Inlägg
Teorier som säger att kapitalismen existerar så länge som den kan expandera, så länge det finns ickeexploaterade och fattiga marginaler dit kapital kan exporteras och där det är gott om billig arbetskraft.
Och Greider undrar om det finns några tecken som säger att vi står vid denna slutpunkt och konstaterar att nej, det gör det inte. Kapitalismen har tyvärr kvar väldiga expansionsmöjligheter (över hela kontinenter, som till exempel Afrika).
Han använder liknelsen att det globala ekonomiska systemet har drabbas av en stroke, och
”…när patienten vaknar upp kommer han att ha glömt mycket av det som lärdes in allra sist: Tron på en evig, mer eller mindre problemfri kapitalism, inklusive allt vad det innebär av de moderna privilegier som kallas bonussystem eller hyllande av ökande löneskillnader.
Frågor om makt, ägande och klass urskiljs åter [tvärs] genom den liberala demokratins dimbildningar./…/
I den rika världens hjärta har samtidigt den offentliga välfärden under så lång tid tillåtits magra av och bli så anorektisk att det är osäkert om den ens i Västeuropa längre utgör en skyddsvall mot recessionen: Privat överflöd hos de bäst ställda och samtidigt offentligt armod./…/
…under årtiondena /…/ har den idépolitiska trenden varit en ständig nedskruvning av arbetarrörelsernas och vänsterns ideologiska anspråk./…/
Kapitalismen avslöjar sig idag för vad den på många sätt är: en misslyckad revolutionär
rörelse som visserligen störtade tidigare stillastående ekonomiska system över ända, men som inte förmår hantera de produktivkrafter som den släppts fria i biosfären såväl som i det sociala livet./…/
Djupa kriser utlöser en rad direkt reaktionära strömningar, xenofobi [eller främlingsfientlighet, se om samhälleligt bifall] och återfall i konservativa lösningar i den ekonomiska politiken – det som förmärktes på det senaste EU-toppmötet.
Men på sikt kommer mer makt att återtas av politiken, och av det offentliga, annars överlever inte ens kapitalisterna. Inte minst innebär det att mer makt kommer och måste förskjutas från kapital till arbete. Utan den maktförskjutningen och den fördelningspolitik den kan tvinga fram väntar nya, kanske än värre kriser.”
Se Maria-Pia Boëthius i ledaren ”Mittens rike – Boëthius om partiernas mentala låsning”
”Vi har under de senaste 20 åren varit utsatta för en obarmhärtig propaganda förklädd till ’ostoppbar utveckling’, som slutade i katastrof, både ekonomisk och för planetens del.
Praktiskt taget alla har spelat med: Mainstreammedier, vacklande politiska partier, många intellektuella och olika slags opinionsbildare som steg för steg bytt åsikt och även delar av forskarsamhället. Propagandan har finansierats av näringslivet och drivits av kommersiell TV och radio, reklam, konsulter, PR och varumärkesbyggare.
En av affärsidéerna har varit att skruva upp förväntningarna på vad ett lyckat liv bör vara, att dela in människor i vinnare och förlorare och att tillhandahålla varor och tjänster som påståtts kunna förvandla människor till vinnare.
Vi har utsatts för en kändishysteri, som i varje fall givit mig kändiskräksjukan, där de storfräsare som nyss hyllades som universums herrar, som man säger i USA, ’masters of the universe’, visat sig vara storbedragare, antingen med lagens hjälp eller också på riktigt.
Det är inte bara en ekonomisk bubbla som kollapsat; det är hela den riggade tankeapparaten, som rört sig runt skapade begär och skapade behov och dyrkan av de rika och de mäktiga och de berömda, av vilka många idag bara förtjänar utvisning ur det offentliga rummet. (Jag hade tänkt skriva ’bara förtjänar förakt’ men jag vägrar att förakta någon människa.)
Just nu framstår hela den etablerade vänstern liksom fackföreningsrörelsen som musgrå, idélös och komprometterad, eftersom den spelat med. I ett sådant läge finns bara alternativet totalt omtänkande. Det är bättre att förlora nästa val på en ny motberättelse med ekonomiskt och medmänskligt och ekologiskt nytänkande än att vinna på att vara en blek kopia av alliansen. Och ingen kan längre vara säker på att inte politiskt mod och civilkurage från vänster i själva verket är det allra mest efterlängtade, också bland besvikna och vilsna mittenväljare.”
Läs också artikeln ”Vi behöver ett kulturellt bröduppror” angående nya kulturutredningen, samt artikeln ”Sjuka ska behandlas med respekt.”
Jag tror inte något av det ovan är ofrånkomligt och jag undrar varför vi har omättliga behov. Jag tror inte att vi är födda sådana. Och jag tror inte vi är födda onda eller födda egoister, men otvivelaktigt finns det en del riktigt onda människor i världen.
* Wikipedia om Wallerstein:
”Immanuel Maurice Wallerstein, född 28 september 1930 i New York, är en amerikansk sociolog. Han avlade 1959 sin doktorsexamen på Columbia University där han studerade under C. Wright Mills och vid Oxford 1955-1956. Under 1950-talet påbörjade han sin karriär genom att studera Afrika och har sedan dess varit en kritiker av obalansen i världsekonomin. Immanuel Wallerstein är professor i sociologi vid Yale University /…/
Han har skrivit en rad böcker, bl.a. trebandsverket ’The modern world system’. På svenska finns sedan tidigare ’Liberalismens död’, Vertigo förlag 2001.
Wallerstein kom att göra gemensam sak med forskarna kring Förenta Nationernas Commisión Ecónomia para América Latina (Cepal) – en skola som delar upp världen i en axel med polerna periferi och centrum. Andre Gunder Frank och Samir Amin menade att denna konflikt alltid var till centrums fördel. Wallerstein däremot utvecklade utifrån detta antagande en modell som sammanfattas i följande:
- Dagens globala samhälle började utvecklas i Västeuropa under 1400-talets andra hälft. Det expanderade genom erövring tills det omslöt hela jorden.
- Systemet är kapitalistiskt. Kapitalackumulation är dess yttersta mål.
- Det är ett ojämlikt system av kapitalister och producenter; samt centra och periferier; det råder mellan dessa en arbetsdelning som är axiell eftersom denna arbetsdelning utgör en axel runt vilken systemet rör sig.
- Systemet har en utvecklingshistoria som består i periodiska cykler: ’exempelvis växling mellan expansion och stagnation och växling mellan hegemonisk makt och rivalitet, samt därmed sammanhängande långsiktiga tendenser, exempelvis allt mer varufiering eller kommersialisering och allt större polarisering mellan gynnade och icke gynnade.’
- Denna utvecklingshistoria har ett slut.”
Om Wallersteins bok ”Liberalismens död” kan vi läsa:
”I boken Liberalismens död ger han sin bild av de djupa skakningar som just nu och ett tag framöver går genom världssystemet. Han undviker ytfenomenen och siktar in sig på det väsentliga: nationalstaternas och ideologiernas kris, miljöproblemen, de skakiga ekonomiska konjunkturerna.
Klart och åskådligt, utan önsketänkande och sentimentalitet, ger han sin bild av en orolig övergångsperiod, fylld av krig, epidemier och miljökatastrofer. Men han betonar att slutresultatet inte är förutbestämt. Det är upp till oss att påverka hur det nya samhälle som kommer att skapas skall se ut: demokratiskt och jämlikt eller totalitärt och hierarkiskt?”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar