Superklassen och borgerlig propaganda…

Jimmy Carter.

För det första, Naomi Klein menar att genom information blir vi (mer) resistenta mot chock - rusta dig! Hon skriver apropå finanskrisen till exempel om räddningsaktionernas profitörer:

“There is a better way to fix a broken financial system. Treasury's plan to buy up the toxic debts never made sense and should be immediately scrapped [skrotad] — a move that would also handily get rid of most of the crony contractors [entreprenörspolare?]. As for purchasing equity in banks, the next round of deals — and there will be more — has to start from the premise that the banks are bankrupt and will therefore accept whatever terms we choose to impose, including real regulatory oversight. The possibilities of what could be done if a chunk [stort stycke] of the banking system were genuinely under public control — from a moratorium [betalningsanstånd] on home foreclosures to mandatory [påbjudande] investment in green community redevelopment — are limitless.

Because here is what George Bush and Henry Paulson are hoping we won't figure out: When a society no longer has enough money to pay for its most pressing needs, there are worse things than discovering you own the banks.”

I recensionen av boken ”Det är superklassen som styr" av David Rothkopf skriver Erik Eriksson, lärare i engelska vid Högskolan Dalarna och skribent i samhällsfrågor:

”Göran Greider och andra hävdar att arbetarrörelsen egentligen har ett unikt läge att återta förlorad mark just nu - i samband med den pågående krisen. Problemet verkar mest vara att den själv inte vet om det. Eller vill den inte veta om det? Vill vi inte anstränga oss, även om vi ser möjligheterna?/…/

… när jag bodde i USA under större delen av Bush-eran - får man intrycket att folk är dunkelt medvetet om den oerhörda makt det har emot sig. Det är just därför det inte gör uppror. Det kanske är det just därför hela västvärlden fortsätter att glo på dessa oändliga dokusåpor och sportrepriser på TV./…/

Hur kan vi ha en ekonomisk, en fattigdoms-, en klimat- och en miljökris - allt på samma gång? Och: ändå fortsätter det mesta i samma spår som förut? En viktig förklaring ligger i dessa G20-, WTO-, IMF-, EU-och liknande möten som avlöser varandra och alla tar ungefär samma slutdokument, resolutioner och beslut./…/

Cirka 6000 makthavare, majoriteten från världens finans- och näringsliv, som vid olika möten pratar ihop sig, finner att de har mycket mer gemensamt inbördes än diverse snäva nationella intressen - och kommer fram till riktlinjer, som sedan fortplantas ner igenom hierarkierna. Det avgörande är att de också har ekonomiska, politiska och massmediala medel att trumfa igenom sina förslag. Detta är vad globalisering handlar om./…/

… uttryck för amerikansk konsensusbildning, att se till att västvärldens eliter träffas och 'snackar ihop sig' - USA, Västeuropa och Japan. Dåvarande presidenten Jimmy Carters projekt./…/

… sådana - mestadels vita, mestadels män - som tillhör Superklassen är att de besitter ekonomiska resurser och/eller makt att påverka saker och ting utanför sina respektive länder: de är globala spelare. Och: dessa träffas förstås - i olika konstellationer - i samband med de ovan nämnda organisationerna, liksom också i andra sammanhang.

Enligt Rothkopf platsar bara två svenskar i denna Maktens Elitserie: Carl Bildt och Ikea-chefen Ingvar Kamprad./…/

Framför allt: detta är ingen konspiration. Det är ett för, framför allt, vita amerikanska affärsmän och makthavare, normalt sätt att mötas och träffa en 'deal', som sedan förväntas fullgöras och fortplantas ner igenom de underliggande instanserna."

I recensionen ”Värld full av inavel orsak till finanskrasch” står det:

"Enligt Rothkopf beror styrkan i finanskrisen på de alltför nära banden mellan lagstiftare och övervakare å ena sidan och investmentbankerna å andra sidan.

'Folk går emellan dessa institutioner till politiken och tillbaka igen och det bidrar till problemet', säger David Rothkopf /.../.

Författaren nämner exempelvis finansminister Henry Paulson och Vita husets stabschef Joshua Bolten, som båda har ett förflutet på Goldman Sachs. Detsamma gäller världsbankschefen Robert Zoellik.

Regleringen, insynen och kontrollen i finanssektorn är bristfällig. Detta på grund av att en liten klick finansdirektörer länge verkat för mindre regleringar, menar David Rothkopf.

'De fick i stort sett göra precis vad de ville, vilket var att agera utan statlig insyn. De skapade en värld med nya finansiella instrument och ett nytt finansiellt system som var fyllt med risker och som samlade mer välstånd på färre personer än någon gång tidigare i historien'"

Och John Leander om TV-serien ”Svensson, Svensson” i artikeln ”Svensson Svensson – borgerlig propaganda”:

”Den enda slutsats som går att dra numera, efter att ha sett ett avsnitt av Svensson Svensson, lyder ungefär så här: Var inte dum, då kan du bli socialdemokrat.
Gustav Svensson, denne fiktive men ändå så 'igenkännlige' nationella gestalt, är arbetarklass och socialdemokrat.

Det betyder underförstått att han också är infantil (56 år och läser Scooby Doo), arbetsskygg (bara borgare pratar så mycket om arbete), och bakåtsträvande (längtar efter det gamla folkhemmet, där man slapp arbeta så mycket).

Runt om honom finns en familj som förstår bättre. Som hänger med i tiden. Hans teknokratiska fru tar med sig pappersarbetet till sängen och har koll på tillvaron. Hans son går i mammans fotspår och jobbar på bank.

När pappan frågar honom vad han röstar på svarar han smidigt att 'vi lever i en marknadsekonomi'. Dottern verkar vara någon slags ljuv hemmafru, medan svärsonen bär upp ett gigantiskt kulturellt och ekonomisk kapital som klassisk kompositör. Den trögtänkte Gustav hatar honom för det. Den gamle brevbäraren förstår sig ju bara på fotboll.

Det är humor, javisst, men minst lika mycket ett rent hån, som slungas ut helg efter helg på bästa sändningstid.”

Jag gav omedelbart upp tittandet på denna serie just av anledningar som ovan. Artiklarna hittar du också här.

Den globala superklassen...

David Rothkopf.

[Uppdaterad 5 september i slutet]

Kerstin Berminge skrev ett blogginlägg om David Rothkopf och hans bok ”Superclass; The Global Power Elite and the World They Are Making” och jag blev så nyfiken att jag sökte på nätet om honom.

Jag fick väldigt många träffar och valde ut några.

Och som en tanke så skrev Göran Greider i ledaren ”Staten bör styra ekonomin” om att

”I Sverige har sedan över 20 år borgerliga krafter ökat inflytandet på hur styrmedlen penning- och finanspolitik utformats, trots att borgarna sällan regerat. Dessa krafter har varit fientligt inställda till det som gällde mellan 30-talet och 80-talet: att penning- och finanspolitiken används för att parera konjunktursvängningar.

Det ledde nämligen till att välbeställda grupper fick dra ett tungt last. I lågkonjunkturer satsades det på offentliga investeringar och i högkonjunkturer höjdes skatter för att finansiera investeringarna och kyla av ekonomin. Men i nästa konjunktursvacka sänktes sällan skatterna. Däremot höjdes de igen i nästa högkonjunktur. Fördelarna med allt detta var att konjunktursvängningarna dämpades och arbetslösheten hölls låg i lågkonjunkturer.

En utjämning skedde även, där de välbeställda fick dra en tyngre del av det gemensamma lasset via höga skatter. Fast många i borgerligheten såg det som negativt./…/

…när regeringen inte vill använda sig av omfördelning via skatter, från starka till svaga i samhället, utan har gynnat de rika genom skattesänkningar (exempelvis på förmögenhet) vältrar regeringen över lågkonjunkturens negativa effekter med ökad arbetslöshet på svaga grupper.

Staten styr ekonomin för lite. Den borde styra mer, även om det ger lite högre inflation och de välbeställda får dra ett tyngre (skatte-)lass.”

Därav kommer senaste decenniers retorik vilken sakta fått gemene man att ifrågasätta det påstått starka skattetrycket?? Och de (enda) som vinner på detta är egentligen bara de (riktigt) rika?? Eller förlorarna är vi medelsvensson, som är medel- och låginkomststagare, fast vi fåtts att tro att vi skulle tjäna på lägre skattetryck och att förhållandena som varit inte kan fortsätta för det kommer att leda till fördärv för ekonomin. Vi har blivit utsatta för en mer eller mindre medveten och målmedveten hjärntvätt/manipulation.

Det står om David Rothkopf att han som gästlärare (gästprofessor) vid Carnegie Endowment (om jag förstår detta rätt) har publicerat talrika artiklar om USA: s roll i världen. Hans senaste bok om superklassen i vilken han undersöker globala elitens makt, hur de formar globaliseringen och hur globaliseringen formar dem.

Om boken står det att

“The book claims that the world population of 6 billion peoples is governed by elite (e.g The superclass) of 6000 individuals.”

Dvs. att

“Boken gör gällande att världens befolkning på 6 miljarder människor styrs av en elit (t.ex. superklassen) bestående av 6000 individer.”

I artikel på SR:s webb skriver Lars Hermansson om denna bok:

”…det finns inga siffror som pekar på nånting annat än att en konsekvent omfördelning av tillgångar har genomförts i så gott som hela världen de senaste trettio åren,/…/

...bland dessa rika har, menar Rothkopf, en ny superklass av oåtkomliga, internationellt orienterade affärsmagnater uppträtt, fler än hälften amerikaner, nästan alla män, som tillsammans med några få politiker och ännu färre andliga ledare, påven och ett par storayatollor, innehar det verkliga inflytandet över utvecklingen i världen.

Rothkopf konstaterar, som många före honom, att näringslivet inte tar några moraliska eller ekologiska hänsyn om de inte tvingas till det. Och tvingas man i ett land drar man som bekant i denna globala era till nästa. Därför behövs internationella institutioner som begränsar den drift till makt- och kapitalkoncentration som ligger i marknadens själva natur./…/

Han konstaterar att världen i dag på många sätt är orättvisare än någonsin, men han gör det utan upprördhet. Det är lätt att misstänka att anledningen att Rothkopf saknar den kritiska distans som ett utanförskap skänker. Kanske kan man inte bedriva en vass kritik av eliten samtidigt som man är stamgäst på World Economic Forum i Davos.”

Jinge skriver i ”recension”:

”...skildring av de sex tusen snuskigt rika människor som till stor del styr världen.

Boken berättar om hur de två rikaste procenten av innevånarna på den här planeten äger hälften av jordens tillgångar. USA och dess allierade i Nato består av 13 procent av människorna på jorden, men de står för 80 procent av alla militära utgifter. Om man kollar vilka människor som är dollar-miljardärer så visar det sig att det handlar om 6000 personer, det är dessa personer som Rothkopf skriver om, dem som utgör superklassen./…/

Han konstaterar lakoniskt att det kan komma drastiska förändringar eftersom de som har minst att förlora är dem som sannolikt tar till våld. Vi har redan sett ett antal sorters våld, och terrorhotet är väl ett exempel, ett hot som leder till att ”den förryckta flygel av halvrasistiska islamofober som dominerar medierna längst ut på högerkanten” får luft under vingarna. Vi behöver inte leta särskilt länge innan vi hittar dessa figurer i svenska medier idag./…/

...de tio rikaste procenten äger 85 procent av jordens tillgångar. Det säger sig själv att risken för våld är allt annat än försumbar.”

Var har vi politiker med kurage??

Göran Greider skriver också att det inte finns något hopp om Amerika. Medieartiklarna finns också här.

Se också artiklar i amerikanska medier om boken här och här, i den första står det t.ex.

”Each of them is one in a million. They number six thousand on a planet of six billion. They run our governments, our largest corporations, the powerhouses of international finance, the media, world religions, and, from the shadows, the world’s most dangerous criminal and terrorist organizations. They are the global superclass, and they are shaping the history of our time.

Today’s superclass has achieved unprecedented levels of wealth and power. They have globalized more rapidly than any other group. But do they have more in common with one another than with their own countrymen, as nationalist critics have argued? They control globalization more than anyone else. But has their influence fed the growing economic and social inequity that divides the world? What happens behind closeddoor meetings in Davos or aboard corporate jets at 41,000 feet? Conspiracy or collaboration? Deal-making or idle self-indulgence? What does the rise of Asia and Latin America mean for the conventional wisdom that shapes our destinies? Who sets the rules for a group that operates beyond national laws?

Drawn from scores of exclusive interviews and extensive original reporting, Superclass answers all of these questions and more. It draws back the curtain on a privileged society that most of us know little about, even though it profoundly affects our everyday lives. It is the first in-depth examination of the connections between the global communities of leaders who are at the helm of every major enterprise on the planet and control its greatest wealth.

And it is an unprecedented examination of the trends within the superclass, which are likely to alter our politics, our institutions, and the shape of the world in which we live.”

“Whether you like it or not, there is no way to deny the enormous, disproportionate, concentration of power and wealth in the hands of a relatively small number of people in the world today. David Rothkopf has vividly described who they are, and how they operate and interact, in his valuable (and often disturbing) new book.” —Richard Holbrooke, Former U.S. Ambassador to the United Nations.”

Min snabba amatöröversättning: "Vare sig du tycker om det eller inte, så finns det inget sätt att förneka den enorma, oproportionerliga koncentrationen av makt och rikedom som ligger i händerna på ett relativt litet antal människor i välden idag. David Rothkopf har skarpt beskrivit vilka de är och hur de verkar och samverkar, i sin värdefulla (och ofta störande) nya bok."

Uppdatering på kvällen: Helle Klein skriver i sin blogg om sin medverkan i artikel i Dagen, där några kristna profiler diskuterar om arbetslinjen är biblisk, ”Risk att vi inte tar de svaga på allvar.” Om hur det blir när vi bara fått ett värde genom lönearbete, då har man missat Bibelns budskap om människovärdet. Vad bra sagt!!! I artikeln står om

”…en oro inför ett synsätt där man får sitt människovärde bara av att arbeta.”

[ganska ironiskt: och somliga av oss jobbar som små idioter för att känna att vi alls har något människovärde till vi dundrar in i väggen. Fast då får vi ju verkligen skylla oss själva!!] De som refererades till i den nedre delen av artikeln tycker jag var ganska moralistiska… En av dessa var biskop Lennart Koskinen, som uttrycker vad som är ”opportunt”.

Tillägg 6 september: Läs insändaren ”Borgarna applåderade – själv ryste jag” i ETC skriven av en MS-sjuk ung kvinna:

”De hade applåderat, läste jag. Den borgerliga majoriteten i Sveriges riksdag applåderade nöjt när beslutet om att kraftigt sänka och försämra sjukpenningen för Sveriges tusentals sjukskrivna gick igenom.

Själv ryste jag nästan när jag läste det och jag som själv är sjukskriven och sjuk kunde inte begripa tanken i den borgerliga majoritetens resonemang./…/

Men å andra sidan tycker jag att alla förslagen från regeringen i frågan om sjukersättningar inte bara är orättvisa, utan också i grunden osolidariska, då man ställer sjuka människor mot friska. Ökad misstro mot människor är inget som Sverige tjänar på.”

Man vill nog också öka klassklyftorna, spela människor mot varandra, vilket man också verkar ha lyckats med i förskräckande grad. Se ledaren ”Regeringens politik ökar klassklyftorna.”

Ja, det där med solidaritetsunderskott och egoism och girighet...

När den finns på webben vill jag också länka Ulf Lundéns "Vi är säljare och köpare" i Nyvässat.

Tillägg 7 september: Se Ulf Lundéns krönika i senare det inlägget "Kommersiaismen..."