Litet ekonomisk historia?

[Uppdaterad 5 februari, se slutet]. I ledaren ”S bör lära av Sven Grassman” skriver Jan-Åke Blomqvist, ekonom och folkhögskollärare:

”…det [är] hög tid för eftertanke. Särskilt gäller det socialdemokratin, som har förlorat sina ideologiska rötter i ett läge där en annan politisk riktning är kolossalt viktig för dem som lever på sitt arbete och inte på sitt ägande.”

Ja, vadå arbetslinjen??? När man tjänar mer på spekulation, dvs. på sitt ägande och inte på sitt arbete. Och vilka tjänar på sitt arbete egentligen?

”Grassman ansåg att socialdemokratins ledare inom politik, ekonomi och massmedia förgiftades av nyliberalism. Istället för att lyssna på rörelsen så lyssnade de på sina motståndare.

På 1970-talet tog nämligen näringslivet och till dem ideologiskt närliggande medier kontrollen över samhällsdebatten. De som har makten över informationen har också makten över våra tankar, menade Grassman.

I Sverige har nyliberalismen starkt påverkat den ekonomiska politiken sedan tidigt 1980-tal, både hos socialdemokratiska och borgerliga regeringar. Avreglerad låne- och valutamarknad, det nya pensionssystemet med pengarna på Börsen, en politiskt oberoende Riksbank är bara några exempel.

Enligt Grassman är det ett stort problem att folk inte vet vad ekonomi är, samtidigt som ekonomisk politik är det viktigaste som finns, eftersom det handlar om fattig-rik, ofärd-välfärd./…/

I dagens nyliberalism bjuds endast lagom många ut på arbetsmarknaden för att hålla lönerna nere.”

Min spontana reflektion/känsla: människor spelas ut mot varandra. Det var det där med att söndra och härska…

”Motivet var bland annat att folk skulle jobba mer om marginalskatten sänktes. Reformen finansierades med en kraftig momshöjning på all konsumtion.

Enligt Grassman var reformen en katastrof för LO- och TCO-grupperna. De hade ingen hög marginalskatt och fick således ingen skattesänkning. Istället ökade priserna rejält på grund av momshöjningen.

När konsumtionen sjönk för LO- och TCO-grupperna, sjönk även sysselsättningen.

Skattereformens vinnare var höginkomsttagarna och bolagen, menade Grassman.
Idag äger de tio procenten rikaste i Sverige 71 procent av landets tillgångar./…/

Det är en skam att livets nödtorft och mänskligt arbete beskattas hårt medan värdepappershandeln slipper helt undan.

2. Varför ska vi förlita oss på en ’vetenskap’ som nationalekonomin med sin oförmåga att förutse och förebygga krascher i ekonomin?”

Och se vidare Göran Greider i ”Pensionerna på börsen”:

”ATP-striden hade definierat svensk politik för årtionden framåt och var kanske en av de största segrarna för arbetarrörelsen överhuvudtaget./…/

Många, inklusive jag själv, menade att det isåfall vore bättre att bara reformera ATP-systemet så att det blev hållbart, men nej, systemet skulle helt göras om. En av de symboliskt viktigaste förändringarna var PPM-systemet, där vi själva skulle få välja placering (det var socialdemokraterna emot men borgarna ville till varje pris ha det)./…/

Nu vill regeringen göra något åt det där.

Och även oppositionen. Bra. Men tyvärr lär det bara bli mindre, kosmetiska förändringar. Den så kallade bromsen ska slå till efter tre år istället för efter ett. Men det ändrar inte i sak frågan: Att det bästa vore att pensionen vore förmånsbestämd och oberoende av konjunkturen. Det faktum att Försäkringskassan, som numera handhar pensionerna, får i uppdrag att utreda förbättringar bidrar knappast heller till att lugna någon.”

Se också Robert Sundbergs ledar ”Regeringen håller stelt fast vid sin plan” och ”Mer wallrafferi i psykvården!” av Göran Greider. Artiklarna ovan finns också här.

Läs också Ett hjärta RÖTT om ”Det finns en förklaring.”

Tillägg 5 februari: i lokaltidning stod det om kvinna med reumatism boende i kommunalt bostadsbolag med fjärrvärme, en kvinna som har 14 grader i sovrummet på natten, vad det innebär för henne. Bland annat måste hon klä på sig en massa extra och ha extra värmekällor i sovrummet (elförbrukande OCH extrakostande för henne? Eller? NÅGON måste ju betala DESSA kostnader?? Vem?).

I bostadsrättsförening med fjärrvärme är det också jättekallt på natten nuförtiden. Och den fjärrvärmen kommer från samma fjärrvärmebolag?

Min undran helt plötsligt: var hamnar de pengar som sparas i uppvärmning av lägenheter på natten (och detta gäller andra liknande så kallade "sparåtgärder" inom andra områden)? Vem håvar in dessa pengar? I vilkens fickor hamnar dessa pengar?

Och samma person/personer tjänar dessutom på att människor använder elförbrukande extra värmekällor?? Också? Så på ett sätt tjänar de flera gånger på detta?? Är det så måntro?

Visserligen sover vi bättre om det inte är för varmt i sovrummet, men under 18 grader är redan litet för litet, även för den som INTE är reumatiker.

Men så många av oss är så hjärntvättade med att vi måste spara?? Så många ifrågasätter detta inte ens, utan biter bara ihop tänderna??

Och hur var det med söndra och härska? Det där att få småfolket (vanligt folk och gräsrötterna på arbetsplatserna) att så att säga börja slåss, att spela ut människor (gräsrötterna) mot varandra och börja misstro varandra (se fuskdebatten til exempel), för där kan makten härja mer ostört och fritt? Ja, det var det där med att polarisera. Och till det kommer att sakna förmåga (och troligen också viljan i många fall) att verkligen förankra saker (auktoritärt ledande)... Se vår nuvarande regering som kör på som ångvältar.

För att använda John Cleeses och Robin Skynners terminologi: hur friska är de politiker som styr - och som vi har över huvudtaget (både till höger och vänster)??? Vad spelar de ut i sin politik och i sina utspel? Det finns säkert skäl att undra. Och det borde flera av dem också fråga sig!? Fråga sig vad som egentligen driver dem.

Vanligt folk borde kanske också fråga sig vad som driver dessa politiker? Och jag har mina teorier om detta...

Och så var det det där med den ledande klassens paranoia...

Paul Krugman on the infallible Greenspan...

photo on Paul Krugman.

Paul Krugman on the infallible [ofelbara eller osvikliga in Swedish] Greenspan (my italics below):

"I once described Alan Greenspan as being like a man who suggests leaving the barn door ajar, and then - after the horse is gone - delivers a lecture on the importance of keeping your animals properly locked up.

I was talking about Greenspan’s support for the Bush tax cuts, followed by his lectures on fiscal responsibility [the linked text says a lot!!?? Things are done for our own good even if it feels hard, or even very hard! And here an American's view on G. W. Bush *].

But it also applies to what he’s saying now about the subprime crisis.

All that wisdom about an 'accident waiting to happen' — an accident for which he, of course, bears no responsibility [no, of course not!! He is granted discharge, beviljad ansvarsfrihet in Swedish].

Remember, this is the guy who brushed off Edward Gramlich when he warned about subprime problems; who 'frequently argued there could be no housing bubble.'

The chutzpah is breathtaking."

Some commentators on this:

”It’s interesting how Greenspan, whenever a crisis occurs, always sees fit to enlighten us with his genius. And always, his opinions are designed not to address the crisis at hand but to take himself off the hook. Why is this man so revered [vördad, sedd upp till in Swedish]?”

”You expected anything less from a disciple of Ayn Rand? Paul Volcker must want to ring Greenspan’s neck.”

“One of the problems of Randism is that, since it is elitist, how the elite is supposed to deal with the hoi polloi [betyder detta ungefär pöbeln? Eller motsvarigheten till plebejer, "plebs" eller "Ochlocracy". Vars motsats var/är patricier eller oligarker.]. I expect that Greenspan, like many ‘superior’ men and women, feels it is perfectly reasonable to lie to get other people to do what he wants.”

“Greenspan is simply a highly-paid shill for the Wall Street banking/financial sector, much as Robert Rubin also was/is. His mostly ad hoc ‘pronouncements’ are ever self-aggrandizing [självförstorande/-upphöjande/-överdrivande] and/or self-serving. Although he likes to appear thoughtful and sober-minded, his ‘wisdom’ is mostly of the esoteric, wishful-thinking [önsketänkande], dream-content variety, with little connection to the real world most of us inhabit…one of the things I like about Krugman is that his analyses appear to bear some reasonable relationship to the REAL economy, not some ‘objectivist’ pipe-dream.”

“Alan Greenspan is a master of obfuscation and deceit [förmörkande/omtöckning och bedrägeri/svek]. Witness, for instance, his convoluted explanations in recent interviews for his statement that the Iraq war is about oil, as published in his book ‘The age of turbulence.’

"The Spanish saying ‘Tratar de quedar bien con Dios y el diablo’ (to try to be in good terms with both God and the devil) fits him to perfection…”

* Reacting at safe targets and/or symbols as kicking animals, as this small boy did… Because I don't believe any child is born with this "nature"... Later as grown up reacting at scapegoats (Miller reflects on Hitler and if he had had children: would e have been such a perpetrator then? But Stalin became despite he had children to act out against), which can give temporary relief, till the need comes back again.

Feelings that got suppressed gets triggered in the present, in all of us… Even if we don’t go so far as to kill other people or order murders. However these things can cause considerable troubles in our daily life, in reacting at things from past events so to say…

You have to act the frustration and feelings out somewhere where it is relatively safe and there we have different options (some not so many options). Or act it out on yourself, for instance by blaming yourself for being so lousy (or by self-harm in different manners, even severe)… And maybe you switch to other ways of dealing with these suppressed things. This can be really dangerous the more power a person with a lot of needs for revenge gets??

On a walk now I also came to think of power-abuse… Showed by a moderator on a closed forum… And also on mania in people with power (saw one of our ministers yesterday evening on TV and drops my mouth over the extreme gladness many in our current government shows, over all the opportunities they have now, they feel and think, to change this society completely? Saving s all!?). The need for power…

In fact I am in a hurry (as so often, a deep sigh), am going to work this afternoon: a big concert here, where 8 small pupils (mine) 6 to 9 years old are going to entertain during a café in the pause together with a colleague on "nyckelharpa" (also see here about nyckelharpa! And see the Sahlström-insitute, I am colleague with one of the founders, Eric Sahlström, sons!) with three of his pupils. And if the concert-hall is filled there will come approximately 500 persons… Phew! I don't feel in the mood for this... Just want to cry and am afraid of breaking down in tears...

And me and a colleague are also having two pupils/students from the aesthetic-program playing when people return to the concert-hall after the pause. And I am going to play in a Concerto Grosso by Corelli which I have only played once with the orchestra. And tomorrow it’s concert again, with a lot of piano-playing for me…

My mood isn’t the best. I guess I am too tired, have stretched myself too far the last time… Eager to please, be the good girl? Be so very clever? But is it on the other hand forbidden to be clever, nice etc.? Loosing my mood, temper? Breaking down in tears?? Tired and angry...

Medkänsla/empathy...

Medkänsla är det detsamma som utplåning/självutplåning? Apropå föregående blogg om ondska och tillägg i slutet... Medkänsla innebär det total avsaknad av krav?

---

Empathy is that the same as entire obliteration? Yes, it can be!? Should it be? Empathy is that an entire lack of demands or wishes? These wonders apropos the former blogpost about evilness and phenomena in society, and about Greenspan who had said in an interview in a Swedish newspaper that he was "scared" about the budget-deficit (??) in US. He meant that the reduction of taxes came at the right moment, but the economists (politicians) have not been able to hold the costs for health care down as they should, where the problems will be seen even more clearly in the nearest future, because the population is turning older and older (the average age!?)...

Greenspan himself is still going strong though!!! Look at him! The model for all to follow!!! (with this not said the opposite either!! I want to underline! Of course it's nice if and when people are active up in high ages!! But those who aren't... And why are some and some not?)

I wondered: what does he mean? What shall we do with all those that aren't as active as the 81-year old Greenspan?

"Look, I am! I can! (shouldn't you too then???)"

The ones that aren't aren't worth a nickel? It's only the ones that can produce something that are worth something? Which mean children, old ("inactive") people, disabled etc. aren't worth anything?? Their human worth is nothing? They shall keep quiet, should be taught manners (??) and be extremely humble and grateful they have the right to exist at all? (shame on them!!?).

Because that's what Greenspan had to learn himself once? For his own good? So he should manage life better? Be prepared for it? Why he has been so successful? Learnings he is extremely grateful for?

But what have they actually meant? Not only for him personally, but also for his environment/surrounding? The nearest and for millions of people? Has he maybe lost something? Do we have any idea about the things we have lost, things we have never experienced, as for instance real, genuine empathy and compassion and warmth and love?

And how can such people get so much power? How can they "operate" in that way, without being "moderated" more? Because many of us are raised in a similar "atmosphere" and manner as Greenspan?? Probably very strictly and authoritarian, where we learned to obey, be good girls and boys, and keep quiet and be grateful and feel enormous shame for our bad nature and manners!? And this is the right method in raising children!? If people don't agree with this they haven't been brought up strictly enough!? Haven't been brought up really properly!? So now we have to try to teach them!?

I am just wondering...

No, this isn't easy solved... How do we do it? How do we enlighten? Can we? Who are enlightened enough? Who knows "the truth"? Who sits on the truth as we say? What about empathy, compassion, civil courage? And not least HUMAN DIGNITY??? To let people keep their human dignity and live with human dignity!? Can we and shall we have that as a guiding principle?? Overruling everything else? Is this an utopia? Very, very naive? Is there a God in heaven? How does he look on the world and what's happening there?? I can't help wondering...

Om ondska...

Några små tankar efter att ha läst några kommentarer i en blogg, kommentarer som gjorde mig oerhört beklämd. I bloggen var en video länkad med Fredrik Reinfeldt som sa 1993 att folk är för slappa i vårt välfärdssamhälle, apropå sin bok ”Det sovande folket”... En kommentator hade nu på eftermiddagen skrivit att han höll med Reinfeldt och kommenterade inte mer (ansåg sig inte behöva det!??)...

Fick tips på denna ledare i Expressen (!!), från Jenny W.s webblogg, apropå Maja Lundgrens bok ”Myggor och tigrar” (som jag bara läst OM) och först och främst om en bok som tydligen Unni Drougge skrivit, om ett misshandelsförhållande…

Och Johan Sjölander hade ett inlägg idag om Herr Watanabes gunga, som visst är en film av Kurosawa. Sjölander skriver:

”…vägen till lycka går inte genom hedonistisk njutning [här och här om hedonism!], den går inte genom offentligt erkännande utan helt enkelt genom att göra gott /…/ även om frälsningen inte kommer som resultatet av en yttre parts belöning efter döden utan i form av en inre tillfredsställelse (kommer osökt att tänka på Karl-Bertil Johnssons julafton i detta sammanhang).
Och som politiskt aktiv kan det till och från vara bra att tänka tillbaka på herr Watanabes gunga. På att skillnaden mellan att leva på riktigt och att bara existera ibland kan vara att följa sitt hjärta och göra rätt även om det inte ger några direkta personliga belöningar.”

Funderar vidare om fenomen här och där… Generellt om misshandel… Där man inte minst kanske mer skulle kunna och borde tala om emotionell misshandel, till exempel i form av verbala kränkningar och övergrepp…

Har börjat läsa en bok om ”givare” och ”tagare”, dvs. energigivare respektive energitagare…

Jag reagerar inte minst hur vissa ”tar” och gör i alla fall mig oerhört förskräckt, förskrämd, deprimerad och kanske i grund och botten oerhört arg och kanske framförallt stum, för jag fattar inte hur folk (jo, jag skriver ”folk”) kan resonera som de gör!!! Skulle vilja kalla det många visar på nätet: totalt kall arrogans och ett flytande ovanpå… Slår sig för bröstet, gör de inte? Ja, är de inte rentav ganska moralistiska i sitt resonerande? De saknar empati? Men många blir mäkta kränkta om man ens antyder att de saknar empati och rentav verkar sakna känslor… Men det är så många förövare i familjemisshandel reagerar??

De som är för trygghetssystem borde vara tagartypen? Men är de? Och, ja, de som är emot; inte kan de kallas ”givare”!!!???

Men hur kan de här arroganta flyta ovanpå? Varför? Beror det på att vi tillåter dem?? På att så många tillåter det? Eller på att så få säger ifrån?

Ledare som jag länkade allra först tar upp fenomenet om man får tala högt om den misshandel man fått utstå, om man får lämna ut misshandlaren – och som i de två nämnda böckerna och fallen ovan också misshandlarna/förövarna med namn!! Jo, jag har också erfarenhet av ett kulturliv där vissa sätter sig på andra…

Somliga tar BARA energi!!!??

Stefan Einhorn kom med sin bok om snällhet för kanske ett år sedan och därefter kom Owe Wikström med sin bok ”Sonjas godhet - medkänsla i en självupptagen tid” om godhet (och hur kan så många har blivit så självupptagna och i avsaknad av medkänsla? Är folk bortskämda? Fast jag tror ju inte att man blir det av verklig äkta godhet...)… I recension om den senare boken står bland annat:

”Det tredje temat är medkänslans och kärlekens situation i den moderna världen. Upplevelserna under sjukdomsperioden, det totala beroendet av andra medan hjärtat återfår sin funktion, får Owe Wikström att ställa sig frågan: Vart tog talet om den goda människan vägen? När han betraktar samhället tycker han sig se att ömhet och medmänsklighet, eller med andra ord ansvaret för andra, har tonats ner. I stället står ansvaret för det egna privata självförverkligandet i fokus. Med denna hypotes i bakhuvudet går Owe igenom den uppsjö av självhjälpsböcker som finns på marknaden och finner att den "well-beeing" som där predikas är starkt självcentrerad. Mot detta ställer han Sonjas godhet från "Brott och straff" - den självutlämnande kärleken i Jesu efterföljd.

Han granskar också de kristna samfunden och den andliga litteraturen. Han tycker sig även här sen en försåtlig glidning - från ett rättfärdighetspatos och betoning av ’kärleken till nästan’ till en jakt efter den andliga upplevelsen. Man vill gå upp i en större mystisk enhet, förlora sig själv i enformiga sånger. Upplevelsen av gudsnärvaron blir viktigare än efterföljden. Det finns, säger Wikström, ett ökat andlighetsintresse men ett allt större solidaritetsunderskott. ”

Tillägg 4 oktober: se Erik Berg om det s.k. "bidragssamhället"...

Och se intervjun i DN ”Greenspan befarar djupare ekonomisk kris” där Greenspan det stod:

” - Jag är mycket besviken på vad som har hänt med budgetunderskottet. Skattesänkningarna gjordes vid rätt tillfälle, men man har inte hållit tillbaka utgiftsökningarna. Särskilt gäller det sjukvårdsutgifterna för äldre, där problemen blir högst märkbara när en större andel amerikaner snart har passerat pensionsåldern och pengarna inte kommer att räcka.

Själv är Alan Greenspan 81 år, men håller fortfarande tempot uppe.”

Vad menar Greenspan? Ska vi införa ättestupan? För alla dem som inte som Greenspan själv är i full gång vid 81 års ålder?

"Jamen, JAG kan ju! JAG är ju...!"

De som inte är det är inte värda ett endaste dugg?? De som inte kan producera något är inte värda ett enda dugg? De har inget som helst människovärde: de ska hålla tyst och veta hut och vara tacksamma och ödmjuka? Vilket gäller inte bara gamla eller vuxna i en ålder då de "borde" vara arbetsföra, utan kanske också barn och ungdomar?

För det var vad Greenspan (och kanske en hel massa andra, vilka nu predikar samma saker som han gör?) var tvungen att göra; hålla tyst, veta hut, vara tacksam och ödmjuk? Och det var för sitt eget bästa han var tvungen att lära sig det? Och han anser säkert att han har all anledning att vara tacksam för dessa lärdomar och att han har haft nytta av dem i livet!?? Utan dem skulle han inte ha "lyckats" så bra!??

Men vad dessa lärdomar egentligen har inneburit, t.ex. för hans omgivning (och ganska många människor i världen!), men kanske inte minst för honom själv? Vet man alltid vad man gått miste om? Och vad är att "lyckas" och att "vara lyckad"?

Nyliberalism och nykonservatism...

Hittade en artikel av Naomi Klein “Greenspan och mytbildningen hos den sanna troende.” som jag gärna vill försöka citera ur, snabbt översätta saker som jag egentligen inte är så insatt i (politik och ekonomi), men som jag reagerar på och funderar över…

Klein skriver bland annat:

”Mycket av debatten runt arvet efter Greenspan har cirklat kring frågan om hycklande; om en man som predikar laissez-faire och som upprepat grep in i marknaden för att rädda de rikaste spelarna./…/

Greenspan varnar nu världen för den farligt uppdykande backlashen mot kapitalismen. Tydligen har detta ingenting alls att göra med den politik om likgiltig avreglering som varit hans varumärke. Har ingenting att göra med de stagnerande lönerna beroende på fri handel och försvagade fackföreningar, inte vid pensioner som förlorats genom Enron- eller dot-com kraschen, eller hem som skakas i den nuvarande hypotekskrisen.

Enligt Greenspan så är den våldsamma ojämlikheten orsakad av en usel gymnasieutbildning (vilket alltså inte har någonting att göra med hans ideologiska krig mot den allmänna sektorn [han klankar ner på skolan, som trots ökande privatisering inte presterar bättre. Motsäger han inte sig själv?]).

Jag debatterade med Greenspan i ’Democracy Now!’ [Detta program?] nyligen och blev slagen av häpnad att denna man som predikar doktrinen om personligt ansvar vägrar att ta något sådant alls själv /…/

Så upptäckte han Ayn Rand. ’Det hon gjorde /…/ var att få mig att tänka varför kapitalism inte bara är effektivt och praktiskt, utan också moraliskt,’ sa han redan 1974.

Rands idéer om ’girighetens utopi’ tillät Greenspan att fortsätta det han gjorde, den inpräntades ytterligare i hans [s.k.] service till företag med en kraftfull ny känsla av en slags mission [att rädda hela världen? För vårt bästa?]: att göra pengar var inte bara bra för honom [rationalisering av hans egen girighet?]; det var också bra för hela samhället [ja, tala om rationalisering?].

Naturligtvis så är ju den andra sidan av detta mynt det grymma ringaktandet av dem som utesluts. /…/

Rand har spelat sin roll som girighetsmöjliggörare för ett otal disciplar. /…/

Kanske det sanna syftet för hela litteraturen om trickle-down-teorin handlar om att befria entreprenörer för att kunna fullfölja de smalaste, närmaste fördelarna [fördelar som inte gäller stora flertalet, utan bara dem själva? Dvs. särintressen! Inte gällande det breda folket?] hävdande globala altruistiska motiv [ja, för folks och hela världens bästa får de det till?] – inte så mycket en ekonomisk filosofi som något omsorgsfullt utarbetat, retroaktivt rationellt [ja, rationaliseras i efterhand till något som är så bra, så bra?].

Det Greenspan lär oss är att trickle-down inte är en ideologi egentligen, trots allt. Det är mer som vännen som vi ringer efter någon skamfylld utsvävning, en vän som kommer att tala om för oss ’Slå inte på dig själv; du förtjänar det.”

Hittade också dessa länkar som var ganska intressanta och avslöjande; om neoliberalism (där det bland annat står om en uppsättning idéer om ekonomisk politik, som spritts de senaste 25 åren, och som gjort de rika ännu rikare och de fattiga ännu fattigare och denna artikel bekräftar bara det Klein skriver?) och neokonservatism (om neocons i USA och deras syn; att USA inte har försvarat sig tillräckligt mot hot utifrån, för att oerhört enkelt sammanfatta deras syn!?)…

Länkar jag hittade på Milton Frihetssons blogg…

Är det dessa idéer politiker i Sverige (och Norge?) nu arbetar hårt, inte bara på högerkanten och i hela alliansen, utan också inom socialdemokratin för att genomföra (seende upp till "experter" och "stora auktoriteter" som Greenspan&co)?? Nu ska de frälsa oss alla, bidra på sin nivå?? Med iver (och glädje och lust!!??) griper de sig verket an? Jo, det intrycket har jag fått av dem... Men vad är det de sysslar med?

Och finns det paralleller till det jag refererade till i föregående blogginlägg?

Vill också slutligen citera det Petter Larsson skriver i slutet av sin recension/artikel "Nyliberalismen växer ur gevärspipan" om Naomi Kleins nya bok:

"Går då nyliberalismens triumftåg mot sitt slut? Är vi på väg mot en värld av mer mänskligt hänsynstagande, den andra rörelsen?

Kanske. Men det inte säkert att den i så fall blir bättre. Precis som på 30-talet, är vänstervågen bara ett av flera svar. Framgångarna för högerradikala partier, från Front National och tyska NPD till Sverigedemokraterna och Fremskrittspartiet, liksom den nyväckta rysknationalismen, kan mycket väl också läsas som en reaktion på det frisläppta kapitalets brutalitet.

I så fall handlar de närmaste decenniernas kamp för vänstern inte bara om att krossa nyliberalismen, utan lika mycket om att stoppa de moderna fascisternas försök att kanalisera missnöjet."

Jo, jag ser det från en känslomässig och moralisk ståndpunkt (dum och ointelligent som jag är och utan att förstå ett enda dyft om ekonomi)!? Från den synvinkeln reagerar jag... Och det är det de som genomfört och fortsätter genomföra dessa idéer inte gör riktigt (de genomför den ungefär som Prokrustes säng? Folk ska med våld passas in i dessa - begränsande - teorier? ja, i Wikipedia står det att Prokrustes säng var ett tortyinstrument, där någon omformas ganska brutalt, en omformning som inte bara kan vara fysisk, utan lika väl kan vara psykisk! Och den används visst inom forskningen också: en tes får inte bli en Prokrustessäng och gå emot de empiriska resultaten. Prokrustes blev själv offer för sina egna metoder...)?

De ser det rationellt (dvs. enbart med "hjärnan"?), tror de, ser sig som räddare och frälsare? Anser de utan minsta skymt av tvivel? Och många runt omkring tror det också? Ja, det där med känslor och emotioner...

Tillägg 1 oktober: kolla ledare i ETC för en vecka sedan. Och ledare i denna veckas ETC om konspirationsteorier (hittar den inte nu på nätet)!!! Och Johan E. om konspirationsteorier i allmänhet.