Inlägg
"På det ena toppmötet, I Davos, tronar en svärm kostym-uniformerade män ur västvärldens eliter. På det andra, i staden Belém vid Amazonaflodens mynning, samlas alla de där människorna vid maktpyramidens fot- fackföreningsfolk, ursprungsinnevånare, radikala sociologer men förstås också de sydamerikanska regeringschefer som nu på olika sätt förnyar politiken. /…/
[Silva de] Lula fällde för övrigt en skadeglad kommentar då han undrade om Internationella valutafonden nu skulle börja styra USAs regering på samma sätt som man lagt sig i de fattiga ländernas styre så att de får ordning på sin ekonomi.”
Nej, det är skillnad på folk och folk för vissa!?
Han skriver också att det naturligtvis är just de fattigaste länderna (och människorna) som recessionen slår hårdast emot. Greider skriver:
” Frågorna som från och med nu ställs är hur kapitalism och marknad ska kunna ställas mer under demokratisk kontroll så att andra värden än kortsiktig vinst hamnar i förgrunden. Den nyliberala ideologiska vågen är över, så mycket är klart, men i övrigt råder ovisshet: Vad förmår arbetarrörelserna och de radikala formulera istället?
Frågan hänger över planeten, från Davos till Belém.”
Läs också debattartikeln ”Välkommen till verkligheten” där sex (s)politiker skriver ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt:
”…precis som i övriga Sverige har skattesänkningarna på 75 miljarder till stor del tillfallit den rikaste tiondelen av folket. Dessa får i genomsnittsnitt 5 000 mer i plånboken per månad medan de med låga inkomster får nöja sig med någon hundralapp, när alla höjda avgifter är betalda./…/
Byskolor och kommunala skolor ersätts med friskolor mitt i stan, närhet byts mot vinstintresse./../ … resurserna till barn i behov av stöd minskar. Talet om ökad kvalitet och valfrihet är tomma ord när nedskärningar försämrar och valen bara kan göras av några få./…/
De miljarder som fastighetsskatten och andra skattesänkningar kostat hade behövts för att hjälpa dem som nu blir utsatta för regeringens och finanshajars fumlighet.”
Och läs Ulf Lundén i ” Monopol och medial enfald”:
”Den kommersiella jordbävningen inom alla områden hotar även det fria ordet. När marknadsliberala doktriner styr utvecklingen förvandlas mångfald till enfald och endräkt. Allt prat om att en fri marknad även skapar utrymmen för nya och annorlunda röster är inget annat än humbug./…/
Poeten Bruno K. Öijer har formulerat läget exemplariskt i dikten ’Så få’. Det handlar om människor som till varje pris vill stå i rampljuset genom att syssla med trams, ’som förnedrar sig själva och gör allt/ för att försöka förminska oss som människor/.
Ja, förnedringsprogrammen i teve blir allt fler. /…/
Det sägs att folk bara orkar med underhållning. Att allt skall vara lättsamt och lättsmält men det är ju en åsikt vilken som helst, framförd av människor som själva knappt orkar öppna en bok eller engagera sig i samhällsdebatten.
Flertalet av landets samhällsjournalistiska tidskrifter har nyligen samlat sig till en gemensam protest mot likriktningen. I en debattartikel vill man att kulturministern avskaffar distributionsmonopolet. Var helst du vänder dig möts du av kommersiella tidskrifter som basunerar ut ett enda budskap – shopping och kommers. Det är en monoton och enahanda åsiktsmaskin värre än någon annan.
Tidskrifter med journalistik, samhällsdebatt och ett ickekommersiellt kulturutbud får inte synas tillsammans med Amelia, Hänt i veckan eller andra kändisfixerade publikationer. Här finns ingen chans att impulsköpa exempelvis Ordfront magasin, Axess, Mana eller Tvärdrag.
Är detta fri konkurrens på lika villkor? Det bristfälliga kulturtidskriftsststödet spelar en marginell roll i sammanhanget. Det råder i praktiken monopol på tidskriftsmarknaden som även leder till censur. Ägarna till Tidsam premierar sina egna tidskrifter och kräver också höga försäljningssiffror.
Många tidskrifter stängs därmed ute från marknaden. Den demokratiska tanken kräver en bred flora av seriösa samhälls- och kulturtidskrifter. I dag sker detta med hjälp av ideella krafter eller för svältlöner. När Alliansen lämnat Rosenbad är det dags för den nya röd-gröna koalitonen att avskaffa distributionsmonopolet, utreda mediemonopolet och säkerställa ett tidskriftutbud som kan leva upp till oberoende, kvalitet och mångfald. ”
Se också essän "Reality-TV" samt Ulf Lundén i ”Därför måste fler läsa”:
”Nej, jag tror inte heller att vi med nödvändighet blir bättre människor av att läsa böcker. Vi blir dock mer allmänbildade, utvecklar vårt eget språk och förbättrar läsförståelsen. Det räcker för mig när vi pratar om behovet att få fler människor att läsa.
Jag vill dock inte veta av något skuldbeläggande av människor som inte läser böcker./…
Saken handlar framför allt om makt och inflytande. Om en stor grupp människor inte behärskar språket, då faller hela den demokratiska tanken. Därför måste läsfrämjande insatser inom framför allt LO-kollektivet öka rejält. Det handlar om klasskillnader även inom detta område.
Därför måste varje människa få tillgång till ordet. Den som behärskar språket har större makt än den som står stum och ordlös. I USA är klasskillnaderna ännu större än i Sverige. Det kan också mätas i barns ordförråd. Ett amerikanskt medelklassbarn har hört 32 miljoner fler talade ord än ett barn från underklassen.
Han eller hon behärskar 15 000 fler ord än ett barn som växer upp i fattiga förhållanden.
Orättvisorna består precis som om det vore naturlagar. Att utjämna skillnaderna mellan å ena sidan vältaliga och å andra sidan ordknappa barn är viktigare än forne militären Jan Björklunds satsning på elitskolor.”
Vad bra sagt!
Artiklarna finns också här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar