“It is all of society, not just those immediately affected that protects the secret of child sexual abuse. We have overlooked or outrageously trivialized this subject, not because it is peripheral to major social interests, but because it is so central that we have not yet dared to conceptualize its scope. Much as the individual victim is compelled into silence, self-punishment, dissociation and identification with the aggressor; we as a society move thoughtlessly to deny sexual abuse and to conceal vast aggregates of pain and rage. Telltale outcroppings are resolutely covered over, fragmented, or mislabelled to protect faith in false concept of status quo.Yes, that there isn’t more a public debate about these things!!?? About findings like the ACE-study, neurologist’s research (for instance J. H. Pincus) on the worst criminals, what Kirkengen has found and there are probably more… I have tipped our two biggest newspapers about the ACE-study. And a TV-program here called “Fråga doktorn” (“Ask the doctor”), but they haven’t taken this up or even replied to it. Because, yes, we ARE a society in Denial?? And why?
Paradox and impassioned prejudgments obscure any rational evaluation of child sexual abuse. Public and professional beliefs and counterbeliefs about this subject still resemble superstition more than science. Sexual abuse, which has gained such spectacular exposure in the past ten years, may be still so enshrouded in myth that we are able to catch only fleeting glimpses of reality. Each brief clearing of the fog brings out believers who claim fantastic insights, only to be scorned and forced to recant by those who insist that the believers have been bedazzled by an apparition, something false and dangerous.”
Is it because most of us have been exposed to something that is so painful we have to deny it (even if it isn’t of sexual or physical nature or the severest abuse, but maybe it is more often than we believe or want to believe? But those who get most angry and aggressive when these things come up, or just meet it with silence, are they the most harmed?)??
With all what that mean for our personal lives, our health, if not in the short run, but the long, for our relations, for what we forward to the next generation etc. etc?
Yes, is it so that the body shouts louder and louder if one doesn’t listen to it? But a reacting body can come high up in ages, too?
Yes, everything secret degenerates!? Individuals, society, the world...
-//-
Jennifer Freyd citerar en Roland Summit, sidan 32, i hennes bok “Betrayal Trauma” som 1988 sa:
”Det är hela samhället, inte bara de omedelbart drabbade som skyddar hemligheten om sexuella övergrepp på barn. Vi har sett mellan fingrarna eller kränkande trivialiserat detta ämne, inte för att det inte är av större socialt intresse mer än bara perifert, utan därför att det är så centralt att vi ännu inte har vågat föreställa oss omfattningen. Lika mycket som enskilda offer är tvingade till tystnad, självbestraffande och identifiering med aggressorn; vi som samhälle rör oss tanklöst mot att förneka sexuella övergrepp och att dölja stora samlingar/hopar av smärta och raseri. Avslöjande saker som kommer i dagen är resolut övertäckta, fragmenterade eller feletiketterade för att skydda tron på ett falskt koncept av status quo.
Paradox/motsägelse och lidelsefulla domar på förhand fördunklar varje rationell uppskattning/utvärdering av sexuella övergrepp på barn. Allmänhetens och de professionellas övertygelser och motövertygelser angående detta ämne liknar vidskepelse mer än vetenskap. Sexuella övergrepp som har fått sådan spektakulär exponering de senaste tio åren, kan fortfarande vara så insvept i myt att vi bara kan fånga flyktiga/snabba glimtar av verkligheten Varje kortfattad uppklarning av dimman visar troende som hävdar fantastiska insikter, bara för att bli hånade och tvingade att ta tillbaka detta av dem som insisterar att de troende har blivit bländade av en syn/uppenbarelse, något falskt och farligt.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar