidrar till att reproducera den sexistiska och världsfrånvända uppfattningen att män är oförmögna att ha nära relationer.”

Se också artiklarna "Ekonomin, dumskalle-Borg!" av Robert Sundberg, "Bildt som amerikansk patriot" av Göran Greider och "Trygghet ger ekonomin fart" av Roland Spånt. Ja, nog är samhället ganska nykonservativt , nymoralistiskt och nyauktoritärt - otäckt!!

Banker, försäkringsbolag, privatläkare och litet annat...

Roland Spånt skrev i ledaren ”Lita inte på bankerna” i DD redan 10 mars (tyvärr fanns den aldrig på webben tror jag):

”Det internationella banksystemets vansinnesutlåning driver nu fram en global lågkonjunktur som felhanterad kan skapa det tuffaste läget på decennier. De grövsta missgreppen har naturligtvis skett i USA:s finare bankpalats och i Washingtons regeringskvarter [av dem som troligen själva har pengar så de borde klara sig resten av livet??]. Men missbrukarna har hejats på av hela den internationella finansiella eliten från Londons city till Stureplan i Stockholm och i Paris finansiella glädjekvarter.

Det är inte första gången som banksystemet orsakar närmast omätbara skador på ekonomierna och slår hårt mot medborgarna. Banksystemet hade en huvudroll i depressionen på 1930-talet. Den djupa krisen i början på 1990-talet skapades av en utlåningsboom av våra banker. Liknande excesser skedde i Norge, USA, Finland och knäckte till och med den tidigare urstarka japanska ekonomin.

Banksektorn har därför orsakat mera arbetslöshet och ekonomiska kriser i industriländerna än i någon annan sektor. Trots detta hävdas nyligen i en utredning åt regeringen att sektorn är den kanske mest effektiva och produktiva av all i Sverige. Sant är att bankerna har effektiv personal i kassorna och bankomaterna är en fiffig uppfinning.

Vi har också en effektiv försäkringssektor som kan klara våra trygghetsbehov med låg förbrukning av resurser och arbetstimmar.

I sin tur beror det på att fackliga organisationer har förhandlat fram mycket kostnadseffektiva trygghetsförsäkringar åt sina medlemmar. Vi sparar massor i marknadsföring, kontorslokaler och arbetstid jämfört med till exempel det amerikanska systemet som kostar dem väsentligt mycket mera. Vårt välfärdssystem är också oerhört effektiva genom sina gemensamma lösningar. I USA däremot måste ofta kirurger betala årsvisa miljonbelopp i försäkringar mot eventuella felbehandlingar [och vilka betalar dessa försäkringar???].

Men andra delar av vår finanssektor är inte effektiv. Istället görs närmast ofattbara vinster på vår hushållsinlåning genom att vi har mycket låg sparränta eller ingen alls./…/

Genom att på det här sättet tjäna pengar på löntagarnas och pensionärernas insättningar och låna tillbaka mycket dyrare gör bankerna mångmiljardvinster.

Vinsterna ökar än mer av att bankerna tar ut orimliga närmast osynliga avgifter på allt fondsparande som hushållen har i form av PPM eller vanliga aktiefonder./…/

Bankerna gör därför rekordvinster motsvarande 10 000 kronor per hushåll och jättelika bonusar och andra avbränningar betalas ut till så kallade nyckelpersoner./…/

Bankernas höga vinster är inte symptom på effektivitet eller på skickliga företagsledningar – utan på att alla vi är så passiva och inte flyttar pengarna.”

Jag sökte efter denna artikel på webben och hittade dessa andra Roland Spåntartiklar ”Varning för USA:s flexibla otrygghet”, "Ta ut mer i lön eller göd spekulationen" och ”Stoppa slagmännen var de än finns”.

Se också artikeln ”The Patient Stalkers” av George Montbiot.

Läs också det senaste inlägget på bloggen Ett Hjärta RÖTT "Ryck upp dig och tänk rätt" samt ledaren "Vriden debatt om sjuka" hon länkat till ur Flamman skriven av en f.d. företagsläkare.

Och läs också den recension som Kerstin Berminge på Motvallsbloggen skrivit om ny bok av Ami Lönnroth om Berit Ås "Härskarteknikernas avslöjare talar ut".

Tillägg på kvällen: Kolla Beckman, Ohlson & Can om ”Är vi på väg att få ett nytt pigsamhälle?” med Cecilia von Krusenstjerna, författare, Göran Greider, författare chefred. Dalademokraten och Monica Lindstedt, grundare av städföretaget Hemfrid. Här är länk direkt till programmet (det program jag försökte länka är nr 10 av 12!!). Jag blir så matt så jag bara länkar. Håller med Greider och Krusenstjerna att det är en rejäl backlash i samhället...

Vidga synen på kunskap...

barn i Reggio Emiliaverksamhet.

[Uppdaterad 6 december i slutet]. I ledare som jag tyckte var väldigt bra, i senaste Pedagogiska magasinet nr. 4/2007, står det bland annat:

"Det finns en dold underström i hela den kunskapsretorik som idag tagit över det offentliga samtalet om skola och utbildning. På något sätt tas det för givet att alla är överens om vad som menas med 'kunskap'. Begreppet fungerar som en markör, ett kodord för de invigda. Det behöver inte förklaras, inte definieras och definitivt inte problematiseras. Varje försök att nyansera diskussionen misstänkliggörs. Den som anser något annat står inte för en annan kunskapssyn - den står för 'flum'. Den som ifrågasätter kunskapsretoriken försvarar den svenska 'flumskolan' och är mot kunskap - och vem vill vara mot kunskap? Men fältrop som 'kunskapsskola' och 'en skola för kunskap' är en tautologi, som professor Bernt Gustavsson uttrycker det i Vad är kunskap? För frågan är ju inte om skolan ger barnen kunskap - det gör den - utan vilken kunskap och hur det skett [himla bra sagt!]. /.../

Det är dessutom en demokratisk rättighet att kunna läsa, skriva och räkna i ett samhälle som är så komplext som vårt. Däremot kan man ha delade meningar om skolan lär våra barn dessa förmågor och färdigheter på ett tillräckligt bra sätt./.../

Men det är en annan diskussion. Det är en diskussion om kunskapssyn, om pedagogisk grundsyn och skolans uppdrag, om arbetssätt och metoder. Att göra detta till en strid mellan 'kunskap' och 'flum' är inte bara meningslöst - det är ohederligt [och vad vet politiker, och inte minst våra skolpolitiker om kunskapssyn och olika sorters kunskapssyn eller ens om pedagogisk grundsyn? Och är de klara över sin människosyn - eller kanske ens vilken samhällssyn de har och vilket samhälle de vill skapa egentligen?? Eller kan eller vill de ärligt kommunicera ut detta till människor så de får ta reell ställning till olika alternativ, som klart deklareras? Men man kanske har intresse av att inte göra detta?]. /.../

Den nya svenska kunskapsrörelsen har hämtat inspiration från de amerikanska Back to Basic-rörelsen [kolla här om den: kritik och här, bland många andra träffar. 'Vocational' är 'yrkesutbildning'?] och den tidigare svenska kunskapsrörelsen. I sin moderna form präglas den av en i grunden ganska oreflekterad och icke-problematiserad kunskapssyn [vilket i klartext betyder att de som propagerar för en kunskapsskola bara demonsterar sina brister på - just - kunskap!!?? För att tala klarspråk!? Men det är ofta så det är: ju mer man vet desto mer inser man hur litet man vet?? Och vice versa!? Och, jo, den är i grunden oreflekterad och oproblematiserad!]. Den ställer inga väsentliga frågor om vad kunskap är, vilken kunskap man avser eller hur denna kunskap kan göras tillgänglig och användbar. Kunskap blir något förutbestämt, något som går att mäta, väga, jämföra och gradera. Och med hjälp av tester och mätningar kan man sedan skapa tio-i-topp-listor och rankningslistor som på ett förment objektivt sätt visar elevernas kunskapsnivå, skolors kvalitet och olika länders placering i relation till varandra [införandet av betyg tidigare, som totalt objektiv och saklig bedömning!!??]. /.../

Utifrån skilda teoretiska och praktiska perspektiv har man försökt att vidga och fördjupa synen på kunskap och lärande - John Dewey och progressivismen är en av de mest inflytelserika [men Gustavsson förespråkar inte heller en renodlad progressivism!??]. Det som förenar merparten av dessa alternativ, menar Säljö [är det denna Säljö?], är att de bygger på någon form av konstruktivistisk syn på lärande. Traditionell förmedlingspedagogik räcker helt enkelt inte till. /.../

Traditionalisterna har vunnit slaget. Men det kan visa sig vara en pyrrhusseger [dvs. en dyrköpt seger, med stora förluster längre fram!] Den komplexa och mångfacetterade verklighet som våra barn och ungdomar lever i - och kommer att leva i framöver - ställer helt andra krav på kunskaper, förmågor och färdigheter än de som traditionalisterna förmår erbjuda. Kunskap är synonymt med livet. /.../

Delar av detta lärande har vi valt att insitutionalisera i det vi kallar vårt gemensamma utbildningsväsende. Det måste kunna erbjuda en mångfald kunskaper och färdigheter, insikter och erfarenheter som tillåts växa fram i ett ömsesidigt och respektfullt samspel mellan dem som ingår. Bara så kan vi ge våra barn och ungdomar de redskap de behöver för att möta en oviss framtid."

Kom att tänka på Reggio Emilia... Se också här. Och detta med skolan är bara en av flera backlasher i samhället idag...
Tilläggas kan är att jag själv gick Na-programmet en gång i tiden...

Uppdatering 6 december: Roland Spånt i ledare igår (mina kursiveringar):

”Världsekonomin har varit i fundamental obalans med USA utan kompetent politiskt ledarskap men med uppdrivna fastighetspriser, övervärderad dollar, enorma underskott i utrikeshandeln och en tillväxt som var byggd på att hushållen belånade sina fiktiva fastighetsvärden för att betala allt från semesterresor till kläder, nya bilar och elektronik.

Här fanns en bubbla som skulle spricka - frågan gällde bara när och hur. Många av bankerna delade nog den synen men hoppades att just de och deras ägare skulle hinna hoppa av tåget och lämna svarte Petter till utländska ägare.
Till en del lyckades de nog och många svenska pensionssparare har förlorat mycket på den amerikanska krisen. /…/

Man kan fundera över varför svenska ekonomer länge hade så svårt att inse eller vilja erkänna den globala krisens allvar. En orsak kan vara ideologisk, det vill säga den extremt okritiska hållning som så många har till den amerikanska samhällsmodellen.

En annan är den övertro på att marknader alltid har rätt. En tredje är naturligtvis att bankerna själva har ett egenintresse av att allmänheten fortsätter att pumpa in pengar i deras olika fonder.

I Sverige ser vi hur börsoron och stagnerande huspriser oroar både hushåll och till slut också bankerna. Media är fulla av förståsigpåare som förklarar vad som skett med ränteförändringar och tillfällig osäkerhet.

Hela grundidén verkar vara att de gamla börsvärdena och fastighetspriserna var rimliga. Men faktum är att fria marknader alltid slår över uppåt och nedåt.

Det gäller aktier, valutor och fastigheter men numera också alla andra som de för konstföremål till fotbolls- och ishockeyspelare.”

Kolla också Göran Greiders ledare idag om bordellhärvan.