Om perfektionism, duktighetsmani och ett normlöst samhälle…

Hos frissan nu på morgonen, Alexander Perski i en tidskrift:

”Vårt samhälle har tappat normerna. Är man ambitiös, driven och perfektionistisk är det ingen som stoppar en.”

Se böckerna ”Duktighetsfällan – en överlevnadsbok för prestationsprinsessor” av Joanna Rose och Alexander Perski, som nu kommer i pocket, samt ”Lycka till! Om balans i livet och andra floskler.”

Män klarar sig i regel bättre, sa någon i artikeln (Perski, som är man? Han skulle mycket väl ha kunnat sagt det!)...

En fundering jag haft länge är att jag misstänker starkt att om sjukskrivningsstatistiken toppats av män, istället för av kvinnor, så hade man vidtagit åtgärder mot orsakerna till detta - och inte försämrat sjukförsäkringen! Men nu handlar det bara om kvinnor... Och då har protesterna varit mycket mindre och svagare, än om män drabbats.

Se chatt om Roses och Perskis bok med författarna. Bloggen "Duktighetsfällan - en överlevnadshanbok för prestationsprinsessor."

Mer om maktens arrogans, elitisering, särintressen, behovet av kontroll…

under medeltiden var Lund en stad omgärdad av murar och en vallgrav!! Vilket var en aning häpnadsväckande för oss nutidsmänniskor... Men så var det visst!?*

Läs Mats Engström i ledaren i Aftonbladet ”Statsminister utan kontroll” igår. Han skriver bland annat:

”Fredrik Reinfeldt har tappat kontrollen över både humöret och sakfrågan. Stormen mot FRA-lagen skakar uppenbarligen statsministern./…/

Reinfeldt hade kunnat medge misstag och förklarat att han respekterade den oro som finns. Att regeringen är beredd att se över frågan igen.

I stället blev det ett frontalangrepp som var både oklokt och osakligt.”

Och Nima Daryamadj skriver en satirisk krönika (plusartikel i Aftonbladet) om just detta ”Jag ändrar mig om FRA – tack Reinfeldt”:

”Kära läsare, välkomna till den nya totalitära staten Sverige med kamrat Reinfeldt i spetsen! Länge leve kamrat Reinfeldt, länge leve Staten!”

Ulf Lundén i artikeln ”På (s)paning efter en ny kulturpolitik” om elitisering av kulturen och kulturlivet; kultur för dem som har råd, kan betala för sig (och har ”bildning”) och kultur för dem som inte har lika mycket pengar (eller inte har ”bildning”) i min tolkning. Kultur och kulturarbetare kan sannerligen vara samhällskritisk(a) och det måste man för allt i världen undvika? De ska stå med mössan i handen och buga och bocka? För det var så forna tiders kulturarbetare av alla kategorier hade det… Utom möjligen en liten klick…

Insändaren ”Grov trolöshet mot chefer!”

Ledaren ”Vårdnadsbidraget en nitlott” av Sofie Wiklund, där hon bland annat skriver:

”Vårdnadsbidraget är också ett sätt för den borgerliga regeringen och borgerliga kommuner att luckra upp den offentliga sektorn, eftersom pengarna till vårdnadsbidraget med största sannolikhet kommer att tas från förskolan. Det gör att det måste skäras ned på barnskötare, förskollärare och annan personal, och därmed blir kvalitén på undervisningen sämre. Det blir också svårare att jobba mot mobbning, eller fånga upp barn som far illa hemma.

Fackförbundet Kommunal har gjort en undersökning som visar att 80 procent av svenska befolkningen inte är intresserade av vårdnadsbidrag om det gör att förskolan blir sämre.”

Om elitisering (matematik och Jan Björklunds elitskolor/klasser, något jag inte tror forskning stöder) läs Göran Greider i ledaren ”Matematik för vänstern.” "Agnarna ska sållas från vetet"?? Och Björklund tror att detta med elitklasser/skolor ska motivera elever (både dem med "matematikbegåvning" som de utan?)?

Sofie Wiklund i ledaren ”20 miljarder slarvas och fuskas bort” i vilken hon bland annat skriver:

”…viktigt att påpeka att många ’högt uppsatta människor’ fuskar, men att de kommer lättare undan än vad vanligt folk gör.”

Jo, hon har rätt… Och se artikeln nedan, om en oväntad (??) effekt av borttagen förmögenhetsskatt och avsaknad av register över förmögna personer!!

I Aftonbladet fanns det en liten notis ”Fusk för att bevisa fusk” igår där en Petter Larsson skriver:

”I går fick vi för åttioelfte gången höra att vi är ett folk av fuskare, som varje år snyltar 20 miljarder ur socialförsäkrings- och bidragssystemen. Delegationen mot felaktiga utbetalningar nätt avrundade siffra är som gjord för att pumpas runt och fastna som sann [se TCO om FUT-delegationen]..

Kanske är det poängen. Regeringens hets mot ’bidragstagare’ som ’befinner sig i utanförskap’ och liksom äter de skötsamma ur boet måste ju förr eller senare bevisas. Och vips levererar Delegationen en användbar siffra. Mission accomplished.

Lappri, då, att den är löjeväckande osäker. Resultatet är ’i bästa fall sammanvägda rimlighetsbedömningar och i sämsta fall rena gissningar’ hävdar till exempel Brottsförebyggande rådet i sitt remissvar. Gissningarna är inte ’lämpliga att användas som underlag för viktiga politiska beslut’ skriver TCO. Så visst finns det fuskare i riket. Några av dem har räknat fram de där 20 miljarderna [läs TCO om att svenska folket inte längre litar på sjukförsäkringen, att det ska få den hjälp de behöver. Riskerar att göra att försäkringen förlorar sin legitimitet, vilket väl är vad vår sittande regering önskar].”

* Idag fanns det också en insändare eller kort notis i Aftonbladet av en Henric Daréus, ”tidigare politiskt oberoende – nu politiskt beroende,” som var väldigt bra, ”Nu blir Sverige Anders borg.” Hittar den inte på webben, men i den står:

”Sverige bygger nytt – Anders borg. Den 1 juli började man bygga upp nya murar och gräva nya vallgravar. Där inne finns alla godsaker, allt kapital, alla tillgångar. Skynda dig in för snart drar man upp vindbryggorna och sedan är det för sent. I innanförskapets borg [vilken retorik som används!! Smart att prata om 'utanförskap' och att man ska rädda alla från utanförskap (for their own good?) – men det sker genom att skapa just utanförskap!] finns alla som kan. Det kan vid en första överblick verka som ett bra liv, men i längden blir det ganska instängt. Det finns inte plats för misstag, sjukdom eller svaghet. Undrar just om en misslyckad och av sjukdom drabbad invånare kommer att kastas ner från murkanten?

Kanske var det ändå bättre förr när ’alla skulle vara med’ än nu när murar och vallgravar byggs mellan innanför och utanför.”

Alla artiklar finns också samlade här.

Tillägg: Läs också insändaren ”Skatteparadis blir avgiftsparadis” i ETC och Susannas kommentar (kommentar nr. 1) till artikeln ”Bodström gillar FRA-lagen” om att ”Politiken svider”:

”Borgarna vill att det ska svida att vara lågavlönad, ensamstående, sjuk, arbetslös, fattig. Det ska vara farligt. Barnen är markörerna. Snart inför de väl skolavgift också... Nej, det vore dumt eftersom skolan fungerar suveränt i borgerlighetens tjänst. Skolans övergripande uppgift har aldrig varit att ge alla barn samma möjlighet oavsett vilken samhällsklass man fötts in i, utan att sortera dem; Du går till produktionen, du får klättra uppåt.

Skolan är till för att fostra barnen till lydnad och plikt [och det verkar bli mer sådant återigen!!! 'Hålla tyst och lyda' ska de - och vi!!']”

Samt slutligen ”Rika fuskare slipper undan”:

”Regeringens egen utredare som har undersökt bidragsfusket kan nu konstatera att den avskaffade förmögenhetsskatten också har gjort det lättare för rika att fuska med bidrag. Nu finns det ju inte längre något register över förmögna personer hos Skattemyndigheten som till exempel Försäkringskassan kan använda när den ska kontrollera om en person verkligen har rätt till bidrag.

Siffror från Statistiska centralbyrån visar att 79 000 (!) hushåll med över 400 000 kronor i förmögenhet har fått bostadsbidrag eller bostadstillägg på totalt 1,5 miljarder kronor. 28 000 av dessa hushåll har över en miljon (!!) på banken.”

”Mycket vill ha mer”?? Tala om girighet…

I sistnämnda länkade artikel står bland annat:

"Mycket vill ha mer är en lika gammal devis som den är sann. I en Temo-undersökning visade det sig att de som har det bäst ställt är mest benägna att anlita svartjobbare och på så sätt smita undan skatt.

Moralen sjunker när inkomsten stiger. Men det är inte bara låg moral som är det stora problemet, utan känslan hos de välbeställda att reglerna inte riktigt gäller för dem. För är man civilekonom, ingenjör eller för den delen genetiker, så tror man sig förstå saker bättre än vad 'vanligt folk' gör. För vi tillhör ju Vi, inte Dom - de som reglerna gäller.

Samma grupp är också de enda som har råd med egna sjukförsäkringar och privat vård. Privatiseringen leder ofrånkomligt till större klyftor. Men det tycks glömmas eller viftas bort i sifferexercisen när till och med LO föreslår privata försäkringar som ett möjligt medel att rädda välfärdsstaten. Frågan är bara vem välfärdsstaten är till för då?

Men hur ska vi då göra för att få slut på kategoriseringen i Vi och Dom? Tja, själv ska jag sluta prata om stjärtmuskler på latin när jag besöker läkaren."

Den brittiske psykologen Oliver James om diverse samhällsfenomen...

Jag blev tipsad av en vän om den brittiske psykologen Oliver James. Hans hemsida se här.

Denne Oliver James har skrivit en essä om George W. Bush “So George, how do you feel about your mom and dad?” En essä som är väl värd att läsa. Om Bush (och andra med maktbehov) drivkrafter. Rekommenderas.

I videon ovan pratar Oliver James om sin bok "Affluenza - How to Be Successful and Stay Sane", översatt blir det något stil med “Affluenza – hur man kan vara framgångrik/lyckad och ändå förbli sund/klok.”

Se utdrag ur boken (pdf-fil) och se två artiklar om den här and här.

I den sista artikeln står det bland annat (min snabba amatöröversättning):

”Bortom en särskild nivå av materiellt välstånd, finns det inga likhetstecken med lycka; faktiskt är begär efter mer helt säkert patologiskt. Där denna traktan ackompanjeras av en ökande ojämlikhet och ekonomisk osäkerhet, blir resultaten ännu mer digra. Om man till detta adderar den lömska makten i marknadsföring/reklam, den nya kändiskulturens elektroniska cirkus och workaholism i oreglerade ekonomier så har vi, som vi vet, stora problem.

Oliver James argumenterar att spridandet av USA-modellens kapitalism är ansvarig för epidemin av känslomässiga nödlägen som har svept fram över den utvecklade världen och som hotar att uppsluka det nya Kina och Ryssland, bland många. Vår förmåga att forma autentiska, kärleksfulla relationer, att känna oss säkra och balanserade, är förstörd. Anomi, alienation och beroende av div medel är vad som väntar oss.

Stående ansikte mot ansikte med denna pandemi, erbjuder James oss en serie vaccin som kan skydda oss mot den psykologiska destruktiviteten i vår förvridna ’affluence’./…/

Som kontrast till den sinnesjuka/galna perfektionismen och prestation-bara-orienteringen i amerikanskt liv, pekar han på vikten av insikt om när bra är tillräckligt bra och visdomen i att inse de verkliga sociala begränsningarna i våra liv. I Danmark hittar han ett mer egalitärt/lätt samhälle som fortsätter förkasta de falska gudarna berömmelse och varumärken, till förmån för solidaritet, integritet och autencitet.”

James menar att Blairs uppmuntran av fri marknadskapitalism har puffat fram en spiral av mentalt/psykiskt dåligt mående hos britterna. Han tycker att man ska sluta låtsas, Blatcherismen (som han kallar det, vilket jag tolkar som en form av Thatcherism, men i Blairform) har varit en oursäktlig möjlighet att föra Storbritannien i en helt annan riktning (mot Danmark snarare än USA) och det har påtagligt bidragit till en spiralformig grad av ökande mental sjukdom.

Han har upptäckt att innevånare i engelsktalande länder har dubbelt så stor sannolikhet att komma att lida av mental sjukdom än de som kommer från fastlandet (mainland som han säger på videon) dvs. övriga Västeuropa.

Han skriver (och säger?) att hans analys avslöjar att över en 12-månadersperiod så kommer nästan en fjärdedel (23 %) av engelsktalande att må mentalt dåligt, jämfört med 11, 5 % hos dem på kontinenten i Västeuropa.

Han undrar vad som förklarar denna massiva skillnad. Han säger att det är extremt otroligt att detta beror på gener, för engelsktalande kommer till största delen från samma genpol som andra européer.

WHO har studerat mental sjukdom i 15 nationer och det är på denna som James' analys baserar sig och han anser att denna starkt låter oss förstå att gener spela liten eller ingen roll för att förklara de nationella skillnaderna vad gäller mental sjukdom och att bland utvecklade länder är ekonomisk ojämlikhet starkt betydelsefull.

USA är med viss marginal den mentalt sjukaste nationen, av vilka 26, 4 % lidit den senaste 12-månaders perioden. Detta är sex gånger så mycket som förekomsten i Shanghai och Nigeria, en enorm avvikelse anser James. Och han menar att återigen så förklarar inte gener denna skillnad, för inom få generationer så visar Nigerianer som flyttat till Amerika samma grad av psykiskt dåligmående.

Han skriver också att direkta DNA-studier (som han skriver) har motbevisat idén att det finns enskilda gener för nästan alla mentala sjukdomar och dessa studier till slut kan visa att gener spelar liten eller ingen roll alls.

Han menar att det är egoistisk kapitalism som i hög grad förklarar den större förekomsten bland engelsktalande nationer. Med detta menar han en form av politisk ekonomi som har fyra huvudkaraktäristika:

• att bedöma affärssuccé nästan uteslutande genom ”share price” (aktiekurser?);
• privatisering av allmännyttiga företag;
• minimal reglering av affärsverksamhet; dämpande av unioner (?) och väldigt låg skatt för de rika, vilket resulterar i en massiv ekonomisk ojämlikhet;
  
• ideologin att konsumtion och marknadskrafter kan möta mänskliga behov av nästan alla sorter.

Amerika är apoteosen vad gäller egoistisk kapitalism, Danmark tillhör den osjälviska enligt honom (Danmark har idag högre skattetryck än vi i Sverige?).

Han menar att egoistisk kapitalism orsakar mental sjukdom därför att den lägger stor vikt vid och högt värderar pengar, ägodelar, det intryck man gör (socialt och fysiskt) inklusive berömmelse.

Engelsktalande länder är mer infekterade av detta virus än de européer som lever på kontinenten som han skriver. Studier i många nationer visar att människor som starkt skriver under dylika värderingar (se ovan) löper en större risk att utveckla depression, ångest, missbruk av diverse medel och personlighetsstörningar. Men vad är hönan och vad är ägget?

Och vad har skett här i spåren av 90-talets kris? Alla sjukskrivningar till exempel... Istället för att verkligen ta itu med orsakerna, har skulden lagts på individen och samhället fortsätter nu med ännu mer av den medicin som den som användes under 90-talet, men i accelererad takt och ännu beskare. Nu ska samhället snabbt och desperat radikalt omformas? Och vad kan detta leda till?

Och Göran Persson var varm anhängare av Tony Blair? Oliver James verkar nästan jämställa Blair och Thatcher? De förde inte så radikalt olika politik?

James rekommenderar Alice Miller och hennes böcker i sina böcker enligt min brittiske vän.

Fick ett väldigt tråkigt meddelande när jag satt och skrev detta, så om översättningen är sämre än den brukar kan det kanske vara förklaringen?

Arbetsliv...

foto på Gunilla Ladberg och Peter Währborg.

Vi är blott och bart varor på en marknad, helst bör vi vara perfekta (varken defekta, fula eller gamla) robotar, alla vi som vandrar omkring här i samhället, inte levande varelser? Som tänker, känner, reagerar, har behov, som har starka känslor?

”Arbetsliv nr. 1, 2007: Tema stress på jobbet”, där står bland annat i artikel ”Vila en del av jobbet”:

”På ventilationsföretaget Fresh i småländska Gemla får personalen lära sig att vila på jobbet.
'Hjärnan får en kick om den får chans att återhämta sig,' säger Mats Birgersson, styrelseordförande i Fresh.

Han anser att i dagens arbetsliv har man glömt bort att människor har hjärnor.

'Slaveriet är inte avskaffat. Förr fick du ett piskrapp som kändes direkt. I dag bryts människor ner av psykisk påfrestning. Du ska vara på topp åtta timmar i sträck,' säger han. /…/

Det var också från naturen Mats Birgersson fick sin energi när han 1994-96 genomförde uppdraget att rädda företaget undan konkurs.

’Det var tufft. Människor är inte snälla under förändringsarbete.’

Mats Birgersson funderade. Hur orkade hans far? Företagaren som hade sju anställda och arbetade från sex på morgonen till sex på kvällen, och dessutom hade politiska uppdrag.

'Jo, han sov ett par gånger om dagen. Jag började jogga i skogen och lärde mig att hjärnan måste laddas.' [Ja, kan det vara ganska stora skillnader i livsvillkor då och nu? Och kan det vara 'vissa' skillnader mellan individer idag också? Vilka då och nu och vilka mellan olika individer, som inte har med inneboende natur och gener att göra kanske någon av dem?? 'Nähä, det är det inte alls!' kanske några skulle hävda, eller påstå att folk var vekare förr, eller? A society in Denial??].

Han organiserade om arbetet i självstyrande team och införde fria raster. Medarbetarna vet själva bäst när de behöver vila. /…/

Och kanske märkligast av allt: gratis familjerådgivning. Företaget har tecknat avtal med ’Levande familjer’. /…/

’Människor i dag är så pressade i privatlivet. Kan jag hjälpa dem med det, så blir de mer harmoniska och fungerar bättre på jobbet.’ /…/

Monica Rogstadius har som copywriter på reklambyrå arbetat många år i en bransch präglad av stark stress. Ett gränslöst arbete med stora krav på kreativitet och få lediga kvällar. En novemberdag i Göteborg frågade hon sig: Varför ser alla så håglösa ut? Hon började läsa på om hjärnan, ljusbrist och stress. Kontaktade en rad forskare och experter inom dessa områden samt inom arkitektur, ljud, färg, form och rehabiliteringsträdgårdar. Resultatet blev Albarum, rum för återhämtning.

’Du ska inte behöva gå på toaletten för att få vara ifred,’ säger Monica Rogstadius. /../

Stressforskaren och hjärtläkaren Peter Währborg är en av dem som fungerat som bollplank.

’Nästan alla företag effektiviserar produktionen. Men hur ska man effektivisera återhämtningen? Alba-rum är ett spännande steg i rätt riktning.

’Förr slets muskler, i dag slits psyket. Men stressjukdomar har inte varit en folksjukdom förut och vi vet ännu för lite om hjärnan. Men det verkar rimligt att vi måste lämna utrymme för mental återhämtning under dagen,’ säger Peter Währborg.”

Se också ”Hjärnan måste få återhämta sig”, där står bland annat:

”Du får inte ont i hjärnan. Men det är där stressen börjar. Hjärnan skickar signaler till kroppen och du får ont i nacken, ögonen, magen, ryggen, axlarna.

Varför inte angripa problemet vid källan? Ta reda på vad i arbetsmiljön som stressar hjärnan och dränerar den på energi. Gunilla Ladberg, fil dr i pedagogik med ett förflutet inom skola och barnomsorg, utbildar i hjärnergonomi.

’I dagens arbetsliv misshandlar många sin hjärna rejält, fast på olika sätt. Hjärnan har en kolossal kapacitet och flexibilitet, men inte oändlig,’ säger hon./…/

Forskarna Peter Eriksson, neurobiolog, och Leif Wallin, psykiater, båda vid Arvid Carlssoninstitutet i Göteborg, anser att en central mekanism bakom utbrändhet är att höga nivåer av stresshormonet kortisol fungerar som gift för hjärnan. Detta hämmar nybildningen av nervceller.

’Därför krymper hippocampus, den del av hjärnan som är central för minne och inlärning,’ säger Leif Wallin [I ACE-reporter nr 4 "Adverse Childhood Experiences and stress" står det om hippocampus!!].

Dessbättre tycks de flesta återhämta sig. Gunilla Ladberg menar att i dag utsätts våra hjärnor för kronisk mental överstimulering.

’Medvetandet är hjärnans stora flaskhals. Det som kan bearbetas medvetet är väldigt smalt. Men vi matar på det medvetna med intryck hela tiden, det omedvetna hinner inte med. Tänk på uttryck som ’sova på saken’ eller ’smälta intrycken’. Man kan vara helt råddig i huvudet, men ha löst problemet efter en promenad, säger hon [i effektivitetsivern!!??].

’Vi måste låta den medvetna delen av hjärnan vila. När vi är stressade kan vi inte fatta beslut. Hjärnan är upptagen med att rädda oss från en hotande situation.’

Gunilla Ladberg misstänker att en av de starkaste stressfaktorerna i dag är att hjärnan ständigt står i ’standbyläge’. /…/

…hjärnan är mest kreativ när den vilar [!!! Men nu kanske vi ska få lära oss att bli än mer effektiva och glada entreprenörer (fixar vi det, vi som lever i det blå)?? Med den kulturpolitik alliansen har, och syn på människan överhuvudtaget]. Kanske är det bra att cheferna spelar golf på arbetstid? De skulle förmodligen fatta sämre beslut om de satt fjättrade vid skrivbordet hela dagen. Den stora utmaningen blir då hur även andra medarbetare ska få motsvarande ’mognadstid’ (som cheferna när de tar sin golfrunda eller vad det nu är).”

Se artikeln ”Trött chef kan skada verksamheten” samt ”10 år och sjuk av stress”. Se också tidigare inlägg om "Miljö och hälsa", om delegering, ansvar och verkliga, egentliga befogenheter...

I NyTeknik står det att Arvid Carlssoninstitutet läggs ner p.g.a. interna bråk om fördelningen av forskningsanslag. Arvid Carlsson själv krävde att en större andel skulle satsas på neurofarmakologi, ett område där hans dotter Maria Carlsson arbetar.

Här om vad t.ex. Karolinska institutet sysslar med vad gäller neurofarmakologi. Ett piller löser allt!?

Se tidigare inlägg om empatiunderskott (empathy deficit). Ja, det är vad det handlar om???

Om Arvid Carlsson här, där står bland annat:

"We were four children in the family, and we were all to take academic degrees at different levels. The family had a strong orientation toward humanities. However, in contrast to my elder brother and sister, who also chose humanities, I decided to study medicine, and my 7 years younger brother later joined me. The reason for this deviating behavior of mine was partly the kind of opposition often occurring in youngsters, partly some vague idea of science being more 'useful than arts' [!!!??? I say as working in this field!].

My childhood and youth were characterized by a happy life in a stable environment with loving and supportive parents. I was probably just about average in terms of disobedience and escapades. At school, which I found fairly endurable, I had very good marks without too much effort.

At the age of 16, in June 1939, I took a hitch-hiking trip to Germany for two weeks together with a boy of the same age. This was to be my only trip outside the Nordic countries until the age of 32. It occurred only two and a half months before the outbreak of World War II. We had then the opportunity to talk to many Germans of varying social standing. Most of them felt convinced that a war would begin as soon as the harvest was done, and they seemed to accept that, though reluctantly. In Berlin I spent one night in a hospits run by an Evangelic foundation and inhabitated by obviously very poor people. I especially remember several Jews with long beards and sad faces, mumbling while reading a heavy book that could have been the Talmud, apparently searching for an answer and a solution in a desperate situation. Otherwise I was not aware of the terrible actions against Jews that were probably ongoing around me."

Var det av liknande anledning som den för Ingmar Bergman, som inte heller riktigt märkte något när han i tonåren besökte familjebekanta i Tyskland? Nämligen att det var denna luft som inandats hemma i själva verket; att inte ifrågasätta och lyda auktoriteten? Men Ingmar Bergman hade en annan medvetenhet om dessa faktorer än Arvid Carlsson har!?

foto på Arvid Carlsson.

Se detta inlägg (med länkar) om kroniskt trötthetssyndrom och vad den holländska terapeuten Ingeborg Bosch anser om burn-out och dess rötter. Perfektionism... Vara duktig... Förakt för svaghet. Varifrån kommer detta?

Och Så sköter du om din hjärna:

• RÖR PÅ DIG
  När du är vaken är balans- och muskelsinnena ständigt aktiva, annars skulle du inte kunna hålla kroppen upprätt. Dessa sinnen hjälper dessutom hjärnan att hålla sig vaken och alert. Du kan förbereda hjärnan för koncentrerat arbete genom att gymnastisera, hoppa eller dansa en stund. Effektivast är stora rörelser, då huvudet rör sig i alla riktnin­gar [så att sitta och fixera ögonen/ansiktet på i stort sätt samma yta kan göra hjärnan trött?]. När en arbetsgrupp ska få nya idéer är promenadmöten mer effektiva än sittande.
• STÄLL DIG UPP
  Att stå upp aktiverar mycket stora delar av hjärnan jämfört med att sitta ner. Likadant om du gungar i en gungstol. Då kan du koncentrera dig längre tid på en uppgift.
• DRICK VATTEN
  Ett batteri som är torrt fungerar inte. Likadant är det med nervsystemet. Alla signaler från sinnesorganen, i nervsystemet och hjärnan består av svaga elektriska impulser. Vid brist på vatten går all aktivitet trögare.
• VILA ÖGONEN
  Plötsliga ljusförändringar och hastiga rörelser, som vid datorn, tolkar hjärnan automatiskt som fara. Vila ögonen genom att promenera i naturen. Om det inte går - titta på långt håll ut genom fönstret. Synintrycken tvingar hjärnan att sortera, tolka och samordna. Om du blundar stänger du av den delen av hjärnans aktivitet och får bättre tillgång till din kreativa och problemlösande förmåga.
• SKAPA OASER AV STILLHET
  Kreativa och problemlösande processer störs lätt av intryck utifrån. Vissa miljöer kräver en oerhörd insats av hjärnans 'sorteringssystem', till exempel när många röster eller mobilsignaler tvingar hjärnan att uppmärksamma, prioritera och sortera bort allt som du inte ska bry dig om. Du kan inte blunda med öronen. Strukturera upp arbetstiden, så att vissa perioder är 'reaktionstid' då du är tillgänglig och samtidigt ägnar dig åt rutinuppgifter som lätt kan avbrytas. Andra perioder får vara skapar- eller problemlösningstid då den kreativa processen får fortgå ostört.
• LÅT HJÄRNAN KOPPLA AV
  Avkoppling för hjärnan betyder omkoppling. Har du suttit vid datorn hela dagen är det inte avkoppling att sitta vid tv:n eller datorn på kvällen. Ta en promenad eller gör något med händerna.
• GÖR SAKER TILLSAMMANS
  Samvaro, småprat, uppmuntran, gemensamma trevliga aktiviteter och kompismassage är stressförebyggande. Ta gemensam fikarast.

Källor: 'Mota stressen. Hjärnergonomi på jobbet' samt 'Den mänskliga hjärnan - en upptäcktsfärd'. Båda böckerna av Gunilla Ladberg."

Perfectionism...

Struck me when I had written an answer to a commentator to the blogpost "Election in Norway..." about spelling wrong from my part, about a young woman I read about in a book about exhaustion and burn out, which had been encouraged or got the home-task/exercise to spell wrong deliberately; i.e. allow herself not doing everything so perfectly.

Something in me reacted against this advice from the therapist (or other "helper", I don't remember now) ... Something wrong with the young woman (inherent fault? You fix an apparatus or machine!?) that had to be changed! Was there room for to understand why she suffered from this "disease"?? To understand and explain it, and not only do it in an intellectual manner, but question it with rage, disappointment and a whole range of feelings that hadn't been allowed so far, neither by the one that brought this down on her nor anyone in her environment (at work, in family, among friends)?

And during this process maybe also getting access with real events in the past, treatments by a contemptuous parent (father for instance) for which the daughter wasn't good enough and would never really be? (which in turn has explanations, but is the parents responsibility). Which would make the present reactions and problems understandable... And make them logical!? And possible to resolve? And resolve them on a deep and real level, not only on the surface, just by changing ones behavior, because they aren't necessary any longer?

Because these behaviors that has caused problems have been defences against the truth, defences that was necessary then, but isn't any longer, only causes problems now... But these defences aren't possible to just abandon or leave easy like that (so if a client doesn't succeed in changing things she/he isn't to blame)! Because they still function as defences against truths that are difficult to confront even now as grown ups (how wasn't it then for the child??). And the ones that succeed to change behaviors often experience that not much have actually changed in the end, after the initial euphoria. And this isn't strange at all!?

And does therapists or helpers want to know? Are they scared to death themselves for their parents, without being really aware of it? Because. yes, it is s scary, so one think somewhere that one isn't capable of surviving bringing truths to surface?? Bosch and Jensen though means it is possible... To confront these things...

I tried to find this case-description now in the morning in two of my books; "So young? And so clever! - ten stories about being good enough" by Katarina Pietrzak (in Swedish "Så ung? Och så duktig! - 10 berättelser om att räcka till" ISBN 91-89044-90-8) and the other "Diagnose: clever - handbook for overambitious young women" by Tinni Ernsjöö Rappe and Jennie Sjögren (in Swedish "Diagnos: duktig - handbok för överambitiösa tjejer" ISBN 91-7588-453-4).

The blame and demands are put on - who?? The one suffering is the one to blame?? Their own and entire responsibility almost?? And of course, a grown up has responsibilities for her/himself!! But does this exclude compassion, empathy or understanding of that person and her/his problems, the possibly underlying?

And what’s more: how can she interpret this easily? What is the message actually? That she is wrong and has to change? Strengthening this feeling, a feeling she already had and which has forced to work as she has done, to be good enough and get “love” and acceptation? That she cleverly shall something too?

And it doesn’t help if people say:

“You shall not do… You shall not think… Do this instead… Do that… etc.”

Jensen writes about this I think!!! From a parent’s part, when she/he tells the child what to wear, what friends it shall have, what the child shall think and feel and not think and feel!!! These two things parallel each others?? She is inspired about the co-dependency-movement and Pia Melody in this. And means this is to violate the child and her/his integrity and right to have her/his own thoughts, feelings, and reactions and decide if she/he wants to share them or keep them for her/himself. Which isn’t to show the child real, genuine respect! And not trusting the child either?? Which is the grown ups problems, and probably entirely a sign of the grown up’s problems and unresolved things?? And her/his responsibility.

The need from a parent to control the child’s every movement and thought!!! Which thus isn’t allowed to have an own life!??

But to meet the client n therapy with contempt (not even unconsciously feeling contempt) what help is that? What empathy, compassion is that? Isn’t this, to say it straight, more of the same, and nothing more!? Things that once were harmful are they now suddenly healing???

I don’t think therapists get proper help with these things in their educations??? To deal with their own problems? So they avoid to an even higher degree to pass their own further, to manipulate… Even if the probably have learned not to manipulate consciously, they can do it unconsciously? And actually still are contemptuous towards weakness, even if they say something else!! And, yes, noone is perfect, therapists not ether!?

But this is no excuse? They ought to be open for that they can behave in this manner?? And be willing to see it and do something about it? And maybe also admit when they have actually resorted to such a behavior, and develop the ability to judge when the questioning and criticizing is right and hen she/he is not. When it is about her/him and when it is not, but about the other person??

As all whom works with people shall?? Even we teachers!? We shall at least try!? And be aware of this problem!? And I don’t say I manage this, that I am perfect!

If I get time the following weekend, perhaps I should blog about this, using the two books mentioned above?

See Bosch on burnout again (the last of the linked blogposts), and the blogposts about "clever child". And also see about the disobedient child.

PS. A contempt, maybe almost entirely hidden (even to the helper her/himself) but nevertheless a contempt for weakness?? I feel tendencies to moralizing, to condemnation of the weak, poor women (because it is mostly women that suffer from exhaustion):

"If you just.., then... But now you know everything!!! Why don't you go out and change!!!??"

But the defences doesn't function that way...

---

There has been a hot debate in blogs (and media) which has passed me by mostly!!! About a new novel, describing how it is many culture-editorial staffs... I don't think I have captured it entirely (or very little of it, and actually I haven't had time to try to understand it either)... But I think the author wanted to start a real debate!??? And questioning a lot of things... She seems to have succeeded, seen to the counter reactions from editorial staffs (the culture parts)!!!

No smoke without fire as we say??

But to another aspect: why do people need power to such a degree?? Why this need for power and control and of sitting on top?? And for the need to protect ones position?? Is this need inevitable?

The child which need to exercise the power he/she didn't have then, but now has as grown up!!?? The need for power to different degrees parallel the lack of power we had early in life? Maybe very early in life, but as we have little or no access to? And the less power e had and the less we got our (natural, adequate) needs fulfilled the more we need power and cling to it and fight for it??

Came to think once again about the comments to the blogpost about the election in Norway, and snobbishness... The need shown in a lot of ways to separate, detach oneself from others? And by this putting yourself on top of others... Of which some expressions are more harmful than others???

And, yes, it certainly exists, these things... Who gets a position, who is allowed... Even on lower levels... How creative is this?

---

Vd 19:42: Det finns många aspekter med detta med perfektionism!!?? Att vara perfekt och en stålmänniska är en?? Vara en som går genom livet och rider ut alla stormar? Tänker på nya reglerna för sjukförsäkringen... (jag ser knappt på TV alls nuförtiden, klarar inte att se representanter för vår nuvarande regering alls).