Inlägg
Läs Sofie Wiklund i ledaren "Tänk rött", där hon bland annat skriver att
"Regeringen har fått den svenska välfärden att tvärnita."Se också recensionen av Mats Utbults "Vägval och spårbyten":
"Det var vanligt att vägskiften auktionerades ut till lägstbjudande och att arbetet gick med förlust och blev bara råslit med korp och svårbalanserade tippkärror på järnhjul och vickande spänger. Vägarbetarna blev alltså små entreprenörer. Det var entreprenörsanda.
Något av denna ideologiska odör sprider Maud Olofsson (C) idag. Ackordslön har flitigt tillämpats på banor och vägar och förekommer kanske än. Inte sällan eftersträvade de anställda själva ackordslön. Den gav bättre betalt men innebar hårdare jobb och brutal utslitning. 'Medaljen låg på byrån som en ständig påminnelse, liksom den mångåriga reumatiska värken förvandlats till en malande röst inom honom', skriver författaren Karl Rune Nordkvist. Fysiskt svaga platsade inte i ackordslagen.
I sitt försvar för direktörsbonusar säger Maud Olofsson att de är samma sak som arbetarnas ackordslön. Hon pratar. Direktörerna spekulerar och får frikostiga påslag trots krascher. Ackordsavlönade sliter ihjäl sig och får förtidspension som regeringen missunnar dem. Hennes ideologiska odör bara tilltar."
I Kulturhyllan i DD kunde man i onsdags läsa:
”Rövarkapitalismens försvarare ger inte upp.
Lämna finansmarknaden i fred. Ja, det menar Timbroliberalen Johan Norberg på fullaste allvar och fortsätter med en dåres envishet att försvara tanken om en fullständigt avreglerad och fri kapitalism. Hans nya bok heter ’Perfekt storm’.
Norberg medger att marknadens högdjur inte alltid gör rationella val utan faktiskt kan hemfalla åt roffarmentalitet. Den logiska kortslutningen blir dock total när Norberg ändå lägger skulden på politikerna.
Marknadens vilda djur skall inte tänjas på något sätt. Den sköter sig bäst i vilt tillstånd.
Herregud, skicka Norberg till en egen måne där han kan fortsätta att odla sin verklighet på behörigt avstånd från den faktiska världen.”
