Inget att sträva efter...

”junky houses” i Hannibal, Missouri.

Befinner mig i USA igen. Nej, hur det är i detta samhälle är inget att sträva efter. Överallt ser man hus som ovan. Skillnaderna är enorma mellan människor. Och inga, utom kanske de allra bäst ställda, kan känna sig helt säkra. Plötsligt kan allt vara borta.

Den politik som förs av vår högerregering är inte ofrånkomlig, den enda vägens politik. Läste också en kommentar av en svensk småföretagare idag, minns inte riktigt var, och jag kan säga att villkoren INTE är bättre här i USA för dessa. Högerregeringar värnar om de STORA företagen, inte de små. Jag har fortfarande en känsla av att småföretagare har det bättre i Sverige än i USA och detta TROTS att vi haft socialdemokratisk regering så länge och mycket (obs ironin, för jag har med åren gått alltmer åt vänster, även om jag tillhör medelklassen och växte upp i den. Den politik som vår regering för kommer på längre sikt att BARA gynna de allra mest välbeställda om de får fortsätta regera).

Kom att tänka på detta av någon anledning när jag läste Göran Greiders ledare ”Reinfeldt har ännu inte kommit hem” på nätet idag. Han skriver bland annat om sina känslor och reaktioner efter att ha hört Reinfeldt tre dagar i sträck och det han skev var så bra och på kornet (jag slår av TV:n när någon av våra nuvarande ministrar är med i TV för jag orkar bara inte se eller höra dem):

”Vad ska man säga om honom? För det första är det en man som verkligen har svårt att skratta. Han har skaffat sig ett litet högdraget, stingsligt och rentav förnumstigt sätt. Det märks särskilt när han pratar om det tämligen misslyckade klimatmötet i Köpenhamn. Han beskriver sin egen roll där som en förnuftig, balanserad demokrat som landar mitt i en irrationell härva av små, odisciplinerade stater under inflytande av den växande världsmakten Kina.

I sitt jultal pratade han om asiatiska värderingar på ett sätt som faktiskt nästan blev obehagligt. Visst är det sant att Kina är en odemokratisk enpartistat, och visst är det sant att FN-systemets förhandlingar inte är effektivt utformade. Men sanningen är ju också den att Reinfeldt och det svenska EU-ordförandeskapet hade chansen att under hela hösten ta in de ståndpunkter som den fattiga världen har och sedan flera år var beredda att driva - och det av rationella skäl. Det gjorde inte Reinfeldt. Han gick självklart på den rika världens linje. Och blev sur över att förhandlingarna inte fungerade. Det är förvånansvärt att de journalister som frågat ut honom de senaste dagarna har låtit honom komma undan med den bilden: att han och de demokratiska västländerna stod för det balanserade förnuftet medan de fattiga länderna - varav somliga står inför hotet om ren utplåning på grund av den globala uppvärmningen - betraktas som mindre värda och mindre vetande.

Mycket märkligt, måste jag säga.

I de inrikespolitiska frågorna ger Reinfeldt intryck av att helt enkelt ännu inte kom hem från sitt europeiska uppdrag. Troligen har han inte riktigt förstått vilken chockverkan det fått på stora delar av svenska folket när det stått klart vilka konsekvenser den nya sjukförsäkringen kan få. Moderaternas opinionssiffror har dalat. Förmodligen har debatten om sjukförsäkringen gjort också många borgerliga väljare rädda, för nu är det inte bara LO-medlemmar som kan drabbas utan även tjänstemän och till och med högre tjänstemän. Väljare som annars självklart trott på De Nya Moderaternas Nödvändiga Omställning av välfärdssystemen har fått sig en tankeställare. Det är som om herr Reinfeldt är arg på oss allihopa, för att vi bara kräver och kräver.”

Och han avslutar med att Reinfeldt har blivit en traditionell, uppfostrande konservativ. Och att han faktiskt lyckats med konststycket att ladda ord som ’arbetslinjen’, ’full sysselsättning’ och till och med ’välfärd’ med associationer som gör folk rädda.

Läs också ledaren ”Moderat hjärtlöshet”:

”Nu ska högerns skamfilade och svårt fläckiga vapensköld efter denna gigantiska politiska felnavigering putsas upp. Statsminister Fredrik Reinfeldt har ju angett tonen genom att lägga hela skulden för denna misskötsel på ansvarig minister, Cristina Husmark Pehrsson, och det är ju rena dödskyssen som han utdelar.

Jag har visserligen inte något till övers för henne, men att hon skulle ha orsakat bortfallet på 350 000 moderata sympatisörer efter cancerläkarnas larm i en debattartikel för några veckor sedan är nog att tillmäta hennes insats för stor betydelse.

Förklaringen är nog istället att cancerläkarnas protest mycket tydligt och begripligt för alla demonstrerade hjärtlösheten och bristen på empati i den perverterade arbetslinje som Moderaterna drivit igenom med statsminister Reinfeldt i spetsen. Fredrik Reinfeldt inbillar sig att hans större närvaro på hemmaplan i höst hade gjort någon skillnad.

Det är nog bara en from förhoppning av en person som lider av närmast gigantisk överskattning. Det finns väl inte någon som inte tycker att friska och arbetsföra människor ska ha ett jobb att gå till, men för den skull ska väl inte kroniskt sjuka kastas ut och tvingas arbeta mer än de klarar av.

Moderaterna tror sig nu ha mjukat upp alltihop med en massa undantag. Med tanke på hur valhänt och taffligt den här regeringen har skött sitt fögderi ska man nog vänta med att skriva ut några fribrev.
Den andra försvarslinjen lånar Moderaterna ifrån diktaturernas klassiska arsenal, nämligen att kalla saker vid något annat än deras rätta namn. Det är en metod som genomskådades för mer än 60 år sedan av George Orwell i hans skrämmande '1984'.

Det ska nämligen inte heta ’utförsäkring’ längre, enligt de moderata strategerna runt Schlingmann. Nej, nu ska det heta ’omförsäkring’. Det låter liksom tryggare. Det verkar inte så brutalt och hotfullt.
Men vad de där båda nyordskumpanerna Axén & Andersson undviker att berätta är att de som förlorar sin rätt till sjukförsäkring kommer att få en mycket lägre ersättning. Det handlar om att de som kastas ut från Försäkringskassan förlorar många tusenlappar varje månad. De ska istället för sjukersättning få 223 kronor per dag om de går en tremånaderskurs på Arbetsförmedlingen, vilket innebär 4 000 kr i månaden efter skatt.

De bland de långtidssjuka som har tur att fortfarande vara med i a-kassan råkar också ut för en rejäl smäll varje månad. Ersättningen från a-kassan är nämligen upp till 5 000 kr lägre i månaden än sjukersättningen.

Regeringen fortsätter alltså att sparka på dem som ligger. Det ska inga moderata sagoberättare försöka skyla över med några idylliska fantasier.”

Jag har också beställt Richard Wilkinsons och Kate Picketts bok ”Spirit Level”, som alldeles precis har kommit ut här i USA.

Läs också Ett hjärta RÖTT om "En regering bortom all rehabilitering."

Individualisterna som buntar ihop de undermåliga och om att ta ansvar för sina handlingar - eller att inte göra det…

Fortsättning på föregående inlägg om likgiltighet, den så kallade individen och kollektivet. I ledaren”Walk over? Sorgligt att det saknas en färdig rödgrön klimatpolitik” skriver Johan Ehrenberg att världen är borgerligt styrd. Och att det är borgerliga regeringar som genomför dagens förstörelse, i Sverige liksom i de flesta andra länder.

”Det är en borgerlig ideologi som råder, borgerlig ekonomisk teori och borgerliga politiker som agerar.”

Vilket vi borde vara medvetna om. Men de i ansvarsställning, som fått folkets förtroende, försöker slingra sig från det ansvar över den makt som de har fått politiskt – och som man TAGIT ekonomiskt.

Men det finns inte en ”enda vägens politik” som någon skrev så bra nyligen, dvs. bara en enda väg att gå politiskt, men det är just vad de i regeringsställning och all vår borgerliga media försökt tuta i oss och fortsätter tuta i oss.

De tror förmodligen på detta, men det beror förmodligen på att de saknar fantasi och inlevelse för att se något annat. Och inte minst förmåga till empati (men bristen för dylik är inte medfödd).

Sjukförsäkringen går med enorma överskott, men löntagare får sedan inte ut sin försäkring när de behöver den. Tvärtom minskar ersättningarna och de försäkrade anklagas för fusk.

Återigen, som Degerman skriver (se mitt tidigare inlägg), vadå se individen? Och hitta individuella lösningar, ja, inte minst se individerna bakom ohälsotal. Är det inte en av grundtankarna (individen) i åtminstone ett borgerligt partis ideologi?

Men de "lägre stående" kan man klumpa ihop som ”fuskarna” och klumpar man också glatt ihop. Söndra-och-härska-metoden. Hitta en syndabock och rikta blickarna åt annat håll. Spela ut människor mot varandra. Och makten kan sitta ohotad, medan folket under ”slåss.”

Ehrenbergs skriver om hur alliansen har försökt vrida sig ur det förolämpande förakt som ligger bakom de ”tuffa” reglerna. Reinfeldt var till sist tvungen att säga att det inte var deras avsikt att dödssjuka skulle tvingas jobba. Och det är faktiskt en seger menar Ehrenberg. För

”Myten om de fuskande, lata sjuka slås sönder och samman när den möter en cancersjuks förtvivlade rop på sans och måtta.”

Men var är de rödgröna i allt detta? När reser de sig upp och ropar, som Ehrenberg skriver:

”… ge de sjuka pengarna vi löntagare redan betalat in”

Grundlögnen att de sjuka ”kostar samhället för mycket” är fel och måste bort. För sjukförsäkringen går med överskott.

Ja, blir det en rödgrön regering om man fortsätter vara valtaktisk och ”smart” och hoppas på nya grodor från regeringen? undrar Ehrenberg. Jag håller med. Skulle önska att de upphävde sina röster rejält – och indignerat!

Och jag tror att han har rätt i att

”Om ett halvt år kommer nämligen 90 procent av den svenska pressen återigen att vara fylld med berättelser om den nya vågade borgerliga politiken.”

Något många människor kommer att gå på, ja.

Precis som Maria-Pia Boëthius skriver i ledaren ”Rehabilitera regeringen – Ingen vacker bild av politiken när sjuka misshandlas”:

”… alliansen talade om vad den tänkte göra och majoriteten beslöt sig för att rösta på dem och ’rösta bort’ dem som påstås tära på systemet.”

Hon menar att:

”Det som sker nu är en spegelbild av den nya andan i Sverige, resultatet av en röstehandling.”

Ja, de som röstat på den regering som nu i ursinnig takt (maniskt?) monterar ner allt som under lång tid byggts upp har bidragit till detta. Somliga har höjt sina röster och uttryckt ånger…

Mer ur hennes ledare:

”När jag tittar på dokusåpor, världens främsta träning i att frigöra sig från medkänsla och empati – att få en kick av att välja bort medmänniskor – ser jag Den Nya Världsordningen. Nästan alla tycks ha accepterat denna dagliga indoktrinering, också intellektuella på kultursidor och i kulturprogram hejar på den och sväljer den, för att vara gångbara, antar jag, medan jag betraktar dem med stigande fasa.

Nu har vi valt bort de sjuka och arbetslösa, alliansen talade om vad de tänkte göra och majoriteten beslöt sig för att rösta på dem och ”rösta bort” dem som påstås tära på systemet. En till Norge utvandrad svensk kvinna påpekade att Sverige lagstiftar bort svår och kronisk sjukdom. Det som sker nu är en spegelbild av den nya andan i Sverige, resultatet av en röstehandling. Och det var inte de politiska journalisterna som upptäckte alliansens misshandel av svårt sjuka, de var troligen för upptagna med att skildra ’maktkampen’, det var läkarna, som försöker ta hand om dem./…/

då frågar man sig: Har personalen på Försäkringskassan ingen instans för att slå larm? Eller har de slagit larm för döva öron? Andra har försvarat sig med att ’de lydde bara order’, vilket låter som obehagliga ord från en svunnen tid. Skulden ligger förstås hos alliansregeringen, men också varje enskild handläggare borde ta ansvar för sina handlingar. Nu kallas de ’Förnedringskassan’ och Försäkringskasse-Stasi i folkmun, vilket ju är orättvist eftersom de som de säger bara lydit order och nu upplever att den ansvariga ministern Cristina Husmark Pehrsson (M) skyller ifrån sig på dem. Det är ingen vacker bild av politiken och myndighetsutövandet som träder fram; den är istället djupt obehaglig./…/

Jag tror att vi i framtiden kommer att få se mängder av tragedier och sönderslagna livsprojekt i ett samhälle där lagen säger att alla är utbytbara och att ingens unika begåvning är värd att rehabilitera mer än 180 dagar.

Det är utslitet som citat, men jag tänker på det varje dag, Gunnar Ekelöfs: ’Jag är en främling i detta land.’ När jag läser kommentarerna i de stora dagstidningarna till denna hjärtlösa ’reform’, dessa fegisar som spyr galla över de sjuka under antaget namn, denna numera installerade och påhejade totala brist på civilkurage, kan jag bara förtvivla.”

Jag kollar inte på några dokusåpor alls och inte Idol heller, även om jag kanske borde vara uppdaterad med detta i mitt yrke.

Och jag tänker återigen på det den amerikanske neurologen Jonathan H. Pincus skriver i sin bok ”Base Instinct” i kapitlet ”Hitler and Hatred” om samhälleligt bifall. Dvs. när skadade människor får det bifall de behöver för att rikta sitt hat mot syndabockar, som samhället utser och vad detta kan leda till och har lett till under historiens gång. Människor som skaffar sig makt genom att spela på sådana tendenser hos både mycket och mindre skadade människor.

Och för att fortsätta på detta tema, läs ”Krisande soldater mobbas av befäl – Psykiatriker och veteran varnar för ett ökat våld på USA:s militärbaser. Så sent som i november sköts 13 människor ihjäl i Fort Hood, USA:s största militärbas. Fler våldsdåd är att vänta, säger psykiatrikern Kernan Manion. –Den amerikanska militärvården är överbelastad och underbemannad och klarar inte av att behandla svårt traumatiserade soldater”:

”Manion säger att han är orolig både för dem som ska ta hand om de soldater som drabbats av trauman, men också för soldaterna själva. Enligt honom kommer den bristfälliga vården att resultera i fler självmord, ett ökat alkoholmissbruk, fler fall av våld i hemmet och fler dysfunktionella familjer.”

Läs mer i ”Arbetslöshet, sjukdom och döden – goda inkomstkällor för svenska staten” av bland andra Töres Teorell.