Mer högt tänkande...

Mer högt tänkande stimulerad, inspirerad av två blogginlägg (detta och detta) och en tidningsartikel som det refererades till i andra blogginlägget. Spånande nu i högsta grad i diverse riktningar (många trådar att nysta i)…

Ständigt pågående stress kan resultera i metabola syndromet, dvs. bukfetma med allt vad det i förlängningen kan föra med sig (diabetes, hjärtkärlsjukdom osv.). Inom stress- och utmattningsforskningen har de konstaterat att både över- och understimulering kan leda till stress och utmattning av systemet. Att syssla med roliga saker är ingen garanti mot att inte bli utmattad, men det tar troligen litet längre tid att bli det. Man myntade begreppet honungsfällan i samband med IT-bubblan. Unga människor som jobbade dag och natt vid datorerna… För att det var så roligt och så tjänade de en massa pengar.

Slog mig vidare: den amerikanske neurologen Jonatan Pincus skrev i sin bok ”Base Instinct – What Makes Killers Kill” om två ekar han har på sin tomt. Den ena växte i ett väldigt gynnsamt läge och den andra i ett inte särskilt gynnsamt läge (inte alls gynnsamt?). Den förra med gott om sol och näring, den senare i ett skuggigt och betydligt näringsfattigare område på tomten. Och det ser man också på dem enligt honom, klart och tydligt. Trots att de har samma genuppsättning, kanske till och med kommer från samma moderträd. Ja, alltså kanske kommer från kanske samma ursprung, dvs. med identisk genuppsättning. Nu har jag inte Pincus bok med mig på semestern, så jag kan inte kolla upp exakt hur han skriver och vilka paralleller han exakt drog av detta.

En svensk professor (i neurofysiologi) i det ena blogginlägget påstod i ett radioprogram nyligen att vi i Sverige har ett statligt alkoholmonopol i Sverige med ett systembolag för att vi har genetisk disposition att bli alkoholister här!!!?? P.g.a. denna genetiska disposition/läggning blir det lättare för politiker här att genomdriva en alkoholpolitik som inte är möjlig att genomdriva i Italien till exempel!! Men hur håller den logiken; i så fall borde Sovjet/Ryssland också ha systembolag, vilket de inte har enligt blogginläggsförfattaren. Ja, hur håller den? Och om vi nu är predisponerade för att utveckla alkoholism, då kanske systembolaget fyller en funktion för dem som har problem med detta!? Som svenskar tydligen har??? Fast staten ska inte mamma eller pappa oss? Vi måste lära oss att hantera våra problem!!?? Ta vårt eget ansvar?? (ibland undrar jag hur det är det där med eget ansvarstagande… Är det de som pratar mest om det som själva tar eget ansvar?? Det kunde de gärna få bevisa…Konkret).

Slog mig igen om en betydligt äldre vän vars man och svåger var alkoholister, grava tror jag (båda dessa alkoholister är nu döda, av vilka jag var på sångarresa till Polen med en av dem för ganska många år sedan och med egna ögon såg en helt plakat man). Hon tycker att man ska kunna köpa vin i matvaruaffärer… Jag förstår det inte alls och jag har ändå vuxit upp med föräldrar som knappt någonsin hade alkoholhaltiga drycker hemma… Jag har alltså inte blivit drabbad av just detta!!! Men det är kanske därför jag inte förstår detta problem?? Undantagen som bekräftar regeln? Eller handlar alltihop om något helt annat?

Vidare om hjärnan och dess utveckling eller brist på utveckling under den tid den växer färdigt: Rumänska barnhemsbarn har visats ha direkta skador i hjärnan, vissa delar är mycket mindre än som är normalt. De delar där känslor sitter (frontalloberna?). Och dessa delar är hela 30 % mindre om jag minns rätt (nu kan jag inte söka fakta på nätet eller i någon av mina böcker, eftersom jag inte har bredband här på dagtid och har hela mitt ”bibliotek” hemma så när som på några enstaka böcker, men när jag kommer hem kanske jag kollar upp detta).

Bosch skriver också om hjärnforskning. Precis som med Harlows små apbarn finns det rikligt med bevis att också små människobarn har starka emotionella behov. Så apbarn likaväl som små människobarn behöver mer än mat och fysisk värme, de behöver också säkerhet/trygghet, bli omfamnade, få kärlek, respekt och närande fysisk kontakt osv., detta är väsentligt/oundgängligt de första åren för säker överlevnad och hälsosam emotionell utveckling (Bosch s. 49).

Se också tidigare blogginlägg om att respektera barns fysiska integritet (inklusive emotionell och sexuell integritet).

Slog mig också igen att två av mina pianolärare (under förberedande till högre utbildning) båda var intresserade av psykologi. Den ena av dessa, den förste, har jag redan skrivit om. Den andra hade en annan psykologisk ingång, en mer konkret, praktisk (han var också gift med en psykolog, på både gott och ont!??). Konkret hur inlärning går till, om kopplande av olika sinnen osv. Över huvudtaget har jag haft flera ganska kontroversiella lärare, som också är ganska namnkunniga i musik- eller musikpedagogkretsar. Och det har passat mig. Jag gick en musikpedagogutbildning som låg i framkant och nog inspirerade de äldre institutionerna.

Och tack vare ett antal lärare redan ännu tidigare (redan årskurs fem och sex i grundskolan) har mina intressen för dessa saker och för en hel massa olika ämnen långt bortom musik stimulerats?? Och jag kanske gör halsbrytande kopplingar!??

För inlärning, djup-(inte yt-)inlärning är det en fördel att förankra kunskaperna i olika sinnen, i de sensoriska samt analytiskt/intellektuellt (dvs. båda kanske behövs!!??). Då sitter det bättre och säkrare, även i stressade situationer, som i uppspels- och konsertsammanhang. Om man engagerar öron, ögon (ser fingrars och armars rörelser direkt eller kan föreställa sig dem), känner hur det känns och också kan analysera ett musikstycke, dess uppbyggnad, ackord, tonarter, tonartsbyten osv. då sitter det säkrare. Förmodligen att man engagerar flera delar i hjärnan, olika centra, inkluderande de delar som styr automatiska rörelser… Det man populärt brukar kalla höger och vänster hjärnhalva, dvs. både känsla och intellekt.

Läkaren Christina Doctare skriver så bra i sin bok ”Hjärnstress” att framtidens ledare skulle behöva både IQ och EQ och rejäla bredband däremellan. Och Pippi Långstrump tror jag sa att den som är mycket stark skulle behöva vara mycket snäll.

Jag tror jag skulle vilja skriva ett blogginlägg om behov!!! Om grundläggande behov… Om vad forskning visat: Harlows, LeDoux’, Golemans osv osv.

Att vi också har emotionella behov, att redan det lilla barnet har sådana behov… Fylls inte dessa så kan diverse bristsjukdomar uppstå, av olika slag och grad. Jag vill bara slutligen påpeka att redan Harlow pratade om surrogat för den mamma/förälder som inte kunde ge sitt barn det det behövde. Miller kallar detta för ett hjälpande eller upplyst vittne, dvs. en vuxen som kunde spegla barnet, visa att denne/denna såg, kunde visa barnet att kärlek existerar i någon grad och kanske visa vad verklig kärlek är? Och dessa individer kunde moderera effekterna av kränkningar, så att svåra övergrepp inte alltid leder till kriminalitet eller psykisk sjukdom…

Freyd skriver att hon tror att helande är möjligt med adekvat hjälp… Det finns alltså verkligen hopp. Men troligen krävs det en hel del jobb, tyvärr. Och mycket skulle kunna undvikas genom information.

Vad innebär förnekandet av behov?? För oss enskilda, för samhället, för världen? Förnekar vi att vi har behov kan vi ju inte se att andra har behov heller? Och alltså påverkas vår förmåga till empati och medkänsla (även hos terapeuter och kanske inte minst hos dem??). Förnekar vi våra behov (ju mer vi gör det dess värre) är inte risken att vi försöker fylla dessa via annat och andra? Och det får allvarligare konsekvenser ju mer makt vi har??

Inte minst om vi förnekar de grundläggande behoven, som vi hade som barn, och som vi måste tränga bort för att slippa inse att de inte fylldes??

PS. Fryshusets Anders Carlgren (???) har själv sagt att han tillhörde 68-rörelsen (dvs. han var tonåring på 60-talet, kanske nästan 20 år då 1968?). Han gick senare i terapi och efter den tog han avstånd från sin ungdoms försyndelser… (vad för sorts terapi har praktiserats och praktiseras?? Vilka psykologiska idéer? Man ska bita ihop och ta sig i kragen??? Förakt även från professionella över dem som inte lyckas med det? Men jag tror, återigen, att den som skyller misslyckanden på klienten för gamla metoders föregivna ofelbarhet hamnar oundvikligen i samma farvatten som sektguruns, som A. Miller skriver).
-//-
I will perhaps write a summary in English later…