Tänk om...

Timbuktu i "Tänk om." Läs om honom på Wikipedia.

Maria-Pia Boëthius skriver apropå Eva Franchells bok "Väninnan" om den politiska kultur som råder präglad av kärlekslöshet, empatibrist och maktspel, en kultur som nog gäller både till vänster och höger...

Varför missbrukar man makt? Varför har man behov av (oinskränkt) makt?

I ETC-artikeln "Elevernas röster hörs inte - idag finns en oroväckande uppgivenhet bland eleverna" (har inte hittat den än på nätet) står det att regeringens "ordning- och redaskola" snarare har lett till en backlash vad gäller elevinflytande, i en samhällsanda där de akutoritära strukturerna fortfarande är starka (och har blivit starkare igen, skulle jag vilja säga). Det är "tig och lyd" som gäller!?

I artikeln står det också om att talet om elevinflytande har reducerats till vacker retorik. Jo, det är en hel del vacker retorik här och där!?

Jag tror att det är sant att ett ökat inflytande inte handlar om att lägga över beslutsfattanden på eleverna (vältra över ansvaret), utan om att föra en dialog där alla inblandades åsikter ges betydelse, elevers som de vuxnas.

Men vår regering verkar inte jobba efter samförståndslösningar i någon hög grad, de kör på som ångvältar bara. Och sådana beslut orsakar bara problem i slutänden, bland annat riskerar de att leda till upprivande av beslutet och en pendling mellan ytterligheter.

Tror de i grund och botten inte att de skulle få folket med sig i dessa beslut och därför kör de på över huvudet på alla?? Dvs. de anser sig inte ha vare sig råd eller tid till samförstånd? Men vad kan detta leda till?