söndag 17 juni 2007

"Hitler and Hatred" på svenska...

I sin bok "Base Instincts - What Makes Killers Kill?" ISBN 0-393-32323-4 i kapitlet "Hitler and Hatred" på sidorna 178-179 och 187-193 skriver den amerikanske neurologen Jonathan J. Pincus, se också ”Frenzy” av Thomas Gruner, som är en slags recension, sammanfattning eller redogörelse för Pincus bok och se också tidigare blogg om vad Pincus har skrivit (misshandel och kränkningar av annan natur kan leda till/leder till bigotteri eller trångsynthet):
"Varje hörn av globen har torterare i någon slags auktoritetsposition: polisen som slog och lemlästade en haitisk immigrant i New York City; de tidigare testikelkrossande diktatorerna i Central- och Sydamerika; Milosevic och hans tyrraniska styre i Serbien; Stalin; Saddam Hussein - listan fortsätter och fortsätter. Var kommer detta hat och våld ifrån? Är det möjligt att våldet som uttrycks politiskt, etniskt, rasmässigt och religiöst delar gemensamma determinanter [bestämmanden, dvs. har samma ursprung som bestämmer handlingarna?] med våldet som begicks på en parkeringsplats i staden [en händelse som Pincus tidigare beskrivit med en höggravid kvinna i USA som blev kidnappad när hon kom ut med två tunga kassar från affären, våldtogs och mördades utan någon som helst anledning]? Jag tror att det är sannolikt att skenbart politiskt och kriminellt våld är sprunget ur liknande källa.
Det mest okontrollerade och långtgående uttrycket för hat under 1900-talet har varit det av Nazityskland och Förintelsen visade. Jag har alltid undrat vad för sorts människa som skulle kunna utföra brott mot oskyldiga män, kvinnor och barn i koncentrationslägren: giftgas, bränning, svält, dödsmarscher, hänsynslöst/obevekligt tvångsarbete (?), stryk, sexuella övergrepp, dödliga medicinska 'experiment'.

Goldhagen poängterar det stora antalet vanliga/ordinära tyskar som faktiskt deltog i Förintelsen genom att mörda, tortera och lemlästa judar i sin bok 'Hitler's Willing Executioners'. Han uppskattar att så många som 500 000 tyskar var aktiva förövare eller mördare. Detta är ett enormt antal, men i ett land med 60 miljoner: varför deltog en del i dödandet medan majoriteten inte gjorde det? [men varför ingrep inte denna tysta majoritet?? Vad var orsaken till det?] Ett möjligt svar kan vara att många av dessa mördare kunde ha växt upp i hatfyllda och misshandlande hushåll. Modersmjölken kan ha varit genomdränkt av antisemitism, tillsammans med hustru- och barnmisshandel och annat intrafamiljärt våld. Jag kan se framför mig medlemmar av dödsskvadronerna som unga män som har växt upp i nedre medelklasshem med brutala föräldrar och vars fäder kom hem från arbetet druckna, misshandlade sin fru och sina barn, föll isäng i omtöcknat tillstånd ach upprepade samma sekvens nästa dag. Jag spekulerar i att mördarna själva hade blivit misshandlade och att deras villlighet att mörda härleder sig från detta och antisemitismen i deras omgivning.

Samhälleligt bifall/godkännande för antisemitism och regeringens godkännande att mörda lyfte locket på den misshandelsframkallade impulsen hos brottslingarna. Denna teori har växt fram ur min forskning. denna förklarar varför vanliga/ordinära tyskar som inte var neurologiskt eller mentalt skadade kunde utföra eggelsen att mörda judar under nazisterna. Många förövare, som brutala vakter i koncentrationslägren, kan också ha haft neurologiska och mentala sjukdomar som ökade grymheten i deras beteende så snart det samhälleliga locket som kontrollerar mördande hade tagits bort av regeringen i alla fall vad gäller judar."

Pincus beskriver i detta kapitel en av alla de seriemördare han undersökt och pratat med, Trent Scaggs, och det han gått igenom är helt fruktansvärt. Han skriver så här:
"Men om Trent hade fått höra en politisk ledare säga 'Kvinnor är vår olycka!' precis som Hitler sa 'Judarna är vår olycka!'. Ett offentligt fördömande av kvinnor och homosexuella som de ärftliga bärarna av socal patologi kunde ha upphöjt Trents lidande och försett honom med ett socialt avlopp för sitt hat.

Tänk om en Hitlerliknande politisk ledare hade sagt att kvinnor får män att arbeta och sedan stjäl de rikedomen som män samlar åt sig själva, att de skapar pornografi, överför infektionssjukdomar, är svaga, ickemänskliga och sinnesslöa/bristfälliga? Hitler sa detta om judarna, zigenarna och de homosexuella. Ett sådant budskap skulle troligen ha varit lika välkommet för Trent som Hitlers var för många tyskar [Trent blev slagen brutalt och sexuellt missbrukad från han var väldigt liten och hamnade till slut hos en moster eller faster vars man fortsatte denna behandling av Trent samtidigt som han talade om för pojken hur dåliga och hemska kvinnor var och inte minst hans moster Amanda. Och Trent blev oerhört hatisk mot kvinnor].

Tänk om Trent hade blivit frigiven från fängelset och tillsagd att han hade en ärorik roll att spela i räddandet av civilisationen och i skapandet av ett nytt och rättvist samhälle? Att han, stackars Trent Scaggs, skulle bli en ledare i eliminerandet av kvinnor och homosexuella [Trent själv var homosexuell]? Föreställ dig hur Trent kunde ha betett sig om han blev satt som befäl för ett läger i vilket dessa 'underordnade varelser' samlats, där han skulle kunna slå, våldta, tortera, lemlästa och mörda som han önskade, där hans agerande skulle vara förlåtet som befriande samhället och världen från de problem som orsakats av kvinnor och homosexuella.

Finns det något gemensamt element/drag mellan fallet Trent Scaggs och uppstigandet av nazister under Hitler? Jag har litet data med vilket denna fråga kan besvaras, men insikterna som jag har samlat från mitt arbete med kriminella antyder att Adolf Hitler och Trent Scaggs har mycket gemensamt."
Hitlers humör svängde enormt och han kunde bryta ut i raseri och tirader vid minsta provokation. En motsägelse, kritik, ett tvivel rörande sanningen eller visdomen i något han sagt eller gjort... Fram till Hitler var 11 år bestod hans betyg av idel stora A, men därefter hände något. Det står också en hel del om Hitlers uppväxt i Pincus bok...
"Är det inte möjligt att det finns ett släktskap mellan våld i hemmet och terrorism? De i samhället som stöder eller deltar i mord och terroristaktioner har 'aktningsvärdheten' att de är våldsamma av politiska eller religiösa anledningar, men tretalet (barnsmisshandel, hjärnskada [p.g.a. barnmisshandel?] och förföljelsemani [också p.g.a. barnmisshandel?])känner inga politiska, etniska eller religiösa gränser och kan hitta uotlopp i en 'värdig' sak.

I ett samhälle som tillåter eller uppmuntrar stigmatiserandet av en grupp människor [!!!], behöver inte mental sjukdom och/eller hjärnskada vara nödvändiga för att producera mordiskt våld. Den våldsamma impulsen genererad genom barnmisshandel kan bli uttryckt av medicinskt normala [dvs. utan hjärnskador eller mental sjukdom, men som är] misshandlade individer i ett sjukt samhälle.
Det obegränsade bifallet till våld i vissa politiska partier och gäng kan göra dessa grupper attraktiva för den misshandlade. Även om vi har litet information om familjedynamiken hos medlemmar av terroristorganisationer tror jag att historien med fysiskt och sexuellt våld och även mental sjukdom, förföljelsemani och hjärnskada är vanligt hos många av dem. Om ett samhälle (definierat som ett land, politiskt parti eller grupp) tog bort kravet att dess medlemmar skulle bete sig på ett ickevåldsamt sätt mot sina fiender, skulle hjärnskada och mental sjukdom inte vara nödvändigt för att släppa loss impulserna till våld som blev skapade av tidig misshandel. Om samhället säger 'Du är nu fri att våldta, tortera och döda dina fiender' skulle den misshandlade svara med entusiasm.
Varje amerikansk soldat i Vietnam begick inte avskyvärdheter, inte heller varje tysk i andra världskriget, inte varje arab i PLO.

Vad är skillnaden mellan den våldsamma och den ickevåldsamma medlemmen i sådana samhällen? Jag skulle vilja slå fast/postulera att tidig barndomsmisshandel skiljer förövare från ickeförövare.

I en sociologisk studie erhållen inte utan liten personlig risk på medlemmar av rasistorganisationer i USA, pekar Raphael Ezekiel ut ett antal drag i bakgrunden hos medlemmar av hatgrupper som påminner om livet hos de ytterst våldsamma lagbrytare som jag har undersökt. De flesta av Ezekiels subjekt hade förlorat en förälder vid sju års ålder, vanligtvis fadern. Styvfäder och mödrarnas pojkvänner blev typiskt beskrivna som kalla, råa/våldsamma och misshandlande. Förbindelser med familj utanför kärngruppen var skör och det fanns litet föräldraskap på djupet genom en utvidgad familj. Kyrka och sociala instanser (andra än polisen) hade liten eller ingen modulerande roll i familjerna och banden mellan syskon var minimal. Skolgången var avbruten och skolk liksom frånvaro var vanligt förekommande.

Ezekiel skrev 'Ett fåtal medlemmar talade spontant om faderlig alkoholism och våld... Jag tror att en massa hölls tillbaka från mig. [En del] medlemmar rapporterade alkoholism... familjevåld [och] tid tillbringad på häkten (?), fängelser. jag är ganska säker... att det fanns en god portion ytterligare strafftid än detta. Åtskilliga hade blivit bortacckorderade till fosterhem under barndomen. 'Alkoholism, våld, mental sjukdom, paranoia, skolmisslyckanden och medicinska/neurologiska problem genomsyrade Ezekiels hela redogörelse, tankeväckande erinrande om de faktorer som jag har mött hos våldsamma brottslingar.
Konceptet att våldsamma impulser är skapade av upplevelser av misshandel och tillåtna uttryck hos dessa misshandlade individer, som också har endogena neurologiska och psykiatriska sårbarheter [p.g.a. misshandel?] innebär väldigt viktiga implikationer (slutsatser/innebörder) för reduktionen och förebyggande av våld. Ansträngningar riktade mot mildrande av vilken som helst av dessa interagerande faktorer som orsakar våld skulle troligen ha stor betydelse. Den mest effektiva handlingen och troligen den lättaste att åstadkomma, dock, vore förebyggande av barnmisshandel genom sociala program och utbildningsprogram. Ett stort huvudsteg i de första förebyggande åtgärderna av våldsbrott kan troligen åstadkommas genom nationella ansträngningar att reducera eller eliminera all användning av kroppsbestraffningar av föräldrar och lärare."

Tillägg 21 juni: Josefin Brinks blogginlägg ”Ensamma galningar är sällan ensamma” är ett inlägg på detta tema.

Inga kommentarer: