Inlägg
I am going to translate parts from V. J. Felitti's essay "The Origins of Addiction: Evidence from the Adverse Experiences Study” to Swedish. And not going to quote anything in English from what Felitti has written, but write in parentheses what pages I am translating. The addictions that are referred to here are smoking, drug-use, and alcohol. Overeating is also mentioned...
PS. In the end, when I had finished the work, I had translated almost the whole text!! I think it was worth it. :-)
I also wrote in the end of this translation that my way of translating probably mirrors how I understand and interprets the texts I translate... So a good idea for the Swedes is to read the original texts too!!!
I V. J. Felittis artikel om ”Källorna/ursprungen/härkomsten till beroende: Bevis från ACE-studien” står bland annat, på sidan 2 (from page 2 almost the whole page) att ACE-studien på över 17 000 medelklassamerikaner indikerar att:
”… tre vanliga kategorier av beroende är starkt relaterade på ett proportionellt sätt, med flera, specifika kategorier av skadliga/negativa erfarenheter under barndomen. Detta, kopplat med relaterad information, föreslår att den grundläggande orsaken till beroende i första hand är upplevelseberoende under barndomen och inte subtansberoende. Denna utmaning av de sedvanliga koncepten angående orsaken till beroende har betydelsefulla innebörder för medicinsk praxis och för behandlingsprogram /…/
Det (sed)vanliga/brukliga konceptet till beroende fastslår väsentligen/huvudsakligen att tvångsmässigt användande av ’beroende’substanser på något sätt är kopplat med egenskaper inneboende i deras molekylärstruktur. Denna syn förväxlar mekanism med orsak. Därför att varje accepterad förklaring av beroende har sociala, medicinska, terapeutiska och legala innebörder [sättet man förstår beroende] är viktigt. Att förväxla mekanism med grundläggande orsak leder en snabbt nerför en väg som leder fel. Här presenteras nya data för att stimulera ett omtänkande angående basen/grunden för beroende /…/
ACE-studien arbetar med de grundläggande orsakerna till tio av de mest vanliga orsakerna till död i Amerika: beroende är bara ett av flera resultat som studerats.”
I mitten av 80-talet (??) upptäckte läkare vid Kaiser Permanentes Department of Preventive Medicine i San Diego att patienter som lyckosamt förlorade vikt i ett viktprogram var de som var mest benägna av hoppa av programmet. Sidan 2 fortsatt:
”Detta oväntade resultat ledde till vår upptäckt att överätande och övervikt ofta användes omedvetet som ett försvarssätt mot ickeupptäckta problem som kunde dateras tillbaka till barndomen. Kontraintuitivt försåg övervikt människor med dolda fördelar: den var ofta sexuellt, fysiskt och känslomässigt skyddande.”
Dessa fynd ledde till att man började samarbeta med Center for Disease Control (CDC).
Felitti fortsätter på sidan 3 (page 3, paragraph 2 and 4, and the first in my own words before the translation) sålunda:
Felitti skriver om ACE-studien på sidorna 3 längst ner och vidare på sidan 4 (the bottom of page 3 and the third to six paragraph at page 4). Studien använder åtta kategorier för skadliga/negativa upplevelser i barndomen och han skriver att poängsystemet de använder är enkelt:”Många av våra överviktspatienter hade tidigare varit allvarliga drickare, allvarliga rökare och användare av olagliga droger. Vilken relevans har dessa observationer; betyder de at det finns någon oväntad inneboende tendens till beroende? Är beroende genetiskt, som en del har föreslagit för alkoholism? Är beroende en biomedicinsk sjukdom, en personlighetsstörning eller någonting annat? Är sjukdomar och personlighetstörningar separerbara, eller är de ytterst relaterade? /…/ Varför blir bara en liten procent människor som exponeras för beroendesubstanser tvångsmässiga användare? /…/
I vår detaljerade studie på över 17 000 vuxna medelklassamerikaner av varierande etniskt ursprung, fann vi att tvångsmässigt användande av nikotin, alkohol och injicerade olagliga droger ökar proportionellt på ett starkt/tydligt, dos-responssätt som är nära parallell till intensiteten i skadliga/negativa upplevelser under barndomen /…/ … detta är oenigt med de koncept som är i omlopp/nuvarande koncept, inkluderande de i biologisk psykiatri, drogbehandlingsprogram och drogutrotarprogram (??). Våra fynd är störande för vissa därför att de låter förstå att den grundläggande orsaken till beroende ligger inuti oss och sättet vi behandlar varandra, inte i droghandlare eller farliga kemikalier. De föreslår att miljarder dollar har spenderats överallt utom där svaret går att finna.”
Sidan 5 (parts of page 5):”Exponering under barn- och ungdom för någon av ACE-kategorierna poängsattes med en poäng. Flerfaldig exponering inom en kategori poängsattes inte; en alkoholist i ett hushåll räknades som detsamma som en alkoholist och en droganvändare; om något tenderar detta att innebära att våra fynd är underuppskattade.
ACE-poängen kan därför förekomma i spannet 0 till 8 poäng. Mindre än hälften av denna medelklassbefolkning hade en ACE-poäng på 0; en av fjorton hade en ACE-poäng på 4 eller mer.
Sett retrospektivt så innebar en initial miss i utformandet av studien att man inte poängsatte saker som lågnivåförsummelse eller avsaknad av intresse för barnet som annars var mottagare av adekvat fysisk vård. Denna försummelse påverkar inte tolkningen av våra första-omgången-fynd och kan förklara förekomsten av oväntade resultat hos personer som hade 0 ACE-poäng. Känslomässig försummelse studerades i den andra omgången [av studien] /…/
Fynd:
Våra övergripande fynd, omfattande presenterade i amerikansk litteratur, demonstrerar att:
- Skadliga/negativa upplevelser är förvånande vanliga, typiskt dock dolda och inte erkända.
- Skadliga barndomserfarenheter har fortfarande en omfattande effekt 50 år senare, dock nu omvandlad från psykosociala upplevelser till organisk sjukdom, socialt dåligfungerande och mental sjukdom.
- Skadliga barndomserfarenheter är den huvudsakliga determinanten för välbefinnande hos nationen i hälsa och sett socialt.”
Sidan 6 (page 6):”Våra övergripande fynd utmanar konventionella synsätt, av vilka en del är klart defensiva [i försvarsställning, försvarande, dvs. förnekande!?]. De förser oss också med möjligheter till nya angreppssätt på de flesta av våra svåraste allmänna hälsoproblem. Fynden från ACE-studien förser oss med insikt som behövs inom pediatriken [barnhälsovård] och vuxenmedicin, vilka förmodligen kommer att få signifikant påverkan på kostnaderna och effektiviteten i medicinsk vård.
Vår intention här är att presentera våra fynd endast så som de kan relateras till beroendeproblemen, användande av nikotin, alkohol och injicerade olagliga droger som exempel på substanser som vanligen ses som ’beroendeframkallande’. Om vi vet varför saker sker och hur, då kan vi få en ny bas för förebyggande /…/
När vi studerade nuvarande rökare, fann vi att rökning hade ett starkt, graderat förhållande till skadliga barndomsupplevelser [men bara en minoritet röker nu bland män och kvinnor i USA, p.g.a. kampanjer och rökförbud. Och så är det förmodligen här också? Färre röker, men en viss kategori röker fortfarande. Fynden visar dock klart de psykoaktiva fördelarna med nikotin. Och av att snusa?? Men Felitti menar att den motspänstiga naturen till varför människor fortfarande trots allt röker är viktig att bli medveten om, men den har på senare tid försvunnit i det allmänna våldsamma anfallet mot rökning (?)].”
”När vi matchar förekomsten av vuxenbronkitis och emfysem mot ACE-faktorer, ser vi åter ett starkt dos-responsförhållande. Vi fortsätter därvid från ett förhållande med skadliga barndomsupplevelser till ett hälsoriskbeetende och (vidare) till dess förhållande med en organisk sjukdom. Med andra ord visar figuren på sidan 6 hur känslomässiga stressorer konverteras/omvandlas till organisk sjukdom, via förmedlande mekanismer i ett beteende som är känslomässigt välgörande (men medicinskt osäkert).
Alkoholism:
Ens egen alkoholism är inte lätt eller bekvämt erkänd; därför, när vi frågade vår studiekohort om de någonsin hade funderat på om de var alkoholister, kände vi att ett Ja-svar troligen var ett understatement av sanningen, vilket gör effekten ännu starkare än som visas. Relationen mellan själverkänd alkoholism och skadliga barndomsupplevelser visas i figur 3 [på sidan 6]. Här ser vi att en ökning på mer än 500 % i vuxenalkoholism är relaterad på ett starkt, graderat sätt med skadliga barndomsupplevelser.”
Sidan 7 (page 7, almost the whole of it):
”Injicerande av olagliga droger:
I USA så är de mest vanliga injicerade drogerna heroin och metamfetamin. Metamfetamin har den intressanta egenskapen att det är nära relaterat med amfetamin, det antidepressiva medel som först introducerades av Ciba 1932.”
Även här hittar ACE-studien starka samband mellan skadliga barndomserfarenheter och drogmissbruk.
Diskussion:
Fastän medvetenhet om riskerna med rökning nu är nära nog universella och har orsakat en signifikant reducering av rökning, har förekomsten av rökning till stor del förblivit ickeändrat. Det är faktiskt snarare så att kopplingen mellan ACE-poäng och rökning är starkare i de åldersdelar av befolkningen som föddes efter x [en amerikansk rapport om rökning där jag antar att man informerade om hälsoriskerna med rökning??]. Innebär detta att rökare nu representerar en kärna av individer som har ett mer omfattande behov av psykoaktiva fördelar av nikotin än dem som har gett upp rökande? Våra kliniska erfarenheter och data from ACE-studien föreslår att detta är en trolig sannolikhet. Det finns absolut goda bevis för de psykoaktiva fördelarna med nikotin för att moderera vrede, ängslan och hunger.
Alkohol är väl accepterad som en psykoaktiv agent. Denna uppenbara förklaring till alkoholism är nu ibland förkastad till förmån för ett påstått genetiskt kausalsammanhang [en kombination av samhälleligt förekande och av annat? Ett mer auktoritärt och dömande samhälle!?] . Alkoholism kan absolut gå i familjen, precis som talat språk. Våra fynd stöder en erfarenhetsmässig och psykodynamisk förklaring till alkoholism, fastän denna mycket väl kan modereras av genetiska och metaboliska skillnader mellan raser och individer.”
Sidan 8 (page 8, almost the whole of it):
Man har visat att:
”… 78 % av droginjektionen hos kvinnor kan tillskrivas skadliga barndomsupplevelser. För män och kvinnor tillsammans, är PAR [Population Attributable Risk, vilket betyder något i stil med den risk som tillskrivs befolkningen?] 67 %. Dessutom så har denna PAR varit konstant i fyra åldersgrupper vars födelsedatum spänner över ett århundrade: detta indikerar att förhållandet mellan skadliga barndomsupplevelser med olaglig droganvändning har varit konstant trots stora förändringar i drogtillgängligheten och de sociala vanorna inklusive introduktionen av drogutrotningsprogram.
Amerikanska soldater i Vietnam förser oss med viktiga, fastän förbisedda observationer. Många av de män som värvats i Vietnam använde regelbundet heroin. Dock, bara 5 % av dem som ansågs vara beroende använde dessa droger fortfarande 10 månader efter sedan de återvänt till USA. Behandling kan inte tillskrivas denna höga återhämtningsandel. Varför blir inte alla beroende när de upprepat injicerar en substans som enligt allmän mening är beroendeframkallande så som heroin anses vara? Om en substans som heroin inte är genetiskt beroendeframkallande för alla, vad bestämmer detta urval? Är det substansen som är inneboende beroendeframkallande, eller bestämmer livsupplevelser verkligen det tvångsmässiga användandet? Dess kemiska struktur är helt säkert konstant. Våra fynd indikerar, att huvudfaktorn som finns under beroende är skadliga barndomsupplevelser som inte har helats med tiden och som är överväldigande dolda för medvetandet genom skam, hemlighållande och socialt tabu. Den tvångsmässiga användaren verkar vara en som, utan att ha andra lösningar tillgängliga, omedvetet söker befrielse genom att använda material, med kända psykoaktiva fördelar [därmed också] accepterande de långsiktiga riskerna av att injicera olagliga, orena kemikalier. ACE-studien förser oss med befolkningsbaserat kliniskt bevis att icke erkända skadliga barndomsupplevelser är en huvuddeterminant, om inte huvuddeterminanten, för vilka som vänder sig till psykoaktiva material och blir ’beroende’.
/…/ … vi föreslår att vi ger upp den gamla mekanistiska förklaringen, till (drog)beroende, till förmån för en som förklarar detta i termer av dess psykodynamik; omedvetna men förståeliga val som görs för att hitta kemisk befrielse från de pågående effekterna av gammalt trauma, ofta med kostnaden av att acceptera framtida hälsorisker. Uttryck som ’självdestruktivt beteende’ är missledande och borde skippas därför att medan det beskriver de långsiktiga riskerna, så överser det med betydelsen av de uppenbara välgörande korttidseffekter som motiverar användningen av dessa substanser.
Detta reviderade koncept för beroende föreslår nya förhållningssätt för primärt förebyggande och behandling. Det nuvarande allmänna förhållningssättet till hälsa med upprepade försiktiga varningar har visat på sina begränsningar, kanske därför att varnandet/tillrättavisandet inte respekterar individen när det uppmanar ändring utan förståelse. Skadliga barndomsupplevelser är vitt spridda och typiskt inte erkända. Dessa upplevelser producerar neuroutvecklingsmässig och känslomässig skada och skadar sociala och skolmässiga resultat [hur man fungerar i dessa sammanhang]. Genom ungdomstiden har barn en tillräcklig förmåga och oberoende för att söka befrielse genom ett litet antal mekanismer, av vilka många använts sen biblisk tid: drickande av alkohol, rökande av tobak, användande av psykoaktiva material och att äta för mycket. Dessa copingverktyg är uppenbart effektiva för dess användare, antagligen genom deras förmåga att modulera aktiviteten i ett antal neurotransmittorer. Nikotin till exempel, är ett kraftfullt substitut för neurotransmittorn acetylkolin.”
Sidan 9 (the whole page 9):
“Det är dessa copingverktyg, med sina korttidseffekter på känslomässigt välbefinnande, som ofta innebär långtidsrisker vilka leder till kronisk sjukdom; många leder till för tidig död. Denna serie avbildad i ACE-pyramiden stöder psykoanalytiska observationer att beroende är primärt en konsekvens av skadliga barndomsupplevelser /…/ Beroende är inte en hjärnsjukdom, inte heller är det orsakat av kemisk obalans eller gener. Beroende är bäst sett som ett förståeligt, omedvetet, tvångsmässigt användande av psykoaktiva material som svar på onormala/abnorma tidigare livsupplevelser, av vilka de flesta är dolda av skam, hemlighållande och socialt tabu.
Våra fynd visar att barndomsupplevelser grundligt och orsaksmässigt formar vuxenliv. ’Kemisk obalans’, vare sig det är genetiskt modulerat eller inte, är inte de nödvändiga förmedlande mekanismerna genom vilka dessa orsaksmässiga livsupplevelser är översatta i manifesta effekter. Det är viktigt att skilja mellan orsak och mekanism. Osäkerhet och förvirring mellan de två kommer att leda till ändlös polemik och missriktade försök till förebyggande eller behandling av beroende, vare sig på en social eller på en individuell skala. Våra fynd visar också klart att studerande av någon enstaka kategori av skadlig upplevelse, vare sig det är våld hemmet, sexuella övergrepp i barndomen eller andra former av familjedysfunktion är ett begreppsmässigt fel/misstag. Inga av dessa uppträder ett vakuum; de är del i ett komplext fel i systemet; man växer inte upp med en alkoholist där allt annat i hushållet är okej.”
Min översättning speglar både min förståelse och min tolkning av texten... Så det kan alltid vara en idé att läsa originaltexten...”Treatment:
Om vi ska kunna förbättra den nuvarande olyckliga situationen, måste vi i medicinska sammanhang rutinmässigt söka efter skadliga barndomserfarenheter vid snarast möjliga tidpunkt /…/ Detta skulle identifiera fall tidigt och tillåta behandling på bas av orsak snarare än att fruktlöst behandla symptom för just detta tillfälle /…/ patienter står verkligen inte spontant till förfogande vad gäller dylik information. ’Jasvar’ följs upp med konventionellt upptagande av historien: ’
Jag ser att du blev ofredad som barn. Berätta hur det har påverkat ditt senare liv.’En sådan screening har demonstrerbart värde. Innan vi screenade för skadliga barndomserfarenheter, ledde vår standardiserade, omfattande medicinska utvärdering bara till en 12%ig reducering av besök under det följande året. Senare, i en pilotstudie, ledde en psykoanalytiker engångsintervjuer med deprimerade patienter; detta producerade en 50%ig reduktion i användandet av denna ’subset’ under det följande året /…/
Vår erfarenhet av att fråga dessa frågor indikerar att omfattningen av ACE-problem är så stor att primär prevention slutligen är den enda realistiska lösningen. Primärt förebyggande kräver utvecklandet av hälsosamt och acceptabelt intrång i det stängda riket av person- och familjeerfarenheter. Tekniker för att åstadkomma sådan förändring en masse behöver fortfarande utvecklas därför att var och en av oss, rädda för det nya och okända som en potentiell kris i självkänslan, ofta anpassar oss till status quo. Dock ligger en möjlig kanal för primärt förebyggande i massmedia /…/ för att kontrastera önskvärda och ickeönskvärda alternativa föräldraskickligheter i olika livssituationer.
Därför att beroende är upplevelseberoende och inte substansberoende och därför att tvångsmässigt användande av bara en substans faktiskt är ovanligt, borde man också omstrukturera behandlingsprogram för att kunna handskas med de underliggande orsakerna snarare än att fokusera på borttagande av substanser. Vi har börjat använda detta angreppssätt och planerar att göra så med vissa av de mer konventionellt accepterade beroendena.
Slutsats:
Det nuvarande konceptet om beroende är dåligt. Vår studie /…/ visar att beroende kan vara ett gärna förståeligt fastän vida omedvetet försök att få befrielse från väl dolda, tidigare trauman genom användande av psykoaktiva material. Därför är det svårt att få nog av någonting som inte riktigt verkar, försöket är slutligen ickelyckosamt, bortsett från dess risker /…/
Förekomsten av skadliga barndomserfarenheter och deras långsiktig effekter är helt klart en huvuddeterminant för hälsa och socialt välbefinnande hos nationen. Detta är sanning vare sig vi ser det från synvinkeln sociala kostnader, hälsovårdens ekonomi, kvaliteten för mänsklig existens, fokus på medicinsk behandling eller effekterna av allmän politik. Skadliga barndomsupplevser är ett svårt ämne, gjort så ännu mer därför att det rör hemmet närgånget för många av oss. Att ta detta på allvar kommer att innebära eldprov för åstadkommande av dylik förändring, men kommer också att ge många möjligheten att få ett bättre liv.”
