När störda föräldrars behov styr…

Thomas Idergard, Fredrik Johansson och Patricia Kimondo.

Har ingen aning om vad jag ska sätta för rubrik på detta inlägg. Tyckte jag såg en röd tråd i diverse saker jag läst igår och idag. Om skolan, barns uppväxt i ytterst ”trasslig” miljö, med sexuella övergrepp från "man" * precis lärt sig gå, till att bli misshandlad till döds, om förskolan och föräldrars behov av dylik (inte utgående från barns behov).

Tillägg 19 april: Och jag tror att rubriken på detta inlägg har en VISS relevans. Barns villkor är inte alltid bättre i de bättre bemedlade familjerna.

* i detta fall en liten flicka, vars pappa senare sagt till henne att han trott att hon skulle bli något stort och att det hon blev utsatt för nu gjort att hon kommit dit där hon är: en ung kvinna som gett ut böcker. Vad matt jag blir! En kvinna som TROTS det hon utsatts för (av både sin pappa och andra vuxna människor och med en mamma som var så nerknarkad att hon inte såg vad som skedde mitt framför ögonen på henne, och som man BARA kan fördöma) lyckats skriva om det.

I en insändare någonstans (klippte eller rev inte ut denna) hade någon skrivit om avsaknad av dialog apropå det senaste skolutspelet av Björklund, om att stänga av elev. Ja, för Björklund dialog med vare sig vuxna eller barn eller ungdomar eller tar han till sig forskning? Är han inte alls intresserad av att använda andra metoder för att komma tillrätta med saker? Göran Greider föreslog helt radikalt i ledare ”Stäng av Björklund istället.”

Tillägg 22 april: det jag läste om Björklund och dialog fanns i den lilla notisen "Björlunds militärskola" i ETC, där det står att det inte verkar bekymra Björklund om de avstängda bråkstakarna halkar efter i skolan. Hans recept är straff, sanktioner och pekpinnar framför ökade resurser och bättre dialog! Att vara problemfri (är de som ser ut att vara problemfria alltid problemfria?) ska "löna sig" (Owe Wikström skriver i sin bok "Långsamhetens lov" att han önskar sig fler som är motvalls och vägrar gå i takt, istället för tvärtom, som nu är fallet, i min kanske något fria tolkning) och missanpassade ska sorteras ut.

Nej, alla pigor kan verkligen inte studera, hur vore det? O, HEMSKA tanke (Pierre Gilly)!

Se också tidigare inlägg "Disciplin istället för kuratorer..." (Vad sparas det på i offentlig förvaltning??)

Sedan läste jag artikeln ”Barnet berättar” om Sofia Rapp Johansson (se ovan) och vad hon upplevt som dotter till en knarkande mamma och med en tillvaro i elva olika fosterhem, en uppväxt som skildrats i boken ”Silverfisken” till exempel. En oerhört skakande artikel om ett fosterbarns uppväxt.

Igår kunde man på Sigruns blogg läsa om ”Det ingen vill se”, ytterligare en oerhört skakande skildring av vad ett litet barn kan utsättas för.

Och här en amerikans barndomshistoria, son till en amerikansk pastor (frikyrko-?).

Och som grädde på moset hade Thomas Idergard ansvarig för Timbros välfärdsprogram (!! På denna sida kan man hitta fler av Idergards artiklar och uttalanden), Fredrik Johansson skribent på Timbro (mer om Timbro) och Patricia Kimondo vd i Lärarförmedlarna skrivit ett debattinlägg i Aftonbladet om förskolan. En kommentator där sammanfattade det hela väldigt bra tycker jag:

”För det första bör vi inte se på förskolan som något som är till för att föräldrar ska kunna arbeta och [som ska] anpassas efter föräldrars behov [utan efter våra barns behov i första hand, något dessa tre debattörer inte alls tar upp].”

You can't be unsafer...

the two siblings who have written the book referred to.

Played with a 7-yearold girl for her class and a parallel class this morning. When I sat there at the digital-piano before all children came, two small boys opened the door and wondered what I did. When they left one of them said:

“Goodbye darling!”

“Goodbye”,

I replied.

The small children came, one of them came to me at the piano and asked:

"Am I a boy or a girl?"

Nonplussed or perplexed I wondered if I heard right, watched the child thinking it was very important I didn’t say wrong. Phew! And it was really difficult!

“But aren’t you a little chap!??” I chanced.

Phew, I was right. I hope the child was satisfied. But after these two incidences my concentration was almost lost.

Now when I sat down at the TV there was an interview with a young man Jörgen Fredholm, I came in in the middle of the interview. This man had written a book “Otryggare kan ingen vara” with his two year older sister about their childhood in terrible abuse (Lind & Co förlag AB 2007. ISBN: 9185267988 / 91-85267-98-8, EAN: 9789185267989, a title referring to one of our hymns, translated it would be something in the style “You can’t be unsafer”, this hymn has been translated to English "Children of the Heavenly Father"!! See here.). Also see these links; here and here (in Swedish though).

The advice from this man and his sister is:

”Dare to ask questions! How children have it and dare to hear how it is.”

i.e. ask a child/young person even the unpleasant questions. There are ways out if you dare to talk about things. This young man and his sister are both socially functioning individuals, studying at College for Social workers, this man has his own family today, with a 6-year old son and a 3-year old daughter).

It stands about the book (in Swedish):

”Otryggare kan ingen vara är den lika skakande som sanna berättelsen om tre syskon som tvingas växa upp med en mamma som inte kan ta hand om sig själv och än mindre dem. Mitt i det svenska välfärdssamhället lever dessa barn i en otrygghet som gränsar till det ofattbara. De är helt utlämnade åt mammans ansvarslösa beteende och hennes lika omdömeslösa val av män. Fadern till den äldsta dottern, försvinner snart ur bilden och pappan till de båda yngre sönerna hamnar på anstalt efter att ha dömts för hustrumisshandel och skadegörelse. Sedan följer en rad styvfäder, av vilka en har mördat sin hustru och sina två barn bara ett par år innan han flyttar in. En annan gömmer ett laddat gevär i lägenheten och misshandlar både mamman och barnen.

Det är en uppväxt fylld av alkohol, knark, misshandel, mobbning, svält och hot. Dottern tvingas som liten flicka ta hand om både hushållet och sin berusade mamma. Äldste sonen, som lider av en cp-skada, får i tonåren uppleva hur hans mamma stjäl hans pensionspengar och låter honom svälta. Och yngste sonen blir tidigt kriminell och narkoman och avlider endast 25 år gammal i en bilolycka. Bengt-Åke och Agneta Cras har tidigare skrivit boken Bakom stängda dörrar som sålts i över 200 000 exemplar [se beskrivning den boken på Mimers brunn].

”Anneli är ingen bullmamma som ägnar kvällarna åt läxläsning och åt sin förtroendepost i Hem & Skola-föreningen. Hon sitter och super med den ene mer opålitlige mannen efter den andra och hon ger fullständigt fan i sina barn. Det är Annelis nycker och behov som styr och barnen far så ofattbart illa att socialtjänsten borde dö av skam när de lyssnar på denna dokumentära skildring av helvetet i folkhemmet.
Tomas Norström läser sakligt och nyktert om mamman som har gruppsex inför sina barn och som är så sjuk och självupptagen att man både begriper och inte förstår hur detta kan pågå mitt ibland oss. Kan det bero på att ingen VILL se? Ingen aning, men lyssna på denna ljudbok som får de flesta andra verklighetsskildringar, hur hemska de än är, att likna gullegullsagor. Men, under över alla under, går det ändå hyfsat bra för två av de tre barnen.”

Sexual abuse, being manly (strong, tough, not weak), beavers...

About sexual abuse again (and earlier blogpost).

“I wasn't aware that Teri Hatcher had been sexually abused. She is a brave woman in coming out, and empowering others. I, for one, appreciate her words " I wish you strength and love, and a journey that leads to your own realization that you are lovable, worthy and deserve good things.

So many of us grow into adulthood, admired and loved by our friends and colleagues, and our deepest darkest secret within is that core feeling about ourselves that we are utterly unlovable, unworthy or deserving of any good things. But underlying that are the darker secrets of repressed memories and unfelt and unintegrated feelings of being 'made' to feel unlovable, bad, guilty, ashamed, by those who originally 'sinned' against us.

I was aged about 46 when I literally began to wake up to discover, that having suffered for over 25 years with depression, I too had been sexually abused as a very small child, and the energy of this, although trapped and blocked, was driving me in all areas of my life. And, with the help of an enlightened witness I was finally ready to open Pandora's box. I simply began to learn to rage, and the lifetime of depression 'went out the window'. I still rage from time to time. (smile) I am now 59 , and am that 'enlightened witness' for others as they too emerge .

I agree with Teri, If it hasn't happened to you, count your blessings and do something in your community to make sure it doesn't happen to anyone you know.”

“I also think it's very brave of Teri to admit this. The more people that speak up, the bigger the chances are that kids being abused speak out about their abuse and we as individuals and as a community can do something about it. So when famous people come forward, they'll reach many more than us ordinary people.”

More about the phenomenon being manly, i.e. not weak (my ironical reflection over this phenomenon and similar phenomena, though I like walking both with and without poles, cycling etc.). I am not sure I understood this entirely, reacting very spontaneously and "immediately" (and read it very swiftly). From “Breaking Down the Walls of Silence”.

Article in Guardian. And about the boot camp phenomenon even here in Sweden.

And I also read something on this blog about similar things I felt quite ironically; a politician (minister, vice prime-minister!!, in our current government, woman) thinking we should work like beavers (be strong in other manners!?)… Obviously she doesn’t think we do (we are not working like the beavers we should, but I think too many of us do already)!!

She says that:

“Passivity can be found on many levels in society /…/ Of course there are the (extremely) devoted, but unfortunately laziness is often shown in the notion/idea that someone else shall do everything [talk for yourself I say!!!].”

And about children towards their parents:

“Can (my)self!! Is there something that can make parents more overcome/exhausted and at the same time very proud when children are saying things like that? /…/ In my dream for Sweden we are a whole country filled with people which 'can (our)selves'. Which dare to experiment, try ideas and make dreams come true, both big and small (dreams).”

Yes, we are very lazy! So I just say Hallelujah! And from my point of view and perspective I can't say I find this woman especially creative or sensitive! On the contrary!! There is nothing "artistic" in her!! May I say this?? So I just wonder ironically what she knows about creativity!!!??? (I have a cousin, female, exactly the same age as I, which is member - and politician - of Olofssons party...).

What do workaholics do? What do they achieve? Actually? All these rushing around? Do they do as much as they seem to? (some in the literature about exhaustion and stress says it is the opposite...).

Came to think about what Christina Maslach and Michael P. Leiter wrote in their book "The Truth About Burnout - how organizations cause personal stress and what to do about it (1997?)". See another book by these two (more recent).

Do beavers have time to see sexual abuse (or do they have sensitivity at all in the first place to see or sense or hear it, or to see or sense any abuse at all, wherever it occurs)??? (see the first links in this blogpost). Do they have time to have sex themselves either??? Do they feel any lust to it either if they are too exhausted?? I think the literature says this lust decreases too if I have understood it right!? I can't guarantee I have understood it!! :-)

And this woman was supposed to chat with people in one of our biggest newspaper's chat on the web, but she realized in the last moment (before this chat) that she was double booked (!!!???), so her press-secretary (??) took her place (I don't watch the news nowadays, since a long time, because I feel so horrible hearing about our horrible government and what they do, and how media chose to report about things, even how the Swedish Television chose to report about things sitting in the knees of the government s my feeling, so this is what I have snapped very fast), but answered in the name of Maud Olofsson and not as her press-secretary!! People writing thought they were chatting with Maud Olofsson... (and poor her children I think... I wouldn't want a woman like this as mother!! This Maud Olofsson is much like Margaret Thatcher!! An iron lady!).

PS. Cristina Maslach's homesite.

PPS. Thought of this further at work today, and the female politician Maud Olofsson I quoted above: how does she see us; the grown up population in Sweden? As small children, and she like a sort of mom?? And I don't think (or believe) that the policy she represents, or she either as person, can fill especially many with creativity... On the contrary... Sad (and pretty angry) to say...

Writing spontaneously and thus swiftly and often very upset over all stupidness in this world... Hmmm...

---

Tillägg 11 oktober: i bloggen Alliansfritt Sverige står det

"Olofsson (egentligen Wärn) påstod att:

'Som politiker måste man vara modig och ta debatt.'"