Extremism, lobbyism, tea parties och så kallad "spontan resning", samt ännu mer om den "amerikanska drömmen"…

Boston Tea Party.

Jag läste Esbati nu på morgonen om ”Om längtan efter paranormala fenomen” och kommentarer till detta blogginlägg och började le, det var så bra skrivet. En av kommentatorerna, Lennart (Det progressiva USA), skriver att Johan Norberg kanske kan sticka över pölen och befria amerikanerna eller i vart Wall Street.

Kerstin från Motvallsbloggen (mina kursiveringar):

”…för en propagandist som Norberg så måste det ju vara bra att en massa folk tror det han har betalt för att få dem att tro.

Det betydligt intressantare frågan om vilket politiskt ett ekonomiskt system som är det bästa för de flesta befattar han och hans själsfränder sig inte med, av förklarliga skäl. De kämpar tappert vidare på maktens sida och för maktens sak, en alltid lika beundransvärd kamp.”

Ja, verkligen beundransvärd!?? Survival of the fittest, you know! Men hur är det med den amerikanska drömmen? Var ser vi den s.k. amerikanska drömmen egentligen?

Se "Det progressiva USA" om fenomenet tea parties i "'Tea-bagging', kan amerikanerna störta Obama?"

Paul Krugman skrev också om dessa teaparties i blogginlägget ”Mörkrets Armé(y)” (i min snabba amatöröversättning):

”Aha. Så tea parties är i stor omfattning drivna av ’Frihet fungerar’, vilken huvudsakligen är Dick Armey med en massa Koch-Scaife-Bradley-Olin stöd [länk från Transparent media i ’Medborgare för en sund ekonomisk grund’!! Och vad är 'sund ekonomisk grund'?].

[och detta är inget annat än] Samma gamla vanliga, samma gamla vanliga.”

Men man försöker få dem att se ut som om de är spontant organiserade och poppar upp här och där av sig själva, som (desperata) sjävständiga reaktioner mot Obamas politik.

Läs mer om Dick Armey på "Frihet fungerar" och om "Frihet fungerar" och teparties samt om "Boston Tea Party".

Se också om (desperata?) lobbyister som planerar teaparties i ”Spontan resning? Företagslobbyister hjälper till att orkestrera radikala anti-Obama tea party protester”:

“Trots dessa försök att få denna ‘rörelse’ att verka organisk [en naturlig reaktion på något dåligt?], så är de huvudsakliga organisatörerna för de lokala händelserna i själva verket lobbyistdrivna tankesmedjor som ’Amerikaner för välstånd’ och ’Frihet fungerar’ [mina översättningar]. De två grupperna är tungt bemannade och stadda vid väldigt god kassa och de ser till att alla de logistiska och offentliga relationerna fungerar tillräckligt bra för planerandet av kust-till-kust protester.”

Så hur spontan är denna resning egentligen? Hur är det egentligen med frihet och fritt tänkande kan jag inte låta bli att undra? Hur fritt tänker vi och hur fria är vi egenligen? Vad har vi blivit hjärnvättade med det senaste decenniet inte minst?

Om "The rant of the year" eller "Årets gormande" och att vara riktigt desperat (hmmm...) se denna video:

Tillägg: se gårdagens ledare i Aftonbladet "Den amerikanska drömmen är svensk”:

”Fattigdomen håller människor tillbaka i generationer. Även i Sverige. Samtidigt tycks alltså förutsättningarna för att en person ska lyckas bryta med sin bakgrund vara bättre i vårt samhälle än andra. ’Den amerikanska drömmen’ är som mest sällsynt (eller kanske just en dröm) i sitt eget hemland.

Den sociala rörligheten är sämst i USA tätt följt av Storbritannien, Italien och Frankrike. Höga skatter och omfördelande transfereringar verkar inte hämma rörligheten i samhället. Tvärtom. Länder med mer grundtrygghetsorienterade samhällssystem upp­visar en lägre rörlighet och Linds rapport pekar mot att små inkomstskillnader kan gynna den sociala rörligheten.

Liberaler brukar säga att har alla bara lika möjligheter i teorin, är samhället rättvist. Richard Tawney har kallat det för en 'grodyngelfilosofi'. De allra flesta grodyngel blir aldrig mer än grodyngel. De kan trösta sig med att i alla fall några av dem kommer att bli grodor och komma upp på land som framgångsrika medborgare med privat förmögenhet och medlemskap i skattebetalarnas förening.

Men teorin att stora ojämlikheter disciplinerar människor att jobba sig upp på stranden trots att de börjat som grodyngel verkar inte stämma med verkligheten. Och skillnaden mellan teori och verklighet är som bekant att i verkligheten är det skillnad mellan teori och verklighet. Begränsad välfärd, låga skatter och starka ekonomiska incitament bidrar inte till att människor rör sig uppåt i inkomstfördelningen. De fastnar.”

Om träbockar och att vara järnspettsstel…

Ja, det verkar flera av våra ministrar vara!? Stela som pinnar och totalt inflexibla. Läs till exempel artikeln ”Jobbkatastrofen Reinfeldt” av Robert Sundberg som skriver om en ”järnspetsstel ekonomisk hållning”:

”I gårdagens debatt var det uppenbart att Reinfeldt och hans tre borgerliga partiledardrabanter, Maud Olofsson, Jan Björklund och Göran Hägglund, bestämt sig för en stel, kameral grundsyn. Mantrat om att Reinfeldtregeringen står för den mest ekonomistimulerande budgeten i Europa upprepades ihärdigt./…/

Statsministern sa i debatten att det bara går att påverka krisen på marginalen. Det är en uppgiven inställning.”

Och se Sofie Wiklund i ledaren ”Kommunerna äts upp inifrån”:

”Men regeringen håller envist fast vid sitt nej. Det är fel, men inget konstigt ställningstagande från regeringens sida. Den vill nämligen att den offentliga sektorn ska vara så liten som möjligt, så att det går att öppna för privat sjukvård och fler friskolor i större utsträckning än tidigare. De blå partierna talar gärna om individens frihet, och varje människas rätt att välja och styra över sitt eget liv. Därför vill de alltså att människor ska kunna välja skola, vård och så vidare. Men pratet om individens fri vilja och fria val är kvalificierat skitsnack. För att det ska vara möjligt måste alla människor ha samma förutsättningar, och det har vi inte i borgerlighetens Sverige. Det blå och kalla Sverige är till för dem som har mycket pengar, yrken som anses ha status, och människor som inte befinner sig i samhällets utkant. Och det är de som ska få det bättre, på andras bekostnad.”

Läs också Göran Greider i "Han tar ifrån nyliberalerna deras egna siffror" om Daniel Ankarloos bok ”Marknadsmyter”, en kritisk betraktelse över nyliberala påståenden:

"Varför är inte allt marknad? Hans svar var: Att driva marknader kostar pengar och är ibland för dyrt. Den teorin menar jag att vänstern kan använda för att försvara offentlig sektor - det är billigare, effektivare och jämlikare med offentlig regi, för då slipper man betala för att hålla en marknad igång!)."

Samt hans ledare att ”Medierna marknadsför pigförslaget”:

”Ända sedan pigdebatten startade i början av nittiotalet efter ett seminarium på politikerveckan i Visby har alla de stora medierna på olika sätt i det närmaste marknadsfört idén om skattesubventionering av så kallade hushållsnära tjänster. Så känns det faktiskt.

Ytterst sällan har medierna gett den andra bilden: Att de offentliga medel som subventionerar hushållsnära tjänster skulle kunna göra mycket större nytta i offentlig sektor.

I Danmark avbröt den konservativa regeringen sitt pigexperiment, eftersom den insåg att den nästan enbart gynnade de som redan hade det gott ställt.”

Artiklarna finns också här.