"När psykiatri blir en börda" som norsk vän tipsade mig om. En norsk förlagschef miste sin fru och sitt enda barn i självmord inom loppet av mindre än ett år. Han har skrivit denna artikel själv om sina kontakter med psykiatrin i samband med dessa?
Han fick diagnosen narcissistisk störning av överläkaren på den klinik han uppsökte efter första självmordet, efter att ha haft några terapeutiska samtal med denne, samtal som dock inte redogjordes för i någon journal. Och nekades hjälp senare, vid det andra självmordet med hänvisning till denna diagnos.
Som han skriver; i en sådan här situation (eller i annan kris) söker en del hjälp hos privata behandlare, andra polikliniskt, medan en tredje grupp behöver läggas in på sjukhus, Han tillhörde den sistnämnda gruppen, ehlt enkelt därför att olika människor behöver olia och olika mycket hjälp (vilket heller inte alltid kan förutses innan).
Terapeut som han hade kontakt med utanför den psykiatriska kliniken förordade också inläggning. Men mannen blev alltså nekad sådan och dessutom diagnosticerad av den som hade huvudansvaret.
De vände sig då till ett annat sjukhus i Oslo och där fick mannen den hjälp han behövde.
Mannen ifråga betraktar det han utsattes för som regelrätt terapeutiskt övergrepp. Han menar att överläkaren själv ödelade terapin. Och att han hade definitionsmakten att sjukförklara.
Och den diagnos han satte användes för att neka honom hjälp och behandling. Men på ett annat sjukhus gjordes en helt annan bedömning av både honom och situationen. Där fick han också snabbt hjälp.
Han skriver också att ovanpå självmord i familjen (gäller andra kriser också) kommer så mycket annat i kölvattnet, som nedsatt arbetsförmåga, sviktande hälsa, spänningar i sociala relationer, ödelagd privatekonomi m.m. Allt detta kan bli ganska tungt att bära.
Vidare en ledare av förre chefredaktören för Aftonbladet Gunnar Fredriksson "Moderna fördomar kläs i antika dräkter". Där han skriver om den nya storfilmen från Hollywood "300".
Han skriver bland mycket annat att
"För övrigt var inte de 300 spartanerna ensamma utan fick hjälp av tusentals andra trupper. Och även i Persien fanns en klassisk kultur.Jenny W. skriver på sin blogg om "I svenska barns svenska liv". Väl värd att läsa apropå de senast avslöjade fallen om barnmisshandel och samhällets handfallenhet inför dessa...
Vad spartanerna faktiskt räddade var inte minst filosoferna och bögarna i Aten och andra städer i söder. Det var under den här perioden som de märkliga filosoferna före Sokrates och Platon framträdde.
Jag kan inte lätt avfärda Hollywoods tolkning av historien som ett likgiltigt fenomen. Jorden runt sprids enligt marknadens lagar denna dynga till masspubliken och det är ju sant att sådant går att sälja. Även i Sverige har vi politiker som förordar marknadsekonomi och ogillar kulturpolitik."
Vidare brev till ledarsidan i DD "Ännu har jag inte börjat titta efter hemtjänsten". Där det bland annat står:
"Idag ska ju vi alla, ja nästan alla, vårdas i det egna hemmet, som blir ditt eget lilla helvete där du ska sitta ensam och ropa och se ut genom fönstret, om inte hemtjänsten kommer snart."Kommer att tänka på krönika Helle Klein skrev på julafton med temat ensamhet... En ensamhet som kanske är än större idag när vi alla stressar runt och som blir extra påtaglig under julen... Drabbar barn, gamla, människor i kris i alla åldrar, sjuka... Vilket ju blogginlägget "Made sick by Silence/gjord sjuk av tystnad..." ju handlar om; marginaliseringen och stigmatiseringen av olika kategorier av människor... Genom tigande och tystnad och att inte vilja veta eller höra...
Och denna marginalisering tar sig olika uttryck, se t.ex. Arthur Silbers essä "Give Me Your Tired, Give Me Your Poor, But Not Too Many Jews, and Not Too Many Iraqis".
Och slutligen en recension också i DD av pianisten Oscar Petersons bok "A Jazz Odyssey - The Life of Oscar Peterson". "Oscar Peterson skriver om allt".
PS. Jag har försökt översätta blogginläggen "Narratives/berättelser..." och "Made sick by silence/gjord sjuk av tystnad..." till svenska, men jag föreslår att man kollar i den engelska texten om något är oklart eller verkar konstigt... Det är ju inte alltid helt lätt att översätta, när det dessutom är fackböcker det handlar om... Och översättning är ju långt ifrån det jag sysslar med!!! Men jag tycker att detta är så viktiga texter så jag vill i alla fall försöka föra ut dessa texter/böcker så kanske ännu fler får kännedom om dem.
För den som så vill kan man ju försöka låna dessa böcker eller köpa dem och alltså läsa originaltexterna.
Och hittade idag historikern Peter Englunds blogg!!!! Han skriver ett intressant inlägg om Ebbe Carlsson och klättrarens alla drag, enligt Englund...
"Anpassbarheten, opportunismen , hänsynslösheten, fallenheten för manipulation, den gränslösa ambitionen. Samtidigt får man också en känsla för Ebbe Carlsson goda sidor, vilket krävs om man skall begripa hans märkliga karriär: intelligensen, charmen, lekfullheten, energin, humorn."
The first about "When psychiatry becomes a burden", about a Norwegian man which lost his wife and only child in suicide in less than a years time. He needed hospital care. And got it the when the first member ha committed suicide. The had talks he saw as therapy sessions with the chief physician at the clinic he was patient at. But in the records there stood nothing about them,
When the second suicide was committed he once again needed help acutely, supported by the private therapist he then had. But was refused this help at the clinic he had visited the fist time. The chief physician wrote a reply (not immediately though) to the therapist where he diagnosed the man as being narcissist and this was reason to refuse treatment.
They then turned to another hospital in Oslo where the man got help immediately, and where they viewed him and his situation completely different.
This man wrote this article himself and thus went out publicly with what he had been exposed to.
He writes that a crisis of this kind, when family members commit suicide (and in other crisis I would add) there follows things in the wake, reduced ability to work (if you don't flee into work with all what this can mean), failing health, tensions in social relations, ruined private economy etc.
The second article was a leader about the Hollywood film "300". "Modern Prejudices dressed in modern cloths" the writer has called it. He writes about the markets laws spread round the whole world, and even here in Sweden the politicians recommend market-economy (as the solution of everything my addition) and don't like culture policy (no, i agree with him!!! The politicians in the alliance here our present government don't seem to have hardly any interests for culture. How snobbish this even may sound from my part!!! I think of our foreign minister Carl Bildt for instance, very arrogant ad cynical, he doesn't seem to be interested at all and I doubt he knows anything about any of those topics; neither books, music, drama or anything! He is only interested in his career and making money?? Sounds as a poor life to be honest...).
And the last was a review of the pianists Oscar Peterson's new book "A Jazz Odyssey - The Life of Oscar Peterson", the review called "Oscar Peterson writes about everything".
On the theme marginalisation of people see Arthur Silbers essay Give Me Your Tired, Give Me Your Poor, But Not Too Many Jews, and Not Too Many Iraqis".
I have translated the blogposts Narratives..." and "Made sick...", and in he latter it stood about stigmatization and marginalization of people.
And I linked the blog to a Swedish historian in the end of the Swedish part of this blogposting.
2 kommentarer:
Hei!
I dag, 2. juli, er det en veldig bra replikk til forlagsredaktøren som skrev kronikken "Når psykiatri blir en byrde" i Aftenposten 23. juni. Den er skrevet av en som representerer den norske landsforeningen for pårørende i psykiatrien: http://www.aftenposten.no/meninger/debatt/article1865173.ece
Med ønske om en god ferie!
Hej Sigrun och tack för tipset! :-)
Skicka en kommentar