Om vår passionerat intresserade kulturminister...

Det där med klass...

Göran Greider i ledaren “Från Davos till Belém”:

"På det ena toppmötet, I Davos, tronar en svärm kostym-uniformerade män ur västvärldens eliter. På det andra, i staden Belém vid Amazonaflodens mynning, samlas alla de där människorna vid maktpyramidens fot- fackföreningsfolk, ursprungsinnevånare, radikala sociologer men förstås också de sydamerikanska regeringschefer som nu på olika sätt förnyar politiken. /…/

[Silva de] Lula fällde för övrigt en skadeglad kommentar då han undrade om Internationella valutafonden nu skulle börja styra USAs regering på samma sätt som man lagt sig i de fattiga ländernas styre så att de får ordning på sin ekonomi.”

Nej, det är skillnad på folk och folk för vissa!?

Han skriver också att det naturligtvis är just de fattigaste länderna (och människorna) som recessionen slår hårdast emot. Greider skriver:

” Frågorna som från och med nu ställs är hur kapitalism och marknad ska kunna ställas mer under demokratisk kontroll så att andra värden än kortsiktig vinst hamnar i förgrunden. Den nyliberala ideologiska vågen är över, så mycket är klart, men i övrigt råder ovisshet: Vad förmår arbetarrörelserna och de radikala formulera istället?

Frågan hänger över planeten, från Davos till Belém.”

Läs också debattartikeln ”Välkommen till verkligheten” där sex (s)politiker skriver ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt:

”…precis som i övriga Sverige har skattesänkningarna på 75 miljarder till stor del tillfallit den rikaste tiondelen av folket. Dessa får i genomsnittsnitt 5 000 mer i plånboken per månad medan de med låga inkomster får nöja sig med någon hundralapp, när alla höjda avgifter är betalda./…/

Byskolor och kommunala skolor ersätts med friskolor mitt i stan, närhet byts mot vinstintresse./../ … resurserna till barn i behov av stöd minskar. Talet om ökad kvalitet och valfrihet är tomma ord när nedskärningar försämrar och valen bara kan göras av några få./…/

De miljarder som fastighetsskatten och andra skattesänkningar kostat hade behövts för att hjälpa dem som nu blir utsatta för regeringens och finanshajars fumlighet.”

Och läs Ulf Lundén i ” Monopol och medial enfald”:

”Den kommersiella jordbävningen inom alla områden hotar även det fria ordet. När marknadsliberala doktriner styr utvecklingen förvandlas mångfald till enfald och endräkt. Allt prat om att en fri marknad även skapar utrymmen för nya och annorlunda röster är inget annat än humbug./…/

Poeten Bruno K. Öijer har formulerat läget exemplariskt i dikten ’Så få’. Det handlar om människor som till varje pris vill stå i rampljuset genom att syssla med trams, ’som förnedrar sig själva och gör allt/ för att försöka förminska oss som människor/.

Ja, förnedringsprogrammen i teve blir allt fler. /…/

Det sägs att folk bara orkar med underhållning. Att allt skall vara lättsamt och lättsmält men det är ju en åsikt vilken som helst, framförd av människor som själva knappt orkar öppna en bok eller engagera sig i samhällsdebatten.

Flertalet av landets samhällsjournalistiska tidskrifter har nyligen samlat sig till en gemensam protest mot likriktningen. I en debattartikel vill man att kulturministern avskaffar distributionsmonopolet. Var helst du vänder dig möts du av kommersiella tidskrifter som basunerar ut ett enda budskap – shopping och kommers. Det är en monoton och enahanda åsiktsmaskin värre än någon annan.

Tidskrifter med journalistik, samhällsdebatt och ett ickekommersiellt kulturutbud får inte synas tillsammans med Amelia, Hänt i veckan eller andra kändisfixerade publikationer. Här finns ingen chans att impulsköpa exempelvis Ordfront magasin, Axess, Mana eller Tvärdrag.

Är detta fri konkurrens på lika villkor? Det bristfälliga kulturtidskriftsststödet spelar en marginell roll i sammanhanget. Det råder i praktiken monopol på tidskriftsmarknaden som även leder till censur. Ägarna till Tidsam premierar sina egna tidskrifter och kräver också höga försäljningssiffror.

Många tidskrifter stängs därmed ute från marknaden. Den demokratiska tanken kräver en bred flora av seriösa samhälls- och kulturtidskrifter. I dag sker detta med hjälp av ideella krafter eller för svältlöner. När Alliansen lämnat Rosenbad är det dags för den nya röd-gröna koalitonen att avskaffa distributionsmonopolet, utreda mediemonopolet och säkerställa ett tidskriftutbud som kan leva upp till oberoende, kvalitet och mångfald. ”

Se också essän "Reality-TV" samt Ulf Lundén i ”Därför måste fler läsa”:

”Nej, jag tror inte heller att vi med nödvändighet blir bättre människor av att läsa böcker. Vi blir dock mer allmänbildade, utvecklar vårt eget språk och förbättrar läsförståelsen. Det räcker för mig när vi pratar om behovet att få fler människor att läsa.

Jag vill dock inte veta av något skuldbeläggande av människor som inte läser böcker./…

Saken handlar framför allt om makt och inflytande. Om en stor grupp människor inte behärskar språket, då faller hela den demokratiska tanken. Därför måste läsfrämjande insatser inom framför allt LO-kollektivet öka rejält. Det handlar om klasskillnader även inom detta område.

Därför måste varje människa få tillgång till ordet. Den som behärskar språket har större makt än den som står stum och ordlös. I USA är klasskillnaderna ännu större än i Sverige. Det kan också mätas i barns ordförråd. Ett amerikanskt medelklassbarn har hört 32 miljoner fler talade ord än ett barn från underklassen.

Han eller hon behärskar 15 000 fler ord än ett barn som växer upp i fattiga förhållanden.
Orättvisorna består precis som om det vore naturlagar. Att utjämna skillnaderna mellan å ena sidan vältaliga och å andra sidan ordknappa barn är viktigare än forne militären Jan Björklunds satsning på elitskolor.”

Vad bra sagt!

Artiklarna finns också här.

Om den lekande människan igen…

[Uppdaterad 21 och 22 september i slutet]. Ulf Lundén skriver i ”Satsa på den lekande människan” om att det är folket som på nytt kommer att få betala via hårda nedskärningar och förlorade jobb för det som nu sker.

Han skriver också om det illusionslösa samhället, att det aldrig varit så påtagligt som nu.

Och vidare om den nya gymnasieutredningens förslag, att de estetiska ämnena inte längre ska vara obligatoriska! För vi har inte råd med dem? De är lyx? Och vi måste satsa på något som leder till något, eller vad? Som är "nyttigt", vad som nu faktiskt är "nyttigt"??

Han skriver:

”Nu ställer man kreativa uttryck i sång, bild och musik mot mätbara teoretiska kunskaper [jag skulle vilja lägga till drama och dans och kanske finns det ytterligare uttryck som jag inte kommer på nu.]/…/

…vår västerländska kultur är marknadens – inte själens hemvist på jorden.

Alla människor har rätt till flera språk. Den totalitära kommersialismen har sina exempel i talangtävlingar som Idol eller Designgalleriet på Oden-gatan i Stockholm. Reklam som påstås vara konst. Här finns inte plats för den fria, lekande människan.”

Vad bra skrivet! Och så sant. Vi behöver även de språk som kulturen bidrar med. Kunna och kanske framförallt FÅ uttrycka oss i kreativa uttryck av all slag.

Igår fanns det en artikel i DD om föreläsning med Börje Ehrstrand, rektor för den beryktade Rinkebyskolan om säger också, apropå språk att:

”Genvägen till framgång i skolan är att lära eleverna behärska ordet, därför är språk och kommunikation i alla former oerhört viktigt.”

Se tidigare inlägg om homo ludens ("den lekande människan") också Inom Reggio Emiliapedagogiken säger man att "Ett barn har 100 språk, men berövas 99 av dem."

"A child has a hundred languages but is robbed of ninety-nine. Schools and culture separate the head from the body, they force you to think without a body and to act without a head. Play and work, reality and imagination, science and the fantastic, the inside and the outside, are made into each other’s opposites.”

Min snabba, fria amatöröversättning:

“Ett barn har hundra språk, men berövas 99 av dem. Skolor och kultur skiljer huvud från kropp, de tvingar dig att tänka utan en kropp och agera utan ett huvud. Lek och arbete, verklighet och fantasi, vetenskap och det fantastiska, insidan och utsidan, görs till varandras motsatser.”

Och det är vad som kännetecknar den skolpolitik vi nu har? Eller är på väg tillbaka till?

Artiklarna finns också här.

Tillägg 21 september: Läs Maria-Pia Boëthius krönika ”En talande tystnad”om media som går maktens och elitens ärenden, Johan Ehrenberg i ”Vem tjänar på krisen?”, Ida Gabrielsson i "Där fick du, Göran Hägglund” om vårdnadsbidraget, Stefan Fölster apropå klimatet; se artikeln ”Världen tar inte slut för att vädret förändras”! Å, så skönt!!! Han tror nämligen inte att växthuseffekten går att stoppa (Sveriges insats är bara en nål i en höstack) och har skrivit en bok om detta! Så det är bara att glatt tuta och köra!!? Och slutligen se Johan Ehrenberg igen i ”Skattesänkningarnas baksida.”

Läs också Joseph Stiglitz i intervjun “The Fall of Wall Street Is to Market Fundamentalism What the Fall of the Berlin Wall Was to Communism”, dvs. “Wall Streets fall är för marknadsfundamentalismen vad Berlinmurens fall var för kommunismen”:

“Those who run the financial markets have garnered those profits on the argument they were helping manage risk and efficiently allocating capital, which is why, they said, they ‘deserved’ those high returns./…/

Even if we weren't looking at the financial turmoil, but at the level of household, national and federal debt there is a major problem. We are drowning. If we look at inequality, which is the greatest since the Great Depression, there is a major problem. If we look at stagnating wages, there is a major problem./…/

Clearly, we need not only re-regulation, but a redesign of the regulatory system. During his reign as head of the Federal Reserve in which this mortgage and financial bubble grew, Alan Greenspan had plenty of instruments to use to curb it, but failed. He was chosen by Ronald Reagan, after all, because of his anti-regulation attitudes./…/

So, first, to correct the problem we need political leaders and policymakers who believe in regulation. Beyond that, we need to put in place a new system that can cope with the expansion of finance and financial instruments beyond traditional banks.

For example, we need to regulate incentives. Bonuses need to be paid on multiyear performance instead of one year, which is an encouragement to gambling. Stock options encourage dishonest accounting and need to be curbed. In short, we built incentives for bad behavior in the system, and we got it.”

Tillägg 22 september: Läs Olle Svenninge i gårdagens ledare i Aftonbladet ”Wall Street-kapitalismen över – tid för en ny epok. Jättarna på Manhattan har inte längre framtiden för sig.”

Helle Klein skriver också ett kort blogginlägg ”Det våras för staten” att ekonomismens prästerskap predikat avregleringar och att marknaden ska vara så fri som möjligt, men att girighetens fästen nu faller ett efter ett och måste socialiseras av staten, dvs. det är vi skattebetalare som får rycka in och rädda det finansiella systemet.