Om sponsring och finansiering av högern och vänstern...

klicka på bilden för att göra den större.

Det är skillnad på sponsring och sponsring? I ena fallet är det propaganda, i andra vetenskap och objektivitet? Inte rent och skärt ideologi, i båda fallen?

Paul Krugman on the infallible Greenspan...

photo on Paul Krugman.

Paul Krugman on the infallible [ofelbara eller osvikliga in Swedish] Greenspan (my italics below):

"I once described Alan Greenspan as being like a man who suggests leaving the barn door ajar, and then - after the horse is gone - delivers a lecture on the importance of keeping your animals properly locked up.

I was talking about Greenspan’s support for the Bush tax cuts, followed by his lectures on fiscal responsibility [the linked text says a lot!!?? Things are done for our own good even if it feels hard, or even very hard! And here an American's view on G. W. Bush *].

But it also applies to what he’s saying now about the subprime crisis.

All that wisdom about an 'accident waiting to happen' — an accident for which he, of course, bears no responsibility [no, of course not!! He is granted discharge, beviljad ansvarsfrihet in Swedish].

Remember, this is the guy who brushed off Edward Gramlich when he warned about subprime problems; who 'frequently argued there could be no housing bubble.'

The chutzpah is breathtaking."

Some commentators on this:

”It’s interesting how Greenspan, whenever a crisis occurs, always sees fit to enlighten us with his genius. And always, his opinions are designed not to address the crisis at hand but to take himself off the hook. Why is this man so revered [vördad, sedd upp till in Swedish]?”

”You expected anything less from a disciple of Ayn Rand? Paul Volcker must want to ring Greenspan’s neck.”

“One of the problems of Randism is that, since it is elitist, how the elite is supposed to deal with the hoi polloi [betyder detta ungefär pöbeln? Eller motsvarigheten till plebejer, "plebs" eller "Ochlocracy". Vars motsats var/är patricier eller oligarker.]. I expect that Greenspan, like many ‘superior’ men and women, feels it is perfectly reasonable to lie to get other people to do what he wants.”

“Greenspan is simply a highly-paid shill for the Wall Street banking/financial sector, much as Robert Rubin also was/is. His mostly ad hoc ‘pronouncements’ are ever self-aggrandizing [självförstorande/-upphöjande/-överdrivande] and/or self-serving. Although he likes to appear thoughtful and sober-minded, his ‘wisdom’ is mostly of the esoteric, wishful-thinking [önsketänkande], dream-content variety, with little connection to the real world most of us inhabit…one of the things I like about Krugman is that his analyses appear to bear some reasonable relationship to the REAL economy, not some ‘objectivist’ pipe-dream.”

“Alan Greenspan is a master of obfuscation and deceit [förmörkande/omtöckning och bedrägeri/svek]. Witness, for instance, his convoluted explanations in recent interviews for his statement that the Iraq war is about oil, as published in his book ‘The age of turbulence.’

"The Spanish saying ‘Tratar de quedar bien con Dios y el diablo’ (to try to be in good terms with both God and the devil) fits him to perfection…”

* Reacting at safe targets and/or symbols as kicking animals, as this small boy did… Because I don't believe any child is born with this "nature"... Later as grown up reacting at scapegoats (Miller reflects on Hitler and if he had had children: would e have been such a perpetrator then? But Stalin became despite he had children to act out against), which can give temporary relief, till the need comes back again.

Feelings that got suppressed gets triggered in the present, in all of us… Even if we don’t go so far as to kill other people or order murders. However these things can cause considerable troubles in our daily life, in reacting at things from past events so to say…

You have to act the frustration and feelings out somewhere where it is relatively safe and there we have different options (some not so many options). Or act it out on yourself, for instance by blaming yourself for being so lousy (or by self-harm in different manners, even severe)… And maybe you switch to other ways of dealing with these suppressed things. This can be really dangerous the more power a person with a lot of needs for revenge gets??

On a walk now I also came to think of power-abuse… Showed by a moderator on a closed forum… And also on mania in people with power (saw one of our ministers yesterday evening on TV and drops my mouth over the extreme gladness many in our current government shows, over all the opportunities they have now, they feel and think, to change this society completely? Saving s all!?). The need for power…

In fact I am in a hurry (as so often, a deep sigh), am going to work this afternoon: a big concert here, where 8 small pupils (mine) 6 to 9 years old are going to entertain during a café in the pause together with a colleague on "nyckelharpa" (also see here about nyckelharpa! And see the Sahlström-insitute, I am colleague with one of the founders, Eric Sahlström, sons!) with three of his pupils. And if the concert-hall is filled there will come approximately 500 persons… Phew! I don't feel in the mood for this... Just want to cry and am afraid of breaking down in tears...

And me and a colleague are also having two pupils/students from the aesthetic-program playing when people return to the concert-hall after the pause. And I am going to play in a Concerto Grosso by Corelli which I have only played once with the orchestra. And tomorrow it’s concert again, with a lot of piano-playing for me…

My mood isn’t the best. I guess I am too tired, have stretched myself too far the last time… Eager to please, be the good girl? Be so very clever? But is it on the other hand forbidden to be clever, nice etc.? Loosing my mood, temper? Breaking down in tears?? Tired and angry...

Here some help to understand Ayn Rand followers maybe...

Found this blogpost about that her ideas that greed is good, about the utopia of greed, and the blessings of greed... The heading of the blogpost would be something (ironically) like "Progressive and modern"!?

In one of the links it stands for instance:

"A recent New York Times article (July 21, 2002) focused on Alan Greenspan’s remarks to the effect that 'infectious greed' is responsible for recent business scandals, and that more government regulation might be needed. These views, the piece points out, seem to contradict the philosophy of his mentor, Ayn Rand, and his own statements of four decades ago. For Rand, laissez-faire capitalism is the system in which individuals produce goods and services that they trade with one another based on mutual consent, not on the use of force or fraud. Capitalism is a moral system based on respect for the equal rights of individuals to pursue their own rational self-interest, and it rewards people for their achievements.

Political philosopher and Ayn Rand expert, Dr. Edward Hudgins notes,

'Rand was virtually alone in celebrating the virtues of productive, innovative individuals and the wealth they create. She emphasized that businessmen at their best will first and foremost love their work and the challenge of creating products and services that earn them profits. If that’s greed, it’s to be praised! Rand also singled out for condemnation businessmen who seek money by any means, including fraud, or government handouts and special favors. If that’s greed, it’s to be damned!'

Hudgins, who is Washington director of a think tank devoted to Ayn Rand's philosophy of Objectivism, observes that the deceitful practices of WorldCom and Enron pale beside similar fraudulent practices of the federal government. Further, government regulations helped drive WorldCom into bankruptcy.

'While new laws might be needed to punish fraud, new regulations would only make matters worse. The recent scandals show that a free market and a free society must be based on a sound and ethical infrastructure. Adopting the morality of capitalism will help prevent both corporate and government scandals in the future,'

says Hudgins.

The Objectivist Center is a national not-for-profit think tank promoting the values of reason, individualism, freedom and achievement in American culture. Its scholars are experts on Ayn Rand’s thought and influence and have written several pieces on the Enron and WorldCom scandals."

Are these ideas realistic?? What have they caused and what are they causing?

And I am definitely NOT a Rand follower nor believer in these ideas, and will never become I feel from what I have met from her followers (and how they have interpreted her ideas)!!! But this helps me understand phenomena one encounter here and there better it feels...

Ny bok, nyheterna nu på morgonen, objektivism(en)...

Guillou satt i morgonsoffan i SVT nu på morgonen angående sin nya bok "Fienden inom oss" - om

"hur vi och världen i terroristjaktens namn behandlar människor"...

Förstanyheten (tror jag, lyssnade förstrött) var (misstänkt) terrordåd i Köpenhamn?? Alltså inget terrordåd som redan hänt?? Recension i Aftonbladet av Guillous bok. Och här en i ETC.

Jag tänker vidare på fenomenet objektivism... Hur skulle många av dem som "bekänner sig" till den "läran" (ja, kulten??) diagnosticeras (!!) av psykiatriker? Som asociala, för är det det de är?

Egoism hålls fram av dem som något positivt. Altruism får en helt annan innebörd för dem än för de flesta andra av oss?? Är något negativt. Och, javisst, det finns nog en sund egoism... Men en sund egoism är något annat?? En sund egosim tar in andra också?

Extremerna är den/de som helt sätter andra framför sig själv och den andra är den som inte alls har någon känsla för andra, bara för sig själv (men egentligen har ju denna troligen inte ett dyft känsla för sig själv heller). Båda dessa extremer är skadliga. Den förra kanske enbart för en själv (om man inte har barn, som då riskerar att få fylla ens behov). Den senare kan orsaka oerhörd skada för andra; kanske "bara" enskilda individer eller ett helt samhälle...

Jag tänker också på enskilda personers (och kanske också hela samhällens) behov av en fiende, dvs. av syndabock(ar)... Krafter i samhället som piskar upp stämningar, kanske inte helt omedvetet, men med komponenter som förmodligen är helt omedvetna, för vore de inte det skulle de inte ha de behov de har? Behov av någon att rikta sina aggressioner och sitt hat emot (utan att kanske alls ägna sig åt självreflektion, ifrågasättande av sig själv)? Och också någon/några/en hel grupp att rikta fokuset emot? (och bort från vad de själva sysslar med!??) Många (inte minst amerikaner själva) menar att det är detta George Bush ägnar sig åt: han spelar på skadade individers behov av att ha en fiende, hitta syndabock/ar.

Kom att tänka på Lasermannen och hans hat mot samhället och vilka uttryck detta fick... På Gelert Tamas bok om honom och det han skriver i den om Lasermannens bakgrund. Och också om hans kontakt med en psykiater (med psykodynamisk/psykoanalytisk inriktning, som tolkar patientens berättelser som fantasier, pg.a. individens drifter, bland annat att vilja förföra föräldern av motsatt kön. Innebär detta att man "hänvisat" faktiska upplevelser till fantasier och fortfarande gör: många vill fortfarande inte höra vad klienterna är på väg att berätta eller SKULLE kunna berätta? Som handlar om andra kränkningar i kanske ÄNNU högre grad, kränkningar som de allra flesta råkar ut för och vad dessa faktiskt innebär och hur de faktiskt känns)... Jag har bara börjat läsa den boken... Den var så ortoligt stark, så jag har än inte lyckats läsa mer än kanske ett tiotal sidor, samt skummat här och där i resten.

Tillägg 18:56: På väg till jobbet malde tankar och en storm av känslor vidare och jag kom att tänka på detta läsarbrev från Millers webb, om en klient som skulle ha någon slags uppgörelse med sin terapeut "I can finally listen to myself, can feel, think and speak up".

Vad skriver Miller om ledare som lider av paranoia? Som kanske också många i befolkningen lider av, men i olika grader, somliga i betydligt mildare form? Och återigen: se vad Jonathan Pincus skriver om bigotteri! Om hur kränkningar kan leda till bigotteri eller trångsynthet. Miller skriver också om just Frank McCourt och hans böcker (se samma inlägg), om hur vi applåderar sådana som McCourt som trots allt reser sig ur förnedringen och lever ett socialt helt anpassat liv!! Och rentav får enorm framgång! (men kanske visar ironi, självironi, cynism inför fenomen kanske dock, och i värsta fall arrogans). Sådana gillar folk att hålla fram och höjer till skyarna! (se blogginlägg om "the clever child").

Det Pincus skriver är överhuvudtaget intressant i detta sammanhang: om vad som skapar kriminella handlingar (vad som ligger under dem)... Och om ett (sjukt) samhälles bifall till handlingar som faktiskt är, ja, i värsta fallet onda?? (och syndabockarna idag, dvs. legitima objekt att reagera och agera på är? Under nazismen: handikappade, mentalt sjuka, förutom judar och zigenare osv. Och i Sovjet var det ju som det var? Tankeofrihet! Visst! Tänker på Sjostakovich och pianisten Richter, Richter hade stora problem med sig själv... Men Sovjet var ju ett oerhört stängt samhälle).

Och vad Miller skriver om paranoians rötter. Att denna bottnar i konkreta erferenheter, av att kanske rentav ha blivit förföljd - av vuxna, som ett litet försvarslöst barn... Eller att barnet upplevde sig vara förföljt? Att dess situation var sådan att det inte såg någon utväg ur en svår situation.

Skolan ska spara... Lärarna får 2 % i lönepåslag (fick vi veta nu i måndags, nu är det äntligen klart, något som brukar vara klart redan på våren, men som nu förhalats)... Lärarna är så trötta att de bara inte får in mer i skallen.

Anja på bloggen Do nothing day skrev (ytterligare) ett bra inlägg idag (bland många andra där)!! Orden/begreppen rationalitet kontra emotionell kom för mig... Ja, det är mycket av att vara "rationell" (dvs. inte besväras av känslor, som bara förvirrar), av rationalitet idag, förment rationalitet!? Jo, det skulle jag vilja påstå. Och jag tror att de som anser sig vara mest rationella och kanske av omgivningen också ses och uppfattas som väldigt rationella (och trovärdiga) också kan uppfattas av omgviningen som sådana. Men vad kan denna "rationalitet" handla om? Den auktoritära fadersfiguren? Som i vissa fall t..o.m kan vara cynisk och arrogant (jag har framförallt en känd, svensk politiker i tankarna).

Hur handskas man med detta då?

De "sundare, friskare" kan göra detta bättre, handskas bättre med dylika fenomen? Dvs. de som är mindre skadade från början inklusive de som fått hjälpa att göra någon slags resa inåt? Som vågat kolla inuti sig?

Göran Greider skrev något intressant i ledare idag "De är rädda för sina egna barn". Om framförallt kristdemokraterna, som inte vill lämna sina barn till dagis, för då kan de ju få se och lära sig något annat om verkligheten, som kanske radikalt strider mot föräldrarnas syn!? De är helt enkelt rädda för att mista makten över sina barn! Tillägg 18:54: Kolla vad Josefin Brink skriver om vårdnadsbidraget.

Har man fått integrera sina upplevelser, så använder man både hjärna och känsla?? Och ser omgivningen på ett annat sätt?

Terapeuten Jean Jenson menar att obearbetade saker gör att vi får svårt att bearbeta svåra saker senare, samt att vår syn på världen färgas... Vårt varseblivande påverkas. Dvs. hur vi ser och uppfattar världen (apropå rationalitet och objektivitet!! Vem kan vara verkligt "objektiv" egentligen?). Fast detta säger nog många terapeuter!!

En del stänger av så totalt mot detta inre att de...

Några ytterst spontana tankar så här på morgonkvisten.

Gelert Tamas skriver några mindre smickrande saker om Carl Bildts agerande då i samband med lasermannens härjningar och främlingsfientligheten då, samt om Ny demokrati... Hur flat Bildt var! Ungefär som om han bagatelliserade problemet!?

PS. Kolla denna artikel om en dödförklarad allians.