Paul Krugman om sjukvård I USA…

Paul Krugman om sjukvård i USA (min översättning):

”Det som i nuläget står i vägen för allmän sjukvård i USA är girigheten hos det medicinindustriella komplexet, lögnerna hos högerns propagandamaskin och godtrogenheten hos röstande som tror på dessa lögner.”

Se tidigare inlägg: ”Obamas sjukvårdsreform; dödshjälp till gamla och handikappade, regelrätt ondska - om desperata republikaner, hyckleri och status quo…” och ”Att beundra högern…”

Tillägg på kvällen: och läs om privatiseringsivern i Sverige i "Vinsten som drivkraft."

Tillägg 27 augusti: OECD om att offentlig sjukvård är mer effektiv.

Om censur av röster i media, dem för stimulering av ekonomin är ickepersoner - samt om cynism, kollektiv passivitet, tillbakalutad likgiltighet...

John Maynard Keynes till höger.

Paul Krugman skriver i blogginlägget "Unpersons"; en av mysterierna i sättet som saker täcks av största delen av nyhetsmedia, är att vissa sätt att se blir avfärdade, avvisade från den konventionella, mainstreamdebatten och helt enkelt inte blir täckta - även när välinformerade människor har dessa åsikter.

Det mest välbekanta exemplet var innan Irakkriget inleddes: skepticismen mot inledandet av ett krig behandlades som en marginell syn, även trots att bevisen som förespråkarna för kriget presenterade var svag och bräcklig och rangen hos skeptikerna inkluderade ett antal människor med utmärkta meriter vad gäller nationell säkerhet.

Men på ett sätt så är den underförstådda censuren vad gäller stimuleringsdebatten ännu konstigare menar Krugman. Under de första diskussionerna om stimulering konstruerades debatten nästan enbart som en mellan Obama och dem som sa att stimuleringen var (på tok) för stor; rösterna hos dem som sa att den var för liten blev till största delen utfrusna och dessa fick man (helt enkelt) inte höra.

Och dessa röster är fortfarande utfrusna – om det inte hade varit för att Krugman har en position på New York Times debattsida så skulle det knappast finnas ett enda större utlopp vad gäller Keynes idéer/angelägenheter.

Krugman påminner om att en hög med prominenta ekonomer förutsade huskraschen innan den hände.

Men hur som helst, de som är för stimulering är ickepersoner (existerar inte).

Men vem fattar dessa beslut? undrar Krugman.

S. hade ett utlägg om hur saker fungerar här, om staten, byråkrati, byråkrater... Han tror inte alls på staten, är ytterst skeptisk till politik (all politik, men framförallt ”socialism”!!) och tror på människors ”frihet”. Men vad är verklig frihet?

Vad innebär cynismen och uppgivenheten hos människor? Vilka tjänar på den? Tjänar egentligen någon enda av oss på den? Inte de välbeställda heller?

S. ska eventuellt ta mig på ett fritänkarmöte imorgon kväll...

Om du inte tror på gud, så förlitar du dig på andra krafter! Väntar dig att mirakel ska ske (fatalism eller ödestro)? Att en osynlig hand ska komma och ställa allt till rätta (falskt hopp). Som Barbara Ehrenreich sa. Hon använde också uttrycket kollektiv passivitet! Se inlägget ”Kollektiv passivitet och marknadsfundamentalism som religiös tro att kapitalismen slutligen kommer att lösa alla problem…"

Religionspsykologen Owe Wikström har skrivit om tillbakalutad likgiltighet... Kan vissa ägna sig åt sådan, arrogant??

Narcissim i full blom - och om att höja rösten...

Narcissus.

Letade något helt annat och hittade då detta inlägg på amerikanska psycho-history forumet från 27 februari 2007 där det står i inlägg om ”Narcissism i full blom i mitten av kollaps?” ungefär som följer:

'Från Harpers Weekly online har jag dragit ut några axplock, av vilka det första är klart symtomatisk för en klassisk narcissist, nykter.

Herpers Weekly 27 februari 2007

President George W. Bush jämförde kriget mot terrorn med den amerikanska revolutionen: 'General Washington förstod att det amerikanska frihetskriget [under vilket man bröt sig loss från Storbritannien och Amerikas förenta stater bildades?] var ett viljetest och hans vilja var obrytbar.'

Brittiske premiärministern Tony Blair annonserade att han skulle ta hem mer än 1 600 av de 7 100 brittiska trupperna i Irak. Vice president Dick Cheney sa att tillbakadragandet var ”en försäkran (ett intyg på) att i delar av Irak går saker ganska bra', han sa också att att bryta 'viljan hos det amerikanska folket' var al-Qaidas strategi. 'De vinner därför att vi ger upp.'

'Dick var alltid väldigt realistisk', sa Kenneth Adelman, vapenkontrolltjänsteman i Reaganadministrationen och vän till Cheney [läs också här om honom]. 'Jag förstår egentligen inte hur han kan sysselsätta sig med detta lyckliga prat när genomgångar månad efter månad visar att det blir värre och värre i Irak.'

'Dagen efter en sunni-imam i Falluja utfärdade ett fördömande mot militanta sunnier, så exploderade en lastbilsbomb vid sidan av en moské, vilken dödade 36 kyrkobesökare och skadade åtminstone 62 ytterligare.' Jerry Atlas säger att det finns '...alltför få islamiska intellektuella...' och ledare som är villiga att 'höja rösten.'

Nåja, när 'att höja rösten' resulterar i nästan omedelbar vedergällning på ens sympatisörer och man är helt medveten om detta 'troliga resultat' innan man höjer rösten, skulle jag misstänka några dissociativa processer som sätter igång i psyket hos den som höjer rösten.”

Ser vi detta idag också? Var?

Och varifrån kommer narcissism? Från det blå? Finns i särskilda gener?

Läs tidigare inlägg om "Makt...", "Makt som försvar...", Lloyd deMause att krig alltid förs av irrationella anledningar, samt om (svenska) politiker som INTE ENS skäms över vad de gör. "Cynism...".

Jag tror dock inte (som psykohistorikerna tror enligt hur jag uppfattat det, men jag kan ju ha fel?) att vi är födda med några destruktiva drifter (eller heller några dåliga gener men det tror jag inte psykohistoriker tror på heller) som vi måste lära oss att behärska/hantera (Freud och liknande idéer, vars terminologi jag uppfattat att de använder).

Jag tror att destruktivitet är ett "inlärt" beteende, eller snarare ett resultat av hur vi uppfostrats och behandlats tidigt i livet (respektlöst/med förakt eller med genuin respekt och aktning, en djup, äkta respekt och aktning få av oss har upplevt riktigt), med start allra tidigast i livet.

Se också inlägget "Where's the wrath? Keeping silent of shame, not allowed having just and righteous demands, justified anger stifled - empathy deficits in the power..."

Om att ta sig i kragen, att rycka upp sig - samt om ”möjligheternas land” eller "the American Dream"…

paradiset.

[Uppdaterad 19 mars, se slutet av denna postning]. Apropå artikeln “The Land of Opportunity” i New York Times och om (det ganska cyniska och arroganta och ickemedkännande) att “ta sig i kragen”. Här kommer min amatöröversättning:

“Möjligheternas land?

När de enorma inkomstskillnaderna ifrågasätts i USA kontrar hejaklacken för Amerikas fria marknader att alla har en chans att bli rik här. [De hävdar att] 'Inkomstfördelningen må vara skev, men den amerikanska ekonomiska rörligheten kan mäta sig med vem som helst'.

Den bilden är fel och i dessa dagar bidrar den till en massa orättfärdig politik, inkluderande nedskärningar i viktiga program som Head Start of Medicaid. Det sägs oss att de fattiga kan rycka upp sig och ta sig själva i kragen. President Bush kom undan med enorma skattereduktioner delvis därför att ickerika amerikaner, som utgör största delen av befolkningen, tror att alla har en chans att ta sig in i klubben [falskt hopp]. Tyvärr, den amerikanska drömmen är inte så brett tillgänglig.

Ny forskning kartlagd av OECD [den länkade rapporten handlar egentligen in om ekonomisk rörlighet mellan generationer, utan om en annan rapport, vilken också visar att USA ligger i botten], en statlig tankesmedja för de rika nationerna, har funnit att [den ekonmiska] rörligheten i USA är lägre än i andra industrinationer. En studie fann att rörligheten mellan generationer – människor som får det bättre eller sämre än sina föräldrar – är svagare i USA än i Danmark, Österrike, Norge, Finland, Kanada, Sverige, Spanien och Frankrike [se nedan hur denna artikel inleds, vid *]. I Amerika är chansen mer än 40 procent att om fadern finns i den femtedel som ligger i bottenskiktet vad gäller inkomstfördelning kommer hans son att också göra detta [dvs. chansen att man ska göra en klassresa är mindre här än i bland annat Sverige, se nedan]. I Danmark är motsvarande odds under 25 procent och de är mindre än 30 procent i Storbritannien [oddsen är alltså högre i Danmark än i Storbritannien också].

USA: s tröga och långsamma rörlighet är slutligen ickeförvånande. Välbeställda föräldrar för inte bara stora förmögenheter vidare i form av arv, de kan betala för bättre utbildning, mat och sjukvård för sina barn. De fattiga har inte råd att göra sådana investeringar i sina barns utveckling – och regeringen erbjuder inte tillräcklig hjälp med detta. I ett tal tidigare i år argumenterade Federal Reserves talman Ben Barnenke för att olikheter i belöningar ger bränsle till ekonomin genom att få människor att anstränga sig, ’Möjligheter ska göras så brett fördelade och lika som möjligt.’ Men problemet är dock att de som inte har inte har så många möjligheter heller.”

Propagandisterna för nyliberalismen har skickligt spelat på människors tendens att drivas av falskt hopp (medvetet eller omedvetet).

Och det där med medkänsla, apropå Björklunds skolpolitik… Hur och när ”lär” man sig det? Men man KAN återhämta sig från avsaknad av empati och medkänsla. Och att man behandlats dåligt är ingen ursäkt för att behandla andra dåligt i sin tur… Och om detta sker omedvetet är det heller ingen ursäkt.

Och framförallt är det ingen ursäkt om man använder makt man fått (eller tillskansat sig) där ens (förnekade) skador får så stor omfattning, som om man är politiker. Sådana politiker har man all anledning att kritisera och ifrågasätta och kan man gå hårt åt.

För att ha motståndskraft mot chock gäller det att vara informerad och därför ligger det i (viss) makts intresse att hålla folket okunnigt och blint lydande. Se Naomi Klein om att vara "shock resistant."

Jo, de med de starkaste psykologiska försvaren tenderar att leda.

Tillägg 19 mars: Och vad händer när enskilda människor inser sanningen? När de drabbas av hopp- och modlöshet. Insikten om att de INTE kommer att göra någon klassresa uppåt. För det är den sanningen är (mer i USA än i många länder i Europa). När de inser HUR begränsade möjligheterna faktiskt är. Att de sitter fast i förhållanden de inte kommer att ta sig ur, för att de helt saknar resurser. Svarar dessa då med att kreativt ta itu med sin situation?

Sanningen är att amerikaner reagerar precis som vi!? Med uppgivenhet och flykt från verkligheten. Och i de värre fallen med kriminalitet.

Nej, många människor stimuleras INTE av att de har det riktigt fattigt. Vilket många människor har det i USA (i högre grad än här i Sverige).

Varför försöker politiker bara med diverse gamla metoder att stimulera människor att jobba som idioter och prestera? Så ekonomiskt välstånd skapas. Kan incitament för att producera och göra ett bra jobb skapas på andra sätt, och borde de skapas på istället? Att stimuleras att arbeta för inte bara egen utan allas (allas vårt) bästa? Nej, vi är inte födda till egoister. Men somliga hävdar detta ju (för att rättfärdiga sitt eget beteende).

Kanske borde fler ifrågasätta den här sortens duktighetsideal? Och fundera över var kommer DESSA ifrån?

Dessutom skulle förmodligen viss kunna kommentera det jag nu skrivit med (ett arrogant och cyniskt):

"Jaha, men det är väl bara att välja? Antingen sätter man ett fritt liv, med lägre materiel standard [där man inte tävlar och stressar] eller så jobbar man på och tjäna pengar (helt rättfärdigt?) och kan leva materiellt gott."

Jaha, men ganska människor jobbar på och gör rätt för sig, utan att tjäna en massa pengar. Och utan att någonsin (kunna) komma att tjäna en massa pengar (i förhållanden som är utanför deras kontroll dessutom). Medan vissa tjänar så mycket pengar att de inte behöver jobba alla dagar i veckan och kan ändå ha det riktigt gott ställt, samt kan kosta på sina barn. Som det amerikanska tandläkarparet, där kvinnan jobbar måndag till onsdag och är hemma med barnen resten av veckan. Och de har det RIKTIGT gott ställt. Mycket bättre ställt än andra, som jobbar heltid - och tillhör medelklassen. För att inte tala om dem som tillhör arbetarklassen.

Så det där med "the American Dream"... Hur är det med den? Finns den? Borde vi sträva efter den?

Återigen så är mitt starka intryck att vi i Sverige (fortfarande) har en högre generell levnadsstandard än människor i USA. Med allt vad detta innebär, för samhällsklimat osv. Dessutom verkar våra barn och ungdomar få en massa fler möjligheter, sjuka och gamla få bättre vård - än så länge.

Och vad gäller privatisering av el, tele osv. så är det de med resurser som tjänar mest på detta? De med minst har inte tid eller energi att hålla på att välja (dvs. välja de "bästa" alternativen). Och privatiseringen verkar inte ha gjort dessa tjänster billigare för amerikanerna, heller?? De klagar minst lika mycket som vi på kostnaderna.

Tillägg på kvällen: Och de två rapporterna från OECD länkade och nämnda i denna postning kom båda 2007 tror jag, dvs. kom före den nuvarande ekonomiska krisen.

* “A report issued yesterday by the Paris-based Organisation for Economic Co-operation and Development (OECD) revealed the United States has the third worst level of income inequality and poverty among the group’s 30 member states. Only Mexico and Turkey ranked higher in those categories. OECD states in Western Europe, along with Japan, South Korea, Canada and Australia, all recorded better figures than the US, as did central and eastern European states, including Poland and Hungary.

The 300-page report, entitled ‘Growing Unequal? Income Distribution and Poverty in OECD countries,’ was based on three years of research into the relevant data of the organization’s member countries over the past two to three decades. With increased inequality and poverty levels recorded in three-quarters of OECD countries, the report’s central conclusion was that ‘the economic growth of recent decades has benefitted the rich more than the poor.’”

“En rapport från Parisbaserade OECD avslöjar att USA är den tredje sämsta vad gäller inkomstskillnader och fattigdom bland OECD-gruppens medlemmar. Bara Mexico och Turkiet rankas högre i dessa kategorier [Dvs. BARA i dessa två länder är inkomstskillnaderna och fattigdom HÖGRE än i USA]. OECD slår fast att Västeuropa, tillsammans med Japan, Sydkorea, Kanada och Australien alla fick bättre siffror än USA, så även central och östeuropeiska länder, inkluderande Polen och Ungern.

Den 300 sidor långa rapporten, med titeln ‘Alltmer ojämlik? Inkomstfördelning och fatttigdom i OECD-länder, var baserad på tre års forskning över relevanta data i organisationerna i medlemsländer över de senaste två till tre decennierna. Med redogörelse för ökande ojämlikhet och fattigdom i tre fjärdedelar av OECD-länderna, så är rapportens centrala slutsats att ’den ekonomiska tillväxten under de senaste decennierna har tjänat de rika mer än de fattiga.’”

Flummig skolminister…

Elisabeth Biström.

[Uppdaterad 3 oktober, se slutet]. En insändarskribent i senaste Lärartidningen skriver i insändaren ”Flummighetens ansikte”, om när Jan Björklund i radioprogrammet ”Kris i skolan?” konfronterades med flera av sina påståenden om den svenska skolan och ombads att visa vilka undersökningar han stöder sig på. Något han inte kunde.

Insändarskribenten menar att Björklund själv ger begreppet ”flummighet” ett ansikte. "Flummighet" som "intellektuell oreda, suddighet." Ja, vem är flummig egentligen?

Läs också Elisabeth Biström i artikeln ”Björklund har fel fokus”, i vilken hon bland annat skriver:

”Jag förstår att Björklund föredrar att tala högst och mest om sina populistiska förslag om disciplinåtgärder och gärna leder debatten in på sådana sidospår. För när det gäller de verkligt avgörande frågorna, om resurser till skolan, om explosionen av privata skolor som utarmar den kommunala skolan, om allas rätt till kunskap – då är det regeringen och Folkpartiet som står för en flumskola. En skola där de som hade oturen att inte ha föräldrar som kunde välja rätt skola, får en sämre utbildning. En skola, där den som valde fel gymnasieprogram vid femton års ålder kommer att missa viktiga ämnen och kunskaper och förlorar möjligheten att läsa vidare senare. En skola med sänkt ambitionsnivå och ökade skillnader. Men det verkar inte bekymra Janne Björklund. Så länge eleverna inte har keps på lektionen.”

Per Acke Örstadius skriver också en insändare i Lärartidningen, också om Björklund och folkpartiet, att frågan inför valet inte längre gällde vilka åtgärder som kunde göra det bättre för människor, utan vilka förslag som kunde leda till valframgång. Enligt SVT.s "Dokument inifrån" så övertog tydligen folkpartiet danska Venstres taktik.

Läs också artikeln ”Kameror inne i skolor stoppas” i Lärartidningen. Samt tidigare blogginlägg ”Högerretorik, disciplin, hålla tyst och lyda…”, om bland annat OECD-rapport som den nuvarande svenska regeringen borde läsa.

Tillägg 3 oktober: Se Dokument inifrånartikeln (som jag länkat ovan) här också. Där står bland annat:

"Barnpsykologen och författaren Penelope Leach säger att vuxna över hela västvälden förändrat sin syn på barn och uppfostran. Många har slutat bry sig om varför barn beter sig som de gör. Istället har lydnadsideal åter kommit i ropet.

- Föräldrakurser, rådgivningsspalter och föräldrakurser ger råd om hur man får barnen att 'bete sig bättre'. I huvudsak betyder det att barnen inte ska stå i vägen för vuxenlivet, säger Penelope Leach.

Reportern Erik Sandberg, själv pappa till tre små pojkar, undersöker varför många plötsligt blivit så angelägna om att få barnen att lyda."

Ja, det var det där med gränssättning och gränssättning.. Ja, det är verkligen en backlash i samhället på alla områden snart sagt!

Se också tidigare inlägg "Disciplin istället för kuratorer..."

Personlig integritet och vad egentlig frihet är…

frihetsgudinnan.

Torgny Karnstedt i ”Moderna och omoderna tider” (mina kursiveringar). Denna artikel finns också här:

”Varför var det så bråttom att anta FRA-lagen? Vilka krafter är det som tryckt på?/…/

…varför hördes så få protester när klubban föll? Med vilken lätthet tryckte inte dessa 143 riksdagsledamöter på knappen som i ett slag förintade den personliga integriteten och pulvriserade vår grundlag?

Benjamin Franklin, som deltog i utarbetandet av den amerikanska självständighetsförklaringen 1776, uttryckte sig på följande sett: ’De som är villiga att ge upp grundläggande friheter i utbyte mot tillfällig trygghet, förtjänar varken frihet eller trygghet.’/…/

Att inte fler medborgare, föreningar, institutioner och organisationer, höjer sin röst och protesterar kan bero på avtrubbning./…/

Riktigt kusligt blir det när de som vill avlyssna folket vägrar att lyssna till folket.
Argumentet mot opinionen bygger på att den ingenting förstått./…/

Vem är det som är rädd för vad? Vad är det som skall skyddas och mot vad?”

Apropå den så kallade friheten att välja, läs Paul Krugmans artikel "When you've got your health..." Är detta vårt uttryck "Hälsan tiger still"??

Är ordet ”frihet” mest ett retoriskt grepp för att manipulera väljare och slå blå dunster (i vissa kategorier)?

På denna artikel svarar några kommentatorer som följer (min snabba amatöröversättning, den engelska texten finns nedan):

“Ett av de centrala klagomålen som kommer från högern på ämnet sjukvård är ’skatt, skatt, skatt!’ Vi behöver börja bestrida detta nu genom att påpeka att vi redan betalar dessa skatter.

Vi betalar för dem i form av kostnader för akutmottagningsbesök som görs av de försäkrade och för de 20 % -iga administrativa kostnaderna (av vilka många går till att neka försäkring, inte förse människor med dylika). Vi behöver se längre än varje annat utvecklat land efter bevis att sjukvård faktiskt kostar mindre när alla är försäkrade.”

Om systemen i både USA OCH Canada skriver en person från Canada:

”Kanske kunde både USA och Canada lära från många europeiska länder, där strukturerna och politiken verkar vara mer lyckosam än allt vi gör i Nordamerika.”

Och vidare andra kommentarer:

“Nationen har blivit så bombarderad med propaganda mot ‘socialism’, särskilt i syd och väst, att jag inte tror att ett nationellt sjukvårdssystem har en chans. Demokraterna har inte haft modet och företagen i Amerika är så i händerna på det republikanska partiet och, med hänsyn till valsystemet (??), kommer de att förbli så.”

“…försäkringsbolagen är bara dyra bokförare /…/

Det stora problemet att nå ett allmänt sjukförsäkringsskydd är att många i kongressen kommer att måsta rösta mot sina sponsorer. Var får de finansiella tillgångar/stöd om de medicinska försäkringsbolagen inte har någon marknad längre [i så fall. Man är bakbunden av systemet??]?”

“Det amerikanska samhället var villigt att låta mig riskera att förlora allt jag arbetat för och detta för att en drucken person slog mig när jag fortfarande befann mig i grundskolan. Europa förväntar sig att jag ska arbeta och försörja mig själv, men där finns ett samhälle som ser personer som mig – alla människor faktiskt – som jämlika medborgare vars välfärd är värd att skydda [Ja, fortfarande är det så, men skrämmande många verkar resonera annorlunda även här!!! Och det är rejält otäckt!].”

“Vårt sjukvårdssystem i USA är helt kaputt. Jag är en frisk, medelålders kvinna som försöker få sjukvårdsförsäkring. Försäkringsbolaget har grävt ner sig i alla mina sjukjournaler och använder symtom mot mig som jag tillfälligt/flyktigt diskuterat med min läkare, och det handlar om saker som inte behövde någon vård [när det verkligen kom till kritan]. I tillägg så försöker de bokstavligen hitta på saker om testresultat för att neka mig fullt försäkringsskydd. Jag har litet hopp att detta kommer att ändras med nästa administration. Lobbygrupperna är för starka.”

“Det är sant att det amerikanska folket inte är naturligt predisponerade för kollektiva ansträngningar. Varje kollektiv eller till och med varje populistisk idé man kan tänka sig, har tolererats med förvirrad skepticism av den breda allmänheten. Eller sneglats på med misstänksamhet som någon slags potentiell ’kult.’ Inte för att det inte finns verkliga kulter. Är fundamentalistisk evangelism en kult? Nykonservatism?”

“Ordet ‘socialism’ är en obscenitet till och med får många som inte har något och aldrig har haft mer än sin frihet att se bistert på. Cyniker och anarkister kan [med rätta?] argumentera att socialistiska uttryck läggs vid fötterna för varje bred, positiv idé av dem som kraftigt tjänar på ’valfriheten.’

“Idag kan man välja att få en livräddande operation. Men utan den ’kollektivistiska’ idén att vi alla befinner oss i denna tillfälliga, engångs-, existens tillsamman, kommer avsaknaden av tillgångar att upphäva valet och därför möjligheten att få denna operation. Sålunda gör valet det möjligt för mig, men verkligheten sviker mig.”

Och här följer de kommentarer som jag har översatt snabbt:

“One of the central complaints coming from the right-wing on the subject of health care will be ‘tax, tax, tax!’ We need to start combating this now by pointing out that we are already paying for those taxes now.

We pay for them in the form of the cost of emergency room visits passed on to the insured and in the 20% administrative costs (much of which goes to denying insurance, not providing it). We need look no further than any other advanced country for proof that health care actually costs less when everyone is insured.”

“Dear Mr. Krugman, I’m writing from Canada. I lived in Washington DC for 12 years and I understand how the US medical care system is a mess. But so is Canada’s single payer system. The nature of the mess is different here, but both of them end-up depriving a large number of people of the care they need when they need it. The devil is in the details of how these systems are structured, who controls the money and the nature of the incentives in respect of both demand for and supply of services. As a noted professional economist I am sure you can relate to this, but if you want more explanation of the fundamentals here I can provide it. US policy makers would do well to study the serious issues of medical care financing and administration in Canada before crafting an American version on the same theme. Perhaps both the US and Canada could learn from several European countries, where structures and policies seem to be more successful than anything we are doing in North America.”

“The nation has been so propagandized against ’socialism’, especially in the south and west, that I don’t think a national health care system has a chance. The Democrats haven’t the guts, and corporate America is in control through the Republican party and, given the electoral college system, will remain so.”

“A constant, ongoing reminder to the American public that the insurance companies are just expensive bookkeepers will help defeat Henry and Louise. The insurance companies do for a quarter what Medicare does for a nickle. Neither Medicare or the insurance companies ever treated anyone. Insurance companies send people to the doctors the insurance companies choose. Medicare sends their members to the doctors the member chooses. The big problem in reaching universal medical coverage is that many in Congress will be required to vote against their sponsors. Where will they get their needed election funds if the medical insurance companies are put out of business?”

“I am an American who was unable to get affordable health insurance in the US. I moved to Europe where I work and pay taxes.

My ‘preexisting condition’ was the result of a childhood injury, nothing that could be controlled by self-control. I am not overweight. The preexisting condition is stable. All I require is a few pills a day. I contribute more to my new country than I take from it.

American society was willing to let me risk losing everything I have worked for, and all because some drunk hit me when I was still in elementry school. Europe expects me to work and provide for myself, but there is a society that sees people like me - in fact all people - as fellow citizens whose welfare is worth protecting.

Bye-bye America.”

“Our health insurance system in the U.S. is completely broken. I am a healthy, middle-aged woman who is attempting to obtain health insurance. The insurance company has burrowed through all my health records and is using symptoms against me that I casually discussed with my doctor which needed no care. In addition, they are literally making things up about test results in denying coverage for a very high deductible plan. I have little hope that things will change with the next administration. The lobbyists are too strong.”

“The American People, it is true, are not naturally predisposed to collective endeavours. Every collective or even populist idea one can think of has been tolerated with bemused skepticism by the public at large. Or viewed askance as potentially some kind of 'cult.' Not that there are not real cults. Is Fundamentalist Evangelicanism a cult? Neoconservatism?”

The word 'socialism' is an obscenity even to many who have nothing and never will have anything but their freedom to scowl. Cynics and anarchists might argue that socialist terms are laid at the feet of every broad, positive idea by those who profit mightily from the 'freedom to choose.'

By the way, there has never been a conflict in this country, economically, between the idea that we can have something like a broad universal policy, like Social Security, or Medicare or now Healthcare and the huge, untrammeled, free-rein, amassing of enormous incomes. Travel anywhere in this country and as for the 'shining house on the hill' neighborhood and though you may not be able to see it, you will see the gates and the drive.

If your mission is to become the next Warren Buffett, and we have more people not only aspiring to but climbing into that statosphere every day, universal health care or any other kind of well-managed collective program, including the repair and improvement of Social Security will not stop you. Only your personal industry and imagination will stop you.

Today one may choose to have a life-saving operation. But without the 'collectivist' idea that we are all in this temporary, one-time, existence together, the lack of funds may override the choice and therefore the opportunity to have the operation. Thus, 'choice' enables me, but reality fails me."