Visar inlägg med etikett use of language. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett use of language. Visa alla inlägg

lördag 19 januari 2008

Kvinnors röster...

sångglädje?

[Uppdaterad 20 och 21 januari i slutet]. Skulle vilja referera till en ledare av Maria-Pia Boëthius i ETC "Äntligen comeback för politiken" och en insändare i samma tidning av en man med rubriken "Varför så provocerande att en kvinna tycker till om politik?" apropå ledaren "Jag ger Obama min röst" av en 28-årig amerikansk kvinna - med ett kreativt arbete - Morgan Currie. Två texter på temat kvinnors röster kändes det helt plötsligt. Har anledning att fundera över detta personligen. Om när kvinnor äntligen börjar upphäva sina röster, sina kanske svaga röster...

Och hur många män som yttrar sig och sättet de yttrar sig på och hur de slipper igenom, vad och hur de än yttrar sig nästan. Om jag överdriver litet...

Insändarskribenten skriver att:

"Det är sällan jag känner mig nödgad att kommenera en text från förra veckan. Jag läste Jonssons oprovocerat fördömande kommentar och den väckte stor förvåning hos mig. Det låter bisarrt att så många kommenterat ledaren negativt. Att det är nästan uteslutande män förvånar mig inte, men fram till nu har tidningens läsekrets tillhört den tänkande, medvetna och reflekterande delen av samhllets medborgare. Jag påstår inte att jag själv tillhör någon upplyst elit men jag försöker i alla fall skita innan jag torkar mig i röven... /.../

Att Morgan Currie skulle vara 'naiv' eller inte förstå 'vad som är bäst för USA' är helt förryckta påståenden och en oerhört simpel form av kritik."

Jaaa, även nätvärlden domineras av män... Och det är just så ganska många också kommenterar!!?? De (ofta/st liberaler, allianshängare och högerfolk) talar om att andra skribenter, som de inte håller med, är 'naiva' 'inte förstår saker' osv. osv. osv. Det är ungefär alla de argument de har att komma med? Jo, det är som denne man skriver "simpel kritik"!!?? Och - det är okej om en man skriver dylikt, inklusive sätten han skriver på och språket han använder, även grammatikaliskt!??

Fast det är oerhört lovvärt att män tar bladet ur munnen så som denne man gjorde!!! Och denne man skrev väldigt bra! Jag blev jätteglad av att läsa hans insändare.

Han skriver vidare:

"Ledaren ifråga handlar för mig, precis som för Andreas Gustavsson (som på etc.se kommenterat reaktionerna på ledaren om Barack Obama), om en 'ung, amerikansk kvinnas tankar kring sitt lands framtid.'"
Och vad vet en ung (eller medelålders eller gammal heller) kvinna om någonting?? Och kommenterar de inte innehållet eller sakfrågor så får de hitta på dylikt eller angripa hur man skrivit; svenskan, grammatik osv.!!!?? Fast hon var "bara kreativt jobbande", så kan hon uttrycka sig? Ja, vadå kommentera innehållet?? Formen är viktigare är innehållet? Fast Emma som översatt erkände att översättningen skett under tidsbrist…

Han skriver vidare:
"ETC har fungerat som en svensk röst åt en människa som annars inte hade kommit till tals hos oss - ypperligt. Texten förmedlar även en känsla som jag tror ger rättvisa åt författarens avsikt och det är ett gott betyg."
Jo, och möjligheterna för fler har kommit att höja sina röster, människor som annars inte skulle ha kommit till tals kanske alls. Fast de kanske lätt drunknar på nätet? Men rätt som det är kanske i alla fall någon hittar det de skriver... Och hur som helst, bara möjligheten att någon läser...

Och, jo, det är konstigt (eller inte) att de personer som pratar om att "give children voices" och som nog också kan referera till Berit Ås och hennes härskartekniker inte riktigt lever som de lär... Inte kommenterar innehållet, men kan komma med små pekpinnar om grammatik och sättet att skriva, brister i ens språk...

Jag kan ju säga att jag har varit utsatt för det... Off-list så att säga...

Jag har tagit sånglektioner... Har en hel del (och har haft kanske hela tiden sedan jag börjat ägna mig åt röst, dock i högsta grad som en bisyssla!!!) funderingar om detta med stöd, som gör att rösten bär och att man inte sliter på röstorganen. Ja, helt enkelt det som handlar om att göra sin röst hörd!?? Hitta botten i den kanske man skulle kunna säga!?

Och ovanpå det så visar det sig i sångundervisning ofta (om jag förstått detta rätt) att tjejer går och drar in magen vilket inte befrämjar just detta med stöd...

Man har brukat prata om lärarattityder och deras snipiga pekpinnar... Och inte minst pianolärare med sina pekpinnar!!? Hoppas det ändå är litet skoj!

Och det där med att uppmuntra barn att sjunga - och att rita, istället för att påpeka att de sjunger falskt hur gruvligt falskt de än sjunger, och att rita fast de målar ett träd lila och en sol blå...

Man brukar säga att träning ger färdighet. Och att man ska utgå från det positiva som lärare, men helst undvika att lägga till ett "men..." Ens i tanken!??

Om härskartekniker står det att de syftar på:
"...olika sociala och retoriska manipulationer varmed en dominant grupp behåller sin position (i en synlig eller osynlig hierarki) gentemot personer från andra grupper. Uttrycket är myntat av den norska socialpsykologen Berit Ås som beskrev fem härskartekniker 1976. Vanligtvis är det någon av dessa fem som avses med termen härskarteknik, men Berit Ås har själv utökat listan med två till * och i vardagligt tal används ibland ordet härskarteknik om allmänt ohemula maktmanipulationer."
För att sätta sig på en annan och för att hävda sig används de? Och de används i en massa olika konstellationer och på olika nivåer? Och inte bara från man mot kvinna, utan kan också användas bland annat kvinnor emellan!?

* Den sjätte härskartekniken är objektifiering av kvinnors kroppar - att kommentera och diskutera kvinnors utseende i irrelevanta sammanhang.
Den sjunde är våld eller hot om våld -
Att utnyttja sin fysiska styrka mot någon för att få sin vilja igenom, eller att visa att den möjligheten finns.

Tillägg 20 januari: se Marita Ulvskogs artikel om hur Serigedemokraterna ska bemötas. Länkar rörande sång (både för vuxna som för barn och om musik).

Kerstin Berminge skriver om undersökning om den politiska kunnigheten och om vilka som faktiskt går och röstar samt att förr insåg man att demokratin var viktig att försvara, måste hela tiden försvaras, bland annat genom att man går och röstar!? (mer om demokrati här).

Det finns en del kvinnor på nätet som är viktiga för mig, flera kvinnors röster som jag återvänder till, apropå kvinnors röster...

Tillägg 21 januari: Och som den första kommentatorn skriver hos Kerstin Berminge: vad skulle de som gjorde stora uppoffringar för det vi har idag tycka om de såg hur det är idag vad gäller solidaritet, lojalitet och engagemang människor emellan (min tolkning?)?

Greider skriver faktiskt idag i ledare om att "Gapet är för litet" mellan framförallt blocken och vad detta kan leda till; en liknöjdhet där det slutar med ett gäspande folk!!? Och/eller att fascistiska partier får ett uppsving?? För det finns egentligen inga andra alternativ tycker folk? Otäckt! Jo, jag tror det kan ligga något i det!! I höstas pratade jag bland annat politik en kort stund med en granne (som är undersköterska?), hon sa att hon hade kunnat rösta på sverigedemokraterna i ren protest, eller om hon skulle kunna göra det i nästa val.

Jo, det skulle behövas litet passion, glöd och visioner från vänsterblocket... För jag tror på de underliggande idéerna, men jag skulle aldrig kunna rösta på sverigedemokraterna eller något liknande, fascistiskt parti, hur illa jag än tycker om våra andra partier!

tisdag 25 september 2007

Skillnad på folk och folk...

Ja, är det skillnad på folk och folk? Och hur?

Nog är det märkligt?? Funderar på språkbruket på nätet.. Och drar paralleller till en tjockhudad far som måste skyddas… Som själv inte alltid var så fin i kanten, varken i det han sa eller i sina attityder!!! Som man kanske kunde kalla bufflig mnga gånger!!?? Och där mamman liksom måste betona att hon respekterade honom i alla fall! Men på något märkligt sätt behövde man inte skydda andra eller påpeka med eftertryck att man respekterade dem!!!

Och andras bufflighet accepterades inte alls, var det inte så??? Den var förbehållen en (eller kanske några få till; av manligt kön)?? För "han var ju sådan"! Men att andra var sådana, kanske på andra sätt det sågs inte mellan fingrarna med? De åste liksom ta ansvar för sig och sitt och sina mindre bra bteenden (som att på kvinnligt vs klandra sig själv, att inte kunna låta saker rinna av, som mannen kunde, vilket blev en positiv egenskap!!).

Men vilken var mest arrogant och vilken mindre?? Och var den förre särdeles benägen att rannsaka eller ifrågasätta sig själv? Men denne hade inte klarat något sådant? Var för känslig, måste skyddas?

Borde inte alla ha samma rätt – och samma skyldigheter!!?? Bedömer man efter samma mallar? Ser man med samma glasögon på alla? Märker man kanske inte alls hur man bedömer/dömer??

De mer arroganta får liksom vara det?? Det är okej??

Och när andra vars tålamod brister börjar svara emot, argumentera emot och kanske provocerats så till den grad att han/hon svarar med samma mynt, vad händer då?

Då börjar de mer arroganta klaga?? Då rycker man in till deras försvar?

Och är det fenomenet projektion man ser här och där; där man anklagar andra för det man själv lider av i hög grad???

Å det är klart, man kan kanske undra om det är projektion jag nu ägnar mig åt??

Är det som det alltid varit från tidernas begynnelse och allra tidigast i livet, först mellan syskon (systrar och bröder), senare i skolan och slutligen också i vuxenlivet? Man ser mellan fingrarna med en kategori, de högljudda, platstagande pojkarna och deras beteende och språkbruk?? Ett beteende eller språkbruk man inte skulle tolerera från en tjej kanske alls?

Kanske skulle man inte tolerera det från vare sig tjej eller kille? Tolerera det lika litet från båda??

Redan när jag läste pedagogik 1984/85 pratade vi om detta: hur forskningen visat att vi upplever att tjejer som pratar nästan lika mycket som killar upplevs prata mycket mer!!! Eller om tjejer/kvinnor pratar lika mycket som killar/män så uppplever BÅDE män OCH kvinnor att kvinnorna pratar mer och ibland MYCKET mer!! Och tror det benhårt ända till man kan visa genom att ha mätt det att tjejerna faktiskt pratade en aning mindre i själva verket, fast då tenderar man att inte riktigt tro på mätningen!

Man har helt konkret mätt talartid... Men dessa teman hör jag inte idag längre sedan ett antal år!! Pratar man inte om dem längre? Är de inte opportuna längre?? Är de inte aktuella längre, för nu uppfattar vi det inte lika snett? (tror dock inte att det är så... Att vi uppfattar det mindre felaktigt. Kanske är det snarare tvärtom; att vi inte märker det igen eller längre!? Men jag kan ju ha fel).

Men förmodligen finns det en massa tysta, "försiktiga"män också!! Men de som tar plats gör det desto mer??? Kanske BÅDE på bekostnad av kvinnor OCH de tysta, mer försynta männen!!!? Och hur är det nu som flera har sagt att "godheten" borde upphäva sin röst betydligt mer än den gör??

Kolla här t.ex. hur förnärmade de med det mer arroganta språkbruket kan bli (i alla fall sett med mina färgade glasögon)... Och här när man liksom måste trösta??? (eller läser jag fel?).

Vad händer när man helt tappar allt tålamod`När man blivit provocerad tillräckligt länge och mycket?? Hur "snäll" man än är från början?? Och får ett utbrott??!! Ett riktigt rejält??

Jo, som kompis skrev: kanske man med åren förlorar allt mer av tålamodet!!??

Och jag svär aldrig normalt... Men jag kan göra det - ibland!! Och då kanske jag verkligen svär, med eftertryck på "jävla" och "fan"!?? :-) För jag blir så otroligt arg, så jag ser rött!?

När jag blivit provocerad tillräckligt?? (av - får jag säga det?? Dumhet!??).

PS. Det där liksom klappandet på huvudt von oben... (ägnar jag mig åt sådant själv??)

Hur sårad och förnärmade de själva kan bli!!! Men de verkar inte märka hur de själva låter eller beter sig!??? (är det sådant som kan vara tecken på "narsicssim"?? Lider vi alla av detta, mer eller mindre? NÅGOT litet drag av narcissim? Men somliga mer och andra mindre?).

Är det så att vissa får hålla på "för de är ju bara sådana"? Och andra får man såra och förnärma, kanske hur mycket som helst och de har inte rätt att reagera liksom heller??

Undra på om en ilska byggs upp?

Vadå, ömsesidig respekt??? Lika stora rättig- som skyldigheter!?? Lika stora (eller små) krav!? Dock litet större för den som står i någon slags maktposition gentemot den under eller de som står i något slags beroendeförhållande av något slag: politisk ledare, chef, doktor och liknande, förälder... Och lärare ju... osv.

PS. Skummade kommentarerna till detta blogginlägg... Vilka kommentarer från somliga... Bristen på empati och arrogansen...