Om Sicko och partiledardullen...

Helle Klein med den jättebra ledaren ”Slaget om sjukvården” om Michael Moores film "Sicko". Josefin Brink om partiledardebatten mellan Sahlin och Reinfeldt igårkväll. Om att ha en "folklig" framtoning... Tänkte på det när jag såg Filippa Reinfeldt hos Babben i lördags... Brink skriver bland annat:

"Min första tanke efter gårdagens duell mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt var att medieträning måste förbjudas. Tonfall, uttryck, små exempel ur 'vanligt folks' vardag, slipsen, klänningen..."

En kommentator hos "Alliansfritt Sverige" apropå vårdval:

”Som sköterska så kan jag bara säga att gårdagens debatt var ett nytt stolpskott i Sveriges historia. Privata vårdföretag till penningstinna försäkringstagare? En minister som sa nej samtidigt som denna minister menade ja?.

Öppna ytterdörren och ge er ut och prata med folk och ta reda på hur de mår i stan och stugorna på landet.Där gäller inga fina tabeller utan verkligheten.”

Arne Kjörnsberg om ”Regering med lögner i bagaget”. Han skriver bland annat:

”…Olof Palme [se PalmeCenter.se och Olofpalme.org – Olof Palme’s archive]. Han sade ofta ungefär så här. (Citerat ur minnet) ’Jag är övertygad om att även den som har det väldigt bra ekonomiskt av egenintresse, om inte annat, inser vikten av solidaritet. För han eller hon inser att ökade klyftor leder till sociala motsättningar som blir ett problem för hela samhället även för de ekonomiskt besuttna.’ Så långt Olof Palme.

Vi kan också lyssna till Tage Erlander och minnas hans ord som han så ofta upprepade.

’Adelsmärket på en god politiker är att han eller hon inte sticker upp fingret i luften och känner hur det blåser. Han eller hon sätter sig i stället med sina kamrater och resonerar om vad som är riktigt, rättvist och rättfärdigt. Sedan går man ut tillsammans och bildar opinion för det man kommit fram till.’”

En Charlotte hos ”Ett hjärta RÖTT”:

”De där beskyllningarna att man tänker för mycket med hjärtat, tar saker personligt osv, de får jag också ibland från högerliberala personer som tror sig vara någon slags fritt svävande medvetanden med örnblick. Men nå, även om de själva ofta tycks mer känslostyrda än vad de är medvetna om så sätter det ju litegrann fingret på vad som är det största problemet med högerpolitik: hjärtlösheten [min kursivering].”

---

Tillägg 9 oktober: Hittade denna kommentar (som jag hade sparad sedan 6 oktober) på samma tema som Charlottes svar ovan

"Är inte politik känslor? Är politik enbart lagstiftning? Shit alltså**Då har jag missat hela poängen. Jag har analyserat tal på retorikkurser och det var känslor överallt. Logos och patos [pathos]. Det var inte logosdelen som uppviglade massorna utan patosdelen. Logos talar till den ena hjärnhalvan och patos till den andra. Om du bara talar till den ena anses du vara torr o tråkig och ingen lyssnar på dig. Är väl därför många extremliberaler är så otroligt torra och intetsägande att prata med. Inga man direkt festar med en fredagkväll. De tror att livets uppkomst blev till p.g.a logiska beslut.

Kaosteorin?? Relativitetsteorin? Jag tycker synd om dem som saknar förmåga till känslor. Självklart är politik både logos/patos. Att förneka patos är att förneka halva människan. är väl det extremliberaler gör…Att den stackars mannen i Sickofilmen tvingades välja vilket finger han hade råd att sy fast anses som snyfthistorier o propaganda. Inget medlidande va?? NÄÄ* Jäkla snygga läkare de hade på Kuba förresten. jag vet, landet e diktatur men vilka människor” PATOS-_människor."

Kolla här om Bamse och det sociala patoset!! I NE:s ordbok står det om "patos":

"stark, lidelsefull känsla som vanligtvis tar sig högstämda uttryck"

Ordet finns historiskt belagt redan 1785 och kommer från det grekiska "pathos". Jfr med antipati, homeopati, patetisk, patologi, sympati, telepati - och förstås empati. Se också ethos. I artikeln om empati hittade jag följande:

"Empathy and autism spectrum disorders

A common source of confusion in analyzing the interactions between empathy and autism spectrum disorders (ASD) is that the apparent lack of empathy may mask at least two other underlying causes:

· Excessive sensitivity or "overwhelm," may be a cause of early learned suppression.

· Failure to demonstrate empathy can arise from inability (or not knowing how) to express empathy to others, as opposed to difficulty feeling it. internally.

The former of these is cited by Phoebe Caldwell, an author on ASD, who writes:

What is clear is that, while people on the spectrum may not respond easily to external gestures/sounds, they do respond most readily if the initiative they witness is already part of their repertoire. This points to the selective use of incoming information rather than absence of recognition. It would appear that people with autism are actually rather good at recognition and imitation if the action they perceive is one that has meaning and significance for their brains.

As regards the failure of empathetic response, it would appear that at least some people with autism are oversensitive to the feelings of others rather than immune to them, but cannot handle the painful feed-back that this initiates in the body, and have therefore learnt to suppress this facility. /.../

With these possible exceptions noted, it would be grossly misleading to infer that individuals with ASD's are generally exceptional empathizers when, quite to the contrary, research indicates the reverse. Research suggests that many ASD individuals have a lack of theory of mind (ToM) and alexithymia (85% of those with ASD's have alexithymia), both of which conditions involve severe deficits in the individual's ability to be empathetically attuned to others. Alexithymia involves not just the inability to express emotions, but specifically the inability to identify emotional states in self or others^"

Och kommer att tänka på detta!! Apropå autism...

Kolla detta om "Sicko". Och Ulf Bjereld om ”Rent spel. Ewa Björlingaffären och rugby.”

Tips om blogginlägg...

Biologen Erik Svensson om miljön och hur högerdebattörer resonerar, kolla det här och det här inlägget.

Göran Greider om varför staten bör äga företag (med 45 kommentarer när jag nu länkar detta). Johan Sjölander om sjukvård och marknaden, ”Marknaden leder till byråkrati och ohälsa.”. Kaj Raving om vårdnadsbidraget, samt en intressant kommentar till detta inlägg.

Åsa Petersen om fusk och fusk. Och slutligen: Nätverk för gemensam välfärd.

Things I have thrown down in my diary recently…

Even on a political level: perpetrators play on shame feelings in the victim or the victims!? Leaders that are sound/sounder don’t have to play on such things in people???

Further; insight isn’t enough to change a behavior… Experiencing something that sounds alarming to the amygdale… But what it is about; I mean I can imagine and interpret the possible events that are underlying… Jenson writes that if you rewrite your story/history the failure will be inevitable. Then I am not really open to what it’s really about!? I invent a truth that protects me against the real truth, or that's the risk??

And the alarm can be about all unprocessed things? Things that are triggered more or less? Instead you should need to, or try to, meet the fear more “unprejudiced” (probably not easy at all and feeling almost impossible? Probably feeling extremely scary?).

If the child had been allowed to react adequately with fear, anger, rebellion etc. and got an opportunity to process what she/he experienced, difficult, painful events (which the grown up maybe didn’t think was difficult or even painful), if she/he got an opportunity to express what she felt, and got help with that, including see who was failing, then she/he shouldn’t have had to suppress less things??

Addition in the evening: if already the baby had been allowed to express feelings and needs (anger, fear etc.), without making her/his mom feeling as a lousy mother, or maybe making her angry... Or without making her/his father angry, irritated etc....

Addition September 28: who had the responsibility for whom? For her/his feelings and needs? Actually? And who should have responsibility for the other part? On whom was it and should it be possible to put demands? And on whom not?

Why should (and still shall) the children have to understand someone that maybe ever tried to understand himself or never showed hardly any fingertip-feelings towards others (and least children)? Where the understanding wasn't mutual...

Neoliberals (also confessing to the objectivism) what are their needs about? Are they perverted needs? Do they allow others to exist? To coexist? Really?

Especially when these needs are "exercised" on behalf of others!!?? is that a sign of not perverted needs? But struck me; these unfulfilled needs (and the following egoism) can't it be hidden and "disguised" under a mask of good behavior and good manners?? As our foreign minister's??? Arrogantly floating on top of everything, not seeing himself forced to answer questions he doesn't like?? (and what is that a sign of too? Abuse of power? Now he has the power, so he can allow himself this, and do it very arrogantly??? What people's feelings and reactions? Over injustices and strange things?).

Back to childhood: the children were taught to be really, really good, even this wasn't necessarily outspoken:

"If you are (I am) really, really good and don't have any demands (i.e. becomes entirely invisible, in a way, and in others ways not, because the child wasn't allowed to put her/his light under the bushel either!! Talk about contradictions!? Confusing??) - then!!"

The false hope strengthened!! Including denial of needs (natural, original, underlying, adequate and completely justified childhood needs, not only of food, cloths and shelter)...

The child had to protect her/his mom, had to

"think of mom!!"

So whose needs was it about actually??? The children's or the grown ups (and not only the mom's but also the dad's)? But who has and should have responsibility for a grown up? In first hand she/he her/himself and secondly another grown up - shouldn't it??

Vilka integritet gäller för…

... och vilka den inte gäller för!? Kolla denna krönika av Åsa Petersén...

---

Tillägg 10:25:

De med jobb gynnas inte heller av att sättas under press och hot!! Ingen vinner i längden på den politik som förs!? Eller ganska få ”vinner" på denna egoismens politik” (vad "vinner" "vinnarna"?)!

Individuell lön infördes för drygt 15 år sedan hos oss (hade vi gjort ett sämre jobb innan individuell lön, som sades skulle utgöra en drivkraft för att prestera bättre och att vi som jobbade hårt skulle bli premierade, en grupp jag tillhörde. Vilka behöver sådana morötter?)…

Samtidigt betonades att vi skulle samarbeta (som om vi inte gjort det tidigare?). Även inom offentlig verksamhet pratades om lojalitet gentemot arbetsgivaren (som om vi inte varit lojala motarbetsgivaren och kanske litet för mycket också)!!!

Jag är ganska ironisk...

Se Göran Greider i dagens ledare, liksom Robert Sundbergs.

---

Tillägg 13:30: Och det här pratet om lojalitet- var det för att tysta ner oss? Vilket var hur vi upplevde det mer eller mindre medvetet... Tystnaden sänkte sig över arbetsplatser, inte bara på privata... Det blev helt enkelt lägre i tak. Så lågt att man knappt kunde andas, så upplevde jag det. Och jag märkte detta högst påtagligt när jag gick en 20-poängsutbildning i Stckholm under ett läsår (för att inte avlida av brist på näring och syre) när jag träffade andra kolleger. Hur mycket friare de var än jag och mina kolleger och hur mycket öppnare det var där... Plötsligt gick det att andas!!!! Frisk luft! Och jag fick också näring på en massa andra sätt. Passionen och intresset för yrket, för det vi/jag gör...

Under krisåren på 90-talet tillsatte man också chefer med hårda nypor?? Vad åstadkom de och har de åstadkommit? Och/eller chefer som man upplevde man skulle kunna styra?!

I samband med detta sjönk kreativiteten drastiskt...Kanske inte på stört, men på sikt har det fått den effekten... Och många har en massa uppdämt, som de inte vågat ta upp eller ge utlopp för!!? Vilka effekter kan detta ge i slutänden? Så hur mycket har man egentligen sparat för samhället? Och vad kan detta komma att kosta, om man helt bortser från det ekonomiska (men ekonomiskt också, inte minst för enskilda)??

Och detta med individuell lön innebar till en början för oss att kvinnorna genomgående låg lägre i lön än tror jag ALLA män. En kvinnlig kollega råkade då i första hälften av 90-talet få se lönelista och konstaterade detta. Vad detta skapade...

Dessutom så är det kvinnorna generellt som är och varit de mest aktiva på denna arbetsplats, som sett till att verksamheter gått runt! Att det blivit konserter t.ex.!! Att det funnits elever till dessa, inkl. att det fungerat organisatoriskt!

Sedan tror jag att det är fler kvinnor som fortbildat sig och kanske har de gedignaste utbildningarna (somliga flera inom vårt ämnesområde), men, visst, många lever på sin examen år ut och år in. Men det är deras sak tycker jag personligen... Vill inte moralisera över det... Är deras ansvar.

Desutom hade nyutbildade (män företrädesvis som kunde förhandla för sig) högre lön än kvinnor som jobbat mer än 15 år längre...

Vad allt detta orsakade... Ledsnad, undran, ilska? Som man inte fick visa... Och så stod vår chef på en arbetsplatsträff och sa att han inte ville ha korridorsnack! Jag reagerade instinktivt, tyckte och tycker att detta sades i avsaknad av förmåga från chefen ifråga att skapa högt i tak... Arbetsplatsen polariserades!! (den polarisering vi nu ser mer och mer; nationellt och internationellt??)...

Nu är nog detta rättat till (med lönerna), men som sagt, vad har det hunnit resultera i?? Det som sopades under mattan, försvann det? Man brukar säga "det som göms i snö..."

Och detta med individuell lön kräver verkligen av chefen att hon/han kan motivera sina beslut!!! Hur många kan det egentligen? Eller tillräckligt bra?

Och de här utvecklingssamtalen ska vi inte prata om...

Och detta med integritet funderade jag vidare på medan jag förflyttade mig mellan skolor idag; om respekt för både anställdas OCH avnämares (i vårt fall elevers) integritet!!! Vi har inte rätt att klampa in och det är också tveksamt om vi har kompetens heller (kanske varken på ena eller andra sättet) för att gå in som vare sig terpeuter eller socialtjänstemän... Men vi kan nog vara oerhört viktiga som vuxna eftersom vi ofta har en litet ovanlig kontakt med barn och ungdomar, så nära och i flera fall under många år...

---

PS. Reallönen för de kolleger som nu är pensionärer var mycket (??) bättre än den vi har... De levde lugnare och hade en högre status än vi har (trots att vi troligen är betydligt bättre utbildade än de var rent generellt)...

---

PPS. Det där med att bita ihop... Funderade vidare på detta när jag förflytade mig till den sista skolan för veckan, för det sista passet före helgen. Efter att också ha träffat en kvinnlig kollega däremellan innan lunch, som hävde ur sig hur trött och less hon var - arg! Från botten i magen kom den ilskan (dvs. från det som sångare kallar "stödet").

Den manlige chefen sa till kvinna som var sjukskriven på möte på försäkringskassan att hon väl fick bita ihop litet!! Vilket nog var exakt vad denna kvinna gjort!! Jobbat och stått i och gjort allt hon tagit på sig, dittills med färre sjukdagar än handens tio fingrar, efter mellan femton och tjugo arbetsår (på en och samma arbetsplats). Han hade nog inga ingen fingertoppskänsla alls! Helt kall, ingen medkänsla eller inlevelseförmåga!! Där var inte IQ och EQ i balans!! Och tjänstemannen (-kvinnan) på FK sa inte flaska... (det var någon som trodde att denna chef nog var rädd för starka kvinnor...)

Och det är nog också just att många biter ihop och bitit ihop som resulterat i en hel del sjuklighet, i form av utmattning och utmattningsdepressioner... Och kanske också explosioner!

Eter sju år på denna arbetsplats med denne manlige chef var arbetsmiljön så dålig, så allt annat kändes bättre för oss anställda... Men vi fick fler sjukskrivna... De fortsätter att komma nu, nästan tio år sedan han slutade.

Den nya chefen kunde knappast bli sämre (trodde hon inte själv heller? Hade hon sökt om vi haft en riktigt bra chef innan?), en kvinna, fortsatte i nästan liknande stil...

Bland mycket annat så ringde hon upp sjukskrivande läkare till en sjukskriven för att höra med denna läkare hur hon skulle kommunicera med den sjukskrivna! Ho verkade inte fundera i de tankebanorna att hon möjligen kunde vara delaktig i den sjukskrivnas ovilja att prata med henne? Och vari denna bottnade? Om den möjligen bottnade i något?

Här gällde ingen tystnadsplikt - heller!! Till saken hör att sjukskrivande läkare inte har skyldighet att skriva diagnos i sjukintyg till arbetsplatsen, som man ju förstås måste till försäkringskassan... Och att ringa till läkaren ovanför huvudet dessutom på sjukskrivna... Tala om omdöme - ett oerhört dåligt! Och maktmissbruk?? Och det handlade inte bara om dåligt omsdöme, utan hennes beteende var ju också oerhört kränkande! Och, vaddå, respekt för integritet? Dvs. att verkligen visa respekt för en annan individ!! Dennes känslor och reaktioner...
Oj, vad jag behövde få häva ur mig!!??

Jo, de här sakerna som sopats under mattan ligger där och gror!!??

Sista tråden för dagens funderingar under alla förflyttningar mellan arbetsställen avslutande dagen med att kompa i nästan två timmar, dvs. måsta fokusera och koncentrera sig efter en hel arbetsvecka där det ofta handlar om att kasta sig mellan uppgiter utan någon ställtid alls!

Funderade på detta md destruktivt beteende av olika sorter... Även sådant som man kanske själv är medveten om... Eller halvt medveten om. Föds man med dessa? Föds man trots allt med drifter som man måste lära sig att hantera och kontrollera?? För är det inte det kanske all terapi handlar om?

Att man ska bli medveten om dessa beteenden (destruktiva och/eller självdestruktiva), om sina dåliga känslor och liknande? Och när man väl blivit medveten är nästa steg att ändra dessa beteenden, acceptera sin felaktiga, dåliga känslor och bete sig på motsatt sätt, tänka annorlunda osv.

Tror inte terapeuter att dessa är medfödda, ligger i vår natur eller liknande, och av detta
följer att det vi kan göra är att lära oss hanskas med dem, bemästra dem etc!? Och den som inte lyckas med detta hur ses hon/han?? Han/hon visar ett sådant motstånd mot sanningen, mot att erkänna sin dålighet (hur mycket denna person än har lidit av just självklander i sitt liv dittills!! Och vilka är det egentligen som frivilligt uppsöker terapeut och framförallt vilka skulle aldrig i världen komma på en sådan tanke överhvudtaget?? Och vilka är det som egentligen kanske skulle behöva ifrågasätta sig själva mest???)...

Eftersom detta verkar vara den enda vägen för de flesta (??) terapeuter, även om de kanske i förstone hävdar något annat, så handlar terapi om att (duktigt) kontrollera sig!! (men tänk om det är det som har varit ett enormt problem!!?? Och förresten: menar inte terapeuter att somliga klienter är FÖR kontrollerade också!??? Så klienten ska liksom bli lagom kontrollerad på något vis?? Tala om spontanitet och frihet!!?? Ingmar Bergman pratade om mikrosekunden mellan impuls och en "spontan" rektion... Var det barnet som måste checka upp snabbt som ögat om han/hon vågade följa sin spontana känsla och reaktion?? Och detta kan utvecklas så till fulländning att ingen märker det, för det hade kanske också orsakat ett raseriutbrott; om barnet var osäkert och hämmat!?? Och till slut kan kanske detta beteende också bli så införlivat i en individ att han/hon själv knappt läger märke till det?)

Efter mitt prat med min kvinnliga kollega idag kom jag också att tänka på detta med positivt tänkande... Ibland är livet sådant att man lätt kan hålla sig för skratt!? Och vad kan kraven på positivt tänkande vara/innebära? Inte minst om detta kommer från en med mer makt än en annan? Som om chefen skaffar in böcker om positivt tänkande, t.ex. någon av Kay Pollacks... Och delar ut till folk, hur "välmenande" det kanske än är...

Hur är det med en chef som kanske inte vill se verkligheten som den är, en verklighet med alla nyanser, eller om inte alla, så med i alla fall några?

Negativa känslor ska helt suddas ut (överallt, i terapirummet, i arbetslivet, privat osv.)!? Ja, de är "litet" förbjudna (eller ganska mycket)!?

Men helt klart så kan det kanske bli "för mycket" pessimism!? När allt bara är nattsvart? Fast varför är det nattsvart? Nu spånar jag hej vilt, om man tillät det på ett helt annat sätt än vi kanske göra, skulle man kanske hjälpa deprimerade bättre? Om vi ville och kunde lyssna till det de hade att berätta? Och varför kan eller vill vi i allmänhet inte det?

Jo, det där att ta ALLA känslor på allvar... Som i den där artikeln jag länkade till (även om jag kan tycka att de med väldigt fina ord ibland kan verka hycklande i alla sina fina ord)...

Och liksom tillåta alla känslor... Men det är en annan sak att leva ut dessa känslor!??

"Pratade" med vän om detta med oro; att den kan vara en förberedelse för något och kanske en bättre än den som aldrig oroar sig, utan bara skjuter ifrån sig saker...

Jo, men det skriver t.ex. både Bosch och Jenson om; i samband med olika försvar och olika individers benägenhet att använda olika försvar!!?? Om de som verkar socialt anpassade och balanserade, som egentligen aldrig har några problem... Det som dock är mysko med dem (eller vissa av dem?!) är om de har svårt med nära relationer... Även med dem som de borde vara öppna mot och nära, som maka/make... Och ofta är det en man som använder detta försvar (men det finns kvinnor som använder det också!!! Viktigt att vara medveten om det!).

Dessa använder troligen det försvar som Bosch kallar falsk makt förekande av behov!! Genom att förneka sina behov så får individen en illusion av att ha kontroll och makt, över sitt liv och över förhållanden kanske osv... Och ger illusionen a att vara oerhört välbalanserad och anpassad kanske!! Problemfri! Lättsam...

Kommer också att tänka på ett annat försvar: falsk makt vrede!! En man/pappa som får ett vredesutbrott, okontrollerat! (han behöver en syndabock att ösa sin vrede och sina frustrationer över. Och när en klient i terapi uppmuntras att ge luft åt sin vrede i vardagen, utanför terapirummet - kan inte det innebära att man riskerar lufta sin vrede mot symboler? Just de där tidiga känslorna är ofta så starka och liksom svåra att kontrollera och det som triggas igång känns som om det verligen hanldar om här och nu. Ja, symboler kan handla, handlar, enbart om gammal barndomsverklighet! Och om man riktar sin vrede mot symboler/syndabockar så kan inget lösas upp... Det är bara om man riktar vreden mot dem som verkligen gjorde en ila då som kan lösa upp... Dvs. är inte risken att denna uppmaning istället stärker något som faktiskt är ett försvar?? Och att klienten istället fjärmar sig från sin sanning? Men kanske är de här uppgörelserna lättare för både terapeuten och klienten!??? För då undviker man att ha de här uppgörelserna med de individer som åsamkade en de trauman som aldrig blev beabetade då och nu fortfarande spökar och orsakar en massa problem i ens liv! Och terapeuter är livrädda för att ens symboliskt anklaga sina egna föräldrar, i klientens föräldrar??? Men hjälper detta i grund och botten någon, har det egentligen någonsin hjälpt någon enda en?).

Genom vreden känner den vuxne att han/hon har makt och känner sig stark (men kvinnor kan också använda detta försvar: få ett utbrott... Har jag en sådan chef? Som kan få utbrott så det bara viner om öronen och vara direkt elak och totalt okänslig, men precis som hos fadern då långt tillbaka, så blåser det över och är glömt! För honom/henne, men inte för den som råkat ut för utbrottet! Det skulle aldrig falla honom/henne in att ta upp det i efterhand och be om ursäkt! Aldrig! För han/hon är så tjockhudad och okänslig och anser själv att detta inte var något problem och att denandra också lagt det på hylla, utan minsta reflektion eller tror kanske att alla andra reagerar så - stryker ett streck över saker!!?? Och då var/är det inget problem för någon annan heller?!) ...

Individen med falskmakt försvar har svårt att tillåta sig att vara mänsklig för att uttrycka det på ren svenska, dvs. erkänna sina begränsningar och svaghet... Dvs. visa och framförallt själv känna sårbarhet... Det hjälp- och maktlösa barnet han/hon en gång var, som han/hon absolut inte vill komma i kontakt med (även om denna indivd säger att hon aldrig gillat sin mamma!). Menar Bosch och Jenson. Klarar inte att utsätta sig för dessa känslor alls. Kruxet för dem med dessa försvar är att våga utsätta sig för detta - och inte minst vara säker på att hjäparen (vem det nu än är; terapeut, partner ed.) inte utnyttjar denna sårbarhet. Något som gäller för alla i terapi ju i och för sig...

Och denna rädsla kan nog ha visst fog... Det finns nog många skadade som kanske gärna tar på sig rollen som den starke/starka... Och kan komma att missbruka/utnyttja en i svår nöd... Utan att kanske någon märker det, varken klient eller terapeut, de spelar bara de roller de lärt sig tidigt och terapeuten har inte bearbetat sitt eller fått lära sig om dessa mekanismer, att verkligen se dem, dvs. båda regredierar faktiskt, inte bara klienten, utan också terapeuten (det som Miller skriver om i "Vägar i livet"). Detta som gör Miller kritisk till regressionsterapi!?

Och det är sådant gaslighting handlar om??? Inte alltid medveten manipulation, men effekterna kan bli stora, svåra, skadliga, ödesdigra... Vare sig manipultionen är medveten, omedveten eller någonstans däremellan.

Ja, vad handlar behov av makt om?? Att slippa uppleva den där makt- och hjälplösheten igen? Men vuxna är normalt inte alls så makt- eller hjälplösa som barnet en gång. Är inte så utlämnde som det lilla och riktigt lilla barnet och som en människoindivid är under en lång period i början av dess liv... Även om den vuxne kan känna något helt annat och uppleva detta som helt verkligt och existerande...

Tillägg 22 september: Förstärkning av det ursprungliga försvaret dvs. att klandra sig själv, det försvar barnet använde för att överleva; att det själv var skuld och orsak till det den upplevde - det mycken terapi går ut på!!? Och försvaret förnekande av behov förstärks också ofta i terapi!?

Collective repression and denial/kollektiv bortträngning och förnekande...

I react a lot on phenomena today in the world, and wonder over them... People who if not praise greed, but not far from!! How are they constituted? What have they experienced? What do they have in their backpacks? And how can people be totally cold, be so totally arrogant, and don't care or give a damn about things?? Float on top of everything?

Do we see, everywhere around us, childhood needs that grown up people are trying to meet in a lot of different manners? Causing a lot of harm, bigger or smaller, and some not visible right away?? Things few of us see at all, thinking

"This is how life is"?

Which it perhaps doesn't have to be at all?? But we never get the opportunity to see this??

When I searched for something else in Bosch' book I found this (page 49-50):

"Collective Repression and Denial.
Since most of us have had to repress our childhood pain; we are not able to understand what childhood needs really are. Most of us believe that physical needs are the only real survival needs, and that meeting emotional needs is not vital. This is a mistake. In order to survive emotional needs should be met. When they are not, it is only thanks to our ability to repress the truth that our emotional needs will never be met, that we can secure our survival. Since almost all of us have had to do this, our society is in what could be termed as a state of collective Repression and Denial of the truth about childhood. As a consequence, the effects this has on individual lives, society, and ultimately the world we live in, are also repressed and denied.

The effects of repressing and denying the truth about childhood suffering are manifold. On a global level we see wars, poverty, hunger, environmental pollution fueled by greed and hatred. On a societal level we see the suffering of millions due to emotional pain, addictions and crime. On a family/individual level we see suffering because so few of us are able to maintain loving relationships [true] and many are lonely [also true]. And then at the end, or beginning of all, there is the child. The child that is born innocently into this world but whom can only survive the pain inflicted on her by repressing the terrible truth. The terrible truth which is hidden within the privacy of our family and the home, and of which so few are aware. And so we allow the destructive cycle to go on and on and on, without knowing what we do."

---

The following linked article is about hate-bloggers and humiliation-TV (though in Swedish). Thus on the theme above, about people I don't understand...

But... I can get quite angry myself when I read and see things... And really hate??? Feel hate? And anger and fury? Not many would perhaps believe that if they saw me?? But there are hot, boiling feelings in me, yes... Hmmm... And sometimes I feel extremely provoked when I read how people view things and the world... Get worried and scared and feel threatened... By the way see this posting from psycho-history list about Reality-TV, which is on a similar theme as that about humiliation-TV.

---

Läs Henry Bronett om hatbloggare och förnedrings-tv. Och Lotta Gröning om att regeringen sviker de sjukskrivna.

---

Översättning kommer av texten ovan...

Election in Norway …

It has been election in Norway this weekend. I got tips about two articles about this. One with the heading “The young, poor and powerless doesn’t go to the election” and the other “The powerlessness's policy”.

Almost half of those which are authorized to vote will sit home on the election, and not vote. Those which use their rights to vote are the ones that experience that they have power in their lives and existences in other circumstances says a teacher Karl-Fredrik Tangen at the university in Oslo.

These which don’t vote are first and foremost young people, and people in the bottom of the status hierarchy.

- I think the ones that experience and feel powerlessness generally in the life see politics as a sort of extension of that powerlessness. Not as a tool for making things better.

The participation in election is higher in the rich west than the poor east in Oslo.

-The ones participating in elections are the persons that experience they have control and power over their existence and life in other circumstances too!

Powerlessness can be one part of the explanation to low participation in elections.

-There will always be a group of people that feels powerlessness and feel that they are closed out from the collective project. Trust to the parties in Norway is generally low. People experience there is too much of “horse-dealing” in policy!

A woman says that she thinks that Tangen is right when he says that he thinks those which experiences powerlessness in life experience policy as an extension of that powerlessness. It's no idea anyway!

-I have so many experiences of outsiderness. I have been pestered again and again by helpers as social workers and psychologists. I have taken the bad treatment as “proofs” that I’m not a lovable human being. I haven’t met the trust from these which represents the society.

Therefore I didn’t understand why one suddenly should trust me the years when there is an election either. There was something that didn’t go together. I felt I would like to send my election-card in asking to be declared incapable of managing my own affairs (radically), so things would be put together better, so to say. As I once wanted to be an animal, not a child.

Extreme powerlessness makes one feel nothing worth. And this feeling can be dangerous, even for the society – when people don’t have anything to loose. To prevent powerlessness is politics for me.

I agree! It’s horrible when one feel like that!!!

But, yes, I think it can be like this:

-Is there any idea to vote at all?? I can’t influence or make any changes in any case…

Is this the small child, the small power and helpless child? That felt it had no influence or power whatsoever over the state of affairs? The childhood state or child consciousness? As Bosch describe!! The individuals self esteem and strength has been beaten out of him/her, he/she has been treated with so little respect?

And who are the ones that speak up in society?? And make their voices heard?? In what way do they do this then??

It’s the same in Sweden I think. And in other parts of the world it sounds…

Contempt for the little human being...

Before I go to bed (I was thinking about phenomena in society and the whole world it seems): I read something this morning that made me throw these words down before I went to work, for a long day there, with three meetings, which didn’t make me less angry… And made me really tired. I said to a female colleague after these meetings, when she went with me in my car to the school where we should finish the days with pupils, that I should need being free after our meetings.

Because usually I am so tired after them because of all storms of emotions! Phew! She sighed, and looked even more tired than I felt… But she is older, near retirement age… The colleagues that got retired 15 years ago were much sprier than I think we will be when we reach that age…

Our last meeting our director of study held. He got a question (or a couple!! :-)) and he answered in a way I think sounds really as politicians!! Talking around things, not answering directly! I got even more tired. I just drop my cheek (literally too?? Not so beautiful! I can assure!) in astonishment. And want to scream.

“But hello!!!”

My whole body is reacting?

Now to what I wrote:

“Contempt for the little human being (the small human being inside). But one doesn’t have to be aware that one actually is. That one is lacking the ability for compassion.

One simply doesn’t know of anything else. If one has never experienced these feelings or emotions consciously, of empathy or compassion, of seeing another human being, one doesn’t know that one is lacking that ability. That one is lacking something. For instance emotional abilities, and which emotional abilities??”

Probably do we all suffer from this, but in different degrees and some also in a less harmful way than others. Some are extremely thick skinned others less? And some aren't aware at all that they are thick skinned!? Maybe the most thick skinned denies their thick-skinnedness the most or even entirely? Even to themselves...

In a couple of blogs Naomi Klein's new book is mentioned. See her home site, and about the book. I referred to this book and to John Berger (which has mentioned this book in an artcile I referred to by him, translated to Swedish) in a couple of blogposts.

English word of today "spry" which means "pigg" in Swedish.

---

And in the bottom (addition September 11): the way we raise children, and have been raising them...

With an authoritarian father-figure on top (in some cases this figure can also be a totalitarian and strict mother I guess)?? Whom we shall obey... The ones that obey are being rewarded, the disobedient punished (writing this I came to think about what Miller writes about Abraham!! How he sacrificed his son Isak and how the sons have been sent out in war, bigger and smaller wars, by their fathers for a high cause!! To fight for something "worthy"! To fight for and protect a belief, notion or idea? Which the men can go into death for! Not wanting to loose any illusions? While women have been standing beside, and not being able to intervene, power and helplessly. Why power and helpless?).

I got a tip about an article I think I want to write about... Ideas about how the "family" (in form of the society, a whole country, and even on micro-levels) shall be led!!!

Costs for a war - in money...

Costs for the Iraqi war on this site. Here you can compare these costs with the costs of Public Housing, Public Education, Pre-schools, Children's health and College Scholarships. The national priorities of US? And the costs in suffering for a lot of people are?

More about karma (and positive thinking)...

Struck me this morning about a filmmaker here who has written books about choosing gladness... He means that his meetings with other people in adult life that has caused him a lot of trouble, maybe great trouble and where he maybe even has been hurt has been there for him to learn... So he is grateful for what he has experienced.

I also know of a (female) boss (entirely new on her post) who said to one of her employees which confided to her how she had had it with their former boss (the new boss and the emplyee had been colleagues under this former boss), rejectingly, insensitively, cynically and quite arrogantly (she had recently read one of this filmmakers books recently and referred to it):

"Maybe you need to meet such people to learn..."

Yes, this employee needed to learn something? Undoubtedly! But what? Exactly? Did this new boss know exactly what had happened (did she care about it? Did she give a damn about it? Now she had the power to push this woman down! And used it!)? Did she know what this person had been exposed to more specifically? Did she want to hear it? Or was it swept under the rug (has many things been swept under the rug at this workplace? Wondering quite ironically. But that's another topic).

And on top; this boss also had had great problems with this former boss too (at least in the end, before he left this work-place; she was desperate and felt AWFUL), and the one now confiding also thought this would be a relief to the new boss to hear...

You need to be punished, but you are not told specifically for what!!

These ideas are very convenient today (seen generally too, and politically); that there are experiences you need to go through to learn... Cynically, arrogantly... But the power isn't forced to tell anyone for what you are going to be punished, and what exactly that it is wrong...

Can this be power abuse I ask quietly? And isn't this extremely authoritarian - AND totalitarian?? And a lot more...

And by the way, something struck me, now something quite personal, that I have changed enormously!!! From being a person that didn't express what she thought, saw, felt, understood, to one that does... Does much more...

PS. Och här ett tips om vilka uttryck nymoralismen kan ta: kristenfundamentalist i Norge... Ett upprop (som man kan skriva på. Men jag skulle aldrig skriva på något dylikt) om att Barnombudsmannen i Norge bör anpassa sig till BIBELN (jag är övertygad om att Kristus och Gud tycker detta är bedrövligt - om de existerar!! Och allt annat än människokärlek. Rigid bibeltolkning, fundamentalism...)... Skrämmande... Och här initiativtagarens hemsida. Men denna person är extrem?

Förresten var det någon som i en blogg myntade begreppet "nybrutalism" om fenomen idag!!

-//-

We are seeing neomoralism and neobrutalism in society... Where you shall think positively and believe that everything you are exposed to has something to teach you!!! Ideas that are really convenient for politicians all over the world today it seems and feels!!?? Milton Friedman-ideas are forced upon us how much harm they even do to people and societies, because the theories and ideas always comes in first hand whatever the results even tell the economists (but they don't hear the reality even if it shouts at them)!! See Procrustes bed. And John Berger's essay...
Could you talk about cynicism too?

What they do is "for our own good"!!! We should be extremely grateful!!

Repressed terror for a father…

See this readers’ letter about "Fear for death". Recently there was an interview with Ingmar Bergman and Erland Josephson and they spoke about the fear for death... Bergman has written about a violent father...

And Alice Miller for instance has written that this fear can be so suppressed you aren't even aware of it!!! Yes, fear most often is??

And all these people with this suppressed fear what do they do in this society? In this world? What do they create? They are beating their breasts in all their own excellence and splendid qualities over their own excellency comparing to all weak people in this world? Weak people which haven't their own lives in control!!?? What is this called? Contempt for weakness!!??

And we have a lot of them in society today!! See all politicians around!!!

The blog "Do nothing day" wrote an excellent post yesterday about how people who are sick-paid are going to be treated in the future... I have no words for it. For what they are about to do!! (who is sick?)

In fact, before I read this blogpost a person here who this morning said something indignantly about this issue... It stood about it in the newspaper here namely...

I am about to post a blogpost about the ACE-study, more of what the Norwegian physician Anna Luise Kirkengen has written about it. They have found that these adverse childhood experiences are VERY COMMON!! So it isn't just a few that has been exposed to them! And on top the more than 17, 000 participants in this study comes from middle-class and have employments and health care insurances, so it isn't about people in the bottom of society which we prefer to think!!?? And look down on!!!?? Tap on their heads etc.

Ugh, for our government (and for many politicians, even on the left side...). How are they using their power?? Misusing it I would say frankly!!! What do they know actually?? They don't have to live under the conditions they are deciding others shall live under!! How is their contact with the grass-roots??

Angrily written a rainy morning... In the end of vacation...

Addition after a walk in the wood: It isn't the theories, ideas, methods that it's anything wrong with!!?? Kind of Prokustes bed!!?? Is this creativeness, sensitivity??? As the creatively working (hopefully, but sometimes I doubt about that too) it feels as our current government has no sensitivity or fantasy whatsoever! And they seem to be quite stupid too!!?? Anja labeled this post with obegripliga borgare, tankesörja, which in English would be something like "incomprehensible burghers, mess of thought" which it really is.

Some words/expressions came for me: authoritarian, totalitarian (you don't have to explain or motivate really)... What about openness, communication etc.?? Yes, "everything secret degenerates"!!!

“… nothing is safe that does not show it can bear discussion and publicity” and “The liberties of a people never were, nor ever will be, secure, when the
transactions of their rulers may be concealed from them”.

Isn’t it this that is called totalitarian and authoritarian?? Was it like this the small child was treated once? But the grown up doesn’t remember it or hasn’t access to the feelings connected with this? And one used the word cynical about those decisions... Cynical reactionism...

And very personal: you weren't allowed to get sad or angry... Even if you were differently treated, bad treated, humiliated... Need to pour things out I think...

Fler bloggar om detta med sjukskrivningarna: Annica Tiger, Ett hjärta RÖTT, Josefin Brink,…
Tillägg 12 augusti: Och här ytterligare ett (av en man!); Göran Greider i gårdagens ledare. Han skrev bland annat om att

"Moralisterna jublar..."

A strong feeling…

A strong feeling: the political editor-in-chief and leader-writer to the local newspaper (liberal) here and the paper itself feels old-mannishly (old-mannishly in a negative sense, “gubbig” in Swedish) authoritarian!!! This is entirely ok in the climate of the society today?? Tapping people on their heads!!??

And people like this!!! Or some does at least?? The ones for which this is familiar, but maybe not consciously experienced?

Does he behave as his father did once? I can’t help wonder very ironically and with suppressed anger and indignation.

Isn’t he what we would have said 15 years ago like a “mans-pig” (mansgris in Swedish)???

And I wonder how old he is actually, with an ironic smile… Maybe just a couple of years older than I??

Citat/quotations...

Några citat som jag tyckte var väldigt bra och tänkvärda från Arthur Silbers hemsida:

”Kunskap kommer alltid att härska över okunnighet; och ett folk som vill vara sina egna härskanden måste rusta sig själva med makten som kunskap ger” James Madison.

”Allt hemligt/dolt degenererar, även skipandet av rättvisa; ingenting är säkert/pålitligt som inte visar att det kan tåla diskussion och publicitet” Lord Acton.

”Friheterna hos ett folk var aldrig, och kommer aldrig att bli, säkra när transaktionerna hos dess styresmän/härskare kan döljas för dem” Patrick Henry.

-//-
Quotations I thought was very much worth reading from Arthur Silber’s home-site, which our politicians should think of (including all who have power of any kind):

"Knowledge will forever govern ignorance; and a people who mean to be their own governors must arm themselves with the power which knowledge gives." -- James Madison

"Every thing secret degenerates, even the administration of justice; nothing is safe that does not show it can bear discussion and publicity." -- Lord Acton

"The liberties of a people never were, nor ever will be, secure, when the transactions of their rulers may be concealed from them." -- Patrick Henry

From two essays by Arthur Silber/från två essäer av Arthur Silber...

Addition July 20: I am so grateful to what Arthur Silber has written, and I wish I was even better on English – it is a bit of a struggle to read for me, but worth that struggle!! And everything that is written on this blog views where my interests lies right now: what is chosen and what I am lifting forward. I want to underline. Where my interests lie just now, because later I would perhaps lift something else forward? Because when I reread texts, books etc. I suddenly see new things…

And, once again, I wish I could blog with music, share that too!! And I have understood (rightly I hope) that Arthur Silber is interested in music (opera)? Right now I am listening to music I would want to share, in fact one of our new hymns here with a text I like so much too! But my knowledge about technique is still very limited!??

From two of Arthur Silber’s Miller-essays;

“THE ROOTS OF HORROR: Instilling Obedience and Denial in Childhood” and “THE ROOTS OF HORROR: The Institutionalized Destruction of Innocence -- and of Life.”

I think he captures the current political and societal climate even here in Sweden!!! The media. The lack of civil courage I think. Which the articles I referred to today were, and are, about…

The physician Christina Doctare wrote about the topic civil courage and pointed out that the word courage, kurage in Swedish, is related to the French word Coeur, which means heart or hjärta in Swedish. So it is clear that civil courage has with heart to do, with having feelings, emotions, empathy!!??

I will probably try to make a sort of translation to Swedish of this text later...

Addition this evening:

"... this failure to pay attention to these issues and the stubborn refusal to acknowledge their demonstrable importance and explanatory power, are in themselves confirmatin of the crucial nature of these ideas."

“For the majority of people, certain identifications -- no matter how well-documented and how strongly proven -- are simply too dangerous to be countenanced. And thus the tragedy of world history is reenacted over and over, and into our own times /…/

Yet again, this reveals how deeply distorted our media coverage has become… /…/

…in our current cultural climate, people will do almost anything to distract themselves from the issues and the facts that ought to matter. The great majority of people spend almost all their time discussing issues about which it is close to impossible to obtain a complete version of the facts, issues which are largely irrelevant in any case -- when facts which are staring them in the face, and which carry unmistakably significant implications, are completely ignored /…/

…what could possibly explain this studied refusal to acknowledge what is staring one in the face? Why would so many people be so resistant to facing what is plainly right in front of them? And the majority of people will not even acknowledge the existence of this problem: they will not admit that they are ignoring a crucial topic that is lying in plain view.

Nonetheless, they are. When the world continues to hurtle to what may well be its destruction, and when people refuse to even acknowledge what is happening, you are witnessing a worldwide version of The Big Lie: the lie is so huge, that its very size prevents people from identifying what it is right there in front of them, screaming the fact of its existence in their face /…/

And I say that for the following reason: it is society's refusal to acknowledge the profound damage that is inflicted on innocent children in innumerable ways, every single day, that is the deepest root of most, if not all, of the evils that confront us today /…/

And that is the other part of this overwhelmingly significant and largely ignored problem -- this denial by almost all adults of the pain that was inflicted on them as children. This is the manner in which adults demonstrate how disconnected they are from their own pasts, how they deny and become dissociated from their own souls, and how they become so willing to pass on unthinking cruelty to children of the next generation.

And this is also why people are willing to cling to political beliefs and ideologies which lead to nothing but destruction and death, as we shall begin to see in the next parts of this series.”

“In her book, The Untouched Key, Alice Miller discusses the story of Abraham and Isaac at length. She had been looking for a jacket illustration for her earlier book, Thou Shalt Not Be Aware, and came across the Rembrandt painting which I suggested you look at. She notes that ‘the father's hand completely covers the son's face, obstructing his sight, his speech, even his breathing. The main concerns expressed in my book (victimization of the child, the Fourth Commandment admonishing us to honor our parents, and the blindness imposed on children by parents) seemed to find a central focus in Abraham's gesture.’ /…/

As I sat in the archive looking at the pictures, I suddenly saw in them the symbolic representation of our present situation. Inexorably, weapons are being produced for the obvious purpose of destroying the next generation. Yet those who are profiting from the production of these weapons, while enhancing their prestige and power, somehow manage not to think of this ultimate result. Like Abraham, they do not see what their hands are doing, and they devote their entire attention to fulfilling expectations from 'above,' at the same time ignoring their feelings. They learned to deny their feelings as children; how should they be able to regain the ability to feel now that they are fathers? It's too late for that. Their souls have become rigid, they have learned to adapt. They have also forgotten how to ask questions and how to listen to them. All their efforts are now directed toward creating a situation--war--in which their sons too will be unable to see and hear /…/

… the questions of the younger generation are silenced. To doubt the wisdom of the state is regarded as treason. Any discussion or consideration of alternative possibilities is eliminated at a single stroke /…/ The younger generation will march, sing songs, kill and be killed, and they will be under the impression that they are carrying out an extremely important mission. The state will indeed regard highly what they are doing and will reward them with medals of honor, but their souls--the childlike, living, feeling part of their personality--will be condemned to the utmost passivity /…/ For many years Alice Miller was a lone voice in the dark. Her message, devastatingly simple but with the kind of implications people refused to face, was considered far too controversial: violence towards children engenders a violent society.

Gradually, though, she has won wide acceptance around the world for her central theory that abuse runs in the family. The slapped child of one generation becomes the abuser of the next. Violence towards 'a bad child' may create a bad adult and eventually foster the creation of a bad society.

Her latest book, Paths Of Life, takes this argument still further, declaring that tyranny and totalitarianism are born in the nursery. Having studied some of the worst dictators known to the modern world - Hitler, Stalin, Mao and Ceaucescu - she says all four were systematically beaten throughout their childhood, and all denied the pain.

Dr Miller says: 'These men learned very early to glorify cruelty and to be able to justify it to themselves without remorse.' Crucially, they were also born into societies in which violence towards children was commonplace. In Hitler's case, for instance, harsh rearing of children was fashionable in Germany in the 1900s. So there is a causal connection between that practice and the terror unleashed 40 years later by so many willing executioners /…/

…why is it so hard not to smack a child? Why do people who wouldn't dream of striking their friends slap their children?
Her answer, equally straightforward, compels us to re-examine both our history as children and our roles as parents:
‘Beating children teaches short term obedience, but in the long term, only violence and anxiety.’

’As beaten children, we have to learn to forget our physical and psychic pain. This blocking out enables us to continue punishing our own children while we insist to ourselves: smacks teach lessons. Sadly, all we are accomplishing is sowing the seeds of cruelty for another generation.’

’Almost everyone agrees that we should not maltreat children, yet they also claim that corporal punishment is not a maltreatment, labeling it as 'educational discipline'.’ /…/ It should educate them into understanding that every beating is a maltreatment, both socially and emotionally.'
I should add, as Miller also discusses in her work, that violence toward children need not involve physical abuse (in which category I include even "occasional" spanking; violence is violence, and the damage it does to a child is incalculable, even if inflicted only once or twice). Parents frequently abuse their children terribly in emotional and psychological ways, and such damage can be just as severe, or even worse. /…/

…and they continue the denial of what was done to them as children, what they are doing to the next generation, and the deadening of the soul that inevitably results /…/

Since authoritarian parents are always right, there is no need for their children to rack their brains in each case to determine whether what is demanded of them is right or not. And how is this to be judged? Where are the standards supposed to come from if someone has always been told what was right and what was wrong and if he never had an opportunity to become familiar with his own feelings and if, beyond that, attempts at criticism were unacceptable to the parents and thus were too threatening for the child? If an adult has not developed a mind of his own, then he will find himself at the mercy of the authorities for better or worse, just as an infant finds itself at the mercy of its parents. Saying no to those more powerful will always seem too threatening to him.

Witnesses of sudden political upheavals report again and again with what astonishing facility many people are able to adapt to a new situation. Overnight they can advocate views totally different from those they held the day before--without noticing the contradiction. With the change in power structure, yesterday has completely disappeared for them /…/

Morality and performance of duty are artificial measures that become necessary when something essential is lacking. The more successfully a person was denied access to his or her feelings in childhood, the larger the arsenal of intellectual weapons and the supply of moral prostheses has to be, because morality and a sense of duty are not sources of strength or fruitful soil for genuine affection. Blood does not flow in artificial limbs; they are for sale and can serve many masters. What was considered good yesterday can--depending on the decree of government of party--be considered evil and corrupt today, and vice versa /…/

This is the case with people who had the good fortune of being sure of their parents' love even if they had to disappoint certain parental expectations. Or with people who, although they did not have this good fortune to begin with, learned later...to risk the loss of love in order to regain their lost self. They will not be willing to relinquish it again for any price in the world.”

Addition: see the readers' letter from Miller's web "Is public exposure dangerous?"
-//-
Min fria översättning av den engelska texten ovan:

Ur två av Arthur Silbers essäer: “Skräckens rötter: bibringande av lydnad och förnekande i barndomen” och ”Skräckens rötter: hävdvunnen förstörelse av oskulden – och av liv.”

Jag tycker att han fångar det nuvarande politiska och samhälleliga klimatet. Media. Avsaknaden av civilkurage. Vilket artiklar jag refererade till tidigare idag handlar om eller speglar.

Läkaren Christina Doctare skrev om civilkurage i sin bok ”Hjärnstress” om jag minns rätt och hon påpekade att kurage är släkt med franskans coeur, dvs. hjärta, alltså har civilkurage med hjärta, känslor, medkänsla, empati att göra.

"... den bristande uppmärksamheten på dessa ämnen och den envisa vägran att erkänna deras bevisliga betydelse/vikt och förklarande makt är i sig själv bevis på den avgörande naturen i dessa idéer. För majoriteten av människor är en viss identifiering, och det spelar ingen roll hur väldokumenterad eller starkt bevisad den är, helt enkelt för farlig för att bli uppmuntrad eller stödd. Och sålunda iscensätts världshistoriens tragik igen och igen och även in i vår tid.

Återigen avslöjar detta hur förvrängd vår medietäckning har blivit [jag håller med!!! Jag klarar inte att läsa vare sig DN eller Svd!! Och inte vissa lokaltidningar heller!].

I vårt nuvarande kulturella klimat gör människor nästan vad som hest för att distrahera sig ifrån ämnen och fakta som borde vara viktiga. Den stora majoriteten människor tillbringar sin tid att diskutera ämnen om vilka det är näst intill omöjligt att få en komplett, full version av fakta, ämnen som är vida irrelevanta i vilket fall – när fakta som stirrar dem i ögonen och vilka bär omisskännligt betydelsefulla innebörder, blir helt ignorerade.

… vad skulle möjligen kunna förklara den utstuderade vägran att erkänna det som stirrar en i ansiktet? Varför är det så många människor som gör motstånd mot att se det som är mitt framför deras ögon? Och majoriteten människor kommer inte ens att erkänna existensen av detta problem: de vill inte medge att de ignorerar ett avgörande ämne som ligger i klar dager.

Hur som helst, de är. När världen fortsätter att stöta ifrån sig det som mycket väl kan vara dess förstörelse och när människor vägrar att ens erkänna vad som händer, åser du en världsvid version av Den stora lögnen: lögnen är så enorm att dess storlek hindrar människor från att identifiera det som finns mitt framför dem, skrikande fakta rakt i deras ansikte.

Och jag påstår det av följande anledning: det är samhällets vägran att erkänna den djupa, grundliga skadan som tillfogas oskyldiga barn på ett oräkneligt antal sätt, vareviga dag, som är den djupaste roten till det mesta, om inte all, ondska som vi möter idag.

Och det är den andra delen i detta överväldigande betydelsefulla och vida ignorerade problem - detta förnekande från nästan alla vuxna av smärtan som tillfogades dem som barn. Detta är sättet på vilket vuxna demonstrerar hur bortkopplade de är från sitt eget förflutna, hur de förnekar och blir dissocierade från sina egna själar och hur de blir så villiga att föra vidare en tanklös grymhet på barnen i nästa generation.

Och det är också därför människor är villiga att klamra sig fast vid politiska åsikter och ideologier som inte leder till något annat än förstörelse och död, som vi ska se i nästa del av denna serie.

I sin bok, “Den dolda nyckeln”, diskuterar Alice Miller historien om Abraham och Isak utförligt. Hon hade sökt en illustration att använda som bokomslag till den tidigare boken ”Du skall inte märka”! Och stötte då på Rembrandts målning. Hon noterar att:

’Faderns hand täcker hela ansiktet på sonen och hindrar dennes seende, tal, ja, även andning. Huvudlinjerna i min bok (offrandet av barnet, det fjärde budet som förmanar oss att hedra föräldrarna och den på barn av föräldrar påtvingade blindheten) verkade finna en central fokus i Abrahams gest.’

När jag satt i arkivet och tittade på bilderna såg jag plötsligt i dem en symbolisk representation av vår nuvarande situation. Obevekligt produceras vapen för den uppenbara avsikten att förstöra nästa generation. Men de som genom vapenproduktionen ökar sin förmögenhet, sin prestige och sin makt lyckas med konststycket att inte tänka på det slutliga resultatet. Precis som Abraham ser de inte vad deras händer gör utan de är helt upptagna av att fylla kraven ’uppifrån’ samtidigt som de ignorerar sina känslor. De lärde sig att förneka sina känslor som barn; hu skulle de vara förmögna att behålla förmågan at känna nu när de är färde? Det är för sent för det. Deras själar har blivit rigida och de har lärt sig att anpassa sig. De har också glömt hur man ställer frågor och hur man lyssnar på dem. Alla deras ansträngningar riktas nu mot att skapa en situation – krig – i vilken deras söner också kommer att bli oförmögna att se och höra.

… frågorna från den yngre generationen är tystade. Att tvivla på visdomen hos staten ses som förräderi. Varje diskussion eller övervägande av alternativa möjligheter är eliminerade i ett enda slag /…/ den yngre generationen kommer att marschera, sjunga sånger, döda och bli dödade och de kommer att stå under intrycket att de utför ett extremt viktigt uppdrag. Staten kommer verkligen också att sätta det de gör högt och belöna dem med hedersmedaljer, men deras själar – de barnlika, levande, kännande delarna av deras personligheter – kommer att vara dömda till den yttersta passivitet /…/ I många år var Alice Miller en ensam röst i mörkret. Hennes budskap, ödeläggande enkelt men med det sorts innebörder som människor vägrar att möta ansikte mot ansikte, sågs alltför kontroversiellt: våld mot barn skapar ett våldsamt samhälle.

Gradvis vann hon dock vida accepterande runt världen för sin centrala teori att övergrepp går i familjen. Det slagna barnet i en generation blir förövaren i den nästa. Våld mot ett ’dåligt barn’ kan skapa en dålig vuxen och slutligen fostra ett dåligtsamhälle.

Hennes senaste bok [då!!], “Vägar i livet”, för detta argument ännu längre, deklarerande att tyranni och att vara totalitär föds i barnkammaren. Efter att ha studerat diktatorer, kända av den moderna världen – Hitler Stalin, Mao och Ceaucescu – säger hon att alla fyra blev systematiskt slagna genom sin barndom och alla förnekade smärtan.

Dr. Miller säger: ’Dessa män lärde sig väldigt tidigt att förhärliga grymhet och att bli förmögna att rättfärdiga det för sig själva utan samvetskval eller ånger.’ Avgörande var också att de fötts in i samhällen i vilka våld mot barn var vardagsmat. I Hitlers fall, till exempel var sträng uppfostran modernt i Tyskland under 1800-talet. Så det finns en orsaksmässig förbindelse mellan denna praktik och terrorn som gavs fria tyglar 40 år senare av så många villiga bödlar /../

… varför är det så svårt att inte smälla ett barn? Varför slår människor sina barn när de inte kan drömma om att slå sina vänner?
Hennes svar, lika rakt på sak, tvingar oss att igen undersöka både vår historia som barn och våra roller som föräldrar:
’Att slå barn lär kortsiktig lydnad, men på lång sikt bara våld och ängslan.’

Som slagna barn måste vi lära oss att glömma vår fysiska och psykiska smärta. Detta blockerande möjliggör för oss att fortsätta straffa våra egna barn medan vi hävdar för oss själva: smällar lär läxor. Sorgligt nog så allt vi gör är att fullända såendet av grymhetens säd i ytterligare en generation /.../

‘Nästan alla är överens om att vi inte ska behandla barn dåligt, ändå hävdar de att kroppsstraff inte är att behandla dåligt, etiketterande det som ‘uppfostrande disciplin’ /…/ Det ska lära dem att förstå att varje slag är att behandla dåligt, både socialt och känslomässigt.
Jag skulle vilja addera, vilket Miller också diskuterar i sitt arbete, att våld mot barn inte behöver innehålla fysiska övergrepp (i vilken kategori jag inkluderar ’tillfälliga’ slag; våld är våld, och skadan det gör mot ett barn är oberäknelig även om det bara skett en eller två gånger). Föräldrar begår ofta hemska övergrepp på känslomässiga och psykologiska sätt och den skadan kan vara minst lika svår/allvarlig, eller kanske värre /.../

… och de fortsätter förnekandet av det som gjordes mot dem som barn, vad de gör mot nästa generation, och dödande av själen som är det oundvikliga resultatet /.../

Eftersom auktoritära föräldrar alltid har rätt, finns det ingen anledning för deras barn att rådbråka sina hjärnor i varje enskilt fall för att avgöra om det som krävs av dem är rätt eller inte. Och hur ska detta kunna bli bedömt? Var är måttstockarna antagna ska komma ifrån om någon alltid har fått höra vad som är rätt och vad som är fel och om han aldrig har haft en möjlighet att bli bekant med sina egna känslor och om, ovanpå allt, försök att kritisera inte accepterades av föräldern och sålunda var för hotande för ett barn? Om en vuxen inte har utvecklat en egen åsikt, då kommer han att vara utlämnad till auktoriteter på gott och ont, precis som spädbarnet är utlämnat till sina föräldrar. Att säga nej till den med mer makt kommer alltid att verka alltför hotfullt för honom /.../

Vittnen till plötslig politisk omvälvning rapporterar igen och igen med vilken förvånande lätthet många människor kan finna sig i den nya situationen. Över natten kan de försvara helt andra åsikter än dem de hade dagen innan – utan att ens notera motsägelsen. Med bytet av maktstruktur har gårdagen helt försvunnit för dem /.../

Moral och pliktutförande är konstgjorda åtgärder som blir nödvändiga när något väsentligt fattas. Ju mer framgångsrikt en person nekats tillgång till sina känslor i barndomen, ju större är arsenalen intellektuella vapen och måste försörjningen av moraliska proteser bli, därför att moralen och känslan för plikt inte är källor till styrka eller fruktbar jord för äkta känslor. Blod flyter inte i konstgjorda lemmar; de är till salu och kan tjäna många herrar Det som ses bra igår kan – beroende på dekret från regeringspartiet – ses som ont och korrupt idag, och vice versa /.../

Detta är fallet med människor som hade den goda lyckan att vara säkra på sina föräldrars kärlek även om de måste göra dem besvikna angående vissa förälderliga förväntningar. Eller med människor som, fastän de inte har haft denna goda tur i början, lärde sig senare… att riskera förlusten av kärlek för att återfå sitt förlorade själv. De kommer inte vara villiga att överge den igen för vilket pris i världen om helst."

More about feeling(s)...

Came to think before I went to bed yesterday after having written and published the last blogpost:

"Emotional" is "irrational"? Feelings are nothing to trust, but intellect and intelligence on the other hand are? The decisions that are taken “rationally”, by the rational person, are right and the better and more/the trustworthy?

As the doctor Christina Doctare wrote in her book “Brain stress” (“Hjärnstress” in Swedish) that came in the beginning of this millennium: the leaders of the future need both IQ and EQ and jolly good/proper broad bands between those!!

And it is as Pippi Longstocking said; that someone which is very strong (physically and who has power) has to be very kind (the more power he/she has)??

How was it with giving children a voice, and listening to that voice too? And allowing all to have a voice? What are we silencing and are there things that aren’t silenced?

To say “I feel…” can scare many?? If you are holding it on an intellectual level however, than it is less scary for some? I am now also thinking of an organisational level, even a work place where you work with feelings, like in music… But this is true for other levels too? Even on political levels?

But we need different voices!? We need different views on things? If we can share them respectfully?

Feelings, emotions are weakness?? And there IS contempt for weakness here and there?? Not being so (too??) emotional is strength?

By the way, we need politicians with visions for our society… But they are threatening to some, which understands that if people started to speak up they would loose their power?? If people really started to articulate things? What they have to come with would be unveiled?? Is it the Emperors New Cloths??

I am thinking of economists ideas… Which I react on emotionally, very emotionally… And can’t really understand… Because all human beings that are born to this world shouldn’t they live decently?? Everyone of us shouldn’t we??

Where does evilness come from? And how do we handle the evilness that exists in this world?? If you start to philosophize…

You can at least start with yourself??

Feelings and emotions and the trustworthiness of them…

Addition: Had got an email from a friend with a link to this site: “Alert: Say 'no' to New York State forced electroshock.”

Politicians here, Christ Democrats in fact, want to force people to psychiatric treatment (how goes this together with God??? Is this love??). Hypocritical! A. had written about this in ”Tvång - ett kristet eller demokratiskt redskap?” (it would be something like ”Force*) – a Christian or Democratic Tool?”)

*) or coercion?

Thinking of what I wrote above: comes something authoritarian in here?? You have to resort to authoritarianism?? A word that comes for me: moralism (to moralize).

Yes, there has come a neo-moralism in society? If so, that’s horrible!! Just horrible!

After having painted for three hours almost and eaten lunch (working with practical things is excellent for thinking!! Phew!): I am after something, I don’t know really what yet.

Again: the decisions that are taken (on all levels) are rational? No disturbing, unreliable feelings or emotions!?? But if you deny this than it can be really dangerous??

And comes empathy in here too? For me empathy here sounds as having pity with people, and thus putting yourself above??

Now a tour to the town to buy some groceries, painting oil and paint for ground-painting… I wonder if I have done this too properly??!! But you really need training to do this so it looks professionally??

I have taken more photos, so I will probably publish them on the blog too… So one can see some of the results! :-) (do I dare that??). With my professional cell-phone camera (mobiltelefonkamnera in Swedish), observe the self-irony, and the professional photographer I am, hmmm... But that's not what I am after when I take photos or publish them... I just want to give impressions... Yes, want to communicate?? Including document things for myself.

By the way, today it's the birthday of Käbi Laretei (85), Ingmar Bergman (89), our crown-princess Victoria (30), a friend of mine (52?) and a colleague (organist, 64)...

Before starting the day's painting work...

Before I start the day’s painting-work…

Read a leader Helle Klein had written some days ago (July 9), a leader I had tore out from the paper, about the Live Earth gala, it slipped out of my diary when I lay in bed and should read.

She had seen an exhibition of photos “Spirit of the Wild” by Steve Bloom and got fascinated and astonished over all these pictures. The richness of our world.

She wrote (in Swedish) for instance:

“It’s the knowledge that that everything belongs together which probably is the most important a sound opinion about the environment can mediate (pass forward) /…/ … the last decades mantra which has sworn allegiance to short sightedness, selfishness and ‘marketification’ of the existence and life on the earth. If we are to save the planet we must be led by three other lodestars: long-rangerness (långsiktighet, i.e. that things/decisions are holding over time), solidarity and democratisation.”

In short: a respect for life.

Yes, I agree. But why the lack of respect for life?

I was about to read something else I had written yesterday before I turned the lamp off for the night. So now in the morning I started to search for something in Jenson’s book, a theme I had thought of writing about. And found a lot of other things in that book, too!

She writes for instance that her work has had as starting point the thought/belief that early, painful memories can’t be processed by the child (not without help) and that our unconscious has as task, among other things, to protect us from being fully aware about these experiences full effects (page 22 ion the Swedish edition).

And what I searched for: when we behave as we can’t do anything out of own power without the help of others, or the opposite; when we strive to behave/perform as if we never need any help whatsoever, we either behave exaggeratedly dependent OR as we don’t have any dependent needs at all (page 20-21 in the Swedish edition).

And I also found something at page 31 in the Swedish edition: The unconscious, the defences, repression and denial cooperates for to protect people from becoming aware about truths or experiences which would form a threat to their lives, or something.

I am thinking on what we see in politics… The total lack of empathy and the contempt for weakness many show today… Am thinking about neo liberals… Here in Sweden, and aren’t they the alike all over the world?? The extremes what concern dependency: the ones denying they are dependent on anyone else, they can thus do whatever they like??

Experts (economists for instance) and societies, politicians etc. approves of this selfish and greedy approach?? So now it is quite ok to have these ideas and behave very selfish and egoistic??

I am for instance thinking of what Pincus wrote about societal approval for those hurt and damaged… And what Bosch wrote about teaching children to be unselfish and share their toys…

I wonder what will happen in the future… If there will come other ideas? A schok-realization? That people realize we can’t go on like this? The stupidity of some ideas, the utter stupidity? I came to wonder how Nobel Prize winners like Milton Friedman will be seen (how I hope he will be seen!! As other Nobel Prize winners which got their prizes on rather doubtful grounds?). If his ideas will be seen as strange and harmful, which now are spread and tested all over the world soon, and with which effects?? What is he actually spreading? Why these ideas? I don’t know much about politics and economy on that level, but I have feelings and I am reacting… Think it is strange with systems where all people can’t live decently… There shouldn’t exist poor people in the world!!?? No starving people???

Darwin’s survival of the fittest??

I see this from an entire emotional level!!?? From a very naïve point of view?? Or?

A chilly and cloudy morning... Hope it won't be rain.

Tips om blogginlägg...

Från ”Ett hjärta RÖTT” om planerade sjukskrivningar. Syndabockar behövs!!?? Riktar blickarna bort från vad som görs och dem som vidtar åtgärderna? Kan jag inte låta bli att känna ironiskt... Väldigt ironiskt (är det de verkliga höginkomsttagarna som drabbas av utmattningar och förslitningar? Drabbas beslutarna själva av detta???).

”Motvallsbloggen” om att ta ett piller mot sitt knarkberoende. Igår fanns det en artikel i Aftonbladet om detta. Vad jag slogs av var en mening där det stod att det är enklare att ta ett piller än att börja ett jobbigt tolvstegsprogram… Inte minst för doktorerna är det lättare att skriva ut piller och ordinera åtgärder utifrån, än att fråga och börja lyssna och kanske få höra något man inte vill höra (medvetet och omedvetet)??? Och det är väl i och för sig förståeligt... Men skulle effekterna av mycken behandling bli betydligt bättre om doktorerna vågade fråga frågor och vågade riskera att få höra? Kanske fick lära sig detta under utbildningen?

Kom att tänka på Kirkengen och vad hon har skrivit igen...
-//-
The last blogpost tip was about prescriptions of pills for narcotic addiction. To take a pill is easier than starting a twelve step program (or even better other sorts of works)... Well understood from the patients side, because yes, it is a hard and tough work?? But I suspect many doctors also thinks this is easier, than asking the client what's behind and being forced to listen and hear tough things, maybe getting to know things one don't want to know, consciously and unconsciously??

Came to think about Kirkengen and what she has written again...

Om chockmetoder/about shock methods…

Hittade inte John Bergers text på webben "Att sudda ut det förflutna". Citerar ur papperstidningen. Han skriver om nyliberalismen och chockmetoder, samt om oskuldfullhet, cynism och drömmar om att bli uppfattad som frälsare angående Milton Friedman.
Och han skriver om den kommunistutrensningskampanj som bedrivs av de båda, som han kallar det, fågelskrämmorna Kaczynski (president och premiärminister i Polen sedan sommaren 2005) som nu fortsätter och den är typisk för många politiska initiativ idag.

”Den sortens initiativ, som väljer att blunda för historiens komplicerade erfarenheter [komplexa och mångfacetterade samband och att det finns en gråskala, som högerdebattörer brukar påpeka!! Men lever de själva efter detta?], syftar överallt till att sudda ut det förflutna och på så vis reducera alla politiska val till det som finns till omedelbart beskådande.

För att uttrycka det målande: det mänskliga ansiktets långa text reduceras till ett förbrytarfotografi [Berger hade träffat en 83 år gammal kvinnlig rysk läkare Alexandra som berättade om sitt liv och den tid hon verkat i. Medan han fascinerat satt och lyssnade på henne i Paris tecknade han av henne i två teckningar].

Teckningen av Alexandra låg fortfarande på bordet när jag läste korrekturet till Naomi Kleins oändligt viktiga bok ’The Shock Doctrine: the Rise of Disaster Capitalism’.

I denna bok granskar hon den ökände ekonomen Milton Friedmans karriär. På 1950-talet undervisade Friedman vid Chicagouniversitetet samtidigt som han utvecklade sin teori om globala friheter för en ny kapitalism som inte skulle hämmas av några offentliga eller statliga restriktioner. En kapitalism som de framväxande multinationella storföretagen och offshorebankirerna redan hade börjat drömma om. På 1970-talet blev Friedman rådgivare till Pinochet och vände upp och ner på Chiles ekonomi när han gjorde verklighet av sina teorier. Efter det kom han att fungera som visionär profet och mentor för Thatcher, Reagan, Bush, Blair, Sarkozy…

’Om vi inte hade brutit uran för att tillverka kärnvapen’, sade Alexandra i trädgården, ’så skulle vi ha blivit en amerikansk koloni.’

Som teoretiker påminner Friedman en del om Dr. Strangelove; en blandning av dogmatism, oskuldfullhet, cynism och drömmar om att bli uppfattad som en frälsare (Han fick ett Nobelpris). Han hävdade att oförvrängda, ’rena’ ekonomier kunde lösa alla problem! Han ser ut som en leende farbror som aldrig, aldrig har varit utomhus och som tar dig med fram till fönstret för att förklara för dig vad som är viktigt och oviktigt i livet.

Han var emellertid också en handlingsinriktad politiker som använde sig av hänsynslösa metoder. Han insåg från första början att hans ’rena’ lösningar på mänsklighetens problem aldrig skulle accepteras av dem som blev påtvingade den, såvida de inte befann sig i ett tillstånd av svår chock.

För att människor skulle gå med på sådant som nedskärningar i den sociala välfärden, avskaffande av minimilöner och av varje form av kontroll över rådande arbetsförhållanden, privatisering av offentliga tjänster, lika låga skatter för rika och fattiga och förlorade juridiska rättigheter att organisera effektiva protester - för att människor skulle acceptera denna deal (den fullständiga motsatsen till Roosevelts New deal) måste de först drabbas av ekonomisk katastrof och gripas av panik.

Det här är ingredienserna i den ’chockdoktrin’ som, sedan länge, har genomsyrat och styrt de globala beslut som fattats inom G8, Världsbanken, Internationella valutafonden, liksom av strategerna på CIA och - emellanåt – inom den amerikanska försvarsmakten (Kuwait, Irak). Ibland är chocken helt avsiktligt framkallad, som i Chile (1973); ibland utnyttjas den på ett opportunistiskt sätt, som i Ryssland (1991) eller Sydafrika (1996).

Det häpnadsväckande avslöjandet i Kleins bok är att de som förespråkar och anstiftar Friedmans ’ekonomiska chocker’ var och är nära lierade med de CIA-team (se Kubark-manualen) som arbetar med metoder för tvingande korsförhör under fysisk chockverkan – det vill säga tortyr av fångar /…/

De två typerna av chock är lika och de orsakar förödelse på olika sätt. Den ena är individuell och fysisk; den andra är kollektiv och ontologisk /…/

Den andra produceras genom att man iscensätter en ekonomisk kollaps genom att slå sönder varje tidigare existerande social infrastruktur; en period av yttersta misär och panik inleds, och i det läget stiger man cyniskt fram med falska löften. Båda typerna av chock framkallas i syfte att krossa motstånd och detta sker genom att man först ödelägger föremålets – individens eller samhällets – känsla av identitet.

De som administrerar chockerna – de må vara torterare, ekonomer eller fågelskrämmor – har lärt sig, efter 50 år av experimenterande, att det mest effektiva sättet att förstöra människors känsla av identitet är att systematiskt plocka sönder och fragmentera den historia de hitintills har berättat för sig själva om sina egna liv, att sudda ut det förflutna.

När det förflutna väl suddats ut kan man använda en slogan som, trots sin hycklande oskuldsfullhet, är politiskt korrupt, och som förekommer i olika varianter: Tydlig förändring. Ny start. Ny början. Så ser den ut, nyliberalismens demagogi /…/

[angående båda presidentkandidaterna i Frankrike, Royal och Sarkozy:] Båda saknade karta. Och de saknade karta därför att de inte vågade tala om historien /…/ En sådan tystnadens konspiration förändrar i grunden det politiska valets karaktär /…/ En argumenterandets dialektik ersätter den blinda, odemokratiska lydnaden [totalitär diktatur??? Grundad var?? Öppet prat, samförståndslösningar, lyssna på alla, demokrati, inte hålla inne med information osv., inte arrogant vägra svara på frågor i sin maktposition… Oerhört auktoritärt!? För ”vårt bästa”, vi - okunniga befolkning/undersåtar!!?? I total avsaknad av respekt för de människor de är satta att styra, av vilka de fått mandat att styra!? Ja, rentav FÖRAKT för folket??? Vilket idag också i vissa fall är oerhört illa dolt, för idag är sådant liksom mer opportunt!? Gäller kanske alla politiker, men ännu en grad värre bland extremerna, INTE MINST till höger? Deras politik bygger än mer på förakt för människor/medmänniskor??? Förakt för svaghet. Och vad för sorts ”svaghet”? Och vad är styrka? Verklig, äkta styrka?].

Om politiska kandidater inte lägger fram sin vision av den epok de lever i och presenterar sin föreslagna strategi för överlevnad, om allt detta förblir outtalat och outtolkat, då kan väljarna inte spela sin dialektiska roll, ty det har inte förekommit någon dialog om det verkligt väsentliga [men det vill inte makten!!?? Folket ska hålas okunnigt och avskuret sina rötter??]. När en kandidat är, eller låtsas vara, utan karta, kan väljarkåren bara spela rollen som arbetshäst.

Deras tystnadskonspiration såg ut som en outtalad överenskommelse. När varje åskådare uppfattas som en kund [objekt inte subjekt???] reduceras debatten till att vara en tävling mellan stilar, den senaste opinionsundersökningen betyder mer än varje gemensam framtidsvision och självförhärligandet höjs till norm /…/ För femtio år sedan, sade Alexandra, hade människolivet ett helt annat värde.”

Och, nej, människolivet verkar inte ha mycket värde för oerhört många politiker, även om de tar andra ord i munnen… Det är bara och enbart en läpparnas bekännelse… Känns det. Är ytterst sällan verkligt genuint eller äkta.

Kommer också att tänka på vad Owe Wikström skriver i sin bok ”Sonjas godhet”, om trender idag, apropå självförhärligande och individualismen… Utesluter det ena det andra; kollektivet och individen?
-//-
They had published a long article by a John Berger in one of our newspapers yesterday "To Wipe the Past Out" ("Att sudda ut det förflutna" in Swedish).

Berger writes about the neo-liberalism and shock-methods, about innocence, cynicism, and dreams to be apprehended as a savoir, apropos Milton Friedman.

And he writes about the communist cleaning up campaign pursued by the two, as he calls it, scarecrows Kaczynski (president and prime minister in Poland since summer 2005) which now continues and is typical for many political initiatives today.

He means that this sort of initiatives chose to shut the eyes for the complicated experiences of history, with the aim to wipe out the past and by this reduce all political choices to what is here and now to look at [connections/relations which are complex and manifold, filled of nuances, a grey-scale, not black and white as many right-debaters, at least here, maintain!! But do they live after their ideas and principles themselves? Aren’t their views very black and white – too?? And people have no choices but to choose what is going to be presented for them? That becomes the only option!?].

He also writes about Naomi Klein’s, incredibly important as he writes, new book ’The Shock Doctrine: the Rise of Disaster Capitalism’.

In this book she examines the notorious Milton Friedman’s career. He developed his theory about global liberties for a new capitalism which shouldn’t become checked by any public or governmental/national restrictions at the same time as he was teacher at the Chicago University fifty years ago. Which the multinational large scales companies and offshore bankers already had started to dream about Berger writes. Friedman became advisor to Pinochet and turned Chile’s economy up-side-down when he really carried his theories through there. After this he came to function as visionary prophet and mentor for Thatcher Reagan, Bush, Blair, Sarkozy…

Berger means that Friedman as theoretician reminds a little about Dr. Strangelove; a mix of dogmatism, innocence, cynicism and dreams to be seen as a savior (he got a Nobel-prize!!!). He maintained that undistorted, ‘pure’ economies should dissolve all problems [Hallelujah!!]. He looks like a smiling kindly old man which never, never has been outdoor and who takes you to the window to explain for you what’s important and unimportant in life [educating and teaching you about things that you can’t understand, you stupid you??].

However, he was also an action-directed politician which used inconsiderate methods. He realized from the start that his ‘pure’ solutions of the mankind’s problems never would be accepted by those which this was forced on, unless they weren’t in a state of severe shock Berger means.

To make people agree with such things, such as reductions in the social welfare, abolishment of minim-salaries and every form of control over the prevailing working conditions, privatisation of public services (appointments?), as low taxes for the rich as for the poor and lost juridical rights to organize efficient protests – for making people accept this deal (the complete opposite to Roosevelt’s New deal) they must first have been hit by economic catastrophe and been caught by panic.

These are the ingredients in the ’shock doctrine’ as, long ago, has permeated and steered the global decisions made by G8, the World Bank, The International Monetary Fund, as the strategists on CIA and – occasionally – the American National Defence (Kuwait, Iraq). Sometimes the shock is deliberately called forth, as in Chile (1973); sometimes used in an opportunistic way, as in Russia (1991) or South-Africa (1996).”

Berger writes about methods for bringing individuals or groups (or nations) in shock. On an individual by torture.

“… the most effective way to destroy peoples sense of identity is to systematically pick apart and fragment the history they have till now told themselves about their own lives, i.e., to wipe out the past.

When the past is blotted out you can use a slogan, which despite its hypocritical innocence is politically corrupt and which you can meet in all different variants and forms: Plain change. New start. New beginning. This is how the neo libertarian demagogy looks.

[apropos the two president candidates in France, Royal and Sarkozy:] Both lacked a map. And they lacked a map because they didn’t dare to talk about the history /…/ Such a silence-conspiracy changes in the ground the character of political elections /…/ An arguing dialectic replaces the blind, undemocratic obedience [replaces a totalitarian dictatorship?? Open talk, solutions of compromise, listen to all, democracy, not keep information secret etc., and not arrogantly refuse to answer questions in ones power position… Incredibly authoritarian isn’t it? Done for people’s best, the unlearned, stupid population!!?? Total lack of respect for the people they are put to rule over, from which they have got their mandate to rule!?? Yes, even contempt for the people?? Today badly concealed in some cases I think and I am now thinking of some of the politicians in our new government here in Sweden. Arrogance shown by the people in power!!!].

If political candidates don’t present their vision of the epoch they live in and present their proposed strategy for survival, if all this remain unspoken and un-interpreted, then the voters can’t play their dialectic role, because there hasn’t been any dialogue about the really essential [but this the power is interested in, wants?? The people shall be held unknowingly and cut off from their roots?? Non-informed?? A power tool!] When a candidate is, or pretend to be, without map, the voters can only play the role as a working-horse Berger writes.

“Their silence conspiracy looked like an unspoken agreement. When every spectator is seen like a customer [object not subject??] the debate is reduced to a competition between styles, where the last public opinion survey means more than every common vision of the future and self-glorification is raised to norm.”

What Berger wrote was inspired by a talk with an 83-year old female Russian physician Alexandra in Paris, about her whole life including her long working life and all her experiences living and working in Russia (or former Soviet)… In his eyes this woman looked much younger and radiated a lot of life!!

“Fifty years ago,” Alexandra said, “human life had another value.”

Came to think about what the religion psychologist Owe Wikström wrote in his last book “Sonia’ goodness” about Sonia and Raskolnikov (in Swedish) in one of Dostoyevsky’s books (?? I haven’t read any book by Dostoyevsky I must admit!). About trends today, individualism for instance. But does the one exclude the other: the individual and the collective?? Even in this today’s world we are dependent on each others!?? Maybe even more today?? Can’t there exist individuals in a community, shouldn’t it!???

Addition July 10: What Arthur Silbers blogpost "Everyting Secret Degenerates" is about?? A similar theme? See also the Wall of Silence!!??

What needs are driving a person like Milton Friedman? He uses whole nations to experiment with? And is allowed to do that!? Playing his own destructivness out together with others? Frankly I am wondering about underlying roots...