Åt den som haver skall varda givet och om fenomenet att utse syndabockar…

fallskärm.

[Uppdaterad under dagens lopp samt 2 mars med två nya artiklar, se slutet av postningen]. Göran Greider skriver i ledaren ”Fallskärmar åt alla” om den nuvarande politiken som kan sammanfattas med ”Åt den som haver skall varda givet” (se om Anna Thoursie här samt också LO:s andre ordförande Ulla Lindqvists förstamajtal förra året på temat "Åt den som haver..."). Greider reflekterar över om det vore en god idé med fallskärmar till alla:

”Troligen inte. Det skulle helt enkelt bli fruktansvärt dyrt. Det är därför som de stora fallskärmar som ofta utlöses i samhällets övre skikt inte är moraliskt hållbara.

De små fallskärmar som städerskorna i Småland fått kan i och för sig inte annat än glädja mig, men deras främsta funktion är i slutändan att de visar vilket obehagligt privilegiesamhälle vi faktiskt lever i.

Kanske är det en konstnärlig installation, avsedd att uppenbara vanvettet i det som betraktas som normalt, som det lilla bostadsbolaget sjösatt?

Av var och en efter förmåga - åt var och en efter behov, det är den enda rimliga moraliska hållningen.”

Johan Ehrenberg använde begreppet ”kortsiktig girighet” i sin ledare ”Bilindustrins självmord. Ehrenberg: Vi har inte råd att vänta på marknaden” hos bolagsägare som fått styra över världens trafik- och klimatpolitik.

Se blogginlägget ”The Death of Democracy” av en Pete Orthmann om de superrika i USA och vad de sysslar med, sett med en amerikans ögon.

Artiklarna finns också här.

Sjukvårdsförsäkringen ökar med 600 dollar per år nu för (vissa) amerikaner. Hur många tusen är det i svenska kronor? Över 4 000 kronor (i dagens penningvärde 5 400 kronor egentligen)? Och förmodligen kommer den att öka med samma summa nästa år och ytterligare samma summa året därpå. Om så kommer människor att få punga ut med drygt 1 000 kronor (egentligen drygt 1 350 kronor) YTTERLIGARE per månad om några år (ovanpå det som de redan nu betalar). Vad innebär detta för dem som får betala denna ur egen ficka och inte har en arbetsgivare som betalar (samt betalar försäkring för maka/make)?

Jag funderar också på om sjukvårdförsäkringen ökar ju äldre man blir, då ju sannolikheten att man blir sjuk ökar med åldern? Vilket verkar var så.

Amerikaner tror att ”socialiserad” sjukvård kommer att innebära att man helt enkelt struntar i äldre personer. Och de är så hjärntvättade med kommunist- och socialistspöket att de tror att, som den mycket välbeställda frun till en läkare i USA sa till min pojkvän:

”Socialiserad medicin kommer att tvinga fram en svart marknad i sjukvården därför att äldre människor snart kommer att förvägras service. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräckligt mycket pengar för att täcka vad som görs för dem nu här; systemet kommer inte att ha något annat val än att dra ner någonstans; gamla människor är det största dränaget och man skulle helt enkelt släppa taget om dem [dvs. ge dem mycket mindre vård och hjälp än idag], det är den logiska slutsatsen. De kommer att få höra att de inte är värda att kostas på några pengar, eftersom de inte kommer att leva mycket längre i alla fall, på liknande sätt som unga människor nu får höra, som kommer att dö utan levertransplantation, men som [trots det] inte slutar dricka (frånsett att äldre människor inte kan sluta bli gamla!). Människor med pengar kommer inte bara att säga ’Okej, jag kommer att göra min ’plikt’ mot samhället och bara dö sen', de kommer att gå någon annanstans.”

Man får väl införa ättestupan för gamla människor då!!?? Och göra det världen över?

Och, jo, det är mycket möjligt att de har rätt; att de välbeställda kommer att göra allt för att rasera ett "nytt system"!? Något de har makt och möjligheter att göra, till skillnad från dem som inte har några pengar... Om inte de utan pengar går ihop och reagerar.

Maria-Pia Boëthius skriver också i ledaren "Varningsklockor ringer!":

"Det finns något mörkt i tidsandan, något oformligt brunt och svart, som dyker upp och försvinner, ännu otydligt, dolt bakom sådant som melodifestivaler och en helt fragmenterad information, som tycks ägnad att inte få oss att se helheten. Med John Miltons ord: 'They who have put out the people’s eyes, reproach them of their blindness.' De som har stuckit ut folkets ögon, anklagar dem för deras blindhet.

Börskraschen 1929 ledde till ett uppsving för socialismen och kommunismen, folk var arbetslösa, utfattiga och otrygga och fasade för framtiden. Som 'motmedel' stöttade de tyska industrialisterna nationalsocialismen, med massor av pengar, så att den kunde växa sig stark. De såg i nazismen en karismatisk rörelse som kunde fånga de 'olyckliga massorna' bättre än socialismen och som dessutom lovade att lämna deras rikedomar ifred [ser vi något liknande idag?]. De ångrade sig när det för länge sedan var för sent. På den tiden var folken lika rasande på bankerna som idag, men denna vrede kanaliserades mot judarna.

Propagandan la skulden på 'judiska bankirer', inte på ett sammanstörtat dårkapitalistiskt system. Idén är alltid att uppfinna andra syndabockar än de verkligt skyldiga./.../

Propagandan, som bland annat skett med hjälp av medieägande har varit alltför framgångsrik.

Överallt på jorden blossar det upp vilda strejker, demonstrationer, uppror och manifestationer, missnöje med de i raketfart försämrade villkoren för arbetande människor eller plötsligt arbetslösa; och vi har med säkerhet bara sett början. Rasande människomassor, som bara är rasande och inte egentligen ser något alternativ är bland det farligaste som finns och ett bråddjupt misslyckande för politiken.

Där lurar fascismen och populistiska 'starka män' och fundamentalistiska frälsningsläror i bakvattnen ./.../

...jag är djupt förundrad över den svenska oppositionen som inte gått till frontalangrepp mot det ekonomiska system, som försatt oss i detta utsatta läge, som verkar vara rädd att väcka någon sovande björn och som fortfarande försöker vädja till en smårik och egocentrisk medelklass, som snart inte längre finns.

'Politik är att våga!' Till exempel våga inse det djupa allvaret i vad som nu sker och väcka björnen istället för att sjunga vaggvisor för den."

Tillägg 2 mars: Lars G. Andersson, politisk redaktör för Östra Småland skriver i ledarkrönika idag om "Finanskrisens alla vinnare" och alltså mer om "åt dem som haver skall varda givet":

"För den besuttna medelklassen, och allra mest för dem i storstädernas villaghetton, har finanskrisen hittills varit som att vinna högsta vinst i Penninglotteriet.

Villaräntorna har snart utraderats och bankexpertis spekulerar i nollränta framöver. Det betyder tusentals kronor mer i plånboken varje månad.

Bensin- och elpriserna har rasat nedåt i en väldig fart. Bland de högre inkomsttagarna börjar också regeringens skattesänkningar att bli märkbara.

Dessa lyft i levnadsstandard kommer som extra grädde på moset till minst ett tjog tusenlappar varje år som flyter in genom att fastighetsskatten drastiskt sänkts och allra mest för dem som har de flådigaste lyxvillorna.

Men är det klackarna i taket för dem som finns på livets solsida så är det desto dystrare för dem som inte har haft tur i livets lotteri. Skuggorna över arbetarnas och de lägre tjänstemännens tillvaro blir allt djupare.

Häromveckan trodde fackförbundet IF Metall att var femte industriarbetare är utan arbete till sommaren. I januari var det nytt varselrekord, med 17 000 som drabbades. Och när nu Saab Automobile hänger på gärdesgården är ytterligare 12 000 jobb i fara.

Bor man dessutom i hyreslägenhet kan man inte dra någon större fördel av den sänkta räntan. Man får snarare höjd hyra än sänkt.

Det är alltså extra jävligt, eftersom regeringen ju har sett till att vi har norra Europas sämsta a-kassa om olyckan skulle vara framme. Sedan har ju dessutom regeringen ordnat så att en halv miljon medborgare tvingas stå utan a-kassa."

Men han tror inte att den besuttna klassen kommer att spendera de pengar de nu har mer i plånboken, utan samla dem på hög.

Sparandet verkar ha ökat rejält under januari månad! P.g.a. den osäkerhet som råder, för ingen vet när "the bottom is nådd" som han skriver. Och jag tror att han har rätt. Och jag tror att ju mer man har desto mindre är många beredda att spendera.

Försökte hitta debattartikeln ”Sälj inte apoteken”, men hittade istället en insändare ”Sälj inte apoteken” av insändarskribent med erfarenhet av apotek sedan 48 år som apotekstekniker inom Apoteket AB, varav 23 år som centralt fackligt aktiv i Farmaciförbundet.

Se också siten ”RäddaApoteken.nu” och deras namninsamling här, samt deras blogg om senaste nytt.

Tillägg efter lunch: hittade nu debattartikeln "Sälj inte apoteken":

"Högerregeringen lägger nu fram sitt förslag om att privatisera apoteksmarknaden.

De vill rasera ett fungerande system och av ideologiska skäl ersätta det med ett marknadssystem.

De vill sälja ut hälften av våra 900 gemensamt ägda apotek. Några skall vara kvar för att säljas senare men de skall tvingas till vinstmaximering på samma sätt som de privata. Ett förslag som med all säkerhet innebär högre priser, mindre tillförlitlig information och sämre tillgänglighet.

Enligt OECD har Sverige idag ett av världens mest kostnadseffektiva distributionssystemen för läkemedel. Det vill man nu förstöra. Apoteket AB har idag ett vinstpåslag på 17 procent. Det kan jämföras med genomsnittet för apoteksbolagen i Europa som är 35 procent.

Genom att vi äger apoteken gemensamt kan vi se till att både hålla ned kostnader och säkerställa patienternas bästa. Istället får vi nu ett obegränsat vinstintresse hos privata apotekskedjor samtidigt som skattebetalarna står för notan.

Apoteket har en hög kundnöjdhet. Ändå är dagens apotek naturligtvis inte perfekta. Det behövs fler apotek och längre öppettider, men det hade enklare kunnat ordnas genom nya direktiv. Att vi enkelt kan göra detta beror just på att det idag är vi som gemensamt äger apoteken. Istället väljer regeringen att sälja ut dem"

Kapitalism och ofrihet…

[Uppdatering 8 november i slutet]. Ulf Lundén i den jättebra och intressanta recensionen ”Kapitalismen och ofriheten” av debattboken ”Den nya kapitalismens kultur” (Atlas förlag) av Richard Sennett och magisteruppsatsen ”Efter Taylorismen. Organisation och ledarskap i ett svenskt högteknologiskt företag” av Kristina Finnholm (Stressforskningsinstitutet). Om Richard Sennett se här, han är amerikansk professor.

Jag vill citera ur denna recension:

”… den nya kapitalismens kultur skapar ofria människor.”

Men vi som blivit itutade om frihet och fria människor av inte minst nyliberalerna...

”…det var länge sedan som staten och storkapitalismen skapade gemensam trygghet med långvariga relationer./…/

… när de stora institutionerna fragmenterats har även människors liv blivit fragmenterade./…/

…Sverige och Norge [kan framhållas] som goda samhällsexperiment. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen visade att stabila samhällen inte är ekonomiskt stillastående. Här fanns en lyckad kombination av relativ stabilitet med tillväxt. Dessutom hade vi internationellt sett lyckats bevara en rättvisare fördelning av välståndet och en allmänt sett högre levnadskvalitet än USA och England.”

Och jag tror att detta är sant! Vi har en högre allmän levnadsstandard än till exempel amerikaner! Dvs. vi har inga så riktigt utsatta som i USA. Och amerikaner reagerar också själva över orättvisor och hur andra har det, både över dem som lever erbarmligt knapert å deras vägnar, men också över dem som lever i obegripligt överflöd.

”Den fysiska arbetsmiljön har på många sätt förbättrats men inte den psykosociala arbetsmiljön. En ny människa håller på att skapas. Någon som förkastar sin historia och släpper taget om sitt förflutna. En människa som lever i kortsiktighet.”

Å, vad skönt att höra! Vi behöver vår historia! Något som jag också tror är sunt, psykologiskt sunt; att ha kontakt med sin historia. Skapar bland annat mening och förståelse… Men jag tror ocksåden fysiska arbetsmiljön har försämrats på vissa arbetsplatser...

”’Marknaden har blivit den odiskutabelt överordnade norm som formar människor’”

Nej, vi har inte fått och får fortfarande inte ifrågasätta marknaden som den odiskutabelt överordnade normen!

”Den sociologiska forskningen har länge visat att de flesta människor inte fungerar på det sättet. Vi behöver en ständigt pågående livsberättelse som innehåller en bekräftelse om att vi är duktiga ’hantverkare’ samtidigt som vi gläds åt de erfarenheter vi varit med om. Det nya idealet inom arbetslivet liknar mer drömmen om den köpglada konsumenten. Den som är beredd att förkasta allt gammalt och ersätta det med nya prylar även om de gamla tingen är fullt funktionsdugliga.”

Och så har vi betett oss och beter vi oss med människor också.

”I dessa dagar /…/ finns ingen marginal eller sociala hänsyn hos arbetsgivarna längre./…/

…ökad tillväxt automatiskt inte leder till fler jobb. Just detta mantra - tillväxt - framstår som en fundamentalistisk religion. Ett slags naturlag som icke går att ifrågasätta. Många har förlorat sina jobb även i tider då företagen redovisat rekordvinster./…/

…struntar många företag i sina anställda. Begreppet fast anställning är ingen garant för fortsatt arbete. Det kan ändras på ett ögonblick. Hon påpekar att det finns en övertro på konsulter. Många företagsledningar saknar självförtroende och sätter sitt hopp till denna konsult vars affärsidé faktiskt är att både vara försäljare och rådgivare. Hur många kan kritiskt granska konsulternas förslag och rekommendationer?

I praktiken är det just konsulterna som styr företagen på marknaden. Alla skräms till tystnad och ekorrhjulet snurrar snabbare. Ingen vågar protestera. Alla är utbytbara. Stressen ökar precis som utslagningen. Den som inte står pall för trycket har inget på jobbet att göra. Problemet är ditt, ingen annans. Skall vi ha ett sådant arbetsliv? Är det en naturlag? Hur långt skall marknadskrafterna styra? Arbetslivsinstitutet lade Fyrpartialliansens ned. Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser blev inte bättre av det.”

Töres Theorell ur förordet till uppsatsen som recenseras ovan:

”När man läser den här skriften, som helt bygger på en aktörs berättelse om verkligheten, får man intrycket att mycket stora förändringar i de övergripande strukturerna har ägt rum i arbetslivet och att dessa förändringar smyger sig på oss utan att någon egentligen förstår vad som håller på att hända. Kanske kan detta i värsta fall leda till att vi förlorar kontrollen.”

Recensionen finns också här.

Och slutligen några ord jag fick i mejl från en vän på Irland:

"In the end, we will remember not the words of our enemies, but the silence of our friends."
-Martin Luther King Jr.

Uppdatering 8 november: min amerikanske pojkväns f.d. fru fick säga upp sitt jobb för att ta hand om sina gamla föräldrar. Pappan är nu död, men mamman lever, kraftigt dement tror jag. Åldringsvården i USA är så oerhört dålig så människor bävar för att hamna där låter det som.

Vilket innebär att (de medelålders) barnen får rycka in (framförallt medelålders döttrar?). Denna kvinna kan nu inte heller teckna sjukvårdsförsäkring (som hon tidigare fick via sitt jobb inom skolan, hon tog hand om handikappade barn?), därför att hon har någon form av lindrig artrit och också andra mindre krämpor...

Ja, vi har mycket att vara rädda om och värna här i Sverige (och i de skandinaviska länderna)...