Arbetsliv...

foto på Gunilla Ladberg och Peter Währborg.

Vi är blott och bart varor på en marknad, helst bör vi vara perfekta (varken defekta, fula eller gamla) robotar, alla vi som vandrar omkring här i samhället, inte levande varelser? Som tänker, känner, reagerar, har behov, som har starka känslor?

”Arbetsliv nr. 1, 2007: Tema stress på jobbet”, där står bland annat i artikel ”Vila en del av jobbet”:

”På ventilationsföretaget Fresh i småländska Gemla får personalen lära sig att vila på jobbet.
'Hjärnan får en kick om den får chans att återhämta sig,' säger Mats Birgersson, styrelseordförande i Fresh.

Han anser att i dagens arbetsliv har man glömt bort att människor har hjärnor.

'Slaveriet är inte avskaffat. Förr fick du ett piskrapp som kändes direkt. I dag bryts människor ner av psykisk påfrestning. Du ska vara på topp åtta timmar i sträck,' säger han. /…/

Det var också från naturen Mats Birgersson fick sin energi när han 1994-96 genomförde uppdraget att rädda företaget undan konkurs.

’Det var tufft. Människor är inte snälla under förändringsarbete.’

Mats Birgersson funderade. Hur orkade hans far? Företagaren som hade sju anställda och arbetade från sex på morgonen till sex på kvällen, och dessutom hade politiska uppdrag.

'Jo, han sov ett par gånger om dagen. Jag började jogga i skogen och lärde mig att hjärnan måste laddas.' [Ja, kan det vara ganska stora skillnader i livsvillkor då och nu? Och kan det vara 'vissa' skillnader mellan individer idag också? Vilka då och nu och vilka mellan olika individer, som inte har med inneboende natur och gener att göra kanske någon av dem?? 'Nähä, det är det inte alls!' kanske några skulle hävda, eller påstå att folk var vekare förr, eller? A society in Denial??].

Han organiserade om arbetet i självstyrande team och införde fria raster. Medarbetarna vet själva bäst när de behöver vila. /…/

Och kanske märkligast av allt: gratis familjerådgivning. Företaget har tecknat avtal med ’Levande familjer’. /…/

’Människor i dag är så pressade i privatlivet. Kan jag hjälpa dem med det, så blir de mer harmoniska och fungerar bättre på jobbet.’ /…/

Monica Rogstadius har som copywriter på reklambyrå arbetat många år i en bransch präglad av stark stress. Ett gränslöst arbete med stora krav på kreativitet och få lediga kvällar. En novemberdag i Göteborg frågade hon sig: Varför ser alla så håglösa ut? Hon började läsa på om hjärnan, ljusbrist och stress. Kontaktade en rad forskare och experter inom dessa områden samt inom arkitektur, ljud, färg, form och rehabiliteringsträdgårdar. Resultatet blev Albarum, rum för återhämtning.

’Du ska inte behöva gå på toaletten för att få vara ifred,’ säger Monica Rogstadius. /../

Stressforskaren och hjärtläkaren Peter Währborg är en av dem som fungerat som bollplank.

’Nästan alla företag effektiviserar produktionen. Men hur ska man effektivisera återhämtningen? Alba-rum är ett spännande steg i rätt riktning.

’Förr slets muskler, i dag slits psyket. Men stressjukdomar har inte varit en folksjukdom förut och vi vet ännu för lite om hjärnan. Men det verkar rimligt att vi måste lämna utrymme för mental återhämtning under dagen,’ säger Peter Währborg.”

Se också ”Hjärnan måste få återhämta sig”, där står bland annat:

”Du får inte ont i hjärnan. Men det är där stressen börjar. Hjärnan skickar signaler till kroppen och du får ont i nacken, ögonen, magen, ryggen, axlarna.

Varför inte angripa problemet vid källan? Ta reda på vad i arbetsmiljön som stressar hjärnan och dränerar den på energi. Gunilla Ladberg, fil dr i pedagogik med ett förflutet inom skola och barnomsorg, utbildar i hjärnergonomi.

’I dagens arbetsliv misshandlar många sin hjärna rejält, fast på olika sätt. Hjärnan har en kolossal kapacitet och flexibilitet, men inte oändlig,’ säger hon./…/

Forskarna Peter Eriksson, neurobiolog, och Leif Wallin, psykiater, båda vid Arvid Carlssoninstitutet i Göteborg, anser att en central mekanism bakom utbrändhet är att höga nivåer av stresshormonet kortisol fungerar som gift för hjärnan. Detta hämmar nybildningen av nervceller.

’Därför krymper hippocampus, den del av hjärnan som är central för minne och inlärning,’ säger Leif Wallin [I ACE-reporter nr 4 "Adverse Childhood Experiences and stress" står det om hippocampus!!].

Dessbättre tycks de flesta återhämta sig. Gunilla Ladberg menar att i dag utsätts våra hjärnor för kronisk mental överstimulering.

’Medvetandet är hjärnans stora flaskhals. Det som kan bearbetas medvetet är väldigt smalt. Men vi matar på det medvetna med intryck hela tiden, det omedvetna hinner inte med. Tänk på uttryck som ’sova på saken’ eller ’smälta intrycken’. Man kan vara helt råddig i huvudet, men ha löst problemet efter en promenad, säger hon [i effektivitetsivern!!??].

’Vi måste låta den medvetna delen av hjärnan vila. När vi är stressade kan vi inte fatta beslut. Hjärnan är upptagen med att rädda oss från en hotande situation.’

Gunilla Ladberg misstänker att en av de starkaste stressfaktorerna i dag är att hjärnan ständigt står i ’standbyläge’. /…/

…hjärnan är mest kreativ när den vilar [!!! Men nu kanske vi ska få lära oss att bli än mer effektiva och glada entreprenörer (fixar vi det, vi som lever i det blå)?? Med den kulturpolitik alliansen har, och syn på människan överhuvudtaget]. Kanske är det bra att cheferna spelar golf på arbetstid? De skulle förmodligen fatta sämre beslut om de satt fjättrade vid skrivbordet hela dagen. Den stora utmaningen blir då hur även andra medarbetare ska få motsvarande ’mognadstid’ (som cheferna när de tar sin golfrunda eller vad det nu är).”

Se artikeln ”Trött chef kan skada verksamheten” samt ”10 år och sjuk av stress”. Se också tidigare inlägg om "Miljö och hälsa", om delegering, ansvar och verkliga, egentliga befogenheter...

I NyTeknik står det att Arvid Carlssoninstitutet läggs ner p.g.a. interna bråk om fördelningen av forskningsanslag. Arvid Carlsson själv krävde att en större andel skulle satsas på neurofarmakologi, ett område där hans dotter Maria Carlsson arbetar.

Här om vad t.ex. Karolinska institutet sysslar med vad gäller neurofarmakologi. Ett piller löser allt!?

Se tidigare inlägg om empatiunderskott (empathy deficit). Ja, det är vad det handlar om???

Om Arvid Carlsson här, där står bland annat:

"We were four children in the family, and we were all to take academic degrees at different levels. The family had a strong orientation toward humanities. However, in contrast to my elder brother and sister, who also chose humanities, I decided to study medicine, and my 7 years younger brother later joined me. The reason for this deviating behavior of mine was partly the kind of opposition often occurring in youngsters, partly some vague idea of science being more 'useful than arts' [!!!??? I say as working in this field!].

My childhood and youth were characterized by a happy life in a stable environment with loving and supportive parents. I was probably just about average in terms of disobedience and escapades. At school, which I found fairly endurable, I had very good marks without too much effort.

At the age of 16, in June 1939, I took a hitch-hiking trip to Germany for two weeks together with a boy of the same age. This was to be my only trip outside the Nordic countries until the age of 32. It occurred only two and a half months before the outbreak of World War II. We had then the opportunity to talk to many Germans of varying social standing. Most of them felt convinced that a war would begin as soon as the harvest was done, and they seemed to accept that, though reluctantly. In Berlin I spent one night in a hospits run by an Evangelic foundation and inhabitated by obviously very poor people. I especially remember several Jews with long beards and sad faces, mumbling while reading a heavy book that could have been the Talmud, apparently searching for an answer and a solution in a desperate situation. Otherwise I was not aware of the terrible actions against Jews that were probably ongoing around me."

Var det av liknande anledning som den för Ingmar Bergman, som inte heller riktigt märkte något när han i tonåren besökte familjebekanta i Tyskland? Nämligen att det var denna luft som inandats hemma i själva verket; att inte ifrågasätta och lyda auktoriteten? Men Ingmar Bergman hade en annan medvetenhet om dessa faktorer än Arvid Carlsson har!?

foto på Arvid Carlsson.

Se detta inlägg (med länkar) om kroniskt trötthetssyndrom och vad den holländska terapeuten Ingeborg Bosch anser om burn-out och dess rötter. Perfektionism... Vara duktig... Förakt för svaghet. Varifrån kommer detta?

Och Så sköter du om din hjärna:

• RÖR PÅ DIG
  När du är vaken är balans- och muskelsinnena ständigt aktiva, annars skulle du inte kunna hålla kroppen upprätt. Dessa sinnen hjälper dessutom hjärnan att hålla sig vaken och alert. Du kan förbereda hjärnan för koncentrerat arbete genom att gymnastisera, hoppa eller dansa en stund. Effektivast är stora rörelser, då huvudet rör sig i alla riktnin­gar [så att sitta och fixera ögonen/ansiktet på i stort sätt samma yta kan göra hjärnan trött?]. När en arbetsgrupp ska få nya idéer är promenadmöten mer effektiva än sittande.
• STÄLL DIG UPP
  Att stå upp aktiverar mycket stora delar av hjärnan jämfört med att sitta ner. Likadant om du gungar i en gungstol. Då kan du koncentrera dig längre tid på en uppgift.
• DRICK VATTEN
  Ett batteri som är torrt fungerar inte. Likadant är det med nervsystemet. Alla signaler från sinnesorganen, i nervsystemet och hjärnan består av svaga elektriska impulser. Vid brist på vatten går all aktivitet trögare.
• VILA ÖGONEN
  Plötsliga ljusförändringar och hastiga rörelser, som vid datorn, tolkar hjärnan automatiskt som fara. Vila ögonen genom att promenera i naturen. Om det inte går - titta på långt håll ut genom fönstret. Synintrycken tvingar hjärnan att sortera, tolka och samordna. Om du blundar stänger du av den delen av hjärnans aktivitet och får bättre tillgång till din kreativa och problemlösande förmåga.
• SKAPA OASER AV STILLHET
  Kreativa och problemlösande processer störs lätt av intryck utifrån. Vissa miljöer kräver en oerhörd insats av hjärnans 'sorteringssystem', till exempel när många röster eller mobilsignaler tvingar hjärnan att uppmärksamma, prioritera och sortera bort allt som du inte ska bry dig om. Du kan inte blunda med öronen. Strukturera upp arbetstiden, så att vissa perioder är 'reaktionstid' då du är tillgänglig och samtidigt ägnar dig åt rutinuppgifter som lätt kan avbrytas. Andra perioder får vara skapar- eller problemlösningstid då den kreativa processen får fortgå ostört.
• LÅT HJÄRNAN KOPPLA AV
  Avkoppling för hjärnan betyder omkoppling. Har du suttit vid datorn hela dagen är det inte avkoppling att sitta vid tv:n eller datorn på kvällen. Ta en promenad eller gör något med händerna.
• GÖR SAKER TILLSAMMANS
  Samvaro, småprat, uppmuntran, gemensamma trevliga aktiviteter och kompismassage är stressförebyggande. Ta gemensam fikarast.

Källor: 'Mota stressen. Hjärnergonomi på jobbet' samt 'Den mänskliga hjärnan - en upptäcktsfärd'. Båda böckerna av Gunilla Ladberg."