Inlägg
Har funderat ganska mycket igen över egoism och individualiseringen av allt i samhället…
Marita Ulvskog skriver i krönikan ”Borg försöker – men kan aldrig bli som Sträng” 11 april om eliternas sammanhållning, en som hon tycker måste brytas. Ja, eliterna håller ihop!? Men folket ”individualiseras”! Makten som har intresse av att söndra och härska, skapa ett ”vi” och ”dom”.
Sidospår (eller inte): Hon skriver också om högerregeringar i Sverige och Europa, som har tömt sina kassor med kraftiga skattesänkningar under de goda åren. Att de nu kniper igen av ideologiska skäl, men också på grund av sina tidigare misslyckanden. Om vår nuvarande regering som öst ut 80 miljarder i skattesänkningar och till och med lånat till en del av dessa skattesänkningar!
Och jobbskatteavdrag och skattesänkningar har gynnat och gynnar bara dem med riktigt höga inkomster. För oss andra, med medel- och låginkomster, så tror jag att det går jämnt ut (ekonomiskt) och att somliga rentav förlorar på det, och kanske förlorar ganska mycket: under en viss inkomstnivå får vi dels mindre i jobbskatteavdrag (inte alls de summor som ”utlovats”, som jag inte bad om, för jag röstade inte på sittande regering), samtidigt som de gemensamma trygghetssystemen urholkas (och kommer att urholkas ännu mer) och många anser sig vara tvungna att täcka upp för försämringarna med privata försäkringar, om de har råd. Vilket innebär att jobbskatteavdraget snart har ätits upp till väldigt stor del, kanske till och med HELT. Och vad har vi fått istället? Eller snarare gått miste om!
Och jag undrar om kvaliteten blir bättre på till exempel vård och skola om dessa drivs i privat regi (framförallt om de drivs av stora företag, kooperativ kan fungera bättre?).
Det finns saker som borde ligga i vårt gemensamma intresse att de fungerar, och fungerar så bra som möjligt.
Dessutom tror jag inte vården till exempel blir billigare i privat regi. I USA kan nog tendensen finnas att föreskriva behandlingar som inte är av nöden tvungna och oerhört många amerikaner verkar gå på antidepressiv medicin (i läkemedelsbolagens intresse?). Borde dessa få en annan slags behandling. Och varför är så många depressiva?
Och som jag skrivit tidigare, så verkar till exempel åldringsvården i USA vara så risig (anorektisk?) att människor inte vill hamna där. Och många medelålders kvinnor (framförallt) tar hand om sina gamla föräldrar.
Mammor oftast eftersom de tenderar att leva längre? Och det kanske förklarar varför detta område är eftersatt och ingen stor politisk fråga, varken där eller ens här heller. Det är ”bara” kvinnor som drabbas av att omsorg, på alla nivåer, är dålig och/eller alltför dyr för många. Och om åldringsvården är risig då drabbar den främst kvinnor, därför att de lever längre än män. Hade förhållandena varit omvända: män drabbats personligen av sämre barnomsorg, äldreomsorg, då hade dessa frågor haft kanske högsta prioritet? Liksom om män levt längre, än de gör och än kvinnor, och drabbats av dålig äldreomsorg.
Natur&Kultur har tydligen gett ut Machiavellis ”Fursten” i nyutgåva” med undertiteln ”Möjligheterna. Makten. Moralen.”. Enligt recensionen "Handbok för makthavare." I denna recension kan man bland annat läsa:
”…en handbok i diktatorisk statsmannakonst. /…/
...vilka moderna motsvarigheter till fursten behöver rådgivning i dessa slags möjligheter?/…/
Hans strategiska trumfkort är förmågan att ge intryck av det och det, att skapa falska föreställningar. En furste måste likna både räven och lejonet, säger Machiavelli.”
Behöver vi dylika handböcker? Behöver vi "diktatorer"? Starka ledare? Och i så fall, varför (för att vi behöver ledning eller vad i vår förvirrade, förvirrande samtid, för att kanske låna ett uttryck av religionspsykologen Owe Wikström)? Eller varför ges denna bok ut igen - nu?
Och förresten, hur var det nu med talet om frihet, valfrihet osv. som (ny)liberaler talat/talar så varmt om?
Söker efter något Owe Wikström skriver om i boken i ”Långsamhetens lov” att han befarade att röster skulle börja höjas om rop på starka ledare! Ja, en ställföreträdande pappa som kommer och reder upp allting åt oss!? För vårt eget bästa. Och detta är än mer intressant för många nu när vi är i en ekonomisk kris – igen! Och det är litet otäckt.
Och då hittar jag något annat på sidan 83:
”Det ligger i profitens intresse att stress individualiseras.”
Och det ligger i profitens intresse att så mycket som möjligt annat också individualiseras! Att vi är en massa små öar, som bara jobbar för att promota oss själva!
Han skriver också att:
”Men skapandet tar tid. Kreativitetens glädje är svår att ersätta av något annat (s 69).”
Så finns det gränser för effektivisering? I alla fall för ganska många sysslor.
Han tycker också att dagens intellektuella har abdikerat! Och det är ju verkligen sant - inte minst idag. Var upphäver de sina röster? Och denna bok kom alltså redan för åtta år sedan!
Och han skriver också om att
”…bejaka sin längtan efter det autentiska (s. 58).”
Och på sidan 54 om egoism och självupptagenhet och att ta spjärn mot och reflektera över nuets virvlar (men på något annat ställe skriver han också att det är viktig att inte moralisera heller över människor tillvaro):
”..betingelserna för mänsklig integritet har alltid varit självkännedom, vilken i sin tur är kopplad till eftertänksamhet och dialog (s. 54).”
Och på sidan 46-47 skriver han om framgångsmyten:
”…även framgångsmyten bidrar till rastlösheten. Orden ’du kan bara du vill’ skapar orealistiska fantasier.. De flesta har inte alls möjlighet att förverkliga sina drömmar trots att de tänker positivt varje dag./…/
Dessa vackra kroppar och breda leenden bidrar till att vissa känner skam och skuld över att själva inte vara lyckade. Det finns ett handlingsförlamande eller cyniskt element i påståendet att varje människa är sin egen lyckas smed.”
Om individualism:
”Det som ter sig som individualism är snarare försåtlig likriktning.”
Jo, jag håller med. Han skriver också om en andlig torftighet och existentiell törst, om uttunning av humanistiska värden och eftertänksamhet. Och:
”Att förvandla ett strukturellt och politiskt problem till en fråga för den enskilda individen lägger bara sten på bördan.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar