Artikeltips...

Pratade just imorse på telefon om tågresande apropå att min yngsta syster kommer söderöver från inlandet till 50- och 60-årsfirning i familjen på midsommarafton... Hon åker alltså tåg. Och nu så här på sommaren är hon tvungen att åka en rejäl extrarunda istället för direkt över skogen!! Och dyrt blir det också.

Ja, medan jag pluggade och då åkte en massa tåg var det helt annorlunda mot för hur det sedan har blivit... Inte minst efter privatiseringarna. Sämre på en massa sätt tycker jag när jag jämför med hur det var. Och dessutom inte billigare... Och väldigt krångligt att hitta tågförbindelser mot hur det var förr (dvs. hur det var någon gång på stenåldern?)!???

Stimulerar inte direkt lusten att åka tåg! Tycker tågresande var mysigare förr... Och förresten, så var min farfar faktiskt lokförare (körde ånglok), men han var pensionerad när jag föddes och ganska långt innan jag själv började åka tåg (han var född 1884!!)??

Och när jag kollar i lokaltidning hittar jag som en händelse en debattartikel om "Järnvägsprivatiseringar dödar" av en förbundsordförande inom SEKO.

Skribenten menar att:

"Om staten inte längre har kvar förmågan att sköta den infrastruktur som är en förutsättning för att samhället ska fungera, lämnar den över kontrollen till marknaden.
Och marknaden kanske skulle kunna vara en god tjänare, men den är en usel herre."

Vidare:

"De som ansvarar för Sveriges 11 697 spårkilometer trafikerad järnväg måste besitta en mycket stor kompetens inte bara om hur man bygger järnväg i dag utan också om äldre teknik för bland annat el- och signalsystem. De anställda inom Banverkets produktionsenheter besitter denna kunskap, men vad händer om kunskapen förskingras genom en privatisering?
Järnvägsprivatiseringar dödar. Det är den slutsats regeringarna i Storbritannien och Nya Zeeland dragit de senaste åren. Efter tre allvarliga brittiska järnvägsolyckor på fyra år med sammanlagt 41 döda resenärer beslutade regeringen att åternationalisera järnvägen år 2001.
Och två år senare, år 2003, köpte regeringen i Nya Zeeland tillbaka järnvägarna sedan fem järnvägsarbetare dött i arbetsolyckor under en tolvmånadersperiod.
När nu regeringarna i många länder åternationaliserar järnvägen under ett hårt tryck från den allmänna opinionen är det naturligt att de multinationella företagen riktar sina blickar mot nya branscher.
SEKO anser att järnvägen är det enda långsiktiga miljövänliga alternativet för transporter på land. Vi behöver bygga ut järnvägsnätet för att komma tillrätta med flaskhalsproblem och miljöproblem. Alla ska ha rätt till tåg och tågförbindelser, oavsett var man bor, och staten har det övergripande ansvaret för att tågen kommer och går i tid."

Vidare hade Göran Greider skrivit på ledarsidan om "Seger över läkemedelsetablissemanget", vilket också Kerstin Berminge har skrivit om på Motvallsbloggen.

Greider skriver bland annat:

"Efter alla år har han nu vunnit en juridisk seger. Hans läkemedelsskada har erkänts. Det är ett stort genombrott, även om mycket återstår. Otaliga människor har drabbats av dessa biverkningar som läkare ofta nonchalerat och läkemedelsindustrin mörkat. Den patientorganisation som kämpat med frågorna, Kilen, har fått sina medel indragna av det kristdemokratiskt styrda socialdepartementet.
Jag gläder mig åt Ove Carlssons framgång."

En annan artikel på liknande tema "Besparing drabbar vård av missbrukare".

Och så skriver Robert Sundberg ledare om "Minister i examensklister".

Notering, litet småhäpen eller ändå inte: till de första artiklarna finns inga läsarkommentarer, men väl till den om Littorin!!!