Visar inlägg med etikett fingerspitzgefühl - lack of it. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fingerspitzgefühl - lack of it. Visa alla inlägg

onsdag 4 november 2009

Med rasande takt bakåt II…

Cecilia Malmstöm.

[Uppdaterad på kvällen, se slutet av postningen]. Robert Sundberg skriver i ledaren ”Lissabonfördrag åt alla!” att Lissabonfördraget har drivits fram över huvudet på befolkningarna i Europa:

”Istället har det nya EU-fördraget pressats fram. Det har skett uppifrån av personer i maktställning som vill se en USA-liknande union genomförd snabbt. Många i Sverige och andra EU-länder känner så. Därför tycker många i EU inte som Sveriges EU-minister [Cecilia Malmström] att det är fantastiskt roligt att Lissabonfördraget träder i kraft.”

Tala om fingertoppskändlighet och verklig kontakt med gräsrötterna. Undra på politikerförakt. Saker som inte förankrats eller fått växa fram naturligt blir sällan bra.

Se vad John Cleese och Robin Skynner skriver (ur det tidigare blogginlägget Med rasande takt bakåt…”):

Ensidigt fattade (dåligt förankrade) beslut håller inte.

· Istället för att lösa problem vidmakthåller de de sorgliga processerna i den politiska apparaten som gör att inget beslut någonsin är vad som verkligen krävs, utan alltid en överdrivet stark rektion mot det förra ensidiga beslutet. Resultatet blir ett ändlöst pendlande mellan ytterligheter som ska ge överkompensation för det man förlorat genom tidigare beslut. Man regerar genom att söndra och härska.

· Resultatet kan bli ett mindre friskt samhälle, som är mer auktoritärt, mer polariserat och gruppegoistiskt.

· Det gäller att hitta människor som är mindre enögda.”

Och vidare:

”De beslut som verkligen fungerar är de som uppnås genom en noggrann och öppen diskussion där avvikande åsikter välkomnas och lyssnas på, vilket leder till en verklig, vida spridd enighet eller i sämsta fall till att det tas beslut av en ledning som man känner handlar med HELA systemets bästa för ögonen.”

Göran Greider skriver också i sin ledare ”Framtidens två färger” om:

”..den ökande ojämlikheten. Att rikedomar mer och mer samlats hos de välbeställda medan de fattigaste gjorts fattigare är en av de viktigaste orsakerna till finanskrisen som förra året bröt ut.

Årtionden av försyndelser kulminerade. För mycket kapital har samlats hos fonder, banker och spekulanter istället för att gå till offentliga investeringar och löner. Botemedlet mot detta är ökad jämlikhet och färgen för det är rött och inget annat./…/

Mer jämlika samhällen har lättare att överge den ohållbara konsumismen.”

Och de som gynnats av den ökande ojämlikheten är ju män, eftersom de sitter med de största lönerna och inkomsterna - och makten, inte bara i Sverige utan i hela världen.

Läs Peter Hultqvist i krönikan ”S-kongressen gick Mona Sahlins väg.” Och Nyvässat om ”En kulturnation i världsklass.”

Läs också bloggen Sälj hela skiten i Ett steg på vägen att tygla privatiseringsindustrin samt Efter S-kongressen: Nu krävs förnyad intensitet i privatiseringsdebatten”.

Tillägg på kvällen. Läs Catti Ullström i ”Välj rätt väg!” Där skriver hon i inledningen:

”På Älvsjömässan i helgen stakar Socialdemokraterna ut de politiska riktlinjerna inför valet nästa år. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm uppmanar partiet att se människor som medborgare – inte konsumenter.”

tisdag 12 augusti 2008

Att vara en äkta auktoritet eller inte…

äkta, genuina känslor!

Har läst en artikel och ett blogginlägg under dagen, samt fått respons på ett mejl jag skickat, som gav mig en aha-upplevelse...

Allt detta sammantaget fick mig att börja fundera under en cykeltur så här på kvällskvisten efter min första arbetsdag efter sommarsemester.

Artikeln var en ledare i Aftonbladet idag ”Moderaternas tunna strategi” där Jesper Bengtsson bland annat skriver att:

Huvudfrågan under hösten blir de 15 miljarder i nya skattesänkningar som presenterades redan under Almedalsveckan. Alla som har ett jobb får del av sänkningen, men mest får de som tjänar över 33 000. De klassklyftor som växt konstant de senaste 25 åren kommer att vidgas ytterligare.”

Ja, det är exakt vad som håller på att ske, klassklyftorna kommer att växa än mer än vad de hittills gjort och detta sker nu i rasande fart (nu passar högern verkligen på, något de anser att de har mandat för)! Och jag tänkte också på detta under min cykeltur. Cyklade förbi ett hus ute på landet här, som var till salu. Kom att tänka på detta med avdrag i deklarationen. Gorde ett hastigt överslag i huvudet om att köpa hus.

Tänkte därute på cykeln att man nu inte får göra avdrag i deklarationen för annat än den del som övestiger 5000 kr (under Avdrag - Tjänst). Tror att avdrag för resor också har reducerats (något som dock inte är aktuellt för mig). Skatteverket minskar det belopp man anger med 5000 kr.

För dem med de högsta inkomsterna är detta förmodligen småpotatis och kompenseras troligen mer än väl av en massa andra saker högerregeringen genomfört (på bara två år). De som förlorar på detta är största flertalet, dvs. alla vi med låg- och medelinkomster! Det jobbavdrag vi fått har snart ätits upp av en massa sådana här saker, samtidigt som våra allmänna försäkringar har förtsämrats och riskerar att försämras ÄNNU mer.

Och Jesper Bengtsson fortsätter (mina kursiveringar), vilket egentligen var poängen i detta blogginlägg:

”Reinfeldt talade även om FRA, där regeringen totalt felbedömt opinionen. Men han backade inte från förslaget. Han håller fast vid statens rätt att avlyssna all internettrafik som passerar landet gränser. Ett patriarkalt förhållningssätt som påminner om moderaternas traditionella syn på brottsbekämpning.

Och på Alliansfritt Sverige läste jag blogginlägget ”Schlingmann vill att FRA-lagen ska kallas ’antiterrorlag’” om att tro att man med hjälp av nyspråk ska kunna få folk att tänka annorlunda. Och jag är rädd att man ska lyckas med detta i alltför stor grad!

Den här politiska retoriken står mig upp i halsen! Jag vill SPY på den!

Jag fick en magkänsla som jag försöker sätta ord på. Reinfeldt försöker ge sken av handlingskraft, för att inte förlora i auktoritet. Han tror att det han visar är eller uppfattas som handlingskraft? Och han vill verka trovärdigoch stark som ledare? Men vad han visar är inte auktoritet, utan han är AUKTORITÄR! Han visar också avsaknad av fingertoppskänsla.

Och det är en ledarstil vi har sett allt mer de senaste minst femton åren på alla nivåer.

Men den som har en äkta auktoritet kan erkänna när (och att) han/hon har fel??

Och mejlet jag fick som respons på något jag skrivit fick mig att tänka på några andra begrepp, nämligen äkthet och respekt… Och mejlutbytet handlade också om ledarskap, fast på en annan nivå…

Skulle önska att fler såg igenom dessa saker! Och inte gick (bara) på ytan alldeles förblindat!



Om Ronja Rövardotter här.

Se också tidigare inlägg om empatiunderskott!