Den globala superklassen...

David Rothkopf.

[Uppdaterad 5 september i slutet]

Kerstin Berminge skrev ett blogginlägg om David Rothkopf och hans bok ”Superclass; The Global Power Elite and the World They Are Making” och jag blev så nyfiken att jag sökte på nätet om honom.

Jag fick väldigt många träffar och valde ut några.

Och som en tanke så skrev Göran Greider i ledaren ”Staten bör styra ekonomin” om att

”I Sverige har sedan över 20 år borgerliga krafter ökat inflytandet på hur styrmedlen penning- och finanspolitik utformats, trots att borgarna sällan regerat. Dessa krafter har varit fientligt inställda till det som gällde mellan 30-talet och 80-talet: att penning- och finanspolitiken används för att parera konjunktursvängningar.

Det ledde nämligen till att välbeställda grupper fick dra ett tungt last. I lågkonjunkturer satsades det på offentliga investeringar och i högkonjunkturer höjdes skatter för att finansiera investeringarna och kyla av ekonomin. Men i nästa konjunktursvacka sänktes sällan skatterna. Däremot höjdes de igen i nästa högkonjunktur. Fördelarna med allt detta var att konjunktursvängningarna dämpades och arbetslösheten hölls låg i lågkonjunkturer.

En utjämning skedde även, där de välbeställda fick dra en tyngre del av det gemensamma lasset via höga skatter. Fast många i borgerligheten såg det som negativt./…/

…när regeringen inte vill använda sig av omfördelning via skatter, från starka till svaga i samhället, utan har gynnat de rika genom skattesänkningar (exempelvis på förmögenhet) vältrar regeringen över lågkonjunkturens negativa effekter med ökad arbetslöshet på svaga grupper.

Staten styr ekonomin för lite. Den borde styra mer, även om det ger lite högre inflation och de välbeställda får dra ett tyngre (skatte-)lass.”

Därav kommer senaste decenniers retorik vilken sakta fått gemene man att ifrågasätta det påstått starka skattetrycket?? Och de (enda) som vinner på detta är egentligen bara de (riktigt) rika?? Eller förlorarna är vi medelsvensson, som är medel- och låginkomststagare, fast vi fåtts att tro att vi skulle tjäna på lägre skattetryck och att förhållandena som varit inte kan fortsätta för det kommer att leda till fördärv för ekonomin. Vi har blivit utsatta för en mer eller mindre medveten och målmedveten hjärntvätt/manipulation.

Det står om David Rothkopf att han som gästlärare (gästprofessor) vid Carnegie Endowment (om jag förstår detta rätt) har publicerat talrika artiklar om USA: s roll i världen. Hans senaste bok om superklassen i vilken han undersöker globala elitens makt, hur de formar globaliseringen och hur globaliseringen formar dem.

Om boken står det att

“The book claims that the world population of 6 billion peoples is governed by elite (e.g The superclass) of 6000 individuals.”

Dvs. att

“Boken gör gällande att världens befolkning på 6 miljarder människor styrs av en elit (t.ex. superklassen) bestående av 6000 individer.”

I artikel på SR:s webb skriver Lars Hermansson om denna bok:

”…det finns inga siffror som pekar på nånting annat än att en konsekvent omfördelning av tillgångar har genomförts i så gott som hela världen de senaste trettio åren,/…/

...bland dessa rika har, menar Rothkopf, en ny superklass av oåtkomliga, internationellt orienterade affärsmagnater uppträtt, fler än hälften amerikaner, nästan alla män, som tillsammans med några få politiker och ännu färre andliga ledare, påven och ett par storayatollor, innehar det verkliga inflytandet över utvecklingen i världen.

Rothkopf konstaterar, som många före honom, att näringslivet inte tar några moraliska eller ekologiska hänsyn om de inte tvingas till det. Och tvingas man i ett land drar man som bekant i denna globala era till nästa. Därför behövs internationella institutioner som begränsar den drift till makt- och kapitalkoncentration som ligger i marknadens själva natur./…/

Han konstaterar att världen i dag på många sätt är orättvisare än någonsin, men han gör det utan upprördhet. Det är lätt att misstänka att anledningen att Rothkopf saknar den kritiska distans som ett utanförskap skänker. Kanske kan man inte bedriva en vass kritik av eliten samtidigt som man är stamgäst på World Economic Forum i Davos.”

Jinge skriver i ”recension”:

”...skildring av de sex tusen snuskigt rika människor som till stor del styr världen.

Boken berättar om hur de två rikaste procenten av innevånarna på den här planeten äger hälften av jordens tillgångar. USA och dess allierade i Nato består av 13 procent av människorna på jorden, men de står för 80 procent av alla militära utgifter. Om man kollar vilka människor som är dollar-miljardärer så visar det sig att det handlar om 6000 personer, det är dessa personer som Rothkopf skriver om, dem som utgör superklassen./…/

Han konstaterar lakoniskt att det kan komma drastiska förändringar eftersom de som har minst att förlora är dem som sannolikt tar till våld. Vi har redan sett ett antal sorters våld, och terrorhotet är väl ett exempel, ett hot som leder till att ”den förryckta flygel av halvrasistiska islamofober som dominerar medierna längst ut på högerkanten” får luft under vingarna. Vi behöver inte leta särskilt länge innan vi hittar dessa figurer i svenska medier idag./…/

...de tio rikaste procenten äger 85 procent av jordens tillgångar. Det säger sig själv att risken för våld är allt annat än försumbar.”

Var har vi politiker med kurage??

Göran Greider skriver också att det inte finns något hopp om Amerika. Medieartiklarna finns också här.

Se också artiklar i amerikanska medier om boken här och här, i den första står det t.ex.

”Each of them is one in a million. They number six thousand on a planet of six billion. They run our governments, our largest corporations, the powerhouses of international finance, the media, world religions, and, from the shadows, the world’s most dangerous criminal and terrorist organizations. They are the global superclass, and they are shaping the history of our time.

Today’s superclass has achieved unprecedented levels of wealth and power. They have globalized more rapidly than any other group. But do they have more in common with one another than with their own countrymen, as nationalist critics have argued? They control globalization more than anyone else. But has their influence fed the growing economic and social inequity that divides the world? What happens behind closeddoor meetings in Davos or aboard corporate jets at 41,000 feet? Conspiracy or collaboration? Deal-making or idle self-indulgence? What does the rise of Asia and Latin America mean for the conventional wisdom that shapes our destinies? Who sets the rules for a group that operates beyond national laws?

Drawn from scores of exclusive interviews and extensive original reporting, Superclass answers all of these questions and more. It draws back the curtain on a privileged society that most of us know little about, even though it profoundly affects our everyday lives. It is the first in-depth examination of the connections between the global communities of leaders who are at the helm of every major enterprise on the planet and control its greatest wealth.

And it is an unprecedented examination of the trends within the superclass, which are likely to alter our politics, our institutions, and the shape of the world in which we live.”

“Whether you like it or not, there is no way to deny the enormous, disproportionate, concentration of power and wealth in the hands of a relatively small number of people in the world today. David Rothkopf has vividly described who they are, and how they operate and interact, in his valuable (and often disturbing) new book.” —Richard Holbrooke, Former U.S. Ambassador to the United Nations.”

Min snabba amatöröversättning: "Vare sig du tycker om det eller inte, så finns det inget sätt att förneka den enorma, oproportionerliga koncentrationen av makt och rikedom som ligger i händerna på ett relativt litet antal människor i välden idag. David Rothkopf har skarpt beskrivit vilka de är och hur de verkar och samverkar, i sin värdefulla (och ofta störande) nya bok."

Uppdatering på kvällen: Helle Klein skriver i sin blogg om sin medverkan i artikel i Dagen, där några kristna profiler diskuterar om arbetslinjen är biblisk, ”Risk att vi inte tar de svaga på allvar.” Om hur det blir när vi bara fått ett värde genom lönearbete, då har man missat Bibelns budskap om människovärdet. Vad bra sagt!!! I artikeln står om

”…en oro inför ett synsätt där man får sitt människovärde bara av att arbeta.”

[ganska ironiskt: och somliga av oss jobbar som små idioter för att känna att vi alls har något människovärde till vi dundrar in i väggen. Fast då får vi ju verkligen skylla oss själva!!] De som refererades till i den nedre delen av artikeln tycker jag var ganska moralistiska… En av dessa var biskop Lennart Koskinen, som uttrycker vad som är ”opportunt”.

Tillägg 6 september: Läs insändaren ”Borgarna applåderade – själv ryste jag” i ETC skriven av en MS-sjuk ung kvinna:

”De hade applåderat, läste jag. Den borgerliga majoriteten i Sveriges riksdag applåderade nöjt när beslutet om att kraftigt sänka och försämra sjukpenningen för Sveriges tusentals sjukskrivna gick igenom.

Själv ryste jag nästan när jag läste det och jag som själv är sjukskriven och sjuk kunde inte begripa tanken i den borgerliga majoritetens resonemang./…/

Men å andra sidan tycker jag att alla förslagen från regeringen i frågan om sjukersättningar inte bara är orättvisa, utan också i grunden osolidariska, då man ställer sjuka människor mot friska. Ökad misstro mot människor är inget som Sverige tjänar på.”

Man vill nog också öka klassklyftorna, spela människor mot varandra, vilket man också verkar ha lyckats med i förskräckande grad. Se ledaren ”Regeringens politik ökar klassklyftorna.”

Ja, det där med solidaritetsunderskott och egoism och girighet...

När den finns på webben vill jag också länka Ulf Lundéns "Vi är säljare och köpare" i Nyvässat.

Tillägg 7 september: Se Ulf Lundéns krönika i senare det inlägget "Kommersiaismen..."