Inlägg
[Uppdatering 8 november i slutet]. Ulf Lundén i den jättebra och intressanta recensionen ”Kapitalismen och ofriheten” av debattboken ”Den nya kapitalismens kultur” (Atlas förlag) av Richard Sennett och magisteruppsatsen ”Efter Taylorismen. Organisation och ledarskap i ett svenskt högteknologiskt företag” av Kristina Finnholm (Stressforskningsinstitutet). Om Richard Sennett se här, han är amerikansk professor.
Jag vill citera ur denna recension:
”… den nya kapitalismens kultur skapar ofria människor.”
Men vi som blivit itutade om frihet och fria människor av inte minst nyliberalerna...
”…det var länge sedan som staten och storkapitalismen skapade gemensam trygghet med långvariga relationer./…/
… när de stora institutionerna fragmenterats har även människors liv blivit fragmenterade./…/
…Sverige och Norge [kan framhållas] som goda samhällsexperiment. Den socialdemokratiska välfärdsmodellen visade att stabila samhällen inte är ekonomiskt stillastående. Här fanns en lyckad kombination av relativ stabilitet med tillväxt. Dessutom hade vi internationellt sett lyckats bevara en rättvisare fördelning av välståndet och en allmänt sett högre levnadskvalitet än USA och England.”
Och jag tror att detta är sant! Vi har en högre allmän levnadsstandard än till exempel amerikaner! Dvs. vi har inga så riktigt utsatta som i USA. Och amerikaner reagerar också själva över orättvisor och hur andra har det, både över dem som lever erbarmligt knapert å deras vägnar, men också över dem som lever i obegripligt överflöd.
”Den fysiska arbetsmiljön har på många sätt förbättrats men inte den psykosociala arbetsmiljön. En ny människa håller på att skapas. Någon som förkastar sin historia och släpper taget om sitt förflutna. En människa som lever i kortsiktighet.”
Å, vad skönt att höra! Vi behöver vår historia! Något som jag också tror är sunt, psykologiskt sunt; att ha kontakt med sin historia. Skapar bland annat mening och förståelse… Men jag tror ocksåden fysiska arbetsmiljön har försämrats på vissa arbetsplatser...
”’Marknaden har blivit den odiskutabelt överordnade norm som formar människor’”
Nej, vi har inte fått och får fortfarande inte ifrågasätta marknaden som den odiskutabelt överordnade normen!
”Den sociologiska forskningen har länge visat att de flesta människor inte fungerar på det sättet. Vi behöver en ständigt pågående livsberättelse som innehåller en bekräftelse om att vi är duktiga ’hantverkare’ samtidigt som vi gläds åt de erfarenheter vi varit med om. Det nya idealet inom arbetslivet liknar mer drömmen om den köpglada konsumenten. Den som är beredd att förkasta allt gammalt och ersätta det med nya prylar även om de gamla tingen är fullt funktionsdugliga.”
Och så har vi betett oss och beter vi oss med människor också.
”I dessa dagar /…/ finns ingen marginal eller sociala hänsyn hos arbetsgivarna längre./…/
…ökad tillväxt automatiskt inte leder till fler jobb. Just detta mantra - tillväxt - framstår som en fundamentalistisk religion. Ett slags naturlag som icke går att ifrågasätta. Många har förlorat sina jobb även i tider då företagen redovisat rekordvinster./…/
…struntar många företag i sina anställda. Begreppet fast anställning är ingen garant för fortsatt arbete. Det kan ändras på ett ögonblick. Hon påpekar att det finns en övertro på konsulter. Många företagsledningar saknar självförtroende och sätter sitt hopp till denna konsult vars affärsidé faktiskt är att både vara försäljare och rådgivare. Hur många kan kritiskt granska konsulternas förslag och rekommendationer?
I praktiken är det just konsulterna som styr företagen på marknaden. Alla skräms till tystnad och ekorrhjulet snurrar snabbare. Ingen vågar protestera. Alla är utbytbara. Stressen ökar precis som utslagningen. Den som inte står pall för trycket har inget på jobbet att göra. Problemet är ditt, ingen annans. Skall vi ha ett sådant arbetsliv? Är det en naturlag? Hur långt skall marknadskrafterna styra? Arbetslivsinstitutet lade Fyrpartialliansens ned. Arbetsmiljön på svenska arbetsplatser blev inte bättre av det.”
Töres Theorell ur förordet till uppsatsen som recenseras ovan:
”När man läser den här skriften, som helt bygger på en aktörs berättelse om verkligheten, får man intrycket att mycket stora förändringar i de övergripande strukturerna har ägt rum i arbetslivet och att dessa förändringar smyger sig på oss utan att någon egentligen förstår vad som håller på att hända. Kanske kan detta i värsta fall leda till att vi förlorar kontrollen.”
Recensionen finns också här.
Och slutligen några ord jag fick i mejl från en vän på Irland:
-Martin Luther King Jr.
Uppdatering 8 november: min amerikanske pojkväns f.d. fru fick säga upp sitt jobb för att ta hand om sina gamla föräldrar. Pappan är nu död, men mamman lever, kraftigt dement tror jag. Åldringsvården i USA är så oerhört dålig så människor bävar för att hamna där låter det som.
Vilket innebär att (de medelålders) barnen får rycka in (framförallt medelålders döttrar?). Denna kvinna kan nu inte heller teckna sjukvårdsförsäkring (som hon tidigare fick via sitt jobb inom skolan, hon tog hand om handikappade barn?), därför att hon har någon form av lindrig artrit och också andra mindre krämpor...
Ja, vi har mycket att vara rädda om och värna här i Sverige (och i de skandinaviska länderna)...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar