Om chockmetoder/about shock methods…

Hittade inte John Bergers text på webben "Att sudda ut det förflutna". Citerar ur papperstidningen. Han skriver om nyliberalismen och chockmetoder, samt om oskuldfullhet, cynism och drömmar om att bli uppfattad som frälsare angående Milton Friedman.
Och han skriver om den kommunistutrensningskampanj som bedrivs av de båda, som han kallar det, fågelskrämmorna Kaczynski (president och premiärminister i Polen sedan sommaren 2005) som nu fortsätter och den är typisk för många politiska initiativ idag.

”Den sortens initiativ, som väljer att blunda för historiens komplicerade erfarenheter [komplexa och mångfacetterade samband och att det finns en gråskala, som högerdebattörer brukar påpeka!! Men lever de själva efter detta?], syftar överallt till att sudda ut det förflutna och på så vis reducera alla politiska val till det som finns till omedelbart beskådande.

För att uttrycka det målande: det mänskliga ansiktets långa text reduceras till ett förbrytarfotografi [Berger hade träffat en 83 år gammal kvinnlig rysk läkare Alexandra som berättade om sitt liv och den tid hon verkat i. Medan han fascinerat satt och lyssnade på henne i Paris tecknade han av henne i två teckningar].

Teckningen av Alexandra låg fortfarande på bordet när jag läste korrekturet till Naomi Kleins oändligt viktiga bok ’The Shock Doctrine: the Rise of Disaster Capitalism’.

I denna bok granskar hon den ökände ekonomen Milton Friedmans karriär. På 1950-talet undervisade Friedman vid Chicagouniversitetet samtidigt som han utvecklade sin teori om globala friheter för en ny kapitalism som inte skulle hämmas av några offentliga eller statliga restriktioner. En kapitalism som de framväxande multinationella storföretagen och offshorebankirerna redan hade börjat drömma om. På 1970-talet blev Friedman rådgivare till Pinochet och vände upp och ner på Chiles ekonomi när han gjorde verklighet av sina teorier. Efter det kom han att fungera som visionär profet och mentor för Thatcher, Reagan, Bush, Blair, Sarkozy…

’Om vi inte hade brutit uran för att tillverka kärnvapen’, sade Alexandra i trädgården, ’så skulle vi ha blivit en amerikansk koloni.’

Som teoretiker påminner Friedman en del om Dr. Strangelove; en blandning av dogmatism, oskuldfullhet, cynism och drömmar om att bli uppfattad som en frälsare (Han fick ett Nobelpris). Han hävdade att oförvrängda, ’rena’ ekonomier kunde lösa alla problem! Han ser ut som en leende farbror som aldrig, aldrig har varit utomhus och som tar dig med fram till fönstret för att förklara för dig vad som är viktigt och oviktigt i livet.

Han var emellertid också en handlingsinriktad politiker som använde sig av hänsynslösa metoder. Han insåg från första början att hans ’rena’ lösningar på mänsklighetens problem aldrig skulle accepteras av dem som blev påtvingade den, såvida de inte befann sig i ett tillstånd av svår chock.

För att människor skulle gå med på sådant som nedskärningar i den sociala välfärden, avskaffande av minimilöner och av varje form av kontroll över rådande arbetsförhållanden, privatisering av offentliga tjänster, lika låga skatter för rika och fattiga och förlorade juridiska rättigheter att organisera effektiva protester - för att människor skulle acceptera denna deal (den fullständiga motsatsen till Roosevelts New deal) måste de först drabbas av ekonomisk katastrof och gripas av panik.

Det här är ingredienserna i den ’chockdoktrin’ som, sedan länge, har genomsyrat och styrt de globala beslut som fattats inom G8, Världsbanken, Internationella valutafonden, liksom av strategerna på CIA och - emellanåt – inom den amerikanska försvarsmakten (Kuwait, Irak). Ibland är chocken helt avsiktligt framkallad, som i Chile (1973); ibland utnyttjas den på ett opportunistiskt sätt, som i Ryssland (1991) eller Sydafrika (1996).

Det häpnadsväckande avslöjandet i Kleins bok är att de som förespråkar och anstiftar Friedmans ’ekonomiska chocker’ var och är nära lierade med de CIA-team (se Kubark-manualen) som arbetar med metoder för tvingande korsförhör under fysisk chockverkan – det vill säga tortyr av fångar /…/

De två typerna av chock är lika och de orsakar förödelse på olika sätt. Den ena är individuell och fysisk; den andra är kollektiv och ontologisk /…/

Den andra produceras genom att man iscensätter en ekonomisk kollaps genom att slå sönder varje tidigare existerande social infrastruktur; en period av yttersta misär och panik inleds, och i det läget stiger man cyniskt fram med falska löften. Båda typerna av chock framkallas i syfte att krossa motstånd och detta sker genom att man först ödelägger föremålets – individens eller samhällets – känsla av identitet.

De som administrerar chockerna – de må vara torterare, ekonomer eller fågelskrämmor – har lärt sig, efter 50 år av experimenterande, att det mest effektiva sättet att förstöra människors känsla av identitet är att systematiskt plocka sönder och fragmentera den historia de hitintills har berättat för sig själva om sina egna liv, att sudda ut det förflutna.

När det förflutna väl suddats ut kan man använda en slogan som, trots sin hycklande oskuldsfullhet, är politiskt korrupt, och som förekommer i olika varianter: Tydlig förändring. Ny start. Ny början. Så ser den ut, nyliberalismens demagogi /…/

[angående båda presidentkandidaterna i Frankrike, Royal och Sarkozy:] Båda saknade karta. Och de saknade karta därför att de inte vågade tala om historien /…/ En sådan tystnadens konspiration förändrar i grunden det politiska valets karaktär /…/ En argumenterandets dialektik ersätter den blinda, odemokratiska lydnaden [totalitär diktatur??? Grundad var?? Öppet prat, samförståndslösningar, lyssna på alla, demokrati, inte hålla inne med information osv., inte arrogant vägra svara på frågor i sin maktposition… Oerhört auktoritärt!? För ”vårt bästa”, vi - okunniga befolkning/undersåtar!!?? I total avsaknad av respekt för de människor de är satta att styra, av vilka de fått mandat att styra!? Ja, rentav FÖRAKT för folket??? Vilket idag också i vissa fall är oerhört illa dolt, för idag är sådant liksom mer opportunt!? Gäller kanske alla politiker, men ännu en grad värre bland extremerna, INTE MINST till höger? Deras politik bygger än mer på förakt för människor/medmänniskor??? Förakt för svaghet. Och vad för sorts ”svaghet”? Och vad är styrka? Verklig, äkta styrka?].

Om politiska kandidater inte lägger fram sin vision av den epok de lever i och presenterar sin föreslagna strategi för överlevnad, om allt detta förblir outtalat och outtolkat, då kan väljarna inte spela sin dialektiska roll, ty det har inte förekommit någon dialog om det verkligt väsentliga [men det vill inte makten!!?? Folket ska hålas okunnigt och avskuret sina rötter??]. När en kandidat är, eller låtsas vara, utan karta, kan väljarkåren bara spela rollen som arbetshäst.

Deras tystnadskonspiration såg ut som en outtalad överenskommelse. När varje åskådare uppfattas som en kund [objekt inte subjekt???] reduceras debatten till att vara en tävling mellan stilar, den senaste opinionsundersökningen betyder mer än varje gemensam framtidsvision och självförhärligandet höjs till norm /…/ För femtio år sedan, sade Alexandra, hade människolivet ett helt annat värde.”

Och, nej, människolivet verkar inte ha mycket värde för oerhört många politiker, även om de tar andra ord i munnen… Det är bara och enbart en läpparnas bekännelse… Känns det. Är ytterst sällan verkligt genuint eller äkta.

Kommer också att tänka på vad Owe Wikström skriver i sin bok ”Sonjas godhet”, om trender idag, apropå självförhärligande och individualismen… Utesluter det ena det andra; kollektivet och individen?
-//-
They had published a long article by a John Berger in one of our newspapers yesterday "To Wipe the Past Out" ("Att sudda ut det förflutna" in Swedish).

Berger writes about the neo-liberalism and shock-methods, about innocence, cynicism, and dreams to be apprehended as a savoir, apropos Milton Friedman.

And he writes about the communist cleaning up campaign pursued by the two, as he calls it, scarecrows Kaczynski (president and prime minister in Poland since summer 2005) which now continues and is typical for many political initiatives today.

He means that this sort of initiatives chose to shut the eyes for the complicated experiences of history, with the aim to wipe out the past and by this reduce all political choices to what is here and now to look at [connections/relations which are complex and manifold, filled of nuances, a grey-scale, not black and white as many right-debaters, at least here, maintain!! But do they live after their ideas and principles themselves? Aren’t their views very black and white – too?? And people have no choices but to choose what is going to be presented for them? That becomes the only option!?].

He also writes about Naomi Klein’s, incredibly important as he writes, new book ’The Shock Doctrine: the Rise of Disaster Capitalism’.

In this book she examines the notorious Milton Friedman’s career. He developed his theory about global liberties for a new capitalism which shouldn’t become checked by any public or governmental/national restrictions at the same time as he was teacher at the Chicago University fifty years ago. Which the multinational large scales companies and offshore bankers already had started to dream about Berger writes. Friedman became advisor to Pinochet and turned Chile’s economy up-side-down when he really carried his theories through there. After this he came to function as visionary prophet and mentor for Thatcher Reagan, Bush, Blair, Sarkozy…

Berger means that Friedman as theoretician reminds a little about Dr. Strangelove; a mix of dogmatism, innocence, cynicism and dreams to be seen as a savior (he got a Nobel-prize!!!). He maintained that undistorted, ‘pure’ economies should dissolve all problems [Hallelujah!!]. He looks like a smiling kindly old man which never, never has been outdoor and who takes you to the window to explain for you what’s important and unimportant in life [educating and teaching you about things that you can’t understand, you stupid you??].

However, he was also an action-directed politician which used inconsiderate methods. He realized from the start that his ‘pure’ solutions of the mankind’s problems never would be accepted by those which this was forced on, unless they weren’t in a state of severe shock Berger means.

To make people agree with such things, such as reductions in the social welfare, abolishment of minim-salaries and every form of control over the prevailing working conditions, privatisation of public services (appointments?), as low taxes for the rich as for the poor and lost juridical rights to organize efficient protests – for making people accept this deal (the complete opposite to Roosevelt’s New deal) they must first have been hit by economic catastrophe and been caught by panic.

These are the ingredients in the ’shock doctrine’ as, long ago, has permeated and steered the global decisions made by G8, the World Bank, The International Monetary Fund, as the strategists on CIA and – occasionally – the American National Defence (Kuwait, Iraq). Sometimes the shock is deliberately called forth, as in Chile (1973); sometimes used in an opportunistic way, as in Russia (1991) or South-Africa (1996).”

Berger writes about methods for bringing individuals or groups (or nations) in shock. On an individual by torture.

“… the most effective way to destroy peoples sense of identity is to systematically pick apart and fragment the history they have till now told themselves about their own lives, i.e., to wipe out the past.

When the past is blotted out you can use a slogan, which despite its hypocritical innocence is politically corrupt and which you can meet in all different variants and forms: Plain change. New start. New beginning. This is how the neo libertarian demagogy looks.

[apropos the two president candidates in France, Royal and Sarkozy:] Both lacked a map. And they lacked a map because they didn’t dare to talk about the history /…/ Such a silence-conspiracy changes in the ground the character of political elections /…/ An arguing dialectic replaces the blind, undemocratic obedience [replaces a totalitarian dictatorship?? Open talk, solutions of compromise, listen to all, democracy, not keep information secret etc., and not arrogantly refuse to answer questions in ones power position… Incredibly authoritarian isn’t it? Done for people’s best, the unlearned, stupid population!!?? Total lack of respect for the people they are put to rule over, from which they have got their mandate to rule!?? Yes, even contempt for the people?? Today badly concealed in some cases I think and I am now thinking of some of the politicians in our new government here in Sweden. Arrogance shown by the people in power!!!].

If political candidates don’t present their vision of the epoch they live in and present their proposed strategy for survival, if all this remain unspoken and un-interpreted, then the voters can’t play their dialectic role, because there hasn’t been any dialogue about the really essential [but this the power is interested in, wants?? The people shall be held unknowingly and cut off from their roots?? Non-informed?? A power tool!] When a candidate is, or pretend to be, without map, the voters can only play the role as a working-horse Berger writes.

“Their silence conspiracy looked like an unspoken agreement. When every spectator is seen like a customer [object not subject??] the debate is reduced to a competition between styles, where the last public opinion survey means more than every common vision of the future and self-glorification is raised to norm.”

What Berger wrote was inspired by a talk with an 83-year old female Russian physician Alexandra in Paris, about her whole life including her long working life and all her experiences living and working in Russia (or former Soviet)… In his eyes this woman looked much younger and radiated a lot of life!!

“Fifty years ago,” Alexandra said, “human life had another value.”

Came to think about what the religion psychologist Owe Wikström wrote in his last book “Sonia’ goodness” about Sonia and Raskolnikov (in Swedish) in one of Dostoyevsky’s books (?? I haven’t read any book by Dostoyevsky I must admit!). About trends today, individualism for instance. But does the one exclude the other: the individual and the collective?? Even in this today’s world we are dependent on each others!?? Maybe even more today?? Can’t there exist individuals in a community, shouldn’t it!???

Addition July 10: What Arthur Silbers blogpost "Everyting Secret Degenerates" is about?? A similar theme? See also the Wall of Silence!!??

What needs are driving a person like Milton Friedman? He uses whole nations to experiment with? And is allowed to do that!? Playing his own destructivness out together with others? Frankly I am wondering about underlying roots...