Högerretorik, disciplin, hålla tyst och lyda…

illustrerade föregående inlägg om massmedial tystnad med citroner, detta nu med grapefrukt!

I Lärartidningen som kom idag står det att OECD i en ny rapport rekommenderar att alla gymnasieelever ska få en utbildning som ger behörighet till högskolan. Att den är en väg för välfärd och tillväxt. En rapport som den svenska regeringen borde läsa skriver de!! Håller med!

De skriver också att kontakt med medier kan leda till uppsägning fick lärarna på en friskola veta. De skriver att i en offentlig finansierad skola måste alla anställda fritt kunna yttra sig, det är en förutsättning för demokratin. Ja, det där med meddelarfrihet. Och verksamheter finansierade med skattemedel har vi rätt att få information om…

I en insändare som svar på den tidigare insändaren ”Lärarförbundet är för vänstervridet” skriver en insändarskribent:

”Det är inte att ta i lite, att kalla en tro på barns och ungdomars vilja att lära sig, utan piska och morot, för ’vänstervridet.’ Att detsamma skulle gälla ett ställningstagande emot Jan Björklunds 40-talsmodell för skolan är i det närmaste skrattretande.

Vad beträffar skolan som sorteringsinstans är det ett faktum att skolan i allra högsta grad är med och reproducerar det klassamhälle vi faktiskt lever i, vänsterretorik eller ej. Att påstå något annat är antingen att gömma huvudet i sanden eller möjligen ett utslag av – högerretorik? [!!!]

De punkter Lars Olsson refererar till från fp:s skolpolitik har alla att göra med disciplin. Hur blir det med ’det goda lärandet’ om varje steg som tas av eleven är förenat med rädsla för repressalier?

Det är anmärkningsvärt hur stort fokus som läggs på eleverna och inte på deras arbetsmiljö. Alltför sällan ställs frågan om det finns fog för det ifrågasättande som ’stöket’ i många fall ses som.

Vad bör skolans funktion vara? Att fabricera en homogen medborgarskara som är duktiga på att lyda order, eller fungera som ett forum för kritiskt tänkande och personlig utveckling? Jag envisas med att hoppas på det senare.”

Kanonbra skrivet!!

Det fanns också en artikel om att "Kommuner vill öka undervisningstiden". I DD står det om att "Personal ser skolplan som en utopi". I denna artikel står det:

"Vi som ska förverkliga skolplanen ser den som ett hån./.../

Personalen uttrycker sin syn på skolplanen i en skrivelse.
'Att prata om en höjd ambitionsnivå genom ekonomiska satsningar är som att sparka på den som redan ligger.', skriver de.

De menar att skolplanen är en utopi utifrån de besparingskrav som nu läggs.
'När eleverna inte har tillgång till elevassistenter, specialpedagoger, fritidsledare och syokonsulenter drabbas främst de elever som är i behov av särskilt stöd. När lärarbyten blir alltför täta påverkas eleverna och deras studieresultat. När resurser till läromedel dras in påverkas undervisningen med inaktuell och/eller obefintlig litteratur. När undervisningstiden för lärare utökas och personalstyrkan minskar drabbas eleverna på så sätt att samverkan med omvärlden blir svår att genomföra. De som föreslår att förlänga lärares arbetstid med två timmar saknar insikt i skolans verksamhet.', fortsätter de i skrivelsen."

Läs också artikeln ”Utbildning bara för elit.” Se denna artikel här också.

Företagande, konsumism, skolan...

På påslov. Här en snabb bloggning. Egentligen är det så mycket jag skulle vilja skriva av mig. Vet inte var jag ska börja.

Göran Greider skriver i ledaren "Ingen återuppståndelse" idag om att vi inte behöver fler levebrödsföretagare, att de inte har något egenvärde:

"...en socialdemokrati värd namnet måste säga något mer än att det viktigaste av allt är att det startas företag, vilka som helst.

Sverige behöver inte fler levebrödsföretagare, som hankar sig fram och i onödan bränner ut människor. Vi behöver en utbyggd offentlig sektor och vi behöver de företag som verkligen kan bidra med något produktivt till samhällsekonomin och framförallt till den största utmaningen vi står inför: Klimatfrågan.
Fler företag i sig har inget egenvärde."

Om Kina och OS:

"...det kinesiska förtrycket tills för bara några år sedan inte alls var lika uppmärksammat som det numera trots allt är; i många år dränkte det ekonomiska miraklet all kritik./.../

…en annan fackla har också tänts; en motståndsfackla."

Jag fick också tips om artikeln “Psychopathy and Consumerism: Two Illnesses That Need And Feed Each Other” Översatt blir det ungefär "Psykopati och konsumism: två sjukdomar som behöver och föder varandra." Se också om Zygmunt Baumans bok "Consuming Life"

Se också artikeln "Demokratisera skolsystemet" där det står:

"...föräldrar går inte längre på enkla marknadsföringstricks med glassiga broschyrer och lockvaror som gratis dator.

Vi behöver demokratisera - inte privatisera skolan.

Statusen höjs inte av att vinstdrivna friskolor anställer obehöriga lärare.
Konkurrensen från friskolorna har inte heller förbättrat kvaliteten på undervisningen.

Den har bara förbättrat medelklassens möjligheter att sätta sina barn i skolor där de slipper störas av de stökigaste eleverna. Och försämrat möjligheterna för fattiga kommunala skolor att komma till rätta med problemen.

Med slagord som valfrihet har friskolereformen i praktiken spätt på klasskillnaderna i samhället."

VOICE OF JUDAS

Every time I look at you I don't understand
Why you let the things you did get so out of hand.
You'd have managed better if you'd had it planned.
Why'd you choose such a backward time in such a strange land?
If you'd come today you could have reached a whole nation.
Israel in 4 BC had no mass communication.
Don't you get me wrong.
I only want to know.

CHOIR

Jesus Christ, Jesus Christ,
Who are you? What have you sacrificed?
Jesus Christ Superstar,
Do you think you're what they say you are?

VOICE OF JUDAS

Tell me what you think about your friends at the top.
Who'd you think besides yourself's the pick of the crop?
Buddah, was he where it's at? Is he where you are?
Could Mahomet move a mountain, or was that just PR?
Did you mean to die like that? Was that a mistake, or
Did you know your messy death would be a record breaker?
Don't you get me wrong.
I only want to know.

CHOIR

Jesus Christ, Jesus Christ,
Who are you? What have you sacrificed?
Jesus Christ Superstar,
Do you think you're what they say you are?

Hårdare tag, fuskretorik och litet annat…

ur filmen "Hets".

ur TV-serien "Lost".

Göran Greider skriver i ledare igår om ett allt hårdare samhällsklimat där de styrande kanske rentav njuter av alla slags hårdare tag:

”…en motsättning mellan hårdför marknadsliberalism och den värdekonservatism där familjen står i centrum, som borde orsaka en och annan rämna i Alliansfasaden. Men icke. Jag tror att de njuter av alla slags hårdare tag. Det där är två exempel på ett alltmer konservativt politiskt klimat: De som på ett eller annat sätt är svaga ska bestraffas, kontrolleras eller övervakas. Piskor åt de svaga så att de anstränger sig. Men åt de välbeställda för att de ska anstränga sig: Morötter.”

Johan Ehrenberg skriver också i sin ledare "Hur mycket får man ljuga" om att man misstänkliggör föräldrar och sprider en bild av medelsvenssons som omoraliska fifflare:

”Det finns något obegripligt nonchalant med hur regeringen hanterar fakta.

Som om man fortfarande trodde att man satt i en ’tankesmedja’ eller pr-byrå som i skuggan av organisationens särintresse kan slänga ur sig påståenden för att 'starta debatt'. Ni vet uttalanden som ’arbetsrätten kostar 10 000 jobb’. Eller ’skatterna skrämmer bort företagare’. Eller ’etanol får barn att svälta’.

Uppenbara provokationer för att försöka synas i medieflödet.

Men när en regering agerar så blir det farligt. Med lögner som argument formas en politik som faktiskt påverkar människors liv.

Av en regering kan man kräva lite mer än av en pr-byrå.

Kommer du ihåg fusket i Sverige? Kommer du ihåg ministern som gick ut och sade att fusket var oerhört upprörande, att – kanske – så mycket som 20 miljarder 'försvann' i fuskande svenskars giriga fickor?

Värst var sjukersättningarna till icke sjuka och alla dessa lata föräldrar som fuskar till sig VAB dagar fast barnen gick på dagis.

Ministern gav instruktioner till tjänstemännen. Försäkringskassan måste bli mycket hårdare mot sjuka. Slapphet ska bytas mot nit.

Nu gjorde tjänstemännen också undersökningar. Man kollade barnbidragen – nej, det fanns inget stor fuskande där – man kollade sjukersättningen – nej, inte heller där fanns ett hål av omoral och fusk.

Och redan INNAN ministern gick ut hade VAB granskats av Försäkringskassan. Det stora problemet med VAB var att föräldrar inte stannade hemma med sjuka barn, alltför få utnyttjade rättigheten vilket gjorde dagis – barn samt personal – sjukare och föräldrarna ännu mer stressade.

När sedan ministern ställs inför kamerorna och ska förklara sig så hänvisar hon bara till siffror som inte visade sig vara sanna och lägger till att det är fusket som sådant man ska komma åt. Plötsligt är det inte storleken på fusket som är argumentet utan allt fusk i sig.

Som om det inte var skillnad på miljarder och miljoner i en statsbudget.
Alltså: först bygger man upp en myt om ’försäkringsfusket’ som ett stort samhällsproblem. Sedan ’stramar man åt’ och gör livet till ett helvete för sjuka och utslitna, man misstänkliggör föräldrar och sprider en bild av medelsvensson som omoralisk fifflare.

Och sedan låtsas man som inget – som om det bara var en ’principfråga’ – och låter tumskruvarna sitta kvar hos de drabbade som om det regnade.”

Denna insändare var också bra, om skillnaden på rånare och rånare.

Ali Esbati tipsar också om ett blogginlägg om Lost och alliansens politik (se också här om Lost).

Greider skriver också i en annan ledare om skogspolitiken (girighet och kortsiktigt tänkande):

”Skogspolitiken har ju två mål: ett miljömål och ett produktionsmål. De ska vara jämställda, men är det i praktiken inte; tillväxten segrar alltid och de flesta skogsägare tänker tyvärr mest på vinsterna de kortsiktigt kan göra ur skogarna. Så inte denne Harald Holmlund.
Skogsstyrelsen har blivit skogstokig.”

Se också artikeln ”Se över sjukersättningen igen” (ur Lärartidningen, en tidskrift jag dock inte är odelat förtjust i på grund av chefredaktörens grundvärderingar. Jag undrar också om människor har blivit ”friskare”, vilket han tror i artikeln, eller vad ”friskheten” består i. Ja, vad är egentligen friskt och sjukt?):

”Det behövs en översyn av sjukförsäkringen. Regeringens drastiska och kontroversiella förslag riskerar att skapa en utslagning från arbetslivet.

Några effekter av den ekonomiska krisen under 90-talet var hårda offentliga nedskärningar och slimmade organisationer. Detta orsakade i sin tur att sjuk- och ohälsotalen ökade mycket kraftigt. Alltför många anställda fick för hård belastning i arbetslivet och i livet i övrigt./…/

Kraven skärps ensidigt för den anställde men inte för de andra aktörerna i vårdkedjan. De föreslagna reglerna är dessutom mycket krångliga och svårtolkade vilket kommer att leda till en sämre rättssäkerhet för den enskilde.

Remissvaren är samfällt mycket kritiska till regeringsförslagen. Det är inte bara de fackliga organisationerna som är skarpa i sitt omdöme utan också många andra tunga remissinstanser som Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Arbetsmiljöverket och Försäkringskassan har en rad allvarliga invändningar. Att det behövs en översyn och förenkling av det nuvarande regelverket i sjukförsäkringen råder det ingen oenighet kring. Men de förändringar som nu föreslås är alldeles för drastiska och de kommer att få mycket stora och svåröverskådliga konsekvenser för de sjukskrivna. Risken är mycket stor att förändringarna är kontraproduktiva för samhället och att de kommer att orsaka en ökad utslagning från arbetslivet.

Socialförsäkringarna är en av grundpelarna i den svenska samhällsmodellen och när de reformeras måste det ske med gott omdöme och i största möjliga enighet.”

I lärartidningen står det om serien ”Klass 9A”:

”De problem som lärarna i klass 9A ställs inför är komplexa och det finns inga enkla lösningar. Höga och positiva förväntningar på eleverna, ett tydligt ledarskap, tydliga mål, en stabil organisation och ett gott samarbete med föräldrarna är några grundförutsättningar som forskningen brukar framhålla och som har starkt stöd i lärarkåren.

MEN DET SOM tv-dokumentären framför allt pekar på är vikten av kompetenta, behöriga och välutbildade lärare. Läraryrket är mångfacetterat och det behövs en rad olika kunskaper för att bli en skicklig lärare. Därför är det synnerligen viktigt att den översyn av lärarutbildningen som nu sker ser till hela vidden av lärarkunskaper: ämneskunskaper, den pedagogiska excellensen och relationsbyggandet. Detsamma gäller för den fortbildning och kompetensutveckling som behövs kontinuerligt under ett yrkesliv.

Bilden av den svenska skolan är ofta svart och onyanserad och det är de enkla lösningarna på de svåra utmaningarna som lyfts fram. Kan dokumentären om klass 9A medföra att fokus sätts på de mer komplexa frågeställningarna kring läraryrket och vidga debatten.”

Jag har inte sett serien, bara läst och hört om den. Ja, kan denna serie bredda debatten?

Ingmar Bergman om sin skola (apropå filmen "Hets", mina kursiveringar, länk till texten ovan!):

"Först var det alltså 'det 12-åriga helvetet' (ruggigt uttryck förresten. Inte använt av mig utan av den som intervjuade mig. Jag vill minnas att jag sade 'helsike', och det är skillnad det). Ja! Jag var en mycket lat gosse och mycket rädd därför att jag var lat, därför att jag sysslade med teater i stället för med skolan och därför att jag avskydde att passa tider, stiga upp om morgnarna, läsa läxor, sitta stilla, bära kartor, ha raster, skriva skrivningar, tugga förhör, kort sagt och utan krusiduller: jag avskydde skolan som princip, som system och inrättning. Jag har sålunda absolut inte velat komma åt min egen skola utan alla skolor. Min skola var som jag tydligt påpekade i den olycksaliga intervjun efter vad jag förstår varken bättre eller sämre än andra inrättningar för samma ändamål.

Min vördade rektor skriver också (nog så skarpt): 'En skola kan ej vara avpassad för drömmande bohemer utan för normalt funtade arbetsmänniskor'.

Vart skall de stackars bohemerna ta vägen 'Skall elevmaterialet uppdelas: Du är bohem, du är arbetsmänniska, du är bohem o.s.v. Slipper bohemerna'.

'Det finns lärare man aldrig glömmer. Gubbar man gillade och gubbar man avskydde. Min vördade rektor hörde och hör fortfarande (i mitt fall) till den förra kategorin [gubbar man gillade!]. Jag har också en känsla av att min älskade rektor inte har sett filmen än. Vi borde kanske gå och se den tillsammans!'"

Ny (eller gammal) syn på människan...

Karl XII.

DD om den "nya" synen på människan:

"Att det råder ett nytt och betydligt hårdare samhällsklimat råder ingen tvekan om. Under 90-talets krisår ökade utslagningen. Nu har Alliansens fullbordat jakten på de utsatta genom att dra åt tumskruvarna ytterligare. Tjänstemän på försäkringskassorna lyder order."

Ett föräldrapar som förlorat sin dotter i leukemi fick inte vara sjukskrivna eftersom sorg inte räknas som en sjukdom.

"I det nya Sverige befinner man sig i paradiset om man är rik och frisk och inte drabbas av oförutsedda olyckor, sjukdomar eller andra tragedier.

Teknokraten och räknenissen Anders Borg försöker förstå sig på livet genom fyrkantiga moduler och ekonomisk statistik.

Han kommer inte att lyckas.

Vi rekommenderar långtidssjukskrvining och ordinerar honom skönlitteratur, teater och filmer som rör sig i den sociala traditionen. Då kanske han upptäcker en annan verklighet än den han har befunnit sig i sedan barnsben."

Kulla-Gullan skriver om skolan, om betygsskalor hit och dit, när fokus borde ligga på annat. På innehållet t.ex. Betygsskalor löser inte (några) problem. Det är inte där det sitter eller rätta medicinen. Skolpolitikernas fokus borde vara barns lust att lära. Att entusiasmera ungarna genom hela skoltiden, på samma sätt som när de är förstagluttare.

Fortfarande på jakt efter hönan och ägget fortsätter samhället att stoppa in barn i skolfabriken (och ut ska komma vadå?? Medkännande socialt fungerande, kompetenta barn inte bara vad gäller kunnande eller rabblande av kunskaper).

Trots att även gemene man har lärt sig massor om alltifrån dyslexi till ADHD och Asperger – till kulturkrockar så…

Hon skriver att alla barn och ungdomar ska "sugas upp av systemet och stöpas i samma form" (ja, inte minst det senare)?? Och ungdomar som ramlat ur systemet var ska de ta vägen, när komvux skurit ner liksom folkhögskolor? Jo, vi behöver fler Pippisar!!!?

Barn ska in i ett lydighets-, lydnadsideal? Bli ja-sägare? Se någon av Arthur Silbers essäer, t.ex. denna.

Kulla-Gullan skriver apropå vår skominister:

"'Knecktar' borde veta bättre än att kalla på polis när barnen skolkar!"

När jag letade tidigare inlägg skrollade jag förbi detta i en definition av vad oppression/förtryck är i ett tidigare inlägg om "kompetensrädsla" (som nog inte bara är rädsla utan skräck!?):

"The processes by which a dominant culture maintains its dominant position: for example, the use of institutions to formalize power; the employment of a bureaucracy to make power seem abstract (and, therefore, not attached to any one individual); the inculcation of the populace in the ideals of the hegomonic group through education, advertising, publication, etc.; the mobilization of a police force as well as military personnel to subdue opposition.”

Som man bäddar får man ligga - eller diverse reaktioner...

videon med anledning av föregående inlägg om terroristbekämpning.

I en insändare idag om uppror på (kommunal) arbetsplats med besparingar:

”Man kan inte lägga sin röst på ett parti [partier] som har till uppgift att finansiera vård, skola och omsorg med sänkta skatter och sedan komma och beklaga sig.”

I en debattartikel undrar artikelförfattarna om moderaterna har kunnat presentera några undersökningar, eller några erfarenheter ang. privatiseringar av äldreboenden (och utländskt ägande av dem) att de ger bättre kvalitet? Om vi verkligen får lägre kostnader, men artikelförfattarna menar att med den konstruktion avtalet har (i just detta fall i alla fall!) så är så inte fallet. Får vi ökad valfrihet? Knappast menar de. Varken de boende eller deras anhöriga har valt den nya driftsformen och de långa köerna till kommunens äldreboenden (redan idag?) gör tyvärr också att valfriheten för dem som ska flytta in framöver är minimal.

Nackdelarna menar de är uppenbara. Ja, blir vården effektivare? Var hamnar pengarna? Istället för i vård? Läggs de, hamnar de i löner, eller nyinvesteringar? Eller var?

Och en moderatledd kommun valde bort den lokala entreprenören till förmån för företaget Carema, med huvudkontor i Stockholm (och med utländskt ägande)!! Artikelförfattarna menar att lokala entreprenörer som också gått in med anbud hade kunnat konkurrera och egentligen borde ha slagit ut Carema??

Läs också Göran Greider i ledaren ”Friskolor och korvkiosker”, att det är lättare att starta en friskola än det är att start en korvkiosk:

”I dag är det lättare att starta en friskola än en korvkiosk - det är ordföranden i Lärarförbundet som fällt den träffande kommentaren. Och inte bara det: Nu startas alltfler friskolor i en situation där elevkullarna minskar, vilket i praktiken betyder att väl fungerande kommunala skolor förlorar elever och måste spara in på ekonomi och undervisningskvalité./…/

Rektorerna på de kommunala skolorna vill ofta inte ens prata om de problem som friskolorna orsakar: De är rädda att försämra ryktet för sina egna skolor.

Marknadsmekanismen är en tystnadsmekanism.

I går kom en ny, oväntad aspekt upp: Många friskolor har inte egna skolbibliotek och är dessutom dåligt utrustade med läroböcker. Istället drar hela skolklasser iväg till närmaste kommunala bibliotek och länsar hyllorna på den litteratur de behöver.

På så sätt utnyttjar friskolorna - som redan från början lever på skattebetalarna och hämtar sina vinster därifrån - gratis en kommunal service som kommunala skolor själva får stå för.

Friskolorna har blivit en galopperande farsot av smått bibliska mått i det svenska samhället: Betygsinflation, segregation [nej, vadå integration? Ökad ömsesidig förståelse osv.?], ökad valfrihetsstress.

Det är en fullkomlig gåta att denna friskolerevolution, med alla konsekvenser den fått, inte blir föremål för en grundläggande utvärdering [ja, med för- och nackdelar!! Och så väljer vi de delar som är bäst, om det går!?].

Tillsätt en statlig utredning som får gå igenom alla konsekvenser som avregleringen av skolan fått [ja, om de nu är så enbart är så positiva borde det väl inte vara några som helst problem!!? Eller är det just att de INTE är det som är problemet, så därför gör man inga konsekvensutredninar? Av vare sig det ena eller det andra: privatisering, kommunal regi av dtten och datten!?]. Kanske vore det till och med på sin plats med en oberoende medborgarkommission.”

Se också ledaren ”De klockrena dumheternas politik” om sjukförsäkringen (och tilläggsförsäkringarna). Kolla också Johan Sjölander om hur man ska förstå Fredrik Reinfeldt! Som en fin, hyvens kille som kan ta intryck och ändra sig, ta reson???

Man använder enkla och quick fixes med "hårdare tag" här och där?? I skolan, socialförsäkringarna... Tar inte itu med kanske några grundproblem?? Och tar man itu så sker det inte med riktig respekt, utan moralistiskt och förödjukande och kränkande?? Det är i alla fall min känsla... Se tidigare inlägg om moraliserande istället för solidaritet och om moralism och moralism.

Yokiko Duke recencerade boken "Nudelbagaren" av kinesen Ma Jian. I vilken han beskriver hur villkoren är för den lilla människan i Kina. Hur otroligt liten valfrihet de har. I praktiken ingen och hur de hanterar detta. En bok vilken speglar "absurditeterna som präglar den kinesiska maktens maktutövning".

"Boken utkom första gången 1991, och den version som nu utkommit på svenska har omarbetats av författaren. I en av berättelserna våldtas en ung kvinna av en grupp män ute på en trafikerad gata. Kaoset som följer ger en målande bild av vad som händer [eller kan hända, för jag tror inte alla visar samma avsaknad av civilkurage, men tyvärr ganska många] med människor under förtryck - alla kämpar för att se vad som pågår, men ingen ingriper. Det kanske är ett test från partiets sida? I vilket fall som helst, ingen känner flickan, så varför riskera att själv råka ut genom att hjälpa henne? [spelar makten cyniskt ut folk mot varandra??]"

Videon hittade jag hos Johan Sjölander där han skriver:

”Mitt i julstöket; passa på att njut av en av svensk politiks kanske finaste stunder. Bakgrunden är naturligtvis nattsvart, med lasermannen och ett samhälle som kändes som om det var på väg käpprätt åt helvete. Men håll med om att det ändå på något tragikomiskt sätt blir till stor underhållning när statsminister Bildt med regeringskollegan Birgit Friggebo ska försöka reda upp situationen...”

Eliter?

[uppdaterad på kvällen]. I ”Riksförbundet för unga musikanters” tidskrift stod att Årets kulturskola chockhöjer avgifterna. Stockholms kulturskola med sina 15 000 elever är Europas största och utsågs i våras till årets kulturskola och i motiveringen beskrev juryn denna skola som ”En god förebild”.

Elevavgifterna ska nu höjas rejält (från 750 kr till 900 kr per termin), skolan ska spara 13-18 miljoner, vilket innebär att 25 lärartjänster och 7 administrativa tjänster ska bort. I och med att flera lärare är deltidsanställda innebär detta att ännu fler personer berörs av detta, för att inte tala om vad allt detta innebär för elever. Politikerna vill att köerna ska minskas och man ska ta
emot fler elever med mindre pengar och personal.

Men de med god ekonomi kan sätta sina barn i privat undervisning, där deras barn får längre lektionstid… Vilket inte innebär att de med nödvändighet är beredda att betala så värst mycket mer för denna undervisning...

Se artikel i DN ”Hetsig debatt om kulturskolan”.

Enligt den först nämnda tidskriften (alltså inte enligt DN) har också en 9-årig svensk liten grabb, Sebastian Livonen, vunnit VM i pianospel i en tävling i Litauen i åldersgruppen nio till elva år.

I soffan i Gomorron Sverige nu på morgonen satt förre justitieminister Thomas Bodström och debatterade om elitsatsningar i fotboll. Han var för dem i min tolkning. Jag tycker att tendenserna är skrämmande…

I en annan debatt, om elchocker (som det dock inte kallas nu) skrev en debattör om tingliggörande av människor. Människor är inte subjekt, utan objekt, kunder osv.? Empati, vaddå? Jag tror att det är som en av kommentatorerna skriver (mina kursiveringar):

”Elsjokk på deprimerte er et slående eksempel på hva tingliggjøring innen psykiatrien er.

Hva i alle dager er det som gjør at man tror noen mennesker har helt andre behov enn en selv når en er langt nede? Som en kritisk norsk psykolog sa det: ’Man spør ikke lenger hvorfor noen er deprimert’.

Men når et flertall av dem som har kontakt med psykiatrien, har opplevd overgrep tidligere i livet, så er det ekstra opprørende å koble strøm på skallen deres.

Akkurat som i Sverige, tas heller ikke traumer alvorlig av det norske helsevesenet.

Og nå vil til og med Sosial- og helsedirektoratet ha tvangsbehandling med elsjokk, selv om de innrømmer at det ikke er bevist at elsjokk hindrer selvmord. Hva skal vi kalle en SLIK sykdom?” *

Hittade detta pdf-dokument om ”Känsla och dramatik” från Dramatiska institutet, en serie föreläsningar läsåret 2001/02, som verkar intressant, skrämmande och tankeväckande. Se t.ex. kapitlet ”Galenskapens historia” och om medikalisering och avmedikalisering och om diagnosticering, vad som kom att ses som sjukt, som tidigare inte ansetts som sjukligt och tvärtom; vad som ansågs som sjukligt, men som nu inte ses som sjukligt.

* läkaren Anna Luise Kirkengen skriver om begreppet "persistent somatizers" (ungefär "framhärdande inbillningssjuka") och undrar ganska sarkastiskt om det inte vore skäl att undra om det finns "persistent neglecters" i läkarkåren (dvs. "framhärdande åsidosättare/försummare/negligerare"!!??" Se i länkrullen till vänster under rubriken "Important to me" länken "Kirkengen: How Abused...". Är inte detta ytterligare ett uttryck för förakt för svaghet?

Men se återigen det filosofen Avishai Margalit skriver om människans sårbarhet, en sårbarhet vi alla delar...

PS. På kvällen: I den kommun jag bor kommer de att lägga ner en skola i ett område där det bor många familjer med sociala problem till förmån för en annan skola där det bor familjer som är väletablerade, med motiveringen att om de inte gör detta så kommer föräldrarna i den senare stadsdelen att starta en friskola... Det stod i tidningen att detta beslut tagits med majoritetsröst från ordförande i fullmäktige... Svaga grupper drabbas. En moderatpolitiker svarade med något om att om inte kostymen passar, så kommer ett par tusen elevplatser att stå tomma 2015. Vad ska man svara?? Jag blir helt matt...

Och i Lärartidningen som kom med posten idag står det om Maestroskolans förskola i Nacka... Den skola vid vilken pianoeleven ovan går (i musikdelen)... Eftersom artiklar inte går att länka från Lärarnas tidning kommer här denna artikel (denna finns under rubriken "Nyheter"):

"Alla sa upp sig på samma dag från privat förskola
[2007-12-12]
Underbemanning, brist på leksaker och ingen diskmaskin. Det bidrog till att hela personalen på den privata förskolan Lilla Maestro kollektivt sa upp sig.

– Visst kändes det som att vi svek barnen, men vi kunde inte stanna kvar. Många av oss mådde väldigt dåligt av situationen, säger Maria, en av lärarna.

Förskolan Lilla Maestro i Nacka startade sin verksamhet för 1
–3- åriga barn vid höstterminens början. Verksamheten låg i anslutning till redan existerande förskoleavdelningar för 3–5-åringar och grundskolan Maestro, som alla ägs av företaget Maestro Svindersvik.

Redan från början kände personalen att förskolan inte var en bra arbetsplats, enligt Maria. När de började sina anställningar var lokalerna ännu inte färdigbyggda.

– Vi fick färdigställa allt på helgen innan barnen skulle komma. På måndagen började barngruppen och vi hade inte hunnit planera över huvud taget, säger Maria. Enligt Maria var bristerna på förskolan många även fortsättningsvis. Det fanns inga diskmaskiner, så personalen fick diska för hand. Ingen städare var anställd – personalen fick själva städa efter arbetstid.

Den enda lekutrustning som fanns på gården var en sandlåda, och de musikinstrument som skulle användas fick personalen själva ta med hemifrån. Ingen utrustning köptes in, säger Maria. Hon och hennes kolleger fick jobba över på både kvällar och helger.

Personalen ansåg också att skolledningen behandlade den förskolechef som anställts illa, tog ifrån henne befogenheter och uppträdde hotfullt mot henne inför personalen.

– De visste ingenting om hur man driver en förskola. De ville bara ha in barn som sedan kunde fortsätta i deras grundskola. Syftet med verksamheten var att tjäna pengar på den, säger Maria.

Personalen hade flera möten med Lärarförbundets regionala huvudskyddsombud Viola Loch.

– Eftersom de fortfarande var provanställda fanns det inte mycket vi kunde göra. När provanställningen var över hade vi kunnat agera mer. Vi gav dem allmänna råd om att de skulle stå på sig och inte acceptera vad som helst. De anställda jobbade på villkor som de egentligen inte borde ha accepterat från början, säger hon.

Maria säger att droppen för personalen kom när de två extra halvtidstjänster som tillsatts för att lösa problemet med underbemanning plötsligt sades upp.

Maestroskolans rektor Georg Trolin vill inte kommentera personalens berättelse. I ett mejl till Lärarnas tidning skriver han: 'Lilla Maestro fungerar nu bra och vi jobbar vidare med nya medarbetare.'

Situationen på förskolan har gjort att flera föräldrar valt att flytta sina barn. En grupp på 40 föräldrar har tillsammans lämnat in en anmälan till Skolverket och kräver att Nacka kommun ska ta över Lilla Maestro.

Kommunen ger auktorisation till alla privata förskolor som vill driva verksamhet i kommunen. Enligt föräldrarna borde auktorisationen för Lilla Maestro dras in, på grund av missförhållanden på skolan.

Björn Jacobsson, chef för kommunens kultur- och utbildningsenhet, säger att ett övertagande av förskolan inte är aktuellt:

– Det finns inget lagstöd för ett sådant agerande. Däremot kan det på sikt bli aktuellt att pröva om auktorisationen ska dras in, men förskolan måste först få en chans att rätta till felen.

Enligt Björn Jacobsson arbetar förskolans ledning med att förbättra verksamheten Bland annat rekryterar man just nu ny, utbildad personal, säger han.

Ärendet med förskolan Lilla Maestro diskuteras på ett nämndsammanträde i kommunen den 13 december."

Vidga synen på kunskap...

barn i Reggio Emiliaverksamhet.

[Uppdaterad 6 december i slutet]. I ledare som jag tyckte var väldigt bra, i senaste Pedagogiska magasinet nr. 4/2007, står det bland annat:

"Det finns en dold underström i hela den kunskapsretorik som idag tagit över det offentliga samtalet om skola och utbildning. På något sätt tas det för givet att alla är överens om vad som menas med 'kunskap'. Begreppet fungerar som en markör, ett kodord för de invigda. Det behöver inte förklaras, inte definieras och definitivt inte problematiseras. Varje försök att nyansera diskussionen misstänkliggörs. Den som anser något annat står inte för en annan kunskapssyn - den står för 'flum'. Den som ifrågasätter kunskapsretoriken försvarar den svenska 'flumskolan' och är mot kunskap - och vem vill vara mot kunskap? Men fältrop som 'kunskapsskola' och 'en skola för kunskap' är en tautologi, som professor Bernt Gustavsson uttrycker det i Vad är kunskap? För frågan är ju inte om skolan ger barnen kunskap - det gör den - utan vilken kunskap och hur det skett [himla bra sagt!]. /.../

Det är dessutom en demokratisk rättighet att kunna läsa, skriva och räkna i ett samhälle som är så komplext som vårt. Däremot kan man ha delade meningar om skolan lär våra barn dessa förmågor och färdigheter på ett tillräckligt bra sätt./.../

Men det är en annan diskussion. Det är en diskussion om kunskapssyn, om pedagogisk grundsyn och skolans uppdrag, om arbetssätt och metoder. Att göra detta till en strid mellan 'kunskap' och 'flum' är inte bara meningslöst - det är ohederligt [och vad vet politiker, och inte minst våra skolpolitiker om kunskapssyn och olika sorters kunskapssyn eller ens om pedagogisk grundsyn? Och är de klara över sin människosyn - eller kanske ens vilken samhällssyn de har och vilket samhälle de vill skapa egentligen?? Eller kan eller vill de ärligt kommunicera ut detta till människor så de får ta reell ställning till olika alternativ, som klart deklareras? Men man kanske har intresse av att inte göra detta?]. /.../

Den nya svenska kunskapsrörelsen har hämtat inspiration från de amerikanska Back to Basic-rörelsen [kolla här om den: kritik och här, bland många andra träffar. 'Vocational' är 'yrkesutbildning'?] och den tidigare svenska kunskapsrörelsen. I sin moderna form präglas den av en i grunden ganska oreflekterad och icke-problematiserad kunskapssyn [vilket i klartext betyder att de som propagerar för en kunskapsskola bara demonsterar sina brister på - just - kunskap!!?? För att tala klarspråk!? Men det är ofta så det är: ju mer man vet desto mer inser man hur litet man vet?? Och vice versa!? Och, jo, den är i grunden oreflekterad och oproblematiserad!]. Den ställer inga väsentliga frågor om vad kunskap är, vilken kunskap man avser eller hur denna kunskap kan göras tillgänglig och användbar. Kunskap blir något förutbestämt, något som går att mäta, väga, jämföra och gradera. Och med hjälp av tester och mätningar kan man sedan skapa tio-i-topp-listor och rankningslistor som på ett förment objektivt sätt visar elevernas kunskapsnivå, skolors kvalitet och olika länders placering i relation till varandra [införandet av betyg tidigare, som totalt objektiv och saklig bedömning!!??]. /.../

Utifrån skilda teoretiska och praktiska perspektiv har man försökt att vidga och fördjupa synen på kunskap och lärande - John Dewey och progressivismen är en av de mest inflytelserika [men Gustavsson förespråkar inte heller en renodlad progressivism!??]. Det som förenar merparten av dessa alternativ, menar Säljö [är det denna Säljö?], är att de bygger på någon form av konstruktivistisk syn på lärande. Traditionell förmedlingspedagogik räcker helt enkelt inte till. /.../

Traditionalisterna har vunnit slaget. Men det kan visa sig vara en pyrrhusseger [dvs. en dyrköpt seger, med stora förluster längre fram!] Den komplexa och mångfacetterade verklighet som våra barn och ungdomar lever i - och kommer att leva i framöver - ställer helt andra krav på kunskaper, förmågor och färdigheter än de som traditionalisterna förmår erbjuda. Kunskap är synonymt med livet. /.../

Delar av detta lärande har vi valt att insitutionalisera i det vi kallar vårt gemensamma utbildningsväsende. Det måste kunna erbjuda en mångfald kunskaper och färdigheter, insikter och erfarenheter som tillåts växa fram i ett ömsesidigt och respektfullt samspel mellan dem som ingår. Bara så kan vi ge våra barn och ungdomar de redskap de behöver för att möta en oviss framtid."

Kom att tänka på Reggio Emilia... Se också här. Och detta med skolan är bara en av flera backlasher i samhället idag...
Tilläggas kan är att jag själv gick Na-programmet en gång i tiden...

Uppdatering 6 december: Roland Spånt i ledare igår (mina kursiveringar):

”Världsekonomin har varit i fundamental obalans med USA utan kompetent politiskt ledarskap men med uppdrivna fastighetspriser, övervärderad dollar, enorma underskott i utrikeshandeln och en tillväxt som var byggd på att hushållen belånade sina fiktiva fastighetsvärden för att betala allt från semesterresor till kläder, nya bilar och elektronik.

Här fanns en bubbla som skulle spricka - frågan gällde bara när och hur. Många av bankerna delade nog den synen men hoppades att just de och deras ägare skulle hinna hoppa av tåget och lämna svarte Petter till utländska ägare.
Till en del lyckades de nog och många svenska pensionssparare har förlorat mycket på den amerikanska krisen. /…/

Man kan fundera över varför svenska ekonomer länge hade så svårt att inse eller vilja erkänna den globala krisens allvar. En orsak kan vara ideologisk, det vill säga den extremt okritiska hållning som så många har till den amerikanska samhällsmodellen.

En annan är den övertro på att marknader alltid har rätt. En tredje är naturligtvis att bankerna själva har ett egenintresse av att allmänheten fortsätter att pumpa in pengar i deras olika fonder.

I Sverige ser vi hur börsoron och stagnerande huspriser oroar både hushåll och till slut också bankerna. Media är fulla av förståsigpåare som förklarar vad som skett med ränteförändringar och tillfällig osäkerhet.

Hela grundidén verkar vara att de gamla börsvärdena och fastighetspriserna var rimliga. Men faktum är att fria marknader alltid slår över uppåt och nedåt.

Det gäller aktier, valutor och fastigheter men numera också alla andra som de för konstföremål till fotbolls- och ishockeyspelare.”

Kolla också Göran Greiders ledare idag om bordellhärvan.

Individualism, opportunister, skolan...

[Uppdatering 19 oktober i slutet].
Hemma en stund för lunch, kanske övande några toner, samt vill gärna snabbt kasta ner några trådar som jag kanske spinner vidare på senare... Saker jag hann tänka när jag nu suttit hos frissan i ett par timmar nu på förmiddagen.

För det första rensade jag mobilen, hittade ett sms där till en vän från 30/12-06 om en ledarkrönika av Helle Klein "Är du också ensam". Det står i sms:et:

"Helle Klein skrev om den tilltagande ensamheten i dagens samhälle nu i jul [en tid då dylik blir extra påtaglig]. I denna individualismens tidevarv. Vi är [och ska vara!?] våra egna lyckas smeder, misslyckas vi har vi bara oss själva att skylla. Men vi lever väl inte i ett vacum? Klart att förd politik påverkar! En del vill tillskriva människor magisk kraft? Och skuld och skam läggs tung [på ens axlar].
Klein menar att individ och kollektiv inte behöver vara varandras motsatser.
Jag undrar vad som ligger bakom dessa strömningar idag? Likgiltighet och egoism i faktiskt ganska auktoritär upfostran? Märkligt! För föräldrarna till dagens ungdomar/unga vuxna är inte mycket äldre än jag är [är i min ålder i själva verket och till och med yngre]. /.../

Opportunt att vara arrogant och moralistisk mot sina medmänniskor som inte fixar saker så bra: tron "man kan bara man vill" [och viljan, och ännu värre, förmågan saknas kanske kan misstänkas? Vad dåligt, vad?] är det!?

Varifrån har detta kommit? Hur uppfostrade? /.../"

Jag funderade också vidare över opportunism och terapeuter... En backlash där också? Från att flera var "radikala" till att nu vara "reaktionära"? Miller är inte alls inne idag? Och Pennebaker har vikit från sitt mer "radikala" angreppssätt i slutet av 80-talet? Är det litet (eller väldigt mycket?):

"Man kan inte hålla på och skylla allt på barndomen!!"

Hade också fått "Lärarnas tidning" nu när jag kom hem, där fanns en intressant ledare; om privatiseringarna av skolan i Täby kommun; att gymnasiet där säljs ut till underpris och också mot personalens vilja... Paralleller dras till oligarkerna som för en "spottstyver" fått köpa samhällsägda företag och nu gjort otroliga (sagolika?) vinster...

Det fanns också en insändare av lärarutbildaren och skoldebattören Per Acke Orstadius som jag skulle vilja citera om (fp) och all den plats de fick angående skolan i media:

"Man ledde in skoldebatten på ytliga företeelser som allmänheten kunde tycka om. Genom elevernas mobiltelefoner, huvudbonader och språkbruk skulle man väcka väljares sympati för sitt kompromisslösa ställningstagande.

Man föreslog sådant som majoriteten av framgångsrika elever och deras föräldrar skulle gilla. Sådant som mera betyg, skolkrapporter, utestängningar och kvarsittningar.

Frågan är varför man inte hör socialliberalernas protester och lärarnas ramaskri mot detta cyniska manipulerande med våra barns framtid."

Håller med!

Se denna länk om "voucher schools" (privatskolor) i USA.

---

Uppdatering 19 oktober:
Jag kopierar in hela ledaren eller "chefredaktören har ordet", refererad till ovan eftersom man tyvärr inte kan länka till artiklar ur lärartidningens webb:

"'Oligarker' i kölvattnet på avknoppningar

[2007-10-19]
I Täby har den politiska majoriteten bestämt att kommunens enda gymnasieskola ska göras om till en fristående skola, en så kallad avknoppning. Att personalen är emot spelar ingen roll. I Sveriges friskoletätaste kommun är det den ideologiska övertygelsen som styr. Den är så stark att man dessutom säljer skolan till ett pris som ligger långt under marknadsvärdet. Skolans goda namn och varumärke tar man inget betalt för.
Kommunen skänker således bort ett antal miljoner till några privatpersoner. Även om Täby är det kanske tydligaste exemplet så finns det liknande avknoppningar runt om i Sverige.

På ungefär samma sätt gick det till när Sovjetunionen föll sönder och den nya ryska staten sålde ut de samhällsägda företagen för en spottstyver till de så kallade oligarkerna. Personer som sedan kunde skapa sig stora förmögenheter när de realiserade vinsterna från företagen.
Att kritiken varit hård mot de svenska avknoppningarna har hittills inte spelat någon större roll, men nu har även andra friskoleföretagare reagerat. Det är inte konkurrens på lika villkor.
Dessutom har det visat sig att lagstiftningen är otydlig om vad som gäller när en kommun knoppar av en skola. Frågan är om det är lagligt att göra som i Täby. Därför måste regeringen göra något och nu ska frågan utredas. Men det verkar bli en halvhjärtad utredning. Frågan om det behövs någon ny lagstiftning ingår inte i uppdraget utan bara frågan om skolornas värde och upptagningsområden. Det lär nog bli fler svenska 'oligarker' framöver. "

Och hela insändaren också:

"Cynisk valstrategi bakom ny skolpolitik

[2006-12-07]
Alliansens idéer om hur skolan ska förnyas är destruktiva, anser Per Acke Orstadius. Tankefel kan ligga bakom, men troligen handlar det om cynisk valstrategi.

Tre fjärdedelar av skolans elever lär sig bra eller mycket bra. En fjärdedel lär sig litet eller mycket litet. Eleverna är uppdelade i ett A-lag och ett B-lag. A-eleverna har fått bättre förutsättningar att lyckas i skolan. Detta gäller inte minst deras hemmiljöer.

Hur ser elevernas hemmiljöer ut? Flertalet A-elever har föräldrar med hög utbildning, ett rikt språk, trygga arbeten, bra bostäder och väl fungerande bostadsområden. De har tillgång till böcker och datorer och de kan i hemmet få studiero och läxhjälp.
Flertalet B-elever har föräldrar med låg utbildning, ett torftigare språk, sämre ekonomi och sämre bostäder i otrygga bostadsområden. Många föräldrar är ensamstående, arbetslösa, sjukliga eller missbrukande. Eleven får ingen eller ringa intellektuell stimulans och hon får varken studiero eller läxhjälp i hemmet.

Hur påverkas elevernas skolgång av hemmiljön?
För flertalet A-elever innebär deras gynnsamma hemmiljö att de har lätt att följa och förstå lärarnas genomgångar, att de klarar sig bra på proven, att de känner sig uppskattade för sina prestationer av lärare, föräldrar och kamrater.
För flertalet B-elever innebär deras mindre gynnsamma hemmiljö att de kan ha svårt att förstå och hänga med i lärarnas genomgångar och att de inte hinner lära sig det de ska inför proven.
I takt med att de kommer allt längre efter sina mera lyckligt lottade kamrater, tappar de i självförtroende och lust att lära. Misslyckande föder nya misslyckanden.
Många vantrivs i skolan och drabbas av ångest inför hur de ska kunna klara sig i framtiden. En del stökar då till det under lektionerna, bråkar och mobbar kamrater. Andra flyr undan och börjar skolka. Skolket kan leda till att de kommer snett i tillvaron, börjar missbruka och sluta sig till destruktiva gäng.

Hur kommer B-eleverna att påverkas om alliansens förslag till förnyelse av skolan nu genomförs?
Alliansens skolminister, Jan Björklund, har framhållit det som en katastrof att så många elever misslyckas i skolan. Han har sagt sig särskilt värna om de svaga eleverna, det vill säga B-eleverna. Det är för deras skull han vill införa tidigare betyg, mera fingraderade betyg, betyg i ordning och uppförande, mera katederundervisning, hemanmärkningar, bestraffning av föräldrar och utökade rättigheter att förflytta elever.
Allt detta är förslag som de välartade A-eleverna och deras vältaliga föräldrar kan tycka är okej, eftersom de inte drabbas av dem. Frågan är bara vilka effekter dessa förslag får för de B-elever som Björklund säger sig värna om.

Alla elever behöver få information om vad de kan och vad de bör förbättra. Detta kan de få genom diagnostiska prov, lokala eller nationella, och genom samtal med lärare. Genom betygen och betygsproven får bara eleven en bekräftelse på hur bra eller hur dåligt hon presterar i jämförelse med de andra eleverna. För B-eleverna, som redan är förtvivlat medvetna om sina misslyckanden, medför tidigarelagda och mer fingraderade betyg ännu sämre självförtroende och lust att lära.
Vid katederundervisning kan läraren bara tala i ett och samma tempo och med ett och samma ordval för alla elever. Snabba elever kan tycka att det går för långsamt fram och är för lätt. Men det kan de vanligen stå ut med. Långsamma elever, det vill säga B-eleverna, kan tycka att det går för fort och är för svårt. De slutar då snart att försöka följa med. För dem blir lektionerna tråkiga och meningslösa.
Många av B-elevernas föräldrar är tyngda av en massa olika problem. Det är inte svårt att föreställa sig hur de reagerar när deras barn kommer med hemanmärkningar och nedsatta betyg i ordning och uppförande. Eller när de bestraffas för att deras barn inte infunnit sig i den för dem förhatliga skolan. Deras reaktioner lär knappast bidra till att öka elevernas trivsel och motivation för skolarbetet.

Så gott som alla alliansens förslag till förnyelse av skolan kommer att försämra B-elevernas förutsättningar att lyckas med skolan.
I bästa fall är det feltänkande, som ligger bakom dessa förslag. Det är dock mer sannolikt att det var en cynisk valstrategi som ledde fram till dessa destruktiva förslag. Den för folkpartiet förhatliga snällismen skulle ersättas med en elakism, enligt det framgångsrecept som man i ”Dokument inifrån” i våras sa sig ha hämtat från det populistiska partiet Venstre i Danmark.

Per Acke Orstadius

Universitetslektor"

Skolan...

Träffade en manlig mellanstadielärare y igår i ett av personalrummen på en låg- och mellanstadieskola här när jag satt med min lunchsallad... y har jobbat på denna låg- och mellanstadieskola sedan 1980. En skola jag också haft elever på sedan jag började jobba här och också var s.k. kompanjonlärare i årkurserna 1-3 (integrerade klasser) i ca 10 år (förberedande musikundervisning istället för blockflöjtundervisning).

Lärarna var oerhört engagerade och denna skola låg i framkant pedagogiskt, det var väldigt kul att jobba där, då.

Detta bekräftade y och sa:

"Att vi hade yy och x (som skolledare), där den ena var administratör och den andra pedagogisk ledare, lär vi aldrig få igen!!"

Båda dessa var oerhört engagerade. Detta var före kommunaliseringen.

Och nu är skolledarna mest "räknenissar"!??? Och de beslutande (vilka idag är kommunpolitikerna) byts ut fortare än förr (då skolan var statlig, fast nu vill ju skoministerna återförstatliga skolan. Den del jag jobbar i har alltid varit kommunal)!??? När man tillsätter skolledare och rektorer tillsätter man inte nödvändigtvis personer med pedagogisk erfarenhet eller bakgrund.

En skolforskare, Gerhard Arfwedsson, har skrivit och sagt att i och med kommunaliseringen så kom en massa okunniga in och skulle styra skolan och alla misstag gjordes om som skolfolket redan gjort. Försökte googla på Arfwedson, men hittade inget direkt på honom eller hans fru Gerd, men se detta t.ex. Citat ur det länkade arbetet:

"Arfwedson and Arfwedson (1991) focus upon those questions constructed by didactics. These questions are: What? Why? And How? They have written: "Before teachers enter the classroom they must have decided first what they intend to deal with in the education, have some reason why that particular topic is important, as well as having thought out how they themselves and the students shall tackle the topic." (Arfwedson & Arfwedson, 1991, p. 19). The answer to these didactic questions provides in reality the education itself. It is important that the teachers illustrate a didactic globality since it is likely that a learner-centered education is influenced by many factors other than technical ones as Tabulawa (1998) in a completely different cultural environment (Botswana). There, the teachers' classroom procedures were modulated by the teachers' assumptions regarding the nature of knowledge and the ways it ought to be communicated, their perceptions of students, and the goal of schooling."

Jag kom med mina känslor och ikttagelser om förändringarna på denna låg- och mellanstadieskola (en av de större i denna kommun), t.ex. att lärarna knappt verkar sitta i personalrummet nuförtiden! (har de inte tid?).

Jo, detta bekräftade den manlige läraren:

"De unga lärarna rusar direkt till arbetsdatorerna och sätter sig där! Och kan ta med sig kaffekoppen dit!"

Ja, de privatsurfar? Vilket kontrollbehov vi måste ha många av oss?? Eller vad handlar detta om?

Fast så här är det på min arbetplats också!!?? På de få datorer VI har... Så det är mer där vi träffas. Förr ansågs detta vara ett problem; att vi sällan såg kolleger... Fast nu har vi många flerr konferenser än vi någonsin haft, så då träffas vi... Förr var det betydligt roligare med konferenserna, då hann man se fram emot att träffa folk??

Och kommunpolitikerna tillsätter en annan sorts chefer (andra sorters rektorer och skolledare), militärer, administratörer och inte människor med pedagogisk utbildning eller erfarenhet, som förr... Kanske både på gott och ont...

Vi har haft två rektorer som dock hade musikpedagogisk utbildning (den senare fattades något enstaka ämne för?), men de hade knappt jobbat alls som lärare innan de blev administratörer (den förre producent inom länsmusiken i några få år först, nu skolchef i en mindre kommun i närheten efter en sejour som symfoniorkesterchef!!!)... Fungerade de inte som lärare? Den förre alltför otålig och med vilda och högflygande planer och idéer, den senare med si och så hand med barn (trots att han var pappa till fyra barn och fick sina första två barn tidigt)...

Bara några små reflektioner och ikttagelser...

PS. att färre ungdomar engarerar sig politiskt kan det också ha med detta att göra; att de är så upptagna med en massa annat på något vis?

PPS. Se Solveig Östrem om (översatt från norskan till svenska) "Skolministerns mönsterrdagis undergräver barns lust att lära" ("The minister for education with his model-day-nurseries undermines the lust in children to learn ") som påminner oerhört mycket om liberalernas skolpolitik här i Sverige (är det ett allmänt fenomen och en allmän trend? Hu!!!) och "Vi behöver inte nannyhjälpen" *) ("We don't need the Nanny-help", which I entirely agree with), vilket jag verkligen håller med om, bland en massa intressanta artiklar på denna sida!!!

Se också detta debattinlägg om straff och konsekvenser i barnuppfostran (about punishment and consequences in raising children in the family, and later in school too)... Se också kommentarerna till artikeln.

Och se blogg om att nolltolerans drabbar de redan svaga. Anna Luise Kirkengen skriver om barn som utsatts för diverse övergrepp och hur detta kan ruinera deras skolprestationer totalt, liksom också hela deras liv...

About power-battles, a question of who has the power!!?? Who is right and who is wrong!? Phew!!!

I ett brev till Alice Miller kommer temat kommunikation och bristande sådan (eller kanske nästan total avsaknad av sådan) upp!! Redan hos den lilla babyn, som reagerar med kolik, där man pratar om ett kolikbarn, istället för att se och förstå vad barnet försöker kommunicera (men saknar ord för, som bara kan reagera)! Vad känslomässiga övergrepp kan orsaka... Att ett barn behöver bli taget i famnen... Detta barn reagerar kanske inte alls med kolik (vågar man säga detta??).

Ytterligare tillägg: passionen, lusten, glöden, intresset, viljan att åstadkomma förändringar, förbättringar saknas känns det! Visionerna är noll och intet!? Långsiktigt tänkande existerar inte?? Långsiktiga mål finns inte...

En organisationskonsult strax över 60 år (i botten sjuksköterska) sa att kortsiktigheten inom skolvärlden visat sig då skolledaren/rektorn ringer med noll varsel och undrar om hon kan komma och hålla föredrag nästa vecka

"...för då har vi studiedag".

Denna organisationskonsult (som jobbade som handledare, i eget företag, och tog uppdrag inom olika verksamheter och förvaltningar, organisationer osv. och kunde jämföra) menade:

"Framförhållningen verkar vara obefintlig, inte minst inom skolan!! Undra på om folk blir/är trötta!!!"

och drabbas av utmattning, om inte förr så senare, när man liksom i hela organisationen bara ser till nästippen ungefär och bara genomför det som just nu ligger framför. Risken är ju då också stor att man tar på sig mycket mer än som är hälsosamt, för man får liksom då ingen känsla för hur mycket man gör!!?? Till slut går man liksom på som en zoombie!?

Hon sa också något om tendenserna hos vissa (kanske framförallt kvinnor) att liksom kavla upp ärmarna

"...till de sitter runt halsen..."

Ja, som en snara verkligen och orsakar andnöd... Undra på om vissa får andnöd!?

Vi pratade också om tydligt/otydligt ledarskap...

Till dessa rektorer som rinmgde i sista minuten fick hon tala om att

"Nej, jag är inbokad en (eller kanske 1,5) månad framåt (ibland kanske mer)!"

Jag funderade över detta redan då, över vad dessa skolledare egentligen har lärt sig? Har de haft medarbetare (bland annat lärare) som "räddat" dylika situationer och skolledarnas missar genom att rycka in trots att de varit fullbokade?? Och kanske gjort det gång på gång? Vilket också inneburit att skolledarna aldrig har måst lära sig saker den hårda vägen liksom!!?? Och detta har nog varit bekvämt och praktiskt! Även om de kanske inte direkt tänkt:

"Asch, det ordnar sig ju!!?"

Men kanske har fler än vi vill tro litet kallsinnigt räknat med att saker löser sig (inte bara omedvetet men också faktiskt medvetet)??

Och vilka är det som har löst saker och ryckt in som räddande änglar?? (dumma som de är! Så de får väl för fan skylla sig själva!!! Ja, det får de, helt klart!! obs ironin. Och vilka är det som klandrar individerna som jobbat sig fördärvade, kan man också undra eller?).

*) Som Solveig Örstrem skriver: barnen exponeras i dessa TV-program!! Ja, har de själva gett sitt medgivande (har någon överhuvutaget funderat i dessa banor)? Kan ett barn ge det? Ska det göra det? Kan det förväntas ta det ansvaret själv? Så vad kan denna påtvingade medverkan i dessa program innebära för barnet/barnen? Övergrepp? Bara genom den hör sortens exponering (som dåliga barn också?)?? Bara det i sig är ett övergrepp...

Jag kom också att på ett begrepp skolläkaren Lars H. Gustafsson lanserade i en intervju med honom i pedagogiska magasinet om tendenser i skolan som han helt frankt väljer att kalla nyauktoritära! I Solveig Örstrems artikel om nannyprogrammen skriver hon om att kritikerna av nanyprogrammen blev anklagade för att utöva maktens arrogans...

Hon bemötte detta och konstaterade hur de med makt och styrka (mediebolag) kan välja att strunta i kritik (jag läste detta väldigt snabbt). Ja, och det är detta vissa makthavare inte minst i detta land också ägnar sig åt, dvs. detta sker både här och där i samhället och är liksom mer legitimt/opportunt igen!!?? I kraft av sin makt och position (och sin trygga ekonomi) kan dessa (tänker på en alldeles speciell) välja att strunta högaktningsfullt i kritik och ifrågasättanden av privatmoralen... På ett ganska öppet arrogant sätt segla ovanpå... Och blir också uppbackad i detta av en massa småfolk...

Borde inte fler vara betydligt mer indignerade än de är?? Jag läste några enstatrak ord från Alice Miller i ett svar på läsarbrev, där hon kallade detta

"ignorance of the power (eller the society)??)"

I artikeln var det en nanny (norsk) som hade skrivit en debattartikel där hon kallade fackmänniskors kritik för utslag av maktens arrogans?? Där makten bestod i akademisk kunskap... Men Örstrem menade att hon ju själv visade prov på arrogans...

Och vidare om ignorering, arrogans och aggressivitet i kommunicerandet (ytterligare fenomen i media inte minst) se detta brev till Miller om "Another Unaware Person", om en Gordon Ramsey som besökte en Larry King i hans program (intervjuprogram? Jag ser ytterst litet på TV). Där programledaren visst kan vara väldigt kränkande mot gästerna i sitt program.

Han blev tillfrågad av en som ringde till programmet om den aggressivitet som han visar mot andra har att göra med att han tvingades bevittna när hans alholistpappa spöade upp hans mamma när han var ett litet barn. Svaret blev

"Nej, inte alls. Det har ingenting att göra med mamma eller pappa."

Istället menade han (utan minsta tvekan) att det hade att göra med det att omges av andra kockar/köksmästare och att detta kallas "passion" (för det de gör, inte att vara agressiv eller att det de visar är aggression?). Larry King's bror lär enligt brevskrivaren vara drogberoende vilket brevskrivaren snarare bekräftar det han tror...

Brevskrivaren skriver något i stil med:

"Hans självbedrägeri befinnerpå ett sådant avstånd från verkligheten. Och saken är den att jag är säker på att de flesta människor som ser detta program tar hans ord bokstavligt, som om han vet vad han talar om. Jag skulle troligen trilla av stolen om han sa något annat än vad han säger. Oh Alice, vad det är frustrerande att se sådan ignorering."

Se Kajsa Borgnäs om eliter!!! Ett väldigt intressant och bra skrivet inlägg.

Ja, detta inlägg startade med skolan och slutade med en massa annat! :-)

Tillägg kl. 19.55: läs Erik Berg om skolbyggnader och friskolor...

----------------

Now playing: St John Passion by J.S. Bach - track 1
via FoxyTunes