Sverige och det nya klassamhället…

hembiträde, illustrerad bild från 1906.

statarlänga, där statare bodde.

Igår hade Ulf Lundén skrivit en recension ”Om konsten att slösa bort människor” över boken ”De papperslösa och de aningslösa” av Kristina Mattsson (Leopard förlag). Se ETC tidigare i vår också.

Denna recension var så intressant, så jag vill citera ur den:

”Frilansjournalisten Kristina Mattsson har skrivit en rapp och tankeväckande reportagebok om de papperslösa migrantarbetarna i Sverige.

Ibland skildras verkligheten precis så som den är, bortom den tomma retoriken och medelklassmedierna. Du finner det i reportageböckerna, skrivna av frilansjournalister och utgivna av bokförlag som står oberoende mot de stora reklam-, medie och förlagsgiganterna. Kristina Mattsson har skrivit en mycket insiktsfull reportagebok om ett Sverige av i dag.

Det handlar om de papperslösa flyktingarna./…/

Mattsson tar språnget från sin egen klassbakgrund. Hon skriver om sin mamma Kerstin som var ett oäkta barn [hyckleriet då] och om sin mormor Margit. Mamma Kerstin växte upp med mormodern på den svenska landsbygden. 19-åriga Margit fick rådet att flytta till Stockholm och skaffa sig ett jobb. Det var i början på 1930-talet. Margit fick möjlighet att byta liv och bli mer självständig. Men hon bodde i fuktiga och dåliga hyresrum i Vasastan eller var inneboende hos bättre bemedlade familjer där hon knegade i hushållet för en spottstyver. Hon klagade aldrig. Hon var ju bara en fattig flicka från landet med bristande skolgång som enda merit [så vad hade hon att komma med, hon skulle bara var tacksam och glad?].

Kristina Mattsson berättar om hur hennes mor Kerstin, som utbildade sig till hushållslärare, var lättad över att det stenhårda klassamhället – som format henne och flera generationer – äntligen hade försvagats. Nu är den stora vågen tillbaka. Den sköljer in från öppet hav.

Dagens hembiträden kommer inte från den svenska landsbygden. Nej, de kommer från forna Östeuropa eller Asien. Dessa hembiträden saknar rättigheter. Den fackliga verksamheten omfattar inte våra privata hem. Ingen pratar om att förbättra deras arbetssituation [eller arbetsmiljö?]. Nej, däremot har Alliansen gjort det billigare att anlita städhjälp via skattesubventioner. Tanken är att svart städning skall bli en vit handelsvara. Enligt Kristina Mattsson har denna effekt uteblivit helt och hållet. Hon har hittat otaliga exempel på städfirmor som erbjuder betydligt billigare tjänster än den lägsta möjliga timkostnaden som städbranschen själv har pekat ut, nämligen 215 kronor i timmen./…/

Facket arbetar i en medial motvind av sällan skådat slag. Vad skulle hända om facket satte privatfamiljen Ankarcrona i blockad? Det gapades högljutt på de borgerliga ledarsidorna när salladsbaren Wild`n Fresh sattes i blockad häromåret. Många unga företagare är aningslösa, de som tydligen skall bli socialdemokraternas nya målgrupp. Dessa personer saknar de stora perspektiven om vad som är rätt och orätt i samhället. Att kollektivavtalen är en ömsesidig och viktig del av den svenska välfärden och arbetsrätten. I dessa retoriska rop om att underlätta för företagare har Sverige samtidigt blivit ett paradis för skattebrottslingar. Mattsson kan utan vidare konstatera att svartköparna utgörs av rika män i medelåldern./…/

…om vår tids osynliga proletärer som bär upp denna växande svarta marknadsekonomi.”

Det där med ekonomi...

bilder från finansvalp.com.

[Uppdaterad 5 februari]. Inspirerad av blogginlägget "Bitterfittor världen över - förenen eder" kände jag att jag ville blogga om vad Kulla-Gullan i DD skriver om ”Dominospel på hög nivå”.

”I veckor, ja, månader nu, har det varit oro på börsen. Stressade unga män – för det är mest män – får nästan hjärtinfarkt. Luften – och webbsidor antar jag – surrar av rykten om än det ena än det andra. Det får finansvalparna att rusa runt i panik.

Jag är glad att jag varken har hundvalpar eller finansvalpar i familjen. Det verkar vara alldeles för kostsamt att ta hand om skitgörat efter dem. I varje fall räcker det inte med en svart plastpåse. För några år sedan träffade jag en ung man, som berättade att han haft en finansmäklarkompis som vid 25 var miljonär, levde ensam i en flott lägenhet, nästan aldrig var hemma, fyllde lägenheten med antikviteter och dog innan han fyllde 30. Uteliv, alkohol och pengar blev hans död.

Själv begriper jag dock inte varför det blir ett sådan hallå just nu. Att Irakkriget har utarmat den amerikanska budgeten är ju inget nytt. Inte heller är det något nytt att amerikanerna har en åldersexplosion och dålig ekonomisk täckning för utbetalningar av pensioner. Makthavarna har bara fördunklat den debatten genom att fokusera på utrikespolitiken. Och Bush förväntar sig väl hjälp från ovan med det han inte klarar av själv. Vad värre är – mycket av pensionerna tycks vara placerad i försäkringsbolag, som investerat i andra länder och så vidare. Det verkar vara ett helt dominospel, näst intill obegripligt för oss andra.

Bolånekris skyller man på – men någon har väl fixat lånen? I både England, Frankrike och Kina har bankgubbarna tagit i för mycket. Eller handlar det bara om unga män som vill bli världens bästa finansmäklare? Måste det bli en finanskris, det vill säga dominospel på hög nivå för att karlarna ska nyktra till med jämna mellanrum?

Och som vanligt riskerar samma människor få betala för kalaset. De har oftast inga aktier och inte tillhör de ’normen’ det vill säga ’vit man i kritstrecksrandig kostym’, heller.”

Hon skriver också om Pär Nuder som självutnämnd för veckans gubbvarning, dvs. det innebär att han riskerar att hamna på gubbhyllan!! :-) Och hon tycker också att han verkar vara en aning ovan vid utvecklingssamtal med chefen… Men han kan ju få några fina små tips av en ann??

Om yuppies på engelska och på svenska. Och om Thomas Östros.

Tillägg 5 februari: Nej, vad vet vi vanligt folk om ekonomi? Men vi får ta smällarna av "experternas" donande... (och det ska vi göra utan att klaga eller gnälla!?? Framförallt ska vi inte komma här och komma och tro att vi vet eller fattar något? Framförallt vissa ska inte göra det?).

Helle Klein skriver ”Heja Östros” i sin blogg!! Ja, hoppas hon har rätt i sina förväntningar!!

I Aftonbladet står det att Östros:

”…gick till attack mot den borgerliga regeringen.

’Regeringen har en politik som inte klarar regniga dagar, utan är byggd på soliga dagar och högkonjunktur. Det är allvarligt att man har gjort en sådan kraftig nedrustning av arbetsmarknadspolitiken,’ sade Östros, som befarar att det blir problem när konjunkturen vänder.”

Social (o)rättvisa...

Ur debattartikeln "Är dogmatiska partister på utdöende" i DD (mina kursiveringar):

”Arbetarrörelsens idétradition bygger på tilltron till människans rätt och förmåga att i gemenskap skapa ett samhälle där alla människor tillmäts lika värde och möjligheter.

Rörelsen har därför slagits för social utjämning, jämställdhet mellan könen och solidarisk fördelning av samhällets resurser. Visionen har varit att var och en skall ha makt över sitt liv, sin vardag och samhället i stort. Människans frigörelse är den grundläggande tanken.

De sista tjugofem åren har marknadsekonomin tagit en allt större plats i styrningen och utvecklingen av samhället. Politiken har tillåtit sig bli helt beroende av kapitalets beslut, politik har därför utvecklats till att bli en särskild verksamhet som bedrivs av arvoderade politiker vid sidan om människors vardag och arbetsliv.

Det är avvecklingen av den representativa demokratin jag har upplevt och jag är förvånad och har förvånats över att så många nöjer sig med det [ja, det är märkligt!? Eller inte? Man har sett till så att människor har så mycket att göra att de har fullt sjå att bara hålla nästippen ovanför vattentan!? I början av min yrkesbana var föräldrar betydligt mer solidariska med varandra, bland annat vad gäller nya prylar och märkeskläder. Det känns också som om fler ungdomar jobbar på helger och kvällar vid sidan om skolan för att finansiera alla 'måsten'. Vilken trall hamnar de i redan som unga? Eller kommer de att senare ta avstånd från detta?].

I det senaste valet blev det också tydligt att en majoritet av befolkningen har lockats att fullt ut tro på ett system där marknaden styr och enbart ser den starkes möjligheter och rättigheter på bekostnad av demokratin och rättvisan [ Ja, och det är riktigt skrämmande!!! Vadå, solidaritet med 'de svaga'? Vilka som nu är svaga eller inte svaga!? Och vad svaghet och styrka nu är? Den 'starkes' möjligheter, ja!! På bekostnad av demokrati och rättvisa!! Sant!]/…/

…starka organisationer för grundläggande trygghetsfrågor som social rättvisa, skola, vård och omsorg mm. /…/

...det kan ibland kännas som om politiska olikheter och trätor hetsas fram för att motivera ett partis existens [”exakt!! Så känns det! Folk spelas ut mot varandra och ska jaga fuskare! Usch, vad illa jag tycker om det! Det där med uppfyllande profetior; vad man tror om folk... Och vi har råd med solidaritet och kommer inte att leva dåligt om vi skulle vara mer solidariska än vad nuvarande regering är. Tror jag.].

Se "Ett hjärta RÖTT" om "Att falla mellan stolarna"! Och tidigare blogginlägg "Korståg mot välfärden".

Tillägg på kvällen: Några bra kommentarer från kommentatorer på bloggen Ett hjärta RÖTT i inlägget "Att falla mellan stolarna":

”Moraliskt sett så är detta agerande gentemot sjuka och arbetslösa i klass med ren misshandel. Fast med den skillnaden att det finns juridiskt underlag för tillåtelse av det.

Som grädde på moset finns även en och annan tjänsteman som får utlopp för sin sadistiska ådra när stämpeln med ’avslag’ viner i luften, kanske pga den egna pressade arbetssituationen.”

Och detta på samma blogg (men jag hittar inte var nu):

”Det påminner mest om sektmedlemmen som följer ledaren som hävdar att han blivit bortförd av utomjordingar, att jorden är platt eller att månpromenaden är en bluff och att alla som påstår något annat ljuger.”

Nej, som Kerstin Berminge skrev, det gäller att inte bli uppgiven och apatisk!! Utan fortsätta ifrågasätta och skärskåda!? Inte "vara lydig och hålla tyst"!? Övriga blogginlägg över essäer av Arthur Silber.

En krönika och ett blogginlägg...

Tommy Svensson i krönika i Aftonbladet om ”När tänkte EU avskaffa apartheid?” Där skriver han bland annat:

”…romerna är den mest utsatta etniska minoriteten i alla europeiska länder.

Ändå är det förhållandena i de nya medlemsländerna som uppmärksammas mest.

Särskilt upprörande är behandlingen av barnen. Inte bara i tjeckiska Ostrava skickades de till segregerade skolor i ett system som påminde om rasdiskrimineringens USA på femtiotalet. Amnesty och andra organisationer har funnit samma mönster i andra länder, exempelvis Slovakien.

Barnen placeras antingen i egna skolor, separerade från andra barn, eller också får de gå i skolor tillsammans med mentalt utvecklingsstörda. De klassas helt enkelt automatiskt som ”efterblivna”. Utslaget i Europadomstolen för mänskliga rättigheter (inte att förväxla med EU-domstolen) som förbjuder detta har därför stor betydelse.

Den systematiska diskrimineringen av romer på praktiskt taget alla samhällsområden står i bjärt kontrast till alla tjusiga EU-dokument. Var finns debatten, upprördheten och protesterna när det gäller romernas situation? Finns det någon romsk medborgarrättsrörelse?

– Ja, den finns och blir starkare, framför allt i Östeuropa. Romerna i de nya medlemsländerna väsnas mer, som han formulerar det.

– Under kommunismen fanns ingen möjlighet att driva romernas sak. Faktum är dock att situationen ändå var bättre då, säger Ivan Ivanov.

När demokratin och marknadsekonomin infördes klarade romerna inte konkurrensen. De kan inte som förr livnära sig på sina traditionella sysslor. Och i skolorna har segregationen ökat. Den växande högernationalismen riktar sin hatpropaganda i hög grad mot romerna (min kursivering).

Ivan Ivanov vet att det kommer att ta tid, men ser ändå en romsk medborgarrättsrörelse växa fram. Ett nytt, brett europeiskt nätverk har bildats.”

Och läs också Johan Sjölanders blogginlägg ”Jag stöder Svenskt Näringslivs i deras julkampanj”.

Han avslutar med orden:

”Så därför ställer jag upp på Svenskt Näringslivs kampanj, och jag hoppas att de också är beredda att fortsätta korståget mot marknadsekonomins verkliga fiender. Jag är alla gånger med.

Men först ska jag ut och bränna ner några kolonilotter. Vi ses på barrikaderna!”

PS. Mer om ledaren "Nu ger jag upp!". Recension av Naomi Kleins "Chockdoktrinen". Enligt senaste konsumtionsrapporten 2008 från Göteborgs universitet visar sig närmast klichéartade skillnader mellan män och kvinnor. Männen lägger 62 % mer pengar på bilen än kvinnor och 70 % mindre på personlig hygien!! :-) Kvinnornas konsumtion i sin tur väcker misstankar om en utbredd utseendefixering.

Mansforskaren Lars Jalmert på Stockholms universitet tycker att rapporten ger en rätt nedslående bild av det samhälle vi lever i. Han tror att de stora skillnaderna i vår konsumtion bland annat beror på att företagen som utvecklar, säljer och marknadsför varor tjänar pengar på att utgå från den gamla könsmaktsordningen.

PPS. Läs också om DN:s nya söndagsbilaga (jag har dock inte sett den). Det var av en liknande anledning jag sa upp prenumerationen på ICA-kuriren; för att det kändes som om den började hylla att det inte är fult att drömma om lyx eller heller inte att lyxa till det. Vilket man väl kan (unna sig saker ibland och verligen ha det skönt, vilket vi kanske skulle göra mycket mer än vi gör, men detta sköna och "lyxiga" kanske handlar om andra saker?), men det var något jag reagerade emot... Så det bara stod mig upp i halsen.