Backlash…

Susan Faludi, se hennes hemsida och bok "Backlash", men backlashen gäller inte bara kvinnors villkor idag, utan hela samhället tycker jag (se mitt föregående blogginlägg "Disciplin istället för kuratorer..." om skolpolitiken i Sverige idag och vartåt den verkar leda).

Det verkar som om psykologi och psykiatri också går maktens ärenden slog mig av någon anledning i duschen!!! Så jag var tvungen att sätta mig ner och blogga om detta.

Är det det fenomen den amerikanska psykologen Judith Herman skriver om i sin bok ”Trauma and Recovery – From Domestic Abuse to Political Violence” (1992, ”Trauma och återhämtning – från misshandel i hemmet till politiska övergrepp”) i kapitlet ”A Forgotten History” (”En glömd historia”?) Detta kapitel inleds som följer på sidan 8 i boken (min amatöröversättning från engelskan):

”Studiet av psykologiskt trauma har en underlig historia – en med tillfällig amnesi. Perioder av aktiv undersökning har alternerat med perioder av glömska. Under det gångna århundradet har liknande undersökningsspår tagits upp och abrupt övergivits, bara för att återupptäckas mycket senare. Klassisk dokumentation med femtio till hundra år på nacken kan ofta läsas som samtida arbeten. Trots det faktum att detta fält har en ymnig och rik tradition, har det periodvis fallit i glömska och har måst periodiskt återerövras.”

Hon nämner bland annat Freud och hur han skapade psykoanalysen (som ett utslag av häftigt förnekande från hans sida menar Herman, när han mentalt insåg hur vanliga sexuella övergrepp var på små barn och kanske också att han själv blivit utsatt för något).

Det fenomen vi ser är det psykologer och terapeuter (som Alice Miller, Jean Jenson bland andra) kallar förnekande. Och detta från dem som är s.k. "experter."

Jag tror också att det amerikanska samhället (inkluderande uppfostran både hemma och i skolan) är mer auktoritärt än här. En kvinnlig Rotarystipendiat berättade helt spontant om sina intryck efter ett års vistelse i USA, att om ungdomar ifrågasätter saker och frågar

”Varför?”

får de bara svaret

”Därför!!!”

Och inget mer. Och detta är de bara tvungna att svälja och acceptera. Föräldrarna behöver inte förklara eller motivera något. Hon berättade detta ganska uppbragt? Och tyckte att svenska ungdomar är mer självständiga och bättre på att klara sig och ta reda på saker!!!

Jag har också diskuterat detta något litet med en god vän och hon trodde att amerikanska ungdomar har mer att göra uppror emot än vad våra svenska ungdomar har (än så länge). För jag berättade för henne att mitt intryck var att amerikanska ungdomar verkar göra mer uppror. Och de gör det på delvis ganska destruktiva eller självdestruktiva sätt?? Bland annat kommer inte alltför få tonårsflickor hem gravida och lämnar sina barn till de nu medelålders föräldrarna (kanske i yngre medelålder)!

Förresten är det väl något vi också sett i Sverige sen flera årtionden, att unga tjejer utan barn och lågt på samhällsskalan skaffar barn för att på det viset skaffa sig ett existensberättigande.

Dessutom berättade min amerikanske pojkvän här nyligen om några 18-åriga killar, varav den ena sprayade färg på en privatpersons garage. Resultat: samhällstjänst. Även den som inte aktivt deltog blev dömd. Fyra år senare, när den ene (den som inte aktivt begick gärningen) nu söker nytt jobb har han svårt att få jobb, därför att det står i hans ”records” att han varit dömd till samhällstjänst. Och detta kommer att följa denna person i sju år. Tur att det i alla fall är tidsbegränsat. Men jag funderar vidare: vad kan detta orsaka i en ung persons liv? Om han (hon) har svårt att få jobb och därmed försörja sig?? Vad kan en desperat ungdom göra? Kan ungdomar rent av bli så att säga "infösta" i brottslighet och kanske allt grövre sådan?

Ja, det handlar om empatiunderskott, mer eller mindre allvarligt!!?? Bloggen Psych 101 Revisited skriver om Empathy Deficit:

“Are bio-medical scientists and experimental psychologists temperamentally well suited to the task of understanding human emotions and feelings? /…/

There are milder forms of autism in which cognitive functions are not impaired, and some individuals can have exceptional mathematical, musical or artistic abilities. /…/

Within the subgroup of science students, mathematicians, engineers, physical, and computer scientists were found to have the highest scores, followed by biologists, experimental psychologists and medical students.”

Nu har jag nog inte tid att blogga mer, men vill bara helt kort påminna om att Alice Miller skriver om troliga anledningar till att människor söker sig till psykolog- och terapeutyrket... Och jag tror inte vi föds med empatiunderskott. Det är något vi tillägnar oss och förmodligen tillägnar oss tidigt i livet. Men vi KAN göra något åt detta, de är inget vi MÅSTE leva med resten av livet. Dock kanske det kräver en massa hårt och tufft arbete att komma tillrätta med. Tyvärr kommer somliga inte att vilja göra detta arbete (istället söker de sig till maktpositioner med alla medel och klamrar sig fast där allt vad de kan?? Något vi förmodligen ser hos ganska många politiker, där behovet av makt är helt överskuggande att verkligen åstakomma något gott. Även om de påstår att de gör saker för vårt och allas bästa och förmodligen också tror att det är just vad de vill åstadkomma - och åstadkommer!).

Och ganska många av våra politiker, inte minst i regerande ställning (och ganska många andra i maktpositioner på alla nivåer) verkar lida av empatiunderskott, i somliga fall ganska stort!?? Tillsammans med en komplett oförmåga att ens det minsta leva sig in i andra människors villkor, liv och vardag! Som tur är verkar dock människor som har det mer förspänt ekonomiskt, socialt och jobbmässigt dock reagera över det som sker i samhället (saker som jag tycker är HELT BEDRÖVLIGA!!).

Framsteg eller tillbakagång...

Jessica, vinnaren i Big brother 2006.

Att vara politiskt korrekt idag är att konsumera och hålla klaffen (being obedient and keeping quiet!?), för att inte skada karriären, att lägga ut en drömbild av sig själv på nätet (som på Facebook och ha så många kontakter där som möjligt, och sådana "coummunities" kan vara både bra och bli fel!?), renovera sitt hem (jag försöker att ha trivsamt omkring mig, men jag måste inte ha stålblänk i köket eller allt det senaste. Dvs. renovera hemma är ju inte fel i sig och det menar nog inte Boëthius) och lära sig fåniga etikettregler...

Idag gör man uppror mot den dolda, förhärskande vänstern som plågar oss svenskar med den politiska korrektheten om solidaritet och sådant skräp. Så vissa unga tror sig vara upproriska när de flaggar för shopping och botox och bli-rik-fortast-möjligt-strategier och "syns du inte så finns du inte"...

Man tror sig ha sagt något skandalöst när man bejakar kändiseri, schlagerfestival, förnedrings-TV, ohämmad rikedom och dokusåpor... Nej, inte ens vi vuxna får i vissa (många) sammanhang säga vad vi i själva verket tycker om dessa fenomen!!! Vi ska hänga med och kolla dessa program hur plågsamt det än är, för att kunna "tala ungdomarnas språk"!!! Och för att vi borde och ska "hänga med"!!

Men i själva verket går de och vi maktens ärenden och sätter oss upp mot motståndare som inte finns (den hemska vänstern som indoktrinerat oss? Och fortsatt försåtligt försöker att indoktrinera oss??). Mediestrateger har konstruerat denna fiendebild? För att vi ska dyrka och dramatisera konsumtion/en!???Tillbakagång lanseras idag av regeringen och den kallas med deras mediers hjälp för framsteg.

"Men om det finns något som är utprövat i historien så är det
klassklyftor,
arrogant rikedom,
förakt för och
disciplinerande av de mest utsatta,
ojämlikhet och
segregation;
allt på väg att återinstalleras av alliansregerigen och med Bourdieus ord [kolla om 'Kulturens fält. Om Pierre Bourdieus sociologi.' av Donald Broady. Om hur samhället fungerar, och om hur kommunikationen inom olika grupper i samhället upprätthåller gemenskap och hierarkier och håller utomstående ute] presenterat som 'progressivt' [dvs. framåtsyftande, men klara visioner för vad slags samhälle man vill skapa ges inte!?? Nej, för att vara tydlig med detta skulle innebära att folk vet vad de ska reagera på??? Och så mycket begriper man, att om man var riktgt tydlig med det, då skulle förmodligen många reagera?? Och reagera kraftfullt?? Nej, vi ska hållas sysselsatta med allsköns "skit"?? Medan makten beslutar över våra huvuden, de vet ju vårt bästa!??]."

Maria-Pia Boëthius i "Den verkliga revolutionen". Ja, vad vore verklig revolution??? Ickeblodig...

Se också denna insändare ”Betyg är historia”, där skribenterna bland annat skriver:

”Varför denna fixering vid betyg när det är kunskaper som borde eftersträvas? Lär vi oss för att leva ett bra liv eller för att få betyg? Att tala om betyg hör 1900-talet till. Det är generande att vuxna i maktställning så krampaktigt håller fast vid en gammaldags syn på skolan och på kunskap.”

Håller med!!! Vuxna i maktställning, ja... Gammaldags syn, ja!? Hos personer som faktiskt är yngre än jag är!!! Jag kan inte fatta eller ta in detta!! Personer födda på 60-talet och som är som GUBBAR!! När det troligen finns de män som verkligen är i "gubbålder" som är betydligt mindre gubbiga??

Eva Nordmark, ordförande i SKTF, skriver i en krönika idag om ”Svaga länkar i rehabiliteringskedjan”, om alliansens rehabiliteringskedja. Om de snabba puckar som gäller här. Hon påpekar att om man har blivit utbränd eller fått en arbetsskada så tar det oftast lång tid att komma tillbaka till arbetslivet.

Hon påpekar att den psykiska ohälsan har ökat, framförallt hos kvinnor (om det var män som i hög grad var drabbade och hade toppa statistiken, hade man hanterat sjukligheten annorlunda, inkl. sjukförsäkringen från alla maktens gubbar, kan jag inte låta bli att undra ännu en gång??):

”Det finns många offentligt anställda kvinnor som till följd av för högt uppdrivet arbetstempo och ökad press råkat ut för detta. De riskerar att i än högre grad än idag få Försäkringskassan på telefon flåsande i nacken att de snabbt ska arbetsträna, söka jobb och pröva jobb, även om de inte orkar annat än vila.

Den återhämtning och det stöd de här personerna behöver tar ibland ett halvår, ibland ett år, ibland ännu lägre tid. Den stora gruppen får ingen hjälp av rehabiliteringskedjan. /…/

Att införa korta tidsgränser och polismetoder kommer inte att fungera”

Och det är knappast rehabiliterande heller!!

Kolla Biology and Politics om ”Dags att upplösa folket och välja ett nytt”!!!! Om det alltmer ogenerat uttryckta folkföraktet… Jag måste faktiskt le när jag läste det, för Erik Svensson skrev så bra!!

Och människor med den synen har fått vårt/folkets mandat att styra landet OCH har höga positioner i samhället!!! Skrämmande! (fast jag röstade ju inte på sittande regering).

Här en annan arg!

Mer om homo ludens...

tyskt frimärke med Pippi Långstrump.

[Något redigerat på kvällen, samt 19 januari]. I "Brev till ledarsidan" finns kommentar till Göran Greiders ledare i föregående blogginlägg från en kvinnlig riksdagsledamot för folkpartiet.

"Efter att ha läst onsdagens ledare där Göran Greider ondgör sig över skolminister Jan Björklunds förslag att få ge skriftliga omdömen från åk 1, vill jag poängtera några saker. Dels handlar det inte om betyg från åk 1 utan skriftliga omdömen som varje skola avgör hur de ska se ut. Betyg ska komma från åk 6.

Redan i dag sker utvecklingssamtal mellan lärare och föräldrar, för att underrätta hur det går för barnet. Skillnaden är inte alltför stor, Greider! Men tydligen anser Greider detta då han mot slutet av sin ledare drar paralleller mellan stryk och betyg!! (Lite betyg har inte skadat-lite stryk har inte skadat). En för mig ganska osmaklig parallell.

Mina erfarenheter säger mig att de flesta föräldrar vill ha koll på hur deras barn utvecklas och samspelar med andra barn. Vi i folkpartiet gör inte detta för att skada barnen, vilket Greider vill tro. Precis tvärtom; detta genomförs därför att vi tidigare ska kunna hjälpa de barn som behöver mer stöd och hjälp."

Här talas det om föräldrarna igen... Hmmm, "du ska hedra din fader och din moder..." och icke ifrågasätta dem?? Man ska stå i givakt för föräldrarna? Deras behov som ska fyllas? Inte minst av vuxna människor? Gentemot sina egna föräldrar en gång i tiden? "Titta nu hur duktig flicka/pojke är!? Hur bra jag förvaltar det jag lärde mig en gång!? Jag är evigt tacksam för att jag fick veta hut och lära mig lyda( ?)." Vilket ju förstås är tragiskt, men när det drabbar andra, med mindre makt, kanske ingen makt, svagare... Ju mer makt man har att påverka, desto större och allvarligare konsekvenser kan ens personliga förnekande få ju... Och man kan förvalta det mandat man fått på olika sätt också?? Mer eller mindre bra! Mer eller mindre till gagn för enskilda och för oss alla, för samhället och för världen i stort?? Och ens vilja att ta itu med ventuella såana här sakar kan också varaolika stor? Ja, vad menar vissa psykohistoriker om behovet av makt?

Därför införs också en Läsa-Skriva-Räkna-garanti, en extra satsning för att hjälpa de barn som behöver mer stöd.

Ja, det är väl bra… Om detta är bättre uttänkt än andra nyordningar?

"Skolan ska utmana dem som inte får utmaningar hemma. Skolan ska ha höga förväntningar på dem som inte har några förväntningar på sig själva. Det är särskilt de barn som kommer från hemmiljöer utan studietradition som är betjänta av en skola med kunskapskrav."

Men vad är ”kunskap”? Och vad är utmaningar och utmaningar?

Greiders svar:

"Jag tror naturligtvis att Björklund och folkpartiets förslag har tillkommit med de bästa avsikter - det skrev jag också - och det är ju precis det som är det värsta: Att ni tror på de konservativa idéer ni har. Till och med det av lärarfacken som annars brukar gilla Björklunds idéer, vänder sig emot detta senaste påhitt.

Folkpartiets skolpolitik innebär en återgång till en gammal och mer hierarkisk värld och innebär dessutom ytterligare ett farväl till de socialliberala ideal som tidigare präglat partiet.

Jag skrev i min ledare om den lekande människan, Homo ludens. Många reaktioner finns på nätet - de mest primitiva, med det mest våldsamt hatiska språket hejar förstås på Folkpartiet, vilket visar vilka slags andar ni väcker till liv numera.

Men det finns en del intressanta inlägg. Som det här: 'Jag lärde mig själv läsa vid fem-sex års ålder. Hade vi fått omdömen eller betyg vid den tiden hade det blivit än tydligare vilka som låg före kunskapsmässigt, och vilka som hade det svårt.

Bara det faktum att jag kunde läsa skapade en segregation till andra klasskamrater, någon sorts avund. Senare skulle det leda till det klassiska 'jävla plugghäst!' som de som har lätt för sig kallas av de som har det svårt.
Fler betyg ger fler motsättningar.'

Eller detta: 'Tillsammans med lärare skulle jag som journalist skriva en lärobok i samhällskunskap. Jag tog fram sammanhängande texter som styckades sönder av lärarna - de ville ha in (ovidkommande) årtal och andra fakta de kunde kontrollera vid prov.

Texten blev helt osammanhängande. Och eleverna kan inte ha lärt sig något vettigt. Men plugghästarna fick nog bra betyg. Lära för prov eller för livet?'”

Hmmm, jo, det sker för "ditt (vårt, ert) eget bästa"!? Det där med nyauktoriära och nykonservativa tendenser... Att lyda och hålla tyst. Se Arthur Silbers Miller-essäer, vilka alla berör det här med lydnad och dess konsekvenser för politik, demokrati, samhälle, inte bara för enskilda individer.

PS. Apropå Pippi Långstrump stod det någonstans att hon skulle ha diagnosicerats med damp (den första läsarrecensenten i länken). Om damp på wikipedia. Se om hyperaktiva barn.

PPS. Vad var Pippi Långstrump uttryck för? Och hur tog sig henne uppror uttryck?

Se "The rebellion...".