Om vänstern, socialism och högerkrafter…

Göran Greider skriver i ledaren ”Tyska valet ett chockval” om…

”…den fullständigt paradoxala situationen att i en värld som upplevt det största fiaskot för marknadsideologin sedan trettiotalet - finanskrisen - är det ändå marknadsfantasterna som går segrande fram. Det är nedslående. Hur ska det förklaras?

Det mest anmärkningsvärda med valet i Tyskland är inte att socialdemokraterna gjorde ett katastrofval, utan att valdeltagandet blev bland det lägsta någonsin; valdeltagandet hamnade på 70 procent. Det betyder att socialdemokraterna endast samlade omkring en sjättedel av valmanskårens röster/…/

…faktum kvarstår: Vi lever i den besvikna arbetarklassens Europa. Tyska socialdemokratiska väljare har under 2000-talet fått uppleva en socialdemokrati som först gjorde en rejäl sakpolitisk sväng åt höger, när Gerhard Schröder på sin tid drev igenom mer marknadsliberalism och skar ner i välfärden och därefter ett parti som samregerade med kristdemokraterna. Nu struntade uppenbarligen många arbetarväljare i att gå till urnorna. Det vinner högern på. På den högra sidan är klassmedvetandet tyvärr ofta starkare.”

Greider har rätt!? Arbetarklassen (och all vi gräsrötter) är besviken (kanske också sviken)!

”Nej, Angela Merkel är ingen uttalad nyliberal, hon är i de flesta avseenden rätt så mittenorienterad, men har likväl föreslagit skattesänkningar i valrörelsen. Den samarbetspartner hon nu hoppas på, liberala FDP, är däremot ett genuint skattesänkarparti. Partiet vill också urholka arbetsrätten. På politikens vänstra halva dånar det däremot öronbedövande av historiska konflikter ärvda från det delade Tysklands tid. Framförallt lamslås denna halva av att vänstern och socialdemokratin vägrar samarbeta”

Greider har rätt igen om öst- och vässtyskland! Och ”vissa” motsättningar här.

”De nuvarande ledarskikten måste nog lämna skutan innan en fungerande röd-grönt samarbete kan öppna vägen för en annan framtid. Innan det sker, förblir Tyskland i händerna på de liberal-konservativa krafterna.

För svenskt vidkommande finns lärdomar att dra. Framförallt denna: Det är fullkomligt livsfarligt för en arbetarrörelse att orientera sig för mycket mot mitten. Det är en självmordslinje. De trogna och övertygade s-väljarna blir då förvirrade och känner sig med rätta övergivna, samtidigt som en mittenorienterad socialdemokrati i borgerliga människors ögon framstår som osjälvständig och aldrig ändå kan tävla med högeroriginalet.”

Jo, jag tror att Greider kan ha rätt här också. Vissa väljare tappar helt enkelt sugen och blir soffliggare istället i valen.

Två socialdemokrater skriver i debattartikeln ”För det nyfikna och jämlika samhället!”:

”…partiet [måste] på allvar återvända till samhällskritiken och jämlikhetstanken. Med nyfikenheten som förhållningssätt kan vi öppna dörrar för framtidstro, engagemang och en mer deltagande demokrati./…/

Slarvigt prat om att anpassa politiken till så kallad urban medelklass leder vilse. I stället behövs en tydlig röd-grön politik som förenar grupper som borgerligheten försöker ställa mot varandra.

Socialdemokratin är inte till för att försvara, vi måste våga leta brister och kritisera. Det är bara rörelser som håller idédebatten levande som överlever, och därmed kan göra avtryck i människors sinnen och vardag./…/

Det är när människor med olika erfarenheter och kunskaper möts som det sker något nytt. Det är enkel matematik att om alla hjälps åt så blir det mer gjort än om vi lämnar stora grupper vid sidan av./../

Sätt arbete, bostad och miljö i politikens centrum. I arbetarrörelsens viktigaste fråga, rätten till ett arbete och ett utvecklande arbetsliv finns utrymme för samverkan mellan många partners; i stora och små företag, fackliga organisationer, arbetslivsutvecklare, andra folkrörelser och entreprenörer av många olika slag. På samma sätt måste vi samla goda krafter mot bostadsbrist och för ett socialt och ekologiskt hållbart boende./…/

Låt partikongressen bli ett avstamp för vaken samhällskritik och egna visioner. En tydlig röd-grön politik som förenar grupper som borgerligheten försöker ställa mot varandra. Och samtidigt - ett folkbildningsarbete som gör demokratin bättre.”

The ruling class always wins…

Caligula.

"Den regerande klassen vinner alltid!"

Ja, så är det!!?? På en helt oreglerad marknad så är detta vad som sker?? Det är inte vi, småfolket, som tjänar på en helt fri marknad (även om vi matats med detta i flera årtionden), utan de som har pengar och makt. De som har allra mest pengar och makt.

Läs Arthur Silbers senaste essä, men framförallt Göran Greider i ledarna ”Vi lever i finanssektorns era” och ”Bildt är en gammal man.” Där Greider skriver om att det

”… helt enkelt [går att] göra mer pengar på pengar än på produktion och arbete - så ser signalementet på vår tid ut.”

Men det skulle ju löna sig att arbeta!!??

Han skriver vidare om

”…en nästan ohämmad tilltro till marknadsmekanismen.”

Och att

”Journalistkåren har ofta liknat en hejarklack för den finansiella sektorn.”

Så sant som det är sagt. Det var detta med media!

Och vidare att

”Ingen har lärt sig något av vad som hände…/…/

…allt maktbärande politiskt tänkande närts av en paradisisk dröm om att en marknad som lämnas i fred kommer att fungera mer eller mindre perfekt. Ja, det finns till och med libertarianer - dvs extrema nyliberaler - som ser något positivt i vad de kallar ’kreativ förstörelse’/../

Den typen av ganska inflytelserika idéer till hör de mest cyniska som formulerats eftersom det innebär att miljoner människor spottas i ansiktet när de känner oro inför framtiden./…/

...staten enbart tilldelas en roll som räddare i nöden. Därför tvingas staten och skattebetalarna gång på gång träda in och rädda den finansiella sektorn ur nödsituationer./…/

En bättre ordning vore att staten redan från början ser till att begränsa de mekanismer som genererar den gränslösa girigheten.”

Och apropå Bildt skriver Greider om att det går en antiauktoritär våg genom inte bara unga människor utan också äldre och att Bildt hör till en gammal, gammal värld där en sådan ordning tas för given som man nu försöker genomföra.

Läs också Motvallsbloggen om “Börskrascher och kompetenta VD:ar.”

Artiklarna finns också här.

Myter och kampanjer i politiken...

Sir Galahad - en hjälte!

bild ur wikipedartikeln om myter. Denna bild skildrar myten om att solen drogs i eller var formad som en vagn. Men nu vet vi ju bättre angående detta, eller?
Carl Jung menade att myten om Beowulf, hjälten, var ett exempel på en av de beståndsdelar han ansåg var väsentliga i myter (riddaren på den vita hästen - som ska komma och rädda oss? Men rädda oss från vad?).

[Uppdaterad i slutet med länkar till några ledare 9 september]. Göran Greider skriver i sin ledare "Halkar Sverige efter? - Greider om myterna som styr den politiska debatten" att:

"Påståendet att Sverige halkar efter var helt enkelt en tankefigur som förts fram av ideologiska skäl, för att ge legitimitet åt mer drastiska marknads- eller till och med nyliberala idéer om att välfärdsstaten var för generös, den offentliga sektorn för stor."

En målmedveten hjärntvätt av människor av dem med makt, pengar och resurser!

"Politiska kampanjer bygger ytterst sällan på några fakta. Från högerhåll - men också från vänsterhåll - försöker man ofta framkalla känslan av att samhället gått in i en djup kris, att det egna landet är mycket sämre än alla andra och att något radikalt därför måste göras.

Folkpartiledaren Jan Björklund har under många år arbetat hårt för att sätta en krisstämpel på den svenska skolan.

Han har hävdat att Sverige är sämst i världen när det gäller ordning och uppförande i skolan och han har hävdat att svenska elever släpar efter på de flesta områden."

Jag har många funderingar, undringar och känslor mitt i hektiskt jobbande, kursande m.m., om svenska barn och ungdomar kontra amerikanska. Våra ungdomar verkar inte ha samma behov av uppror som amerikanska? Och jag tror alla de vuxna människor jag har kommit i kontakt med de senaste åren från andra länder i världen (i detta fall USA, England, Irland, Nederländerna…) vill revolutionera skolan! De verkar ha en massa agg till skolan! Jag har försökt att förstå detta och undrat varför jag inte känner ett lika stort behov för detta.

Alla dessa personer jag har kontakt med är män. Har de större behov av revolt?

Visserligen jobbar jag själv i skolan, dock i dess utkant, sedan väldigt många år. Fast jag har ju själv varit elev i den svenska skolan och dessutom i många svenska skolor i många olika delar av landet. Framförallt under min uppväxt, men också senare som vuxen i yrkesutbildning och en massa fortbildning. Visst har jag väl synpunkter och tycker att det finns saker att förbättra, men jag reagerar inte som dessa män gör.

Det verkar också som om amerikanska tonåringar har större behov av uppror rent generellt??

Och nu när jag har suttit och översatt texten från en (tjock och omfångsrik) amerikansk bok i musikteori så reagerar jag över något i tonen och/eller synen på förhållandet till barn…

Jag har svårt att sätta ord på allt detta, men skulle vilja göra det alltmer…

"Andra partier, även socialdemokraterna, har i hög grad anpassat sig efter hans tes att den svenska skolan halkar efter./.../

Elever och kanske i synnerhet lärare har blivit fråntagna mycket av sitt självförtroende och de recept som Björklund skrivit ut - mer disciplin och mer betyg - är på väg att genomföras, trots att receptens effektivitet saknar stöd i skolforskningen."

Sofie Wiklund skriver i sin ledare ”Tafatta socialdemokrater” om Tyskland och hur en klassmur skiljer fattiga och rika åt. Agnarna sållas från vetet.

Se också wikipeda om myter och tidigare inlägg om apokalyps eller den yttersta dagen.

DD-artiklarna finns också här.

Tillägg 9 september: Läs Göran Greider i ledarna "Skattebetalarna räddar kapitalisterna" (ja, småfolket får betala för avregleringar - och skattesäkningar), "Socialdemokratiska skymningstankar..." och "..och borgerliga" , dessa artiklar finns också här.

Han skriver t.ex.:

”Först avregleras alltså ekonomierna i äkta marknadsliberal anda - och när samma ekonomier kraschar, ja då får de breda lagren av skattebetalare gripa in och rädda situationen, trots att dessa aldrig har uppskattat den doktrinära marknadsliberalism som styr så mycket av dagens ekonomiska tänkande.

Bara under några efterkrigsdecennier motades den där tanklösa marknadsliberalismen ut ur politiken, men det hade mest att göra med det då ännu levande minnet av kraschen 1929.”

och:

”…klassisk högerpolitik: Företag i sig ska gynnas, men inte det som skapar ett levande företagsklimat, det vill säga kunniga konsumenter, trygga löntagare och skatter som förmår finansiera den välfärd som ett vitalt näringsliv alltid lever i symbios med."

Sverige och det nya klassamhället…

hembiträde, illustrerad bild från 1906.

statarlänga, där statare bodde.

Igår hade Ulf Lundén skrivit en recension ”Om konsten att slösa bort människor” över boken ”De papperslösa och de aningslösa” av Kristina Mattsson (Leopard förlag). Se ETC tidigare i vår också.

Denna recension var så intressant, så jag vill citera ur den:

”Frilansjournalisten Kristina Mattsson har skrivit en rapp och tankeväckande reportagebok om de papperslösa migrantarbetarna i Sverige.

Ibland skildras verkligheten precis så som den är, bortom den tomma retoriken och medelklassmedierna. Du finner det i reportageböckerna, skrivna av frilansjournalister och utgivna av bokförlag som står oberoende mot de stora reklam-, medie och förlagsgiganterna. Kristina Mattsson har skrivit en mycket insiktsfull reportagebok om ett Sverige av i dag.

Det handlar om de papperslösa flyktingarna./…/

Mattsson tar språnget från sin egen klassbakgrund. Hon skriver om sin mamma Kerstin som var ett oäkta barn [hyckleriet då] och om sin mormor Margit. Mamma Kerstin växte upp med mormodern på den svenska landsbygden. 19-åriga Margit fick rådet att flytta till Stockholm och skaffa sig ett jobb. Det var i början på 1930-talet. Margit fick möjlighet att byta liv och bli mer självständig. Men hon bodde i fuktiga och dåliga hyresrum i Vasastan eller var inneboende hos bättre bemedlade familjer där hon knegade i hushållet för en spottstyver. Hon klagade aldrig. Hon var ju bara en fattig flicka från landet med bristande skolgång som enda merit [så vad hade hon att komma med, hon skulle bara var tacksam och glad?].

Kristina Mattsson berättar om hur hennes mor Kerstin, som utbildade sig till hushållslärare, var lättad över att det stenhårda klassamhället – som format henne och flera generationer – äntligen hade försvagats. Nu är den stora vågen tillbaka. Den sköljer in från öppet hav.

Dagens hembiträden kommer inte från den svenska landsbygden. Nej, de kommer från forna Östeuropa eller Asien. Dessa hembiträden saknar rättigheter. Den fackliga verksamheten omfattar inte våra privata hem. Ingen pratar om att förbättra deras arbetssituation [eller arbetsmiljö?]. Nej, däremot har Alliansen gjort det billigare att anlita städhjälp via skattesubventioner. Tanken är att svart städning skall bli en vit handelsvara. Enligt Kristina Mattsson har denna effekt uteblivit helt och hållet. Hon har hittat otaliga exempel på städfirmor som erbjuder betydligt billigare tjänster än den lägsta möjliga timkostnaden som städbranschen själv har pekat ut, nämligen 215 kronor i timmen./…/

Facket arbetar i en medial motvind av sällan skådat slag. Vad skulle hända om facket satte privatfamiljen Ankarcrona i blockad? Det gapades högljutt på de borgerliga ledarsidorna när salladsbaren Wild`n Fresh sattes i blockad häromåret. Många unga företagare är aningslösa, de som tydligen skall bli socialdemokraternas nya målgrupp. Dessa personer saknar de stora perspektiven om vad som är rätt och orätt i samhället. Att kollektivavtalen är en ömsesidig och viktig del av den svenska välfärden och arbetsrätten. I dessa retoriska rop om att underlätta för företagare har Sverige samtidigt blivit ett paradis för skattebrottslingar. Mattsson kan utan vidare konstatera att svartköparna utgörs av rika män i medelåldern./…/

…om vår tids osynliga proletärer som bär upp denna växande svarta marknadsekonomi.”