Kvinnors röst…

Aristokrat under vikingatiden.

[uppdaterad på kvällen i slutet]. I ”Jag blir såå förb-d…” skriver Kulla-Gullan i DD:

"Hur märker man att man börjar bli gammal? Ja, i mitt fall är det ärftligt. Man blir bara mer och mer förbannad med åren. Ungefär som alla gubbar som skriver arga insändare i lokaltidningarna /.../.

...som kvinna finns det massor att bli förbannad över; om man får tid att tänka efter [hm, det är just det!?? :-)). Och det får man i medelåldern. Det är då vi hinner bearbeta och fundera över det vi varit med om. Eller ser runt omkring oss."

Sedan reflekterar hon vidare över fenomen i samhället. Tyvärr hittar jag inte denna text på nätet... Hon reflekterar bland annat över historien och krig.

Roland Spånt skriver också om "Mr Bubble och den ekonomiska krisen":

"De amerikanska konsumenterna och regeringen har i åratal levt över sina tillgångar och lånat jättebelopp från omvärlden och därigenom hållit Europas och Asiens ekonomier igång. Ett i längden ohållbart läge. Nu synas korten. Det visar sig då att mycket av tillväxten byggts på toppbelåning av egnahem och när huspriserna stigit har ägarna passat på att öka lånen och med lånen finansierat köp av nya bilar, kläder, elektronik och utlandsresor.

Nu faller de övervärderade huspriserna i allt snabbare takt. Ekonomer beräknar att de faller tills ofantliga 6000 miljarder dollar i 'värden' ska ha raderats bort. Redan nu har det egna kapitalet försvunnit för miljoner hushåll, vräkningarna gått i höjden och många miljoner hushåll har nettoskulder. En viktig orsak till bubblan var att bankerna lånade ut till hushåll som absolut inte kunde betala.

Bankdirektörerna agnade lånekrokarna med räntefrihet första åren men sen kom desto högre räntor.

Ansvariga för detta var bankchefer på Wall Street som för detta ofta belönades med egna miljardinkomster. Några avskedas nu men går med fallskärmar som t.o.m. ställer Skandia i skugga. En parallell är de svenska bankchefernas idiotutlåning som ledde till vår 90-tals kris.

Den förre och tidigare helgonförklarade centralbankschefen Alan Greenspan kritiseras också. Någonting helt otänkbart de senaste 20 åren. Han sågs länge som en gud och den idag ledande republikanske presidentkandidaten John McCain, sa att om Greenspan dog på sin post skulle han mumifieras och i detta skick få sitta kvar och 'leda' centralbanken.

Nu är tonen en helt annan och Greenspan anklagas för att ha släppt fram den osunda lånemarknaden. Han kallas Mr Bubble. Politiskt står han långt till höger om till och med Bush och hans republikaner.

Greenspans ideologi är närmast att all statlig påverkan på ekonomin är av ondo medan så fria marknader som möjligt skulle lösa allt. Han stoppade därför alla försök till att reglera risklånen och dämpa bostadshysterin och därför fick USA dagens krasch.

Den svenska aktiebörsen faller nu från höga nivåer. Våra uppblåsta fastighetspriser faller också. Lägre aktiekurser ger efter en tid ytterligare prisfall på bostäder. Bubblor är osunda och ska aldrig hållas uppe med konstgjord andning.

Lägre räntor i Sverige eller i omvärlden kan dämpa konjunkturnedgången men inte häva den. Något bättre effekt på efterfrågan skulle ekonomiskt stöd till vanliga hushåll och arbetslösa kunna ge. Men sådana stimulanser tar tid. Och i både USA och Sverige och i övriga Europa dominerar politiska krafter som vill gynna helt andra grupper.

En bred lågkonjunktur kan därför svårligen undvikas."

Roland Sundberg skriver om att "s utmanar sverigedemokraterna". Och i en insändare skriver en man och undrar "Hur klagar en dement kvinna?":

"Hur förklarar en dement 85-årig kvinna att hon inte fått hjälp en natt? Eller en autistisk man att han blivit bryskt behandlad av personalen på sitt boende?"

De styrande i denna kommun har bestämt att verksamheter av detta slag ska privatiseras och då har man bland annat valt att lägga ut ett demensboende och en servicebostad för personer med autism för privatisering. Skribenten skriver vidare:

"All förändring innebär möjligheter och risker. En privatisering är en stor förädring och det är viktigt att man utsätter de boende för så små risker som möjligt. Det är självklart att personer med demens eller autism har sämre möjligheter att slå larm om något går sett. De moderatstyrda nämnderna har tyvärr gjort mycket dåliga val av boenden. Tänk om, än är det möjligt att ändra valen!"

Jag hittade inte denna insändare på webben (jo, hittade den på kvällen)... Redaktionschefen för denna tidning skrev häromdagen att man kommer att begränsa kommentarsmöjligheterna i tidningen p.g.a. en massa osakliga kommentatorer...

Och apropå detta fenomen skriver Ett hjärta RÖTT "När bara priset avgör" (om privatisering av vården) att:

”Att nätet fortfarande till största delen kryllar av högeranhängare (och män) av alla de slag kan man konstatera om man går igenom den här partikompassen på Axess (via Slutstadium). Titta sedan efter hur siffrorna fördelar sig mellan blocken. Jämför till exempel med de senaste opinionsundersökningarna!”

Ja, kan det också vara så att de riktar in sig på de bloggar som är bra (bäst)?? Och bombaderar dessa, precis exakt det vissa misstänker eller börjat misstänka. Målmedvetet!!?? Och alla andra röster tystnar (de andra kommentatorerna ger upp?) och till slut kanske också bloggaren ger upp!? Är det möjligen det som är syftet?? (och så kanske man använder andra knep; härskartekniker som att påpeka hur man skriver, grammatik, stavningsfel osv.!?? Brister i språket... För att man inte kan eller vill bemöta innehållet eller diskutera det? Vet inte om jag är bra på det heller... Kanske kan en annan också provoceras till det till slut, för att man blir så oerhört arg? Och det är väl dit en del vill få vissa? Att man helt tappar humöret? Och när man då tappar humöret kan någon, fotast man, skriva ett sårat inlägg för att faktiskt påpeka vad man skrivit och gett uttryck för; att det är sårande för andra, med andra åsikter. Pust. Det där med att såra och såra?).

Man kan undra hur de har tid att sitta och blogga... Om de nu sitter på jobbet, hur pass betungande detta är... Med tanke på deras syn på andra. Att de sliter och betalar skitmycket i skatt (en man). Hmm, jag kan inte låta bli att undra hur gammal denna man är (och ärligt talat om han är torr bakom öronen, ursäkta ilskan). Och hur många (eller få) år han betalat skatt. Och vad han egentligen har varit med om i livet. Eller sett. Oj, hur låter jag nu?

Vidare fanns det en debattartikel om "Nedrustningen av arbetsmiljöarbetet måste motverkas - flera industribranscher står fortfarande för betydande överrisker av olycksfall och sjukdomar". (Och man kan misstänka att den psykiska ohälsan kan öka den som kanske framförallt kvinnor drabbas av?)???

"I radions ekosändning kunde vi nyligen höra om en kraftig minskning av antalet skyddsombud i landet under de senaste åren. Arbetsmiljöverket framhöll i en kommentar att färre är kunniga i att upptäcka risker vilket kommer att ge ökande problem. Det är inte bara en fråga för de fackliga organisationerna, alla parter har anledning att agera. /../

Regeringens beslut om kraftiga neddragningar på arbetsmiljöområdet är allvarligt. Ökad risk för skador och sjukdomar samt ökande svårigheter att bemanna företag är argument som räcker långt. Vi ser det därför som angeläget att där så är möjligt stödja insatser som kan motverka de negativa effekter på arbetsmiljöområdet som kan befaras."

Och så står det förstås om postrånet i Göteborg och om kriminalitet... Ja, det där med kriminalitet... Och slutligen kolla "Miljonärer och skattefifflare" om Lars-Eric Petersson "på jobbet" (!?) i Stockholms tingsrätt...:

"Vinnarna är toppcheferna, (chefstjänstemän,) som kan skaffa sig privata förmögenheter oavsett om de lyckas eller inte [ja, se ovan om bankcheferna på Wall Street som 'belönades' med miljardinkomster och/eller enorma fallskärmar... Och andra sliter sig fördärvade, framförallt kvinnor har toppat och toppar sjukskrivningsstatistiken... Skyddsombud försvinner, arbtsmiljöverket har minskats ner... Och när man gått på knäna är det ju ingen som direkt tackar en...]."

Tidigare inlägg under kategorin fascism. Detta begrepp finns det all anledning att fundera över... I en kommentar hos Kerstin Berminge, om TV (jag reagerar också på liknande sätt om TV), var det en komentator som skrev om fenomenet söndra och härska...

Jo, och man kan dra åt svångremmen för dem som knappt någon röst har... Man går de starka rösternas ärenden!? Kan de tendensera finnas i arbetslivet också, på arbetsplatser, med mindre bra och svaga chefer?

Och dra åt svångremmen för dem med ingen röst eller svag och liten gör man också utan att skämmas eller blinka?? Och de som orkar föra sin talan på nätet ifrågasätter andra kommentatorer (eller vissa andra kommentatorer)... Hur kan de ha tid och ork att sitta och skriva kommentarer (eller blogga) om de nu är sjuka, undras det...

Både över- och understimulering är dåligt för individen och hälsan. Vad behöver en individ för att rehabiliteras? Jo, kanske bland mycket annat skriva av sig?? Om man kan och orkar. Samt också vistas ute och kanske också ägna sig åt diverse sysslor...

Och det där med kriminalitet... Och dess rötter... Och det där med master suppression techniques... Vilka kan vara så subtila så man kanske inte ens märker dem? Och väldigt, väldigt "elegant" inlindade under den där sårade attityden?? Tja, inte vet jag...

Att kvinnor (de få som faktiskt har tid av olika anledningar) diskuterar politik (eller vissa andra saker) kan vara väldigt provcerande?

Och om de gör det så ska det vara... Ja, hur? Ja, om vi ska göra något så måste det vara superbra, mer än perfekt (och så kan kvinnor också tycka sinsemellan?)?? Som en handledare (kvinna i 60-årsåldern, som alltså varit ute i arbetslivet ett antal år och förhoppningsvis sett ett och annat?) sa:

"Ska vi göra något så måste vi ha utbildning på det! (vi kan inte testa något i tron att vi fixar det, utan utbildning, något jag tror hon menar att män lättare kan göra. Och på min arbetsplats är det nog kvinnorna som har mest utbildning, men det räcker inte, de anser sig måsta fortbilda sig också, om man generaliserar det. För ganska många fortbildar sig kanske inte alls, vare sig bland män eller kvinnor!? fast det tycker jag är deras sak)."

Och vilka är det som censureras bort - och tillåter sig att censureras bort? Vi behöver både den ytterst välformulerade, som verkligen lyckas rikta udden mot saker, men kanske behövs också den där rösten som uttrycker sig på ett annat sätt; i helig ilska, med ord som snubblar över varandra? Och som kanske uttrycker den över gränser (även nations-?)?

Och jag tänker också på det Helle Klein skrivit, om sina erfarenheter, av oerhört otrevliga (för att säga det milt?) påhopp hon fått när hon skrivit saker i krönikor och ledare, att hon befarar att demokratin kan bli lidande i slutänden... Hon menar att manliga skribenter inte blir lika rasande påhoppade?? Varför blir (vissa) män så arga på kvinnor som upphäver sin röst?

Tillägg på kvällen: fick tips om detta upprop av en vän "stoppa utförsäljningarna".