torsdag 16 april 2009

Kollektiv passivitet och marknadsfundamentalism som religiös tro att kapitalismen slutligen kommer att lösa alla problem…

Något av det Barbara Ehrenreich säger i denna video, från konferensen ”Meltdown Forum” över hur girighet och korruption slog sönder vårt finansiella system och hur vi kan återhämta oss, litet fritt av mig:

”Man måste beundra kapitalismen, trots att man tryckt ner den så har den kommit tillbaka med enorm kraft igen och igen!


Det vi måste skaka av oss nu är den konstiga religionen, och jag kallar den en religion, i vars grepp vi amerikaner har suttit fast i i åratal, och denna religion är marknadsfundamentalismen.


Vi har trott att marknaden kommer att ta hand om allt ÅT oss och alla fattiga kommer att bli välmående, allt kommer slutligen att bli bra. Ja, som [inget mindre än] något slags religiös tro.


Men istället för att puffa för självförtroende, självtillit, som man sa i reklamen, så tycker jag att det är korrektare att prata om kollektiv passivitet i vår kultur, för vi tror inte vi behöver bekymra oss om alla orättfärdigheter och all mänsklig misär som vi ser och har omkring oss för slutligen så kommer den osynliga handen där och jämnar ut allt [vi kan bara luta oss tillbaka och överlåta allt åt marknaden! Kanske i det Owe Wikström kallar tillbakalutad likgiltighet i kapitlet om "likgiltighet som dolt våld" i hans bok ’Sonjas godhet’].”


Det är nämligen något kallat marknaden som kommer att fixa det ÅT oss [!!!!].


Socialismens idé däremot är att människor kan gå samman och hitta lösningar på problem tillsammans, att man inte väntar på att något annat [en högre makt] ska göra det åt dig!


Men vi har en mycket svårare situation än den de mötte i mitten 1800-talet. Situationen var inte så svår då som nu.”

Se också ledaren ”Vi sätter oss ner och skriver ett brev” (3) från en facklig kurs:

”Vi tycker också att det är dags att vanligt folk får mer att säga till om i rörelsen. Vi måste ha mänskliga företrädare som lyssnar på LO:s medlemmar.

Just nu verkar våra representanter istället leva efter principen: ’Ni har valt mig, därför behöver jag INTE lyssna på er’.”

Och se också Ulf Lundén i ”Kultur(s)atsa på barnen”:

Socialdemokraternas rådslag om en ny kulturpolitik gör mig upprymd. Vi kan för ett ögonblick glömma bonusar och vilda västernmäklare som så oförsiktigt lekt med våra framtida pensionspengar. Kulturen skall bli en valfråga. Här finns fortfarande en ideologisk skillnad mellan de politiska blocken.


Alliansen har hittills profilerat sig med att inte ha någon kulturpolitik. Den så omtalade Kulturutredningen utmynnade främst i förslag om att organisera om kulturbyråkratin.


Kulturutövarnas Skuggutredning innehöll betydligt mer av värde.


Nå, vad vilja socialdemokratin med kulturen? Programförklaringarna är lätta att hålla med om. 'Kulturpolitiken måste utgöra en motvikt mot ekonomiska och sociala eliters strävan att ta makten över tanken.'


Det handlar framför allt om att investera i barn och unga. Att låta kulturpolitiken motverka klassamhället. Att skapa större delaktighet och tillgänglighet. Socialdemokraterna föreslår bland annat en maxtaxa för Kulturskolorna.


Partiets kulturutredare kostar på sig att vara självkritiska. Man skriver, utan att rodna, att klassperspektivet saknats i den tidigare förda kulturpolitiken. Socialdemokraterna vill satsa på folkbildning, regional kultur, barn- och ungdomskultur samt stöd till studieförbundens kulturverksamhet.


Partiet vill införa en nationell bibliotekspolitik och värna om läsfrämjande insatser som skol- och arbetsplatsbibliotek.


Det skall åter bli gratis att besöka statliga museer. Kultur i skolan skall stärkas genom en Kulturbrygga för teatrar, museer, konserthus och bibliotek. De estetiska ämnena skall värnas inom hela skolvärlden.


Den nya kulturpolitiken skall även innehålla ett utökat arrangörsstöd för ideella arrangörer.


De yrkesverksamma inom kultursektorn kan också räknat med ökat stöd och hjälp att hitta både uppdrag och fasta arbeten.”

Artiklarna finns också här.


Tillägg 22 april: Läs vad Maria-Pia Boëthius skrev om laissez-faire capitalism i höstas.

Inga kommentarer: