Sätt människorna (och miljön) först…

[Uppdaterad 2 april, se slutet av blogginlägget]. Se om “Put People First,” samt bloggen “Under ytan – närmare rörelserna.”

Göran Greider skriver i ledaren ”Ta tillvara vreden!” Se också "Rapport från demonstrationen mot G20-mötet i London". Samt ”G20: utkastet till slutdokument sprids.”

Om G20 eller Group of Twenty. Joseph Stiglitz hemsida.

Apropå media kan vi i blogginlägget om utkastet till slutdokument från G20-mötet i London som börjat spridas läsa:

"När jag passade TVn i hotellets foajé efter frukosten var den stora nyheten hos Sky News att inrikesminister Jaqui Smiths make använt skattemedel för att se pornografiska filmer i deras hem. Det stod till och med 'Jackie Smith överskuggar de politiska ledarnas G20-möte' i texten nedtill i rutan. Hon verkar sitta löst. Det smakar mera Toblerone än AMF-fonder."

Vad bra att folk reagerar här och där i världen! Men vi får veta rätt litet om detta i media?

Jag tänkte också på ledaren Göran Greider, tror jag, skrev för ett tag sedan om så kallade anarkister, som förstörde för Attac i Göteborg... Hittar inte denna text nu i språng på väg till jobbet.

Tillägg 2 april: Jo, nu hittade jag ledaren ”Lärdomar av en demonstration” där Greider skriver:

”Det tragiska är denna svans av så kallade autonoma anarkister, maskerade och våldsamma, håller på att bli en verklig börda både för vänstern och arbetarrörelsen och för hela demokratin - för att inte tala om hur de svärtar ner anarkismens stora tanketradition!

Deras rekord bara under 2000-talet förskräcker.

Exempelvis bidrog de till att förstöra en del av trovärdigheten för attac-rörelsen och de sista åren är denna 'rörelse' på god väg att förvandla landets högerpopulister till martyrer, som när de går i spetsen för att sabotera de möten sverigedemokraterna har rätt att hålla.

Det är dags att på allvar skälla ut dessa autonoma, som för övrigt inte alls är autonoma utan lever i symbios med polisen och de högerextrema, och slå fast att de är fega och att de förstör för en seriös vänster.”

Och inte bara för vänstern, utan för hela demokratin. Men vad är drivkraften för dessa s.k. anarkister? Någon slags självdestruktivitet. Som ju inte kommer ur tomma intet, tror jag.

Personlig integritet och vad egentlig frihet är…

frihetsgudinnan.

Torgny Karnstedt i ”Moderna och omoderna tider” (mina kursiveringar). Denna artikel finns också här:

”Varför var det så bråttom att anta FRA-lagen? Vilka krafter är det som tryckt på?/…/

…varför hördes så få protester när klubban föll? Med vilken lätthet tryckte inte dessa 143 riksdagsledamöter på knappen som i ett slag förintade den personliga integriteten och pulvriserade vår grundlag?

Benjamin Franklin, som deltog i utarbetandet av den amerikanska självständighetsförklaringen 1776, uttryckte sig på följande sett: ’De som är villiga att ge upp grundläggande friheter i utbyte mot tillfällig trygghet, förtjänar varken frihet eller trygghet.’/…/

Att inte fler medborgare, föreningar, institutioner och organisationer, höjer sin röst och protesterar kan bero på avtrubbning./…/

Riktigt kusligt blir det när de som vill avlyssna folket vägrar att lyssna till folket.
Argumentet mot opinionen bygger på att den ingenting förstått./…/

Vem är det som är rädd för vad? Vad är det som skall skyddas och mot vad?”

Apropå den så kallade friheten att välja, läs Paul Krugmans artikel "When you've got your health..." Är detta vårt uttryck "Hälsan tiger still"??

Är ordet ”frihet” mest ett retoriskt grepp för att manipulera väljare och slå blå dunster (i vissa kategorier)?

På denna artikel svarar några kommentatorer som följer (min snabba amatöröversättning, den engelska texten finns nedan):

“Ett av de centrala klagomålen som kommer från högern på ämnet sjukvård är ’skatt, skatt, skatt!’ Vi behöver börja bestrida detta nu genom att påpeka att vi redan betalar dessa skatter.

Vi betalar för dem i form av kostnader för akutmottagningsbesök som görs av de försäkrade och för de 20 % -iga administrativa kostnaderna (av vilka många går till att neka försäkring, inte förse människor med dylika). Vi behöver se längre än varje annat utvecklat land efter bevis att sjukvård faktiskt kostar mindre när alla är försäkrade.”

Om systemen i både USA OCH Canada skriver en person från Canada:

”Kanske kunde både USA och Canada lära från många europeiska länder, där strukturerna och politiken verkar vara mer lyckosam än allt vi gör i Nordamerika.”

Och vidare andra kommentarer:

“Nationen har blivit så bombarderad med propaganda mot ‘socialism’, särskilt i syd och väst, att jag inte tror att ett nationellt sjukvårdssystem har en chans. Demokraterna har inte haft modet och företagen i Amerika är så i händerna på det republikanska partiet och, med hänsyn till valsystemet (??), kommer de att förbli så.”

“…försäkringsbolagen är bara dyra bokförare /…/

Det stora problemet att nå ett allmänt sjukförsäkringsskydd är att många i kongressen kommer att måsta rösta mot sina sponsorer. Var får de finansiella tillgångar/stöd om de medicinska försäkringsbolagen inte har någon marknad längre [i så fall. Man är bakbunden av systemet??]?”

“Det amerikanska samhället var villigt att låta mig riskera att förlora allt jag arbetat för och detta för att en drucken person slog mig när jag fortfarande befann mig i grundskolan. Europa förväntar sig att jag ska arbeta och försörja mig själv, men där finns ett samhälle som ser personer som mig – alla människor faktiskt – som jämlika medborgare vars välfärd är värd att skydda [Ja, fortfarande är det så, men skrämmande många verkar resonera annorlunda även här!!! Och det är rejält otäckt!].”

“Vårt sjukvårdssystem i USA är helt kaputt. Jag är en frisk, medelålders kvinna som försöker få sjukvårdsförsäkring. Försäkringsbolaget har grävt ner sig i alla mina sjukjournaler och använder symtom mot mig som jag tillfälligt/flyktigt diskuterat med min läkare, och det handlar om saker som inte behövde någon vård [när det verkligen kom till kritan]. I tillägg så försöker de bokstavligen hitta på saker om testresultat för att neka mig fullt försäkringsskydd. Jag har litet hopp att detta kommer att ändras med nästa administration. Lobbygrupperna är för starka.”

“Det är sant att det amerikanska folket inte är naturligt predisponerade för kollektiva ansträngningar. Varje kollektiv eller till och med varje populistisk idé man kan tänka sig, har tolererats med förvirrad skepticism av den breda allmänheten. Eller sneglats på med misstänksamhet som någon slags potentiell ’kult.’ Inte för att det inte finns verkliga kulter. Är fundamentalistisk evangelism en kult? Nykonservatism?”

“Ordet ‘socialism’ är en obscenitet till och med får många som inte har något och aldrig har haft mer än sin frihet att se bistert på. Cyniker och anarkister kan [med rätta?] argumentera att socialistiska uttryck läggs vid fötterna för varje bred, positiv idé av dem som kraftigt tjänar på ’valfriheten.’

“Idag kan man välja att få en livräddande operation. Men utan den ’kollektivistiska’ idén att vi alla befinner oss i denna tillfälliga, engångs-, existens tillsamman, kommer avsaknaden av tillgångar att upphäva valet och därför möjligheten att få denna operation. Sålunda gör valet det möjligt för mig, men verkligheten sviker mig.”

Och här följer de kommentarer som jag har översatt snabbt:

“One of the central complaints coming from the right-wing on the subject of health care will be ‘tax, tax, tax!’ We need to start combating this now by pointing out that we are already paying for those taxes now.

We pay for them in the form of the cost of emergency room visits passed on to the insured and in the 20% administrative costs (much of which goes to denying insurance, not providing it). We need look no further than any other advanced country for proof that health care actually costs less when everyone is insured.”

“Dear Mr. Krugman, I’m writing from Canada. I lived in Washington DC for 12 years and I understand how the US medical care system is a mess. But so is Canada’s single payer system. The nature of the mess is different here, but both of them end-up depriving a large number of people of the care they need when they need it. The devil is in the details of how these systems are structured, who controls the money and the nature of the incentives in respect of both demand for and supply of services. As a noted professional economist I am sure you can relate to this, but if you want more explanation of the fundamentals here I can provide it. US policy makers would do well to study the serious issues of medical care financing and administration in Canada before crafting an American version on the same theme. Perhaps both the US and Canada could learn from several European countries, where structures and policies seem to be more successful than anything we are doing in North America.”

“The nation has been so propagandized against ’socialism’, especially in the south and west, that I don’t think a national health care system has a chance. The Democrats haven’t the guts, and corporate America is in control through the Republican party and, given the electoral college system, will remain so.”

“A constant, ongoing reminder to the American public that the insurance companies are just expensive bookkeepers will help defeat Henry and Louise. The insurance companies do for a quarter what Medicare does for a nickle. Neither Medicare or the insurance companies ever treated anyone. Insurance companies send people to the doctors the insurance companies choose. Medicare sends their members to the doctors the member chooses. The big problem in reaching universal medical coverage is that many in Congress will be required to vote against their sponsors. Where will they get their needed election funds if the medical insurance companies are put out of business?”

“I am an American who was unable to get affordable health insurance in the US. I moved to Europe where I work and pay taxes.

My ‘preexisting condition’ was the result of a childhood injury, nothing that could be controlled by self-control. I am not overweight. The preexisting condition is stable. All I require is a few pills a day. I contribute more to my new country than I take from it.

American society was willing to let me risk losing everything I have worked for, and all because some drunk hit me when I was still in elementry school. Europe expects me to work and provide for myself, but there is a society that sees people like me - in fact all people - as fellow citizens whose welfare is worth protecting.

Bye-bye America.”

“Our health insurance system in the U.S. is completely broken. I am a healthy, middle-aged woman who is attempting to obtain health insurance. The insurance company has burrowed through all my health records and is using symptoms against me that I casually discussed with my doctor which needed no care. In addition, they are literally making things up about test results in denying coverage for a very high deductible plan. I have little hope that things will change with the next administration. The lobbyists are too strong.”

“The American People, it is true, are not naturally predisposed to collective endeavours. Every collective or even populist idea one can think of has been tolerated with bemused skepticism by the public at large. Or viewed askance as potentially some kind of 'cult.' Not that there are not real cults. Is Fundamentalist Evangelicanism a cult? Neoconservatism?”

The word 'socialism' is an obscenity even to many who have nothing and never will have anything but their freedom to scowl. Cynics and anarchists might argue that socialist terms are laid at the feet of every broad, positive idea by those who profit mightily from the 'freedom to choose.'

By the way, there has never been a conflict in this country, economically, between the idea that we can have something like a broad universal policy, like Social Security, or Medicare or now Healthcare and the huge, untrammeled, free-rein, amassing of enormous incomes. Travel anywhere in this country and as for the 'shining house on the hill' neighborhood and though you may not be able to see it, you will see the gates and the drive.

If your mission is to become the next Warren Buffett, and we have more people not only aspiring to but climbing into that statosphere every day, universal health care or any other kind of well-managed collective program, including the repair and improvement of Social Security will not stop you. Only your personal industry and imagination will stop you.

Today one may choose to have a life-saving operation. But without the 'collectivist' idea that we are all in this temporary, one-time, existence together, the lack of funds may override the choice and therefore the opportunity to have the operation. Thus, 'choice' enables me, but reality fails me."

Nyauktoritära krafter...

George W. Bush med sin familj 1990.

Amerikanen Arhur Silber skriver om den mycket farliga auktoritära Bushadministrationen. Han har alltid erkänt, känt igen den företagsauktoritära (corporatist-authoritarian) staten och en aggressiv och våldsam utrikespolitik som bygger på intervention vilka han anser är ofrånkomligen länkade dvs. de hör ihop. Att de bara är två ansikten av samma mynt.

Idag ser Silber sig själv som vänsteranarkist *. Och han anser att inte förrän ett kritiskt antal individer ändrar de grundläggande motiv som driver de flesta människor (i alla fall i USA hittills), önskan om makt och kontroll och krav på lydnad och att vara ledare bland alla (varifrån har vi fått dessa behov?), kan något radikalt hända.

Han menar att om mänskligheten kunde röra sig genom åtskilliga stadier ytterligare, om vi nu inte dödar oss själva i enorma mängder i mellantiden (ett bräckligt hopp dock), kunde fredlig anarkism ha en chans.

Se till exempel denna artikel "The Madness of George W. Bush - A Reflection of Our Collective Psychosis" eller "Galenskapen hos George W. Bush - en reflektion över vår kollektiva psykos", där det i inledningen står:

“One good thing I can say about President Bush is that he's gotten me interested in politics. Before he came to office, I was mainly interested in spiritual matters, and considered politics a ‘distraction.’ There was something playing out through George W. Bush as president, though, that not only caught my attention but strongly triggered something in me. In his campaign he promised us a foreign policy with humility, yet his actions seemed so arrogant, so full of hubris. I sensed a deep underlying incongruity, as if some unfinished psychological process was unconsciously enacting itself through him. The problem with this was that because of his position as president, his unconscious was playing itself out and being dramatized on the world stage, where it was negatively affecting the lives of billions of people. I saw that he was unwittingly evoking and literally creating more of the very situation that he was claiming to be fighting against. It is as if he is fighting against his own shadow, which is a battle that can never be won. There seems to be an element of craziness in it.

Min amatöröversättning: EN god sak som jag kan säga om president Bush är att han har fått mig intresserad av politik**. Innan han blev installerad var jag huvudsakligen intresserad av andliga frågor och betraktade politik som ’distraktion’. Men det var någonting som spelades ut genom George W. Bush som president, som inte bara fångade min uppmärksamhet utan också starkt triggade någonting i mig. I sin kampanj lovade han oss en ödmjuk utrikespolitik, men hans agerande var arrogant, fullt av hybris (övermod). Jag kände en djup underliggande inkongruens (oförenlighet, motsägelse), som om någon oavslutad psykologisk process spelades upp genom honom. Problemet med detta var att genom sin position som president spelades hans omedvetna ut och blev dramatiserat på världsscenen där det negativt påverkade miljarder människor. Jag såg att han omedvetet, oavsiktligt väckte och bokstavligen skapade mer av exakt den situation som han hävdade att han kämpade emot [se andra exempel på ledare som spelade på människors omedvetna drivkrafter, som t.ex. Hitler]. Det är som om han slåss mot sin egen skugga, ett slag som aldrig kan vinnas. Det verkar finnas ett element av galenskap i detta.

I would like to speak the marginalized voice. This voice can no longer be kept silent, as it is being emboldened by the endless destruction that the Bush Administration is causing. It is as if there is an elephant in the living room, and more and more people are pointing at it. The emperor has no clothes, and people are noticing. Situations like this, where someone's unconscious actions are causing great harm to others, literally demand to be named. There is a field of fear and cover-up that gets constellated around someone like George Bush that inhibits people from speaking the truth. This is analogous to how people were afraid to disagree with Bush after 9/11 for fear of being called terrorists. ’You're either with us, or you're with the terrorists.’

Jag skulle vilja föra de marginaliserades talan. Denna röst kan inte längre hållas tyst, eftersom denna uppmuntras genom den ändlösa förstörelsen som Bushadministrationen orsakar [jag kan bara inte hålla tyst?]. Det är som att ha en elefant i vardagsrummet och fler och fler människor pekar på den. Kejsaren har inga kläder och människor märker det. Situationer som dessa, där människors omedvetna agerande orsakar stor skada för andra, bokstavligen kräver att bli benämnt. Det finns ett slagfält av rädsla och cover-up (döljande) som konstelleras runt sådana som George Bush, vilket hindrar människor från att säga sanningen [människor i olika maktställningar blir skyddade på alla nivåer? Från den lägsta till denna nivå?]. Detta är analogt med hur människor var rädda att ha avvikande åsikter med Bush efter 11 september av rädsla för att bli kallade terrorister. ’Antingen är du med oss eller så är du med terroristerna.’”

Se också artikeln ”Bush isn’t a Moron, He’s a Cunning Sociopath” eller ”Bush är inte ['bara'] en idiot, han är en slug sociopat.”

Ja, vilka är det som leder världen? Och varför röstar människor på dessa? Återigen, psykohistoriker menar att de med behov av makt tillhör backward psychoclasses (eller efterblivna psykoklasser). Och vi har ju också en del ganska arroganta (tillika nykonservativa och nymoralistiska) politiker, som liksom seglar ovanpå. Vilka väcker väldigt bifall hos ganska många människor. Varför?

Jag tänker också på vad den amerikanske neurologen Jonathan Pincus säger om samhälleligt bifall.

Läs också "Prominent DC Shrink Diagnoses Bush to be a Paranoid, Sadistic Meglomaniac" (ungefär "Prominent hjärnskrynklare diagnosticerar Bush som en paranoid, sadistisk storhetsvansinnig").

Se också mer om inkongruens här.

*I wikipedia står det bland annat om anarkism (mina kursiveringar):

”Anarkism är en bred rörelse med flera underliggande teorier. Trots sitt namn är inte anarki och anarkism samma sak som kaos. Istället är anarkister ofta inriktade på lokal direktdemokrati [dvs. de förespråkar demokrati! Inte något annat, som diktatur eller envälde vare sig ev enskilda eller grupp] som även skall gälla över ekonomin. Ordet 'anarkism' härstammar från grekiskans an archos vilket betyder ’utan härskare.^’ Anarkism i politisk betydelse är således inte synonymt med kaos (anarki). Tvärtom menar anarkisterna att begreppet 'anarki' och 'anarkism' medvetet används av maktens män och kvinnor för att chikanera anarkismen [ja, detta kan jag MYCKET väl tänka mig!] vilket skedde första gången under franska revolutionen 1789-1793, då högern kallade den ultraradikala gruppen Les Enragés för anarkister./…/

Anarkismen anses vara en del av den frihetliga socialismen tillsammans med syndikalismen. Därmed är anarkismen en självskriven motståndare till den auktoritära kommunismen och till kapitalismen; bägge betraktas som system som förutsätter klassamhällen [dvs. även kommunismen förutsätter klassamhällen!].”

** Jo, mitt gryende intresse för politik kommer också ur reaktioner, rent känslomässiga, på vad som började hända i slutet av 80-, början av 90-talet. Men inte förrän nu har jag sakta börjat sätta mig in i saker… Jag kan inte säga att jag är direkt kunnig. Mycket är känslomässigt, med gapande förvåning iakttar jag fenomen i samhället och funderar över dessa.

Men det där med diagnostiserande kan också leda väldigt fel och bli ett maktmedel. Och används tyvärr redan som ett sådant medel i större och mindre skala.