Visar inlägg med etikett equality. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett equality. Visa alla inlägg

lördag 24 oktober 2009

Vilken samhällsmodell vill vi ha? Inte hur höga/låga skatter vill vi ha...

Ja, vilken samhällsmodell vill vi ha? Vill vi att alla ska ha samma livschanser? Vill vi att människor ska ha en anständig trygghet vid sjukdom och arbetslöshet eller ålderdom? En som ökar friheten?

Och självfallet ligger i detta att inte missbruka trygghetssystemen? Men vilka är det som gör det (ganska ironiskt: samtidigt är det okej att sko sig på annat sätt, men hur har fokus riktats i vår "liberalt" orienterade press)?

Och vilka gör det INTE? Vi bestraffas kollektivt, för vad hur många (eller hur FÅ) gör egentligen? Det är söndra och härska som gäller?

Och det är samma tongångar i USA verkar det, om missbrukare av de trygghetssystem de hade där tidigare. Och HAR varit samma sorts retorik om fuskare, fast längre än här, jag tappade hakan när jag hörde exakt samma saker från min pojkväns mun som vi hör här. Om människor som inte vill arbeta, som lever väldigt gott på socialpengar.

Men det finns onekligen de som jobbar och knappt håller nästippen ovanför vattenytan. Se vad Barbara Ehrenreich vittnar om.

Och vad är resultatet av nedskärningarna i socialförsäkringarna de hade där?

Ett samhälle med oerhört stora klyftor mellan människor, med allt vad det innebär.



klicka på bilderna för att göra dem större.

Ja, vadå flexibilitet och öppenhet för den ”andra parten/sidan”? Vadå fastlåsthet? Fundamentalism? Är högersidan öppnare och flexiblare för det än vänster? Är de öppnare för samarbete och samverkan med "motståndarsidan"? Ja, handlar det om "motståndare"? Borde det handla om det egentligen? Är det sunt och friskt? Har vi sunda, friska politiker?

Skapar vår nuvarande regering ett samhälle för alla? Gör de vad de gör för vårt bästa? Vet de vårt bästa?

Eller borde det handla om att skapa ett samhälle för ALLA? Där vi samverkar och samarbetar? Och där ALLA sidor samarbetar och samverkar?

Ingen av högerpartierna är beredda att offra sin image och stödja ett rödgrönt alternativ för att slippa Sverigedemokraterna, nej, Greider har rätt.

Och apropå religion: vi i Sverige är väldigt sekulariserade, dvs. vi är inte så religiösa (inte fundamentalistiskt religiösa). Kan det vara så att människor i andra religioner också i högre grad än vi tror är sekulariserade, dvs. inte alls så strängt eller fundamentalistiskt troende? Kanske inte bokstavstroende ALLS? Men de vi ser och hör är extremerna?

Ja, vi borde ge alla en röst. Eller snarare inte ta den ifrån någon enda individ. Genom respektfull behandling av alla. Så mycket som vi någonsin kan.

torsdag 11 juni 2009

Seminarium om det goda samhället – i London...

Om ”Konferens 2009: Ingen väg tillbaka – visioner, politik och kampanjer för det goda samhället”:


”Varför ingen väg tillbaka?


Detta års Compasskonferens [i London] har ett tema som bygger på bildandet av nya politiska och ekonomiska uppgörelser för det tjugonde århundradet.


Konsensus om frimarknadsekonomi, under de tre årtionden som passerat, faller sönder omkring oss. Vi lever i nya tider som kräver radikalt andra lösningar.


Det neoliberala tänkandet som dominerade den industriella världen i nära trettio år har lett till en finansiell kris som i sin tur orsakade den globala nedgången – och idéer som en gång hotade bli reservat för en vänstersympatiserande minoritet är nu i centrum för världsvid debatt.


Att tala om förnyad demokrati, jämlikhet, rättvisa, kontroll av marknader och uthållig miljö reflekterar nu inte bara ambitionerna (längtan) utan det objektiva intresset hos allmänheten.


Huvudsyftet med detta evenemang är att göra upp med (???) att det inte kan bli någon väg tillbaka till de misslyckade idéerna i konsensus om fri marknad.


Med över 1000 deltagare kommer detta att bli det största 'Ingen-väg-tillbaka-evenemanget' för i år, där en koalition för förändring kommer att samlas för att diskutera och debattera idéerna, politik och kampanjer som behövs för att bygga det goda samhället.”


Kahtryn Busby på Equality trust bloggen uppmanar människor att deltaga i seminarium med Richard Wilkinson och Kate Pickett om ”Att halvera ojämlikheten för uthålligt välmående: seminarium och debatt.”


Läs också artiklarna ”En buffert för krisen” och ”Ny vår för välfärden” ur tidningen ”Tvärdrag – ung socialdemokratisk debatt.”


Se också tidigare inlägg om att mer jämlika samhällen nästan alltid är bäst för hälsan - för ALLA människor som lever och verkar i dessa (inte bara fattiga, utan också rika), med länkar till fler inlägg, artiklar osv.

torsdag 4 juni 2009

Länder där jämlikheten är större hjälper länder som är mindre utvecklade generellt mer - om världsmiljödagen 5 juni...

förra årets logo.

[Uppdaterad under dagen]. På Equality trust bloggen skriver Bill Kerry om Världsmiljödagen 5 juni.

Jag är säker på att vi alla drar vårt strå till stacken för Världsmiljödagen femte juni. Dock, om man tittar igenom den av FN sponsrade webbsidan verkar det vara en bit kvar till att utmana antagandet att ekonomisk tillväxt – om än grönpräglad – är vägen att gå för att lösa alla världens problem.


Jämlikhetsförkämpar borde ständigt använda de nya bevisen (som presenteras på denna webbsida!) för att peka på att ekonomisk tillväxt inte längre levererar några betydande förbättringar i välbefinnandet för den utvecklade världens samhällen och bara kan orsaka miljöskada.


Bara större jämlikhet tillåter oss att utveckla välfärdsnivåerna och att ta itu med miljöproblem effektivt.


Dessutom så hjälper mer jämlika i-länder generellt länder i utvecklingsvärlden, där ekonomisk tillväxt fortfarande är klart viktig för att utveckla välfärden, mer [dvs. länder med större ekonomisk ojämlikhet hjälper utvecklingsländerna generellt MINDRE!!! Här menar Kerry att länder som t.ex. USA och Storbritannien, där vi har den största ekonomiska ojämlikheten, hjälper u-länder mindre än vad andra i-länder gör?].


Att tala om ojämlikhet och uthållighet som åtskilda ämnen är inte vettigt. De är oupplösligt förenade som nödvändiga förutsättningar för mänsklig överlevnad och blomstrande.”


Och på World Heritage-sidan står det:

World Environment Day is celebrated every year on 5 June in more than 100 countries. The theme for 2009 is climate change and the broader consequences of environmental change, and what societies can do in response.

Combating climate change and preserving ecosystems services that underpin our economies is an issue for everyone. Every individual's efforts, no matter how small, can contribute to the sustainable development of our economies and communities around the world.

On this day, individuals, non-governmental organizations, community and youth groups, business, industry and the media organize activities to renew their commitments to protect and develop the environment. They organize activities such as clean-up campaigns, tree planting, colourful street rallies, green concerts, essay and photo competitions in schools, and recycling efforts.”

Bloggen Do nothing day tipsade om en jätteintressant video med den amerikanske ekonomen Richard Wolff!! Lyssna på denna! Detta rekommenderar jag verkligen!

Tillägg på kvällen: Om ”Kapitalismen brakar loss – om den ekonomiska härdsmältan” av Richard Wolff kan man läsa att den namnkunnige ekonomen vid universitetet i Massachusetts professor Richard Wolff bryter ner orsakerna till dagens ekonomiska kris med nervkittlande klarhet och visar hur den skapades under årtionden och faktiskt reflekterar jordbävningsartade fiaskon i strukturerna hos den amerikanska kapitalismen själv.

Wolff spårar källan i den ekonomiska krisen tillbaka till 1970-talet (1980-talet??) när löner började stagnera och amerikanska arbetare tvingades in i en dysfunktionell spiral av lånande och skuld som slutligen exploderade i inteckningshärdsmältan.

Genom att placera krisen i dess bredare historiska och planmässiga ram, argumenterar Wolff övertygande att föreslagna räddningsaktioner från regeringen, stimuleringspaket och rop på ökad reglering av marknaden inte kommer att vara tillräckliga för att åtgärda den verkliga orsaken till krisen, framkastande att långt mer fundamental förändring till slut kommer att bli nödvändig för att undvika framtida katastrofer.