Superegon, ansvar, beroende, oberoende…

Jo, jag tror att Roland Spånt har rätt (i min tolkning av honom) att om resurserna fördelas som de varit fördelade i Sverige (och de Skandinaviska länderna) så gagnar det samhällsekonomin också. Dvs. oss alla. Se om hans debattartikel i tidigare blogginlägg (se slutet av detta).

Jag fick tidskriften Amos igår (gratis), i den fanns bland annat artikeln ”Ju mer vi är tillsammans. När krisen drar fram får egot backa.” av Erica Dahlgren.

Där står att du inte behöver vässa armbågarna längre. Inte heller skjuta ut framfötterna. Den som är van att fokusera på sig själv (enbart) kanske inte har märkt det än, men individualismens storhetstid är förbi.

För dessa individer kändes det rätt att säga: jag tar ansvar för mitt eget liv. Jag litar på mig själv. Men en vinnarskalle kan också tappa självförtroendet, som när det visar sig att självförverkligandet inte var så enkelt. När det visade sig att det inte räckte att ta saken i egna händer. En 60 timmars arbetsvecka är ändå alltid en 60 timmar arbetsvecka. Även om man valde det själv. Hur mycket individualist du än är, så räcker det inte, du blir ändå utbränd.

Trots medvetna pengaplaceringar och idogt sparande var det stora jaget plötsligt inte värt en fjärt. Självförtroendet föll med börserna och finanskrisen blev samtidigt en existentiell kris. Det som den ”starka” individen hade byggt sitt liv på kraschade.

Desillusionerade verkar enligt artikeln ringa Ring P1 för att prata om sådant gammalt som ”samhällsplanering, gemenskap och solidaritet.” Läs också här om Ring P1.

Barnpsykologer berättar att våra ungar tvingas utveckla sina egon så mycket att de nu får svårt att fungera i grupp på dagis!

Superegot ligger på lit de parade.

En och annan känner dock lättnad över detta, bland dem som har tyckt att det där jaget har blivit litet för stort.

Och somliga erkänner att de till och med är skadeglada. En av dessa är Göran Greider. I programmet "Annas eviga" talade han visst om det egna ansvaret. Se också här om detta program (Greider medverkade 2 november i program nummer 2.) Läs tidigare bloigginlägg om ansvar här och här.

Att det är bra och att en viss del egoism måste finnas för att driva utvecklingen framåt sa Greider. Måste det? Finns det inte människor som driver utvecklingen framåt av helt andra skäl? Men resultatet av den där egoismen tycker han borde fördela bättre och kapitalismen är ingen bra lösning på detta.

Han menar att samhället behöver solidariska värderingar, för att vi ska våga (och kunna) lita på varandra, även inom ekonomin. Vad bra sagt! Jo, det tror jag också. Ensam är inte stark, vi behöver och är i mycket beroende av varandra, vad andra gör – och inte gör.

De menar att det stora jaget inte kunde göra oss lyckliga, inte heller trygga eller rika. De tror att det nu våras för kollektivet. Frågan är hur långt det räcker. Artikelförfattaren skriver:

”Går det åt skogen har vi i alla fall någon annan att skylla på.”