Om flum och utbildning på dagisnivå (nästan) samt förakt för den svenska riksdagen...

klicka på bilderna för att göra dem större.

Helle Klein skriver i blogginlägget ”Intet nytt från Rosenbad”:

”Statsminister Fredrik Reinfeldt har just hållit sin regeringsförklaring vid Riksmötets öppnande. Den var värsta sömnpillret - till största delen på grund av att den inte innehöll några nyheter över huvudtaget. Regeringen har ju under de senaste veckorna presenterat sina nya budgetsatsningar lite här och lite där och låtit DN Debatt bli huvudtribunen för sin politiska agitation.

Föraktet för den svenska riksdagen kunde inte bli tydligare.”

Läs också Peter Wennblad i ”När flum går före förnuft” där han skriver om reaktionen han fick på en krönika om regeringens coacher för arbetslösa, där man bland annat kan läsa:

”…två höga chefer inom arbetsförmedlingen, som menade att ’arbetsmarknadsutbildning inte kan innebära längre utbildning på högskolenivå’.

Men utbildning på dagisnivå kan det däremot innebära, eftersom man gladeligen sprätter tre och en halv miljarder kronor på att lära arbetslösa att skriva meritförteckning och ha ett glatt humör.”

Läs också Jinge i om valfläsk i ”Fredrik ’Givet Detta’ Reinfeldt”:

"Att det handlade om de ytterligt olyckliga omständigheter som drabbat regeringen med finanskrisen som tema var givet. När han koncentrerade sig på hur stort ansvar den svenska regeringen tagit blev det humor. Skola, vård och omsorg har privatiserats i aldrig skådad omfattning, klyftorna ökar, och idag kan många fler än tidigare se tydligt vad Reinfeldts ansvar innebär. Att försämra för dem som har det sämst. Att tala om girighet när man är ordförande för partiet som företräder de giriga känns lätt absurt.

Nu har Reinfeldt och hans högerkompisar i regeringen ett år på sig för att öka klasskillnaderna ännu mer, så vi kommer att få bevittna ytterligare försämringar, var så säkra. Allt med namn som jobbskatteavdrag, utanförskap och nu det moderna coaching.”

Några amerikanska röster om amerikansk ekonomi, bubblan som sprack och sjukvård, här, här och här.

Barack Obama om musikundervisningens betydelse och testorienterad och teoretiserad amerikansk skola...

Tillägg senare på kvällen: Obama säger (i min snabba och kanske något fria översättning):

”Min poäng är att alla hade tillgång till musik, alla hade tillgång till konst när jag växte upp och gick i skolan, därför att människor förstod, även om de inte hade gjort de vetenskapliga undersökningarna då, de vi har nu [så det handlar inte bara om kunnande, utan också om intuitiv känsla och inlevelse, se Jan Björklunds bristande kunnande i, och bristande intresse om skolforskning], att barn som lär sig musik faktiskt presterar bättre i matematik.

Barn vars föreställningsförmåga är tänd av konst (humaniora) är mer engagerade i skolan. Barn i skolan som får fysisk undervisning har lättare att vara koncentrerade i klassrummet. Så dessa extrasaker är del av en välskött utbildning.

En del av anledningen att ni ser skolor som avskaffar musikundervisningen eller kanske ’bara’ minskar den beror på programmet 'No Child Left Behind' [att inget barn ska lämnas efter]. Den lag vars avsikt var att höja standarden i lokala skolor hade den effekten.

Skoldistrikt känner sig pressade att bara undervisa för testen [som är en del i programmet ’No Child Left Behind’].

I många skoldistrikt har de måst göra val och de har beslutat att dra ner på raster, konst- och musikundervisning för att kunna få våra barn till testnivån. Allt de gör är att studera matematik och läsa hela dagen lång.

Så del av lösningen är att ändra programmet ’No Child Left Behind’. Utvärderingen måste ta hänsyn till dessa saker [som Obama tog upp ovan, om betydelsen av undervisning i musik, konst, fysisk aktivitet].

Ändringarna måste ske både i skolan och utanför och det hela kostar inte särskilt mycket. Man får så mycket tillbaka genom att göra detta.

En del av vad konstundervisning gör är att den lär människor att se varandra genom varandras ögon, den lär oss att respektera och förstå människor som inte är som vi och det gör oss till bättre medborgare och gör att vår demokrati fungerar bättre.

Detta är något jag starkt tror på och något vi måste verka för.”

Se kritik av programmet "No Child Left Behind".

Apropå svensk skolpolitik idag, där bland annat estetiska ämnen får en annan, (betydligt) mindre roll och betyg och straff tros vara en av universallösningarna. Och man satsar allt mer på "elitutbildningar"? Inte på att utveckla hela människor och skapa integration istället för segregation.

Se tidigare inlägg om den politik socialdemokraterna avser att föra. Fast jag är nästan ÄNNU mer intresserad av partiet till vänster om (s)...

Tappra försök från maktens (högerns) sida att hitta rationella argument…

Ann-Marie Lindgren, Arbetarrörelsens tankesmedja, menar angående Svenskt näringslivs rapport förra veckan ”Ska det vara vitt eller svart? En analys av den svarta sektorns drivkrafter och problem” och kommentar angående denna av dess skatteexpert Johan Fall, att de presenterar en bristfällig skattedebatt där det (förstås) finns starka intressekopplingar bakom deras kampanj (sen många, många år) om sänkta skatter:

”Det är klart att Svenskt Näringsliv som intresseorganisation och företagens talespersoner endast har ett intresse av lägre skatter för sina medlemmar. Då försöker man också hitta rationella argument för skattesänkningar, samtidigt som man utelämnar problem som skattesänkningar för med sig. /…/

Det går inte att debattera för eller emot sänkta skatter utan att konstruktivt tala om varför vi bör ha dem och hur vi annars ska finansiera vår gemensamma välfärd.

Jag börjar bli less på att man inte gör de här kopplingarna.

Höga skatter är inget självändamål [förstås, men]. Skatter betalar ett antal nyttigheter som vi måste ha under alla omständigheter. Nu är vi i et läge där vi står inför ökade krav på välfärden samtidigt som vi har en regering vars politik bara går ut på att sänka skatterna som ska betala alltihop.”

Läs om Ann-Marie Lindgrens rapport om "Framtidens skatter för framtidens välfärd".

Se också artikeln ”Ökat globalt lönegap mellan könen”:

”Det globala lönegapet mellan könen är större än tidigare siffror visat. Samtidigt slår den ekonomiska krisen hårt mot världens kvinnor./…/

Lagom till den internationella kvinnodagen presenterade också IFS, Internationella Fackliga Samorganisationen, en rapport som på flera punkter betonar vikten av den fortsatta globala jämställdhetskampen.

I rapporten, som heter Gender (in)equality in the labour Market och är baserad på
300 000 tillfrågade i 20 länder, framgår bland annat att det globala lönegapet mellan män och kvinnor är betydligt större än officiella siffror hittills visat.

Den procentuella skillnaden är nu uppe i 22, jämfört med tidigare kända uppskattningar på 16 procent. Störst är skillnaderna i den privata sektorn, i synnerhet i industri- och jordbrukssektorn. Rapporten visar också att lönegapet växer i takt med löntagarnas ålder.

IFS varnar för att den ekonomiska krisen nu snabbt kan förvärra situationen för världens kvinnor – i synnerhet för dem som arbetar på ställen utan en facklig organisation./…/

IFS pekar ut trenden med allt fler osäkra och tidsbegränsande anställning som främsta orsak till att krisen slår extra hårt mot kvinnor. Ofta är det dessa jobb som försvinner först i den ekonomiska nedgången./…/

Om ordet kvinna skulle bytas ut till jude eller liknande varje gång statistik visar på våld eller sämre lön skulle vi bli djupt chockerade över att någon grupp på jordklotet behandlas på det sätt den gör. Nu är många så vana vid att kvinnor utgör denna diskriminerade grupp att reaktionerna ofta uteblir.

En del i rapporten behandlar mäns våld mot kvinnor.”

Ja, framförallt kvinnor missgynnas av högerpolitik!? En svag grupp, som görs svag, av den politik som förs? Hade män missgynnats på samma sätt och i samma grad av en politik som förts hade protestera varit betydligt ljudligare?? Media och människor i allmänhet reagerat mycket mer? Men nu är det ju bara de svaga grupperna (till vilka kvinnor hör) som drabbas värst!

Läs Alexander Chamberland om ängslig partipolitik.

Maria-Pia Boëthius i ledaren ”Kultur som säger ifrån”:

”Också många kulturutövare vill vara på den sida där pengarna och makten finns.

När nu den nya, borgerliga kulturutredningen kommit lever vi i en helt annan berättelse. Högern, marknadsideologin, kapitalismen och konsumismen har segrat och ’äger’ berättelsen om världen. En och annan vänsterkritiker tillåts verka, ibland i de stora tidningarna för att ge sken av öppen debatt och yttrandefrihet, men jag uppfattar det mest som en alibiverksamhet, som ger de borgerliga ledarsidorna och kolumnisterna något att hoppa på och ’debattera’. Hur skulle de annars fylla sina spalter?

Också konstnärerna har dragits in i den stora marknadsberättelsen. På 70-talet uppfattades många fria kulturutövare som språkrör för tidigare tystade idéer.

Vänsterns berättelse om världen skulle inte gå att berätta om inte kulturarbetarna kunde försörja sig, eftersom näringslivet inte kan tänkas sponsra idéer och berättelser, teater, böcker och dans som går emot deras ideologi och är kontraproduktiv mot deras världsåskådning. De ’andras’, de medellösas visioner skulle inte få någon gestaltning om man inte gick med på att låta fria själar få del av skattepengarna så att de skulle kunna berätta om den andra värld, som också är möjlig. Ungefär så var läget i mitten på 70-talet./…/

Jag tror inte att kulturarbetarna, som man betecknande nog har börjat kalla kulturkoftor eller kulturkostymer längre uppfattas som några som kommer med de stora motberättelserna mot den förhärskande ordningen, utan som klättrare, som i konkurrens med andra bubblare kämpar för en karriär och en plats i rampljuset och TV-sofforna. Framställda så kan man fråga sig varför dessa karriärister ska finansieras av skattepengar.

Det är inte så det är, motberättelserna finns verkligen också bland fria tänkare, konstnärer och kulturarbetare; men nu ska de vara en del av underhållningsindustrin, annars är de ’förlorare’./…/

… jag tror att starka krafter inom högern hoppas att tankar på jämlikhet, rättvisa, solidaritet, fördelning och socialism ska strypas och helst inte ens ’tänkas’. Särskilt inte nu när världen – eller i alla fall det ekonomiska systemet – måste byggas upp igen.”